Det är december 2007 och stadens potemkinkulisser vacklar. Örnsköldsviks rykte som framgångstad har sin baksida i ett allt större risktagande med medborgarnas pengar. Borgenskulden skjuter i höjden i takt med att de projekt man under ett antal år satsat på likt gökungar kräver allt mer kapital.
Botniabanan, kommunalrådet Elvy Söderströms ofullbordade ser ut att förbli ofullbordad ännu några år. Den utpressningstaktik som ryms i att Ådalsbanan inte togs med i full utsträckning från början, i hopp om att det skulle ordna sig med de pengarna under resans gång går inte hem hos regeringen. Man vill uppenbarligen där inte premiera den sortens agerande.
Under mandatperioden 2002-2006 var två stora investeringsbeslut uppe för beslut. Det ena var beslutet att bygga ett kraftvärmeverk och i det sammanhanget också köpa in sig i fabriken i Domsjö. Det andra var köpet av del av SEKAB, ett företaget som tidigare ägare tydligen inte längre var intresserad av att behålla.
Undertecknad reserverade mig mot besluten i fullmäktige, inte av ovilja att se kommunen växa. Men många år av arbete i konkurrensutsatt verksamhet har ingett mig respekt för det kunnande som den typen av verksamhet kräver. Den kompetensen har inte en kommunal förvaltning, inte heller det lilla energibolag som i det här fallet fått bilda front mellan kommunen och bolagen ifråga.
Nu börjar också facit droppa in. Kraftvärmeverket behöver ytterligare ca Sek 240 miljoner, kanske mer jämfört med det ursprungligen äskade. Och inom loppet av några månader har SEKAB lyft krav som för kommunens del innebär först 70 miljoner, sedan ytterligare kanske lika mycket för att överleva. Den förre ägaren visste vad man sålde.
Det ligger ingen glädje i att säga nej till investeringar, men kommunens och näringslivets ansvar för samhällsarbetet bör också respekteras. Kommunmedborgarnas pengar skall inte få användas som riskkapital alltmedan snålheten i förvaltningarna utgör en piska på i stort sett all annan verksamhet.
Att övriga partier i det sammanhanget var med på noterna är bara ett uttryck för den brist på verklig opposition som råder i vår kommun. Den bristen ser nu ut att bli mycket kostsam för medborgarna.
Det ligger inget nöje i att våga säga nej, men ibland är det nödvändigt. Jag önskar att fler oppositionspartier gjort det när besluten togs. Det är så dags att vakna upp nu.
2007.12.14
Jarl Strömbäck
Relingsvägen 22
891 78 Bonässund
070-6727669
http://liberalavindar.blogspot.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar