Kampen om ett sjukhus

Dagens blogg tillägnas kampen om ett sjukhus i en av vårt lands delar. Under åren som ledamot av Västernorrlands landstingsfullmäktige 2002-2010, gavs undertecknad många tillfällen att lära länets struktur i olika avseenden. I länets västliga hörn ligger den lilla staden Sollefteå. En gång en stor regementsstad, men efter 90-talets slakt av regementen i vårt land, aningen vingklippt. Men ändå den viktigaste knutpunkten i länets mellersta och västra del. Gränsande till Jämtland, blev också Sollefteå den ort som också delar av det länets befolkning sökte vård i.

Den centraliseringsiver som ses på många andra områden i vårt land, drabbade också Västernorrlands län hårt. Byggandet av ett stort länssjukhus i Sundsvall planerat för en befolkning på drygt 300.000 boende i länet, kom att bli en stor felsatsning när istället länets befolkning istället minskade till ca 250.000 personer. Politiken erkänner sällan några misstag, istället anpassar man sig till den nya situationen. Så också i det här fallet.

Det första offret på länssjukhusets altare blev det mycket välfungerande och ansedda sjukhuset i residensstaden Härnösand. Oberoende av dess goda rykte och trogna personal, slaktades det under åren runt millennieskiftet. Dess upptagningsområde flyttades i huvudsak över till länssjukhuset i Sundsvall.

Sollefteå Sjukhus

Givet att landstinget i länet, liksom i de flesta andra brottas med obalanser i sina budgets, började landstingets ledning, vilken dominerades av ledamöterna från den största staden Sundsvall, att påbörja slakten av också Sollefteå Sjukhus. När nedläggningen av BB gjordes och efter att födande tvingats föda i bilen på väg till annat sjukhus drygt 10 mil bort, tog tålamodet slut hos stora delar av ortens befolkning. En “ockupation” av sjukhuset i form av demonstrerande dygnet runt i sjukhuset startade i januari 2017, och har fortsatt ännu när detta skrivs.

I valet 2018 rasade det socialdemokratiska partiets röster i det tidigare röda området, och de tidigare politiska motpolerna socialdemokraterna och moderaterna med bas i Sundsvallsområdet, tog över ledningen i fullmäktige.

När detta skrivs har Sollefteå Sjukhus i en nypublicerad ranking blivit landets 3-e bästa sjukhus av de mindre sjukhusen. Länssjukhuset i Sundsvall brottas fortfarande med sina kvalitets-och trovärdighetsproblem. Samtidigt som kostnaderna orsakade av inte minst inhyrd personal (stafetter etc) tillhör de största i landet relativt sett.

Kampen om Sollefteå Sjukhus representerar så många frågeställningar. Följderna av centralisering kontra spridning av ansvar och befogenheter. Och därmed också livs förutsättningarna i landets olika delar för de som bor där. Det behövs mer än slagord för att “Hela Sverige skall leva”.

2020 01.23

Jarl S

Under falsk flagg

Valrörelserna i allmänhet förväntas av väljarna ge information om vad partierna vill med politiken de kommande åren. Det är utifrån de uppgifterna väljarna beslutar vem man vill stödja. Så också i valet 2014.

I länet mitt i Sverige, det som också kallas Västernorrland har man sjukvården i landstingets regi, alltså styrd av politiskt valda personer. Där finns också sedan gammalt en inre strid mellan nord och syd i länet, vilken verkar som salt i såren när det kommer till kritiska frågor.

Länet är ett utflyttningslän, går man tillbaka till 1960-talet så har länet mist ca 50 000 invånare. Också vår tid haltar befolkningssiffrorna, låt vara nu uppblåsta med de som kommer av den utländska inflyttningen. Utifrån den verkligheten skall också sjukvården skötas med de krav som finns i lag och föreskrifter för patientsäkerhet, likhet i tillgänglighet och omfattning.

Landstingsfullmäktige

Länet har efter en traumatisk avveckling under 90-talet av sjukhuset i Härnösand nu tre sjukhus. Länssjukhuset i Sundsvall, och de två mindre sjukhusen i Sollefteå och Örnsköldsvik. En huvudfråga i valrörelsen 2014 var också partiernas inställning till den fördelningen, och samtliga av de traditionella partierna lovade också att alla tre sjukhusen skulle få bli kvar med sina verksamheter.

Ett år har gått och den nya majoriteten med S-märkt ledarskap går nu ut med budskapet att de mindre sjukhusen i Örnsköldsvik och Sollefteå skall bantas väsentligt. Istället skall ett helt nytt operationscentrum lokaliseras till Sundsvall, till en kostnad av ca 400 miljoner, troligen med normala överdrag långt mer. Priset för den förändringen skall de mindre sjukhusen bära genom smärtsamma nerdragningar på många områden. Och med de geografiska förutsättningar som råder i det långa norrlandslänet, innebär det timslånga resor för den som skall ta sig till vård i Sundsvall, i länets sydspets.

Nu vrider ledande politiker sina händer i påstådd vånda över sina egna beslut. Samtidigt berömmer sig den till och från länet veckopendlande och i Stockholm boende sjukvårdsdirektören över att man nu äntligen genomför det man planerat de senaste 3 åren. Den centralisering som skett i styrningen av landstinget har naturligt nog varit del av processen med att toppstyra verksamheten.

Man får de politiker och den ledning man förtjänar heter det. Så också i länet mitt i Sverige. Och resultatet av det kommer att bli en ny stark våg av utflyttning från i vart fall den norra länsdelen.

Om det var och är del av kalkylen, då är besluten förståeliga, men kvar står att de ledande politikerna i valet 2014 medvetet agerade under falsk flagg. Så liten var den trovärdigheten.

2015.09.26

Jarl S

Landstingspolitiker 2002-2010

Rätten till det fria ordet

Det fria ordet, rätten till till det är fastställd i våra svenska grundlagar. Men inte bara där, den finns med också i FN-s stadga om de mänskliga rättigheterna. Det finns skäl till det naturligtvis, utan en fri och öppen debatt, ingen demokrati.

Och demokrati är något de flesta länder vill skylta med, också Sverige. Men varför då förbehålla yttrandefriheten en liten elit? Frågan ställs mot bakgrund av en just nu flammande debatt i Sundsvall, staden som vill kalla sig Norrlands huvudstad. Där har regionfrågan varit het i många år. Det politiska etablissemanget vill helst ha en regionbildning där Sundsvall får en ledande ställning. Det är man rädd för att inte få om regionen byggs på samarbete mellan de fyra nordligaste länen. Alternativet, en mittregion med Jämtland faller också sedan jämtarna markerat att man inte vill gå samman med Sundsvall/Västernorrland.

I det läget skriver den ledande tjänstemannen i Sundsvalls bostadsbolag en debattartikel där han argumenterar för ett samgående med Västerbotten och Norrbotten, en högst legitim synpunkt undertecknad av honom som privatperson och kommunmedborgare.
Fram träder då centerns ledande man Reinhold Hellgren i Sundsvall med bilan i högsta hugg, en ledande tjänsteman i kommunen får inte delta i debatten på området. Nu skall han straffas för sin fräckhet att träda fram i frågan.

Så demonstrerar centerns ledande politiker hur diktatoriska synsätt sätts i system också i vårt land. Hur det politiska förtrycket lägger sina dödande hand över den öppna debatten också här. Regionfrågan är inte enbart en lokal fråga, den är regional och till viss del också nationell. Att en ledande politiker som Reinhold Hellgren demonstrerar sin maktfullkomlighet på det sätt han gjort i den här frågan, visar på de odemokratiska krafter som styr bakom kulisserna, också i ”demokratin” Sverige.

2012.01.03
Jarl Strömbäck

Storm i ett vattenglas.

Gösta Brynolf ondgör sig i ST den 13.11över tanken på ett regionsamarbete med länen i norr i linje med landstingsfullmäktiges uppfattning. Som bakgrund för sin argumentation använder han svepande antydningar om att Medelpads invånare skulle vara förfördelade genom bristande resurser till Sundsvalls sjukhus.

Visst kan man ha synpunkter på hur mycket pengar som skall stå till vårdens förfogande, men av de resurser som tilldelas sjukhusen, får Sundsvalls Sjukhus långt mer än Örnsköldsviks och Sollefteå Sjukhus tillsammans. Antalet vårdtillfällen vid Sundsvalls sjukhus beräknas i år bli 23700, vilket skall jämföras med 14740 för Örnsköldsvik/Sollefteå tillsammans. Med andra ord, det är långt fler från den norra länsdelen som får resa till Sundsvall för vård än tvärtom.
Var ligger gränsen för Gösta Brydolfs aptit, är det kanske vid en fortsatt slakt liknande den i Härnösand på den övriga sjukvården i norr?

För egen del och utan att vara ångermanlänning räknar jag mig som en vän av Sundsvall. Jag har nära anhöriga i Er stad och är säkert långt oftare i Sundsvall än de flesta Sundsvallsbor är i Örnsköldsvik. Ur den synpunkten sett förvånas jag över tonläget i debatten ibland.
Med sin starka ställning i industri, handel och kultur borde Sundsvall vibrera av självförtroende. Istället känns det som om det mellansvenska gnällbältet funnit en filial i Er stad.
Nog vore det väl mer konstruktivt då att se möjligheterna i samarbete på olika nivåer, än att koncentrera sig på hinder och svårigheter.

13.11.2007
Jarl Strömbäck
Landstingsledamot
Relingsvägen 22
891 78 Bonässund
070-6727669
http://liberalavindar.blogspot.com