Marsmorgon 2021

 Marsmorgon, måsarna skriar i luften. Kråkorna kraxar och duvorna kuttrar. Småfåglarna sjunger från buskar och snår. Det är vår i luften efter en kylig februari och början på mars månad. Solen står allt högre på himlen, och folket finner solplatser att vila på under de soliga timmarna. En fin tid på året närmar sig, den tid då livet återvänder i sina många olika skepnader, efter långa månader av mörker och vila.

Och bland människorna går man i land efter land och väntar på det vaccin som skall frälsa oss från pandemin, det hemska viruset. Ett vaccin som blivit hårdvaluta i de globala spelen. De länder som har tillverkning vill inte längre exportera till de länder som vill köpa. Allt fint tal om handelsfrihet kastas över ända där själviskheten tillåts härska. Och tråkigt nog är det länder som i andra sammanhang så gärna kallar sig globala och frihandelsvänner. USA, Storbritannien och Indien tillhör de som agerat på det sättet.

Vinnare blir länder som använder vaccinet för att köpa sympati för sin brutala politik i andra avseenden, Ryssland och Kina. De delar gärna med sig av sina vacciner till länder som inte vill vänta längre på de vacciner de demokratiska länderna tagit fram. Så blir folkhälsan en bricka i ett avancerat och politiskt spel.

Tillbaka till normaliteten i vårt eget land, kan konstateras att positioneringarna inför nästa års val har tagit fart. Centerpartiet vill gärna ha ett regeringssamarbete med Socialdemokraterna eller Moderaterna. Ett intressant ställningstagande som tydliggör den ambivalenta attityd partiet i ett historiskt perspektiv ofta haft.

För övrigt visar opinionsmätningarna att sannolikheten att något av riksdagens 8 partier kommer att försvinna ur riksdagen är stor. I grunden är det positivt, en så fragmenterad riksdag som den svenska, ger småpartierna omotiverat stort inflytande, genom den vågmästarroll de visat sig få i regeringsbildningarna. Ansvarsutkrävandet måste få tydligare konturer och konsekvenser.

2021.03.13

Jarl S

Politisk turbulens

Höst i luften detta års första oktoberdag. I norr har redan snön och frostnätterna gripit tag i landskapen, på landets västra kust värmer ännu havet med sina nu 14 grader, upp kustområdena. Men vinden och regnet regerar, medan solen får nöja sig med att titta fram lite nu och då.

Och ute i den stora världen fortsätter de politiska dramerna. Den trumpne presidenten i det stora landet i väster, har talat inför FN-s generalförsamling. Ett tal som bekräftade hans begränsningar, och belönades med utskrattning. Så avklädd är det länge sedan någon blivit på den här nivån i det internationella samfundet. Han som skulle göra “America great again”, har istället förskingrat det förtroendekapital landet haft, på bara 1,5 år.

I vårt eget land pågår nu maktstriderna efter valet för snart en månad sedan. Kampen om vem som skall leda land, landsting/regioner och kommuner. På riksnivå har  man av allt att döma kört fast ordentligt, och processen kan bli segdragen. Den socialdemokratiska tillbakagången också i regionerna, gör att ledarskapen kommer att se annorlunda ut på många områden, när de väl är på plats.

På liknande sätt är det i kommunerna. I den stora regionen Skåne, förlorar nu av allt att döma det traditionella S-märkta styret ledarskapet i stort sett i alla kommuner. Här går också det av andra partier svartlistade SD fram starkt, betyder det att tidigare S-märkta väljare helt plötsligt blivit nazister, något som Stefan Löfven genom sin retorik indirekt menar?

I rikets andra stad ser det moderata partiet av allt att döma det rimligare att underkasta sig ännu en period som stödparti till det S-märkta styret, än man tillmötesgår valvinnaren Demokraterna. Något som skulle ge staden och kommunen den nystart som flertalet väljare anser behövs i kommunen.

Ny vecka och nya ansträngningar också för att lösa de politiska låsningarna, vi lever i en intressant tid, om än också med inbyggda osäkerheter.

2018.10.01

JARL

Politiska svallvågor

Höstvinden viner när stormen Knud passerar vårt land. Dags nu att få del av det regn som inte kom i somras. Inget onormalt i sig, hösten hör regn och vind till, lika mycket som de gula bladen på våra lövträd. Och i allt detta finns också en tjusning, vädrets makter är mäktiga också på det här sättet.

Och inom politiken fortsätter svallvågorna efter höstens val. När den nya veckan startar (24.9) är det dags för att också starta de processer som skall ge landet en ny ledning efter valen. Av allt att döma kommer talmannen att bli den av alliansen föreslagna Andreas Norlén. En person som givet sin juridiska bakgrund och sitt ledarskap av konstitutionsutskottet, borde ha en bakgrund väl anpassad för att också leda riksdagens arbete.

Under veckan kommer också valet av ny statsminister att ske, och måhända är då Stefan Löfvens tid i den rollen över för den här gången. Varken alliansen eller vågmästarna i SD vill ha honom kvar. SD-s roll är i det sammanhanget speciell. Den beröringsskräck de övriga partierna har relativt partiet, delas tydligen inte av de 1,1 miljoner väljare som valde partiet i riksdagsvalet. Inte heller av den mängd väljare som lyft partiet i såväl landsting/regioner som kommuner. När nu också en av Svenskt Näringslivs ledarpersonligheter Antonia Ax:son Johnson, i ett uttalande uppmanar till normala demokratiska samtal med SD, är det värt att notera. Hon är en person med starka rötter i liberala sammanhang, en ideologi som alltid haft åsiktsfrihet och yttrandefrihet som sina kärnvärden. Väl värt att notera i vår tid av låsningar i de demokratiska processer som borde försvara de värdena.

Och i landets andra stad noteras att det nya partiet Demokraterna tar säte också i regionparlamentet. Ett tydligt uttryck för den önskan om förnyelse av politiken som också finns när det gäller vård och omsorgsfrågorna. Tunga overhead-kostnader för byråkratiska funktioner. Dålig styrning och bristande tillit till professionens kompetens när det gäller styrning och utveckling, är bara ett par av många orsaker som lyfts fram som stora problemområden, av de många i verksamheterna som lämnar den eller går över till privata vårdgivare. Med nuvarande utveckling blir den allmänna vården alltmer otillgänglig, och det återspeglas på många sätt, inte minst i de långa vårdköerna.

Den kommande veckan kommer att bli mycket intressant att följa.

2018.09.23

Jarl

Skövlat landskap 8.

Visst är det härligt med optimism och framåtanda? Så har nog också det ledarskap resonerat, som i historiens ljus kommit att omvärderas på ett helt annat sätt. Det som är dagens halleluja-kör, blir kanske morgondagens förnekare? Så har det varit, och så kan det också bli för den som inte vill ta lärdom.

Häromdagen begåvades alla lokaltidningens läsare i kommunen norr om skogen, och kanske i hela länet med en tjock tidningsbilaga vilken i allt väsentligt var en hallelujakör till den nu rasande snabba utbyggnaden av vindkraften. En utbyggnad som får alltfler kritiker, och kanske var syftet med den mastiga bilagan, att just bemöta de alltfler tvivlande.

Att de som på olika sätt profiterar på den hårt subventionerade utbyggnaden väljer egenintresset som sin spegel är kanske inte så förvånande. Desto mer beklämmande att ledande politiska företrädare väljer samma sida.

Och för den som söker annan information än den ensidigt partiska som bilagan förmedlar, fanns mycket lite att ta del av. Expertisen inom bland annat Kungliga Vetenskapsakademin lämnas därhän, likaså de många kritiska röster som talar med erfarenhet från vindkraftens påverkan på natur och miljö. Och naturligtvis heller inget om den påverkan på människor och djur som slagskuggor och buller ger. Ett fenomen som nu alltmer intresserar läkarvetenskapen.

När galenskapen har börjat galoppera, då blundar alltför många. Priset kommer att få betalas förr eller senare. Subventionerna kommer att på sikt ersättas av priser relaterade till kostnaden för utbyggnaden, men då är det för sent att backa.

Och i rubriken talas om 3000 vindkraftverk i länet, det är 1000 fler än länsstyrelsen räknade med så sent som i november. Med den volymen skulle ca 30% av landets beräknade utbyggnad komma att ske i länet vid höga kusten? Hur kommer det sig egentligen att kommunalråd som hyllar den nya energikällan så högt, inte vill se den i sin närhet?

2014.02.12

Jarl Strömbäck

Skövlat landskap 5.

Varför hör vi inga protester från skogarnas folk, var frågan i föregående blogg? En rimlig förklaring finns i de arrendeavtal som vindkraftens företrädare använder sig av för att köpa stöd och rätten att uppföra vkv-en.

Jag bläddrar i det 13 sidiga dokumentet avseende den anläggning om 48 VKV som skall byggas kommunen norr om skogen. Ett dokument som troligen är standardiserat, och därmed stilbildande också på andra platser man bygger vindkraft.

Enligt dokumentet garanteras markägaren 4 % av den åriga bruttointäkt varje VKV drar in, dock minst 100 000 sek/VKV och år, troligtvis väsentligt mer.

 För att överbrygga motsättningar bland skogarnas folk, har man infört begreppet vindupptagningsområde. Det innebär att alla som har mark inom 400 meter från ett VKV, också erhåller ersättning för ”den vind” man levererar in till vkv-en.

Skogsskiftena i våra bygder är genom arvsskiften ofta små och splittrade. Det innebär att också de med små skiften genom konstruktionen av avtalen får del av intäkterna, exploatören får det stöd som man eftersträvar.

Avtalet är skrivet på 35 år, vilket innebär att väldigt många av skogens män och kvinnor kommer att få en god basförsörjning under många år framåt. Avtalen är med största säkerhet förhandlade med ledande företrädare för skogsägarna, vilket förklarar bristen på kritik från det hållet.

Finns det anledning till kritik då? Låt oss först konstatera att samtidigt som skogsägarna får betalt för att upplåta sin mark, utgår ingen som helst ersättning till kommunen som sådan. Detta bekräftat i en interpellationsdebatt med det ledande kommunalrådet. Den byapeng som marknadsförs via media, är på sin höjd någon enstaka promille av VKV intäkter, att jämföra med skogsägarnas intäkter. Och de som saknar skog, men är berörda som närboende eller på annat sätt av vkv-en, får ingen som helst kompensation.

Vidare gäller följande enligt avtalet ”Efter byggstart äger Arrendatorn rätt att överlåta samtliga rättigheter och skyldigheter i detta avtal till tredje part.”

Med andra ord är svensk skogsmark, väldiga arealer förvandlade till öppen handelsvara på en totalt global marknad. Hur de riskkapitalister som då kommer in kommer att agera, kan bara framtiden utvisa. Men en rimlig erfarenhet, är att den sortens folk flyr den dagen kostnaderna blir högre än intäkterna.

I definitionen för hållbarhet brukar man använda begreppet, att god hållbarhet innebär att man tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov.

Gör man det med den nu rasande snabba vindkraftutbyggnaden?

2014.01.21

Jarl Strömbäck

Skövlat landskap 3.

Vi förflyttar oss i tid till år 2013. Det har nu gått ca 5 år sedan satsningen på vindkraften tog fart. Nu snurrar det för fullt på många, många håll i landet. Centerns energiminister med namnet Hatt, låter förstå i en artikel i rikspressen att hon är jublande glad över att man nu installerar ett VKV ( vindkraftverk ) per dag i vårt land. Det är inga småsnurror det handlar om, det moderna vindkraftverket har en höjd på ca 200 meter. Det har en rotordiameter på ca 70 meter, och kostar i uppförande ca 35 miljoner/styck. De placeras i höjdlägen, och blir på så sätt dominerande i landskapsbilden.

Hur har vägen dit varit, och hur ser framtiden ut?

I föregående blogg kunde vi se att i lagstiftningen klassas vindkraften som en miljöfarlig verksamhet, och att man överlåtit den egentliga beslutsrätten till kommunerna genom att ge dem rätten till ett kommunalt veto. Kommunerna har alltså i praktiken avgörandet i sin hand, om kommunen godkänner en etablering, då gör också länsstyrelsen det, så fungerar det nu i praktiken.

I en föreläsning nov. 2013 gavs från länsstyrelsehåll följande redogörelse. Av de 30 TWH vindkraft som beslutats skall 1/3-del byggas i havsmiljö, 2/3 byggas på land. Det innebär med dagens storlek på VKV att de 20 TWH som skall byggas på land motsvarar i runda tal 10 000 VKV.

Här kommer nu en fördelningsnyckel läsarna kan få fundera på rimligheten av:

Antal vindkraftverk i Norrland                                 8000 VKV

Antal vindkraftverk i landet i övrigt  2000 VKV

Antal vindkraftverk i Västernorrland                     1800-2000 VKV

Antal vindkraftverk i Örnsköldsvik                          466 VKV

Ser man isolerat till den kommun i Västernorrland som i nov. 2013 godkänt flest VKV nämligen Örnsköldsvik, så såg siffrorna vi den tidpunkten ut som följer:

I process hos länsstyrelse/kommun 202 VKV

Hos miljöprövningsdelegationen eller överkl.     69 VKV

Lagakraftvunna beslut men ej påbörjade            102 VKV

I Byggskedet                                                                52 VKV

I Drift                                                                             41 VKV

Norrland är redan nu nettoexportör av elektrisk energi. Norrland ligger långt från de marknader som skall förbruka vindkraftens energi. Nu offras enorma arealer av det som ofta brukar kallas Europas sista vildmark för att fylla fickorna på riskkapitalister i olika länder.

Hur har den här snabba utvecklingen varit möjlig, och varför har motståndet varit så svagt? Återkommer till de frågorna.

14.01.2014

Jarl Strömbäck

 

 

Makten och bulvanerna 23.

Dagens avsnitt handlar om hur testamenten hanteras i maktens värld. Där blir den sista viljan verkligen en sista vilja, vilket kommer att framgå av texten.

2013.10.22

Jarl Strömbäck

Hur kan vi acceptera att testamenten vid ett förvaltarskap sätts helt ur spel?

En annan effekt av ett förvaltarskap, som inte många är medvetna om, är att en förvaltare överhuvudtaget inte behöver bry sig om sin huvudmans eventuellt upprättade testamente.

Ett testamente i dag behöver inte registreras varför det rent praktiskt också kan vara svårt för en förvaltare att ens känna till att huvudmannen upprättat ett testamente.

Men även om förvaltaren känner till testamentets existens så är ju detta ett dokument som per definition inte skall öppnas förrän huvudmannen har avlidit.

Med ett oinskränkt mandat som förvaltaren har för sin huvudmans räkning så kan ju denne genom bindande rättshandlingar helt sätta ur den gamles sista viljeyttring ur spel.

I praktiken kan ju hela kvarlåtenskapen ha förbrukats och t.ex. gått till att betala ohemula omsorgsavgifter till den kommun som med tvångsmedel satt den gamle under förvaltare.

Likaså kan ju olika förmånstagarförordnanden av förvaltaren sättas ur spel utan att vare sig den gamle, aktuellt förvaltningsinstitut eller de insatta förmånstagarna kan göra ett enda dugg åt detta.

Rättsäkert??

Knappast!!

14 Återinför snarast krav på att registrera testamenten.

Varför drogs förslaget om framtidsfullmakter tillbaka?

Via efterforskningar och intervjuer så har det lagändringsförslag som framlades för några år sedan, på diffusa grunder dragits tillbaka.

Vid ett samtal med Eva von Schéele vid SKL så tar hon faktiskt åt sig ”äran” av att vara en av dem vilka såg till att stoppa detta annars så utmärkta lagändringsförslag.

Man kan ju endast spekulera varför SKL så aktivt motarbetade detta lagändringsförslag.

Tyvärr kan man inte helt befria sig från tanken om att detta lagförslag allvarligt skulle ha begränsat kommunernas möjlighet att fortsätta med sitt systematiska ”rån” av gamlas tillgångar.

Men främst skulle ju en framtidsfullmakt att denna framtidsfullmakt årligen skall vidimeras som gällande av den vilken utfärdat denna.ha säkerställt hur individen vill ha sitt stöd på gamla dagar organiserat och därmed gjort det omöjligt för myndigheter att via förvaltarskap sätta anhöriga på åskådarplats.

15 Inför snarast krav på att alla senast vid 65 års ålder skall ha upprättat en framtidfullmakt samt registreras och årligen vidimeras.

 

 

 

 

 

 

 

 

Makten och bulvanerna 21.

Dags för ännu ett avsnitt i serien om hur några av vårt samhälles allra mest utsatta hanteras. Det kom en kommentar ett tidigare inlägg, om varför inte namn på författarna till skriften finns angiven. Svaret är att sakfrågan är viktig, och erfarenheten visar att de är viktigt i det sammanhanget att undvika personangrepp. Givetvis har författarna godkänt publiceringen på bloggen. Skriften finns idag på de bord där ny lagstiftning på området skall beredas. De som eventuellt är intresserade av kontakt med upphovspersonerna, kan ge mig namn och e-mailadress, så skall jag förmedla kontakten.

2013.10.16

Jarl Strömbäck

Känslan av vanmakt ibland de gamla och deras anhöriga når nya höjder!!

I vilkens intresse ligger det att skydda de gamlas rättigheter?

Ja, förutom de gamlas eget intresse så är det nog främst allmänhetens tilltro till samhället självt som har det största intresset av att skydda sina egna och de gamlas intressen.

Man kan se detta som en ”hygienfaktor” för att vanmaktskänslan hos allmänheten inte skall slå över i en känsla att som gammal bli fullständigt alienerad.

Samhällsdebatten idag präglas allt som oftast av olika särintressen vars mål det är att se om sitt eget intresse. Frågan är väl om att bli gammal kan betraktas som ett typiskt särintresse.

Gamla blir vi ju alla en dag!!

Kan man aktivt driva rättighetsfrågor för alla möjliga utsatta grupper så bör man utan tvekan kunna kräva att gamla och deras anhöriga på ett likartat sätt driver sina rättighetsfrågor, d.v.s. på ett väsentligt mer tydligt och uppfordrande sätt.

Tilltron till lagstiftningen och tilltron till de rättsvårdande myndigheterna samt tingsrätten som lokal institution behöver stärkas på ett generellt plan.

Ett ökat fokus på äldrefrågor blir därför ett sätt för politiker, både på lokalplanet och på riksplanet, att värva viktiga röster ur ett stort väljarkollektiv (1,6 miljoner pensionärer).

Det ligger kort sagt i allas intresse att skydda våra gamla föräldrar på samma sätt som vi själva vill bli omhändertagna den dag vi vaknar upp och har trätt in i tillvaron som pensionärer.

Eller vill vi sluta våra dagar som Alice Babs vilken är det senaste exemplet i oändlig rad av rättsövergrepp på gamla vilka av olika orsaker inte kan värja sig när olika parter samlar sig och med samhällets hjälp och med tvångsmetoder kränker de gamla och värnlösa?

http://al-lodenius.com/2013/04/20/att-begrava-en-levande-sangerska/

Har lagstiftarna verkligen förstått konsekvenserna av dagens tillämpade rättspraxis för Föräldrabalken?

När man 1989 avvecklade själva begreppet om att omyndigförklara någon så får man på goda grunder anta att det bl.a. var de gamla man ville hjälpa.

Nu när ett antal år har gått så kan vi alla konstatera att denna ändring snarare har undergrävt de gamlas ställning, istället för tvärtom.

Föräldrabalken har i sin reviderade utformning givit ÖFN och tingsrätterna möjlighet att exekvera beslut om förvaltarskap som står i direkt strid med lagstiftarens intentioner, åtminstone om man läser förarbetena till den ändring av Föräldrabalken som skedde.

Frågan är väl om den lagstiftande församlingen verkligen på allvar har förstått hur SKL, kommunernas socialtjänster, hemtjänsten, ÖFN med dess tjänstemän samt tingsrätterna i all tysthet har utvecklat en helt ny praxis som aldrig varit lagstiftarens avsikt?

Det är nu man återigen tvingas ställa sig frågan om vi som medborgare tyst skall fortsätta se på när de gamlas medborgerliga rättigheter med samhälleliga tvångsmedel kränks på det allvarliga sättet som skedde i Mariana Norbergs fall?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14342327.ab

http://st.nu/medelpad/sundsvall/1.3868039-hemtjansten-vill-omyndigforklara-henne-som-skydd-mot-sin-ende-son

http://st.nu/medelpad/sundsvall/1.3880461--jag-behover-ingen-forvaltare-

http://st.nu/medelpad/sundsvall/1.3903247-tingsratten-mariana-behover-en-forvaltare

http://st.nu/medelpad/sundsvall/1.4280950-han-far-ta-hand-om-sin-mamma-igen

Vi behöver uppmärksamma ansvariga statsråd, d.v.s. idag främst barn och äldreomsorgsminister Maria Larsson, på vad hon avser att göra för att stänga samhällets möjlighet att fortsätta kränka de äldres rättigheter.

11 Vi måste, då vi gör en ordentlig översyn av dagens lagstiftning, se till att ordentligt utreda den praxis som har etablerats av samhällets olika institutioner då de i samverkan dagligen gör våld på den lagstiftning som, i alla fall till vissa delar, är avsedd att ge huvudmannen ett ordentligt rättsskydd i ställföreträdarskapsfrågor.

 

Makten och bulvanerna 20

Höstdag, en vacker sådan denna lördag. Den gångna veckan har inneburit 2 dagar med konfererande med SPF ledning i vårt land. Det finns många fora att föra frågan om framtiden för ung som gammal. Det är dags för ännu ett avsnitt i serien om vem som styr och i vems intresse.

2013.10.12

Jarl Strömbäck

Håller rättspraxis på att spåra ur för tillämpningen av Föräldrabalken mot de gamla?

Den frågan är inte alldeles enkel att besvara då skillnaderna m a p tillämpningen runt om i landet förefaller vara mycket stora.

Någon samlad statistik finns inte tillgänglig. Något som också Riksrevisionen påpekat i sina tidigare rapporter 2006 och 2009.

Lars Höglund och Lisa Magnuson har gjort vissa punktvisa kontroller och kommit fram till att läget kanske inte är så illa som man kan befara.

Läget är tyvärr ännu värre!!

Det mycket enkla förhållandet att det finns lokala och regionala skillnader i tillämpningen av den befintliga lagstiftningen gör ju att det är synnerligen viktigt att bo på rätt ställe i Sverige.

Rättsosäkerheten är därmed ett jätteproblem och medför att den gamle och dennes anhöriga på allvar måste överväga flytt till annan kommun för att slippa riskera den behandling som t.ex. Mariana Norberg utsattes för.

Så svaret på den fråga som ställs i rubriken måste nog inledningsvis sägas bli att Föräldrabalken tyvärr missbrukas i en ganska omfattande utsträckning för att sätta svaga, sjuka och gamla under förvaltarskap med tvångsmedel.

9 SKL:s betydelse för att frågan öht behöver väckas är givetvis mycket stor men även tingsrätternas alldeles för slentrianmässiga hantering då kommunernas ÖFN skickar in sina olika ärenden till TR för avgörande har fått praxisbildningen att hamna rejält i diket. Domstolsverket interna kontroll över TR behöver på allvar skärpas så att TR gör erforderlig laglighetsprövning i samtliga fall på det sätt som man kan förvänta sig. Där underlagen från ÖFN innehåller minsta tecken på tveksamheter så skall ärendet avslås eller återförvisas till ÖFN.

Hur återställer vi rättsäkerheten för de gamla i behov av stöd?

Det är 10.000 kronorsfrågan som idag förmodligen ingen kan svara på. Den mest naturliga vägen vore väl om lagstiftningen ändrades så att man från myndighetsutövares håll, via självpåtaget tolkningsföreträde, inte ges möjligheten att missbruka lagstiftningen på det sätt som frekvent förekommer idag. Mer om detta längre ned i texten.

Vad gör vi åt den enorma regionala skillnaden i samhällets tillämpning av Föräldrabalken?

Om man med ”vi” också inkluderar våra riksdagsledamöter så finner man att det över åren har motionerats en hel del i frågor som berör Gode Män och Förvaltare.

Söker man på Riksdagens egen hemsida och anger gode män och förvaltare som sökbegrepp så visar det sig att man får 5413 träffar.

Detta måste, även om man torde kunna rensa bort en del träffar, innebära att det på olika händer gjorts åtskilliga försök att åtgärda skevheter inom detta område.

Men har det egentligen hänt så mycket i praktiken?

Om man betänker att det sedan 1995 gått snart 20 år, då det senast gjordes en viss översyn av lagstiftningen på detta område, så har inte mycket hänt.

När man läser alla motioner som olika riksdagsmän satt sitt namn under och alla de debatter i Riksdagen som förekommit så slås man ändå av hur lite som egentligen har hänt sedan 1995.

Under denna period har dock antalet ärenden inom detta område ökat stadigt och har nu vuxit till ett problem som vi inte längre kan blunda för.

Ett ärende i t.ex. Sundsvall måste hanteras med exakt samma krav på rättsäkerhet som ett motsvarande ärende i t.ex. Kalmar.

 

10 Tillämpningen av t.ex. förvaltarskapsärenden får inte vara avhängig var någonstans man råkar bo i detta land. Därför måste Riksrevisionen ges i uppdrag att en gång för alla på evidensbaserad grund sammanställa den exakta omfattningen för hur olika kommunala överförmyndarverksamheter och olika rättsvårdande instanser typ Tingsrätterna hanterar detta område. Därefter kan särskilda granskningar av de TR som avviker mest genomföras så att alla tveksamma och felaktigt handlagda ärende blir föremål för omprövning. Inte minst fallet med Martin Granlund sätter ju fingret på detta.

http://st.nu/medelpad/ange/1.5498745-martin-bestals-pa-15-ars-sjalvstandighet

Makten och bulvanerna 19.

Makten och bulvanerna 19.

Bruk eller missbruk, så kunde också dagens avsnitt ur skriften som här ges offentlighet rubriceras. Att utvecklingen i hög grad centralstyrs från SKL, kan ifrågasättas.

2013.10.08

Jarl Strömbäck

Överförmyndarverksamheten, ett skydd eller ett hot för de gamla?

Överförmyndarverksamheten i Sverige har som sin huvudsakliga uppgift att försöka tillämpa Föräldrabalkens lagstiftning då de utövar sin myndighet.

Lagstiftningens intentioner är det huvudsakligen inget problem med även om den i vissa stycken är av gammalt datum.

Det är när överförmyndarförvaltningarnas tjänstemän själva inte förstår att tolka lagstiftningen på det sätt som avsetts som rättssäkerheten, för bl.a. de gamla, plötsligt befinner sig på ett sluttande plan.

När väl den politiskt tillsatta överförmyndarnämnden (i de kommuner där denna nämnd faktiskt finns och inte enbart består av en enda person) fattar de formella besluten på underlag som beretts av tjänstemännen så har lagstiftaren förutsatt att ÖFN:s ledamöter själva är så kompetenta och pålästa i varje enskilt ärende att rättssäkerheten blir fullt ut tillgodosedd.

Innan ett förvaltarskapsärende, genom ÖFN:s beslut, därefter skickas till tingsrätten som en ansökan om förvaltarskap så skall alla inblandade ha förstått konsekvenserna av sitt beslut. Även den det berör och/eller dennes närstående.

Då ÖFN ytterst sällan upplever att ett förvaltarskapsärende på allvar blir ifrågasatt så har det utvecklats en praxis för hur ÖFN och överförmyndarförvaltningens tjänstemän skall tolka lagstiftningen.

Vid minsta tvekan och för att ”ha ryggen fri” så begagnar sig tjänstemännen vid ÖFN:s förvaltningar av möjligheten att konsultera Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).

SKL är dessutom den organisation som arrangerar kurser och utbildningar för tjänstemän inom överförmyndarverksamhetens olika förvaltningsdelar. SKL:s ansvarige jurist Eva von Schéele bär därför ett mycket tungt ansvar för hur Sveriges alla överförmyndarförvaltningar tillämpar sin syn och sina tolkningar av styrande lagstiftning.

Det finns egentligen bara ett problem med detta förhållande. SKL har ingen jurisdiktion för detta område, d.v.s. de behöver inte ikläda sig något som helst ansvar för sin rådgivningsverksamhet.

Överförmyndarpersonal hade lika gärna kunnat stanna någon flanör på stadens gator och snabbt frågat om råd då det är tjänstemännen själva vilka alltid undantagslöst är personligt ansvariga för att laglighetspröva och tolka lagstiftningen i varje enskilt fall.

Något som Mariana Norberg verkligen på nära håll och för personlig del fått se konsekvenserna av.

7 SKL:s roll i den kommunala hanteringen av överförmyndarverksamheter måste stoppas för att garantera rättssäkerheten och återge ÖFN runtom i landets alla kommuner det egna ansvar som man i många fall i praktiken skjutit över på SKL att bli talesman för.

8 Återinför det personliga ämbetsmanna ansvaret som Palmeregeringen tog bort i mitten av 70-talet.

 

Vindkraften en gigantisk felsatsning

Norska tv-s team Brennpunkt, har gjort det här länkade programmet. Har ni en hyfsat bra dator bör ni kunna se det, det tar ca 45 minuter, men är väl värt alla dessa minuter.

De reportaget lyfter fram är nämligen inget annat än det som vi också ser ske i vårt land.

Det resursslöseri som följer i spåren kommer enligt reportaget att slå hårt mot välfärds- och andra viktiga områden. De resurser i form av skattestöd som nu vräks in i vindkraftsindustrin, hade med råge kunnat användas till att bygga ut kustjärnvägen på hela norrlandskusten.

http://tv.nrk.no/serie/brennpunkt/mdup11000912/25-09-2012

2013.10.03

Jarl Strömbäck

Makten o bulvanerna 17.

Dags för ännu ett avsnitt i granskningen av vår tids äldrevård, och med fokus på vem som styr, och på vilka grunder?

2013.09.29

Jarl Strömbäck

Har samhällets företrädare verkligen förstått sin roll inom äldreomsorgen?

Att rent intellektuellt förstå sin roll är nog inte problemet.

Det handlar snarare om att det utvecklats en kultur ibland såväl tjänstemän i kommunala förvaltningar, statliga myndighetsanställda samt politiker av olika slag som bäddat in dem i en mycket speciell syn på myndighetsutövning.

Ett förhållningssätt som bjärt kontrasterar medborgarnas förvissning om att samhällets företrädare alltid och under alla omständigheter skall företräda medborgarna, även då de blivit pensionärer.

Man kan fundera ett slag vad som ligger bakom den skeva synen om att samhället alltid skall försöka uppfostra och tillrättavisa medborgare genom livet ända upp och in i pensionsåldern.

Uppbyggnaden av alla möjliga och omöjliga myndigheter under några årtionden har utvecklat en uppfattning att samhället behöver skyddas mot olika former av överträdelser mot de regler som samhället av någon outgrundlig anledning finner skyddsvärda.

Sålunda har vi numera ca 500 statliga myndigheter och till dessa kommer alla kommunala instanser med myndighetsstatus. Då är alla statliga verk oräknade.

Om svensken nu ändå är så auktoritetsbunden och aldrig på allvar vågar ifrågasätta samhällets myndighetsutövning så kan man ju fråga sig varför antalet myndigheter ständigt växer?

Innebär detta att samhället känner sig hotade av sina medborgare alldeles oavsett om det är företagare, vanliga Svenssons eller gamla och sjuka?

Denna paradox kan man grubbla på en stund men alldeles uppenbarligen så känner sig samhället nödgade att anställa alltfler människor för att utöva myndighet över sina medborgare, inklusive de gamla, sjuka och svaga.  

4 Det pågår ett Svarte Petter spel mellan riksdagspolitiker och kommunala politiker där den kommunala nivån känner sig klämda av bristande resurser och egen oförmåga att lösa sina olika myndighetsuppdrag som de trots allt är ålagda att sköta. Resultatet blir en alltmer tilltagande utbyggnad av myndighetsfloran som i många fall ägnar sig åt rena rättsövergrepp på medborgarna. Ställ högre kompetenskrav på politiker och då i synnerhet på de kommunala politikerna.

Hur skyddar vi gamla mot välfärdssamhällets illvilliga marodörer?

Men snälla nån så illa kan det väl inte vara att vi behöver skydda våra gamla mot samhällets olika företrädare, kanske någon invänder?

Rättsövergreppen i fallet med Mariana Norberg skvallrar om att vi alla nog måste inse att frågan är berättigad.

Utan att hemfalla åt konspirationsteorier kan vi alla fall se hennes bedrövliga exempel som ett bevis på vad samhället trots allt kan åstadkomma.

Då samhället och dess företrädare i lugn och ro samt i bästa samförstånd med varandra tillåts sätta någon under ett oinskränkt förvaltarskap enbart för att på ett bekvämt sätt slippa anhörigas ifrågasättande så har myndighetsutövandet nått en ny lågvattennivå.

Att låta en 88 årig lätt dement kvinna bli av med samtliga sina medborgerliga rättigheter, förutom rösträtten, för att samhällets myndighetsutövare skall kunna fortsätta missbruka sin makt bevisar bara att dess företrädare helt har missat sin grundläggande uppgift, d.v.s. att skydda sina medborgares intressen och inte främst sina egna.

5 Så länge inte politikerna i Riksdagen gör en genomgripande förändring av lagstiftningen (främst Föräldrabalken) som styr t.ex. frågan om ställföreträdarskap, typ förvaltare, så måste man temporärt inrätta särskilda domstolar som hanterar dessa, för den personliga integriteten, så viktiga frågorna. Inte minst hanteringen av Alice Babs sätter ju fingret på detta.

http://al-lodenius.com/2013/04/20/att-begrava-en-levande-sangerska/

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14342327.ab

 

Makten och bulvanerna 15.

I bloggen ”Vem styr egentligen”, flaggade undertecknad för att ge publicitet åt en essä i ett antal delar, vilken tar upp frågor relevanta för tolkningen av det politiska systemet. Publiceringen kommer att ske utan redigering i texterna. De står väl för sig själva. Författaren är en person med god insyn i, och tillgång till det politiska systemet på hög nivå.

2013.09.22/Jarl Strömbäck

Rättssamhället kapitulerar och mystiken tätnar!!

eller fallet med Mariana Norberg, 88 år, vilken under nästan 1 år förlorade alla sina medborgerliga rättigheter genom ett hemligt och rättsvidrigt beslut i Tingsrätten

Frågeställningen kan tyckas något bisarr i det Sverige där vi under många årtionden har blivit indoktrinerade med att vårt fosterland är ett av världens mest omtänksamma i relationerna gentemot våra svaga och gamla.

Det ”ålderspyramidala” problemet, som det ibland kallas av politiker, indikerar ju att dagens pensionssystem, även efter den s.k. pensionsreformen, inte kommer att kunna ge den alltmer åldrande befolkningen det skydd, den trygghet och den service som vi alla alltsedan ATP reformen 1957 förutsatt.

Pensionssystemet även i dagens reformerade form bygger till nästan 100 % på en kollektivistisk grundtanke där den arbetande befolkningen med sina inbetalda skatter skall försörja pensionärskollektivet.

Göran Persson hade nog ändå rätt då han, vid ett statsbesök i Australien år 2005, uttryckte tydliga farhågor för det då reformerade pensionssystemet och det är dessa farhågor som vi redan nu tyvärr ser besannas.

” Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år, när de som går i pension ser vad vi gjort”.                (Om det nya pensionssystemet. Citerad i Expressen, 18 februari 2005).

Kan vi lita på välfärdssystemen?

Om pensionssystemet redan börjat krackelera ordentligt så finns givetvis risken att även andra skattefinansierade välfärdssystem indirekt kommer att bli lidande av den allt skevare ålderspyramid som nu snabbt accelererar. Vi blir som sagt alla väsentligt äldre och vi behåller vår hälsa hyggligt upp i åren.

Riksdagen som lagstiftande församling har, som den numera f.d. riksdagspolitikern Ann-Marie Påhlsson så måleriskt har beskrivit i sin bok ”Knapptryckarkompaniet”, reducerats till 349 lydiga lakejer helt underställda de maktfullkomliga politikerna inom de båda blocken.

Politiker vilka sätter själva innehavet av makten främst, före ambitionen att för sina medborgare göra något vettigt med makten.

Dagens barn och äldreomsorgsminister Maria Larsson får ju gång efter annan rycka ut till försvar för ett alltmer krackelerande välfärdssystem.

Skandalerna inom äldreomsorgen duggar tätt och regeringen tvingas ständigt skicka fram Maria Larsson för att försvara ett sjukt system där hon ständigt hänvisar till att en majoritet av de gamla, trots allt, är hyggligt nöjda då man undersöker den s.k. kundnöjdheten.

1 Alla människor vilka tagit på sig rollen som politiker och då i synnerhet de Riksdagspolitiker vi har måste ju rimligen känna att det knappast var rollen som knapptryckare vilken hägrade då man började engagera sig politiskt.

 

Riksdag med skygglappar

I tidskriften från Riksdag & Departement nr 33 kan vi ta del av ännu ett initiativ från riksdagen. Nu skall filter i riksdagens servrar utesluta att dess valda delegater konfronteras med pornografiska, rasistiska eller våldpornografiska inslag i sina datorer.

Gott, så kanske man kan tycka. Genom att krympa den verklighet som omger dem störs inte riksdagsledamöternas nattsömn av obehagliga verkligheter.
Samtidigt anses vanliga medborgare och deras barn, i varje situation själva avgöra vilken påverkan man skall utsättas för.

Tillåt undertecknad att i liberal anda föreslå att samtliga riksdagsledamöter i grupp måste se på just barnpornografiska, rasistiska och våldspornografiska inslag minst 30 minuter i veckan tills att man finner en form för förhållande till de företeelserna som kan göras gällande för alla, inte bara tjäna som skygglappar åt vårt lands lagstiftare.

2007.11.26

Jarl Strömbäck