I juletid 2018

Så är då julafton detta år avklarad. En fin och minnesvärd dag, med tre generationer runt bordet, och mängden av god mat enligt tradition sedan många år. Och när den delen avklarats, så väntade den klassiska timmen med Kalle och hans vänner, innan det blev dags att angripa högen med klappar under granen. En tidskrävande process, eftersom samtliga paket skall få sin välförtjänta uppmärksamhet.

När gästerna så småningom åkt hem till sitt, var det så dags att återse filmen “Änglagård” från 1992, Svt-s kvällsbio denna julaftonskväll. Det är verkligen en film med aktualitet också i vår tid. Temat är i korthet mänskliga fördomar mot människor som upplevs som främmande i det egna närområdet. Filmen är på så sätt lika aktuell idag som den dag den gjordes. För så är det nog, att fördomar gärna odlas i kulturellt statiska miljöer. I fallet Änglagård fanns mycket humor, och ett lyckligt slut, något som inte alltid är fallet i vår nutida verklighet.

En krass övertygelse är att de flesta människor oavsett härkomst, vill skapa sig en rimlig framtid. En framtid med ett jobb och utan uppslitande konflikter. Så är också situationen i vår tid. Att de fredliga och framgångsrika länderna i det avseendet för många runt om i världen, blir något man är beredda att offra mycket för att komma till, och bli del av, är egentligen inte så konstigt. För svensk del är det otänkbart att förstå hur landet skulle se ut om vi inte hade de ca 2 miljoner medborgare, som räknat invandrare och deras avkommor kommit till Sverige sedan  början av 70-talet, och nu utgör en väsentlig del av det svenska samhället.

Att vi också har en kriminalitet som relateras till invandringen, får inte bli stigmatiserande för all invandring. Betecknande är också att det som nu ses som gängrelaterad kriminalitet, till helt övervägande del bärs upp av unga personer som är födda i Sverige, och med svenskt medborgarskap.

Den stora flyktingvåg som startade år 2015, skall ses mot bakgrunden av att Putins Ryssland påbörjade sina terrorbombningar av Syriens största stad, miljonstaden Aleppo liksom andra av de demokratiska krafterna hållna områden.  Bombningar som i stor utsträckning också koncentrerades mot offentliga byggnader som skolor och sjukhus. Människor kände sig med stort fog svikna av FN och de demokratiska stater som givet ett mer kraftfullt agerande kunnat stoppa den utvecklingen, och lämnade för att söka en ny framtid i de europeiska länderna.

2018.12.25

Jarl S

Juldagsmorgon 2016

Juldagsmorgon år 2016, en stilla sådan. Gårdagens stoj med närstående runt gran och klappar, är en natt bort. Ännu blir det några dar med ömsom vila ömsom sociala möten på olika sätt.

Årets julafton blev speciell. Det tillhör inte vanligheterna att man får uppleva åska med blixtrar i slutet på december, men så blev fallet när det mullrade och blixtrade i mörkret vid 17-tiden, här på landets västra kust. Ett övergående men exotiskt inslag i årets firande.

Annars är det mesta sig likt i denna vår allra mest traditionspräglade högtid. Kalle Anka har överlevt årtionden av TV-tittande, och Tage Danielssons pedagogiska program om Karl Bertil Jonssons julafton, har numera också blivit en klassiker. Aktuell också i en tid när klyftorna i samhället nu ökar år från år, samtidigt som Sverige av den internationella tidskriften Forbes, utsetts till världens bästa land inom området näringslivsverksamhet. I inget land är alltså enligt dem betingelserna för att driva företag bättre än i Sverige.

USA som en gång i tiden abonnerade på den den titeln, har nu ramlat ner till plats 26. Inte konstigt då att människor i desperation väljer en president helt utanför det etablerade etablissemanget. Att styra ett land är dess bättre en långt större uppgift än att styra några företag. Något som Trump och hans vänner och väljare nog kommer att få erfara.

Och i Moskva firar ledarskapet över sin prestation att genom terrorbombningarna av Aleppo, dess civila befolkning, dess sjukhus, bostäder och infrastruktur, med 10-tusentals mördade män, kvinnor och banr, slutligen lyckats knäcka demokratikämparna. Alltmedan omvärlden tittar på utan att på något rimligt sätt agera. Den ryska björnen har nu fått än mer blodad tand. I sin stora presskonferens talar Putin, vår tids motsvarighet till 30-talets despoter, om behovet av ytterligare upprustningar av raketvapen och nukleära vapen.

Vi går en spännande och utmanande framtid tillmötes.

2016.12.25

Jarl

Slutstriden

Så har den då startat, slutstriden, eller kanske ännu tydligare, slutstriderna. Häromdagen (26.9) hölls den första av kanske 3 debatter mellan de två kandidaterna till posten som ledare av världens under de senaste 70 åren, viktigaste land USA. Demagogen och opportunisten Donald Trump, mot politikern och demokraten Hillary Clinton. En kamp vars slutseger kan komma att få enorm betydelse för utvecklingen i världen. Den mellan demokrati och mångfald, och alltmer av diktatoriska regimer.

Men slutstriden har också påbörjats i kampen om Syrien. De demokratiska krafter som arbetat för ett land med mångfald och medinflytande i landet, kommer av allt att döma att utraderas och grundligt besegras av militärmakterna Ryssland och Syriens Assad-regim. Man väljer att totalt föröda ett redan oerhört sönderbombat land, hellre än att välja diplomatins väg för att lösa konflikten. Vad hjälper det att USA-s representant i FN talar om ryskt barbari när man bombar målinriktat på sjukhus och hjälptransporter. Den demokratiska världen har svikit den demokratiska rörelsen i Syrien, och eftervärldens dom kommer säkert att bli kännbar.

Vart skall de miljoner människor som befinner sig på flykt undan Assad-regimen ta vägen om inte de demokratiska länderna öppnar sina gränser igen? Och vem skall betala återuppbyggnaden av Aleppo och andra sönderbombade städer? Frågornas mångfald hopar sig, liksom frågan varför USA och EU låter sig fördmjukas av Putin-regimen? För i grunden är det nu vad det handler om. Assad och hans gäng skulle inte kunnat vinna den här kampen utan ryssarnas stöd och vapenmakt. Mönstret från Spaniens 30-tal och Hitlers stöd till Franco är solklart.

Ryskt bombflyg

Vissa bloggar är inte så roliga att skriva, men det är viktigt att också våga se runt hörnet i framtiden. På nattduksbordet ligger för närvarande Winston Churchills memoarer Det Stora Kriget, som avhandlar 1-a Världskriget. Boken är skriven oc trycket i början av 1930-talet. En antikvitet i skinnband och med äldre språkbruk. Men en mycket läsvärd bok genom sin klara insyn i den tidens händelseförlopp och dess konsekvenser.

Ett krig som födde som sitt barn sovjetkommunismen med allt det lidande som den rörelsen skull innebära genom årtiondena. Den demokratirörelse som sedan följde i Ryssland, och verkade under ca 10 år, är nu ett minne blott. Den ryska upprustningen och arrogansen skördar alltfler frukter. Men det är blodbesudlade frukter vare sig det gäller länderna i Kaukasien, Ukraina eller Syrien.

Måhända är slutstriden i Syrien bara upptakten till en än större kamp. Våldet har en benägenhet att ständigt vilja notera nya segrar.

2016.09.28

Jarl