Greta

 Bloggen har i många sammanhang berört miljö- och klimatfrågorna, i synnerhet i synen på energifrågorna. Våra livsmiljöer är grundfundament i det vi kallar ett gott och hållbart liv. En person som betytt mycket i det avseendena är Greta Thunberg. Fenomenet Greta har under år av aktivitet berört en stor del av världen genom sitt agerande i klimat och miljöfrågor. Lagom till sin 18-årsdag, visade SVT häromdagen en dokumentär över hennes uppväxt och som världens kanske mest kända klimataktivist.

En dokumentär som var mycket sevärd och berömvärd. Kontrasten mellan den lilla flickan, och den engagerade aktivisten fanns där hela tiden. Stödet från familjen och i synnerhet fadern Svante likaså. Men den verkligt drivande kraften blev det genomslag Greta vick via media, och det gensvar i form av demonstrationer med tillsammans flera miljoner deltagare som ställde upp bakom henne.

Greta-rörelsen fångades också upp av de politiska systemen i många länder. Hon fick tala i EU och FN, liksom med många höga företrädare för politik och religion. Och budskapet var tydligt och kärvt, lyssna på vetenskapen. De nu styrande ledarskapen plundrar vår jord, vår planet, och tar därmed också livsförutsättningarna för kommande generationer. Hennes tal i FN, ”How dare you -talet”, var i sig ett utmärkt tal som fått stor spridning.

Under Pandemi-året 2020, har klimatfrågorna kommit i skymundan utan att för den skull minska i betydelse. Pandemins nerstängning av bland annat trafiken i många länder och storstäder har minskat smog och föroreningar, och på det sättet tydligt visat på effekten av påverkan. Luftföroreningar och avgaser är i grunden gifter vi sprider ut, till men för allt levande. De bärs via vatten och luftströmmar ut över vår planet, och kommer på det sätt att påverka alla.

Greta lyckades under ett par år sätta klimatfrågorna högt upp i den mediala världen. Och politiska ledarskap valde att genom inbjudningar skylta med henne, ett sätt att legitimera hennes rörelse, utan att det i egentlig mening kostade något. Så fungerar cynismen i politiken.

2021.01.04

Jarl S

 

I valtider

December och den 3-e söndagen i advent har passerat. Regnet dominerar vädret här på landets västra kust. Tropikerna har sina monsunperioder. Också vi uppe i norr får vår kvot av det våta, och så skall det väl vara. Någon vishet finns det väl med planetens inbyggda sätt att agera.

I England är nu skilsmässan mellan det landet och EU bekräftad genom valet den 12.12. Så återstår att komma överens om skilsmässovillkoren, vilket som alla vet kan vålla mycket  huvudbry. Prestige och låsningar är inget ovanligt i sådana sammanhang.

Och kanske kommer den skilsmässan att får återverkningar också på andra områden. För första gången har nu de majoritet, som i Nordirland vill se ett slut på det “koloniala” arvet, och att Nordirland blir en del av den irländska republiken.

Också skottarna, Englands “norrlänningar” vill se en förändring av sin landsändas status. Kraven på en folkomröstning om självständighet kommer också därifrån. Och varför skulle inte en fredlig och bra delning, liknande den mellan tjecker och slovaker, också kunna unnas skottarna om man nu vill det.

Annars får dagens huvudfokus gå till klimatkampen. Under drygt 4 dygn har ett internationellt klimatmöte hållits i Madrid. Fokus har varit att få kontroll över, och minska utsläppen av växthusgaser. Facit blev i korthet att någon överenskommelse inte gick att skapa. Ledarskapen i de stora utsläppsländerna Kina, USA, Brasilien och Indien lever kvar i tron att inget sker eller kommer att ske som stör deras planer. Ändå är 90% av vetenskapen tydlig med att vår våldtäkt på livsmiljöerna i olika avseenden, nu är ett direkt hot mot planetens överlevnad. Och därmed också vår överlevnad som del av detta.

Vägen dit må vara lång, men den kommer i så fall att kantas av strider om utrymme och livsbetingelser. Folkvandringar från särskilt utsatta områden, mot områden som klarar sig bättre. Och stora motsättningar när kulturer och intressen kolliderar. Redan idag byggs hinder på olika sätt för att stoppa den typen av rörelser, utan att för den skull lyckas.

Slutligen och som ett tydligt utropstecken i vår tid. När en 16-årig klimataktivist från Sverige, Greta Thunberg, av Times Magazine en av världens mest renommerade tidskrifter väljs till 2019 års “person of the year” i  konkurrens med också Donald Trump, rasar denne. Den nesan kunde han inte bära utan att på sitt alldeles tydliga sätt kommentera valet.

2019.12.16

Jarl S

Transatlantic

Dags för en bokrecension igen. den här gången blir det en 470 sidor stor biografi över ett av vårt lands mest välkända rederier. Välkända också i ett internationellt perspektiv, Transatlantic.

Svensk rederirörelse tog fart för drygt 100 år sedan. Broströmskoncernen, som var undertecknads länk till sjöfarten under 20 år, var landets största och mest kända rederi grupp. Antalet rederier var stort i vårt land och dess fartyg syntes med sin svenska flagga i all världens hamnar. Rederierna gav också arbete till de svenska varven, och var den direkta anledningen till deras tillkomst och framgång under årtionden.

Under de två stora krigen, lyckades diplomatin hålla vårt land utanför krigen, och sjöfarten fick efter olika förhandlingar “frisedel” i den meningen att de kunde fortsätta sin verksamhet i rimlig omfattning. Under de åren tjänade man också mycket pengar, bristerna på olika sätt gav höga frakter. Men många var också de fartyg som sänktes av krigshandlingar, och de sjömän som omkom. Sverige var inte krigförande, men på havet var alla ett villebråd.

Den verkliga storhetstiden för svensk rederirörelse kom på 1950-60 talen, när en krigsskadad värld skulle byggas upp igen. Då tjänade rederierna stora pengar, och dåvarande finansminister Gunnar Sträng talade med glädje om det svenska sjöfarts nettot, som medverkade till uppbyggnaden av vår välfärdsstat.

Men utvecklingen i olika avseenden skulle komma att helt ändra på det förhållandet. Med FN-s hjälp togs beslut i det organet på 1960-talet, att sjöfarten skulle organiseras om, det som skulle kallas UNCTAD-koden tillkom. Den innebar att alla länder gavs transporträtten till 40% av den egna importen och exporten. De små och skickliga sjöfarts länderna kom steg för steg genom ren protektionism att utestängas från den näring de blivit experter på. 

Utvecklingsländerna gavs stora krediter för uppbyggnaden av egna handelsflottor med resultatet att lönsamheten rasade för alla både de gamla och nya operatörerna.

Svaret från den etablerade sjöfartsnäringen, blev att utveckla alltmer effektiva fartyg. Ledande i det arbetet var Transatlantic, De stora RoRo fartygen skapades. Fartyg som under 20-talet år var normen för de effektiva transporterna och sysselsattes i huvudsak mellan industriländer där marknadens styrning var starkare än protektionismen.

Det går naturligtvis inte att recensera 470 sidor mycket intressant text i en blog likt denna. Men för den som är intresserad av svensk sjöfarts utveckling och avveckling, är boken en verklig kunskapskälla.

För oss med starka rötter i den svenska sjöfarten när den var som bäst, återstår att med ett stort mått av nostalgi begrunda det som varit.

2019.05.23

Jarl S

Politisk stormvarning

En mulen och våt morgon denna årets kortaste dag. Vintersolståndets dag. Men juleljusen lyser upp torg och balkonger, och innan dagen är slut kommer också en av de stora julmarknader att ha fått besök av undertecknad med vänner. Men nu till dramatiken i den politiska världen, för dramatik på högsta nivå handlar det om.

Den här gången går tankarna inte så mycket till den svenska situationen, dess dramaturgi är tämligen fastslagen. En månads respit, några korta beslutsmöten och vi har en ny regering eller beslut om nyval. Tålamodet är uttömt liksom arguments arsenalen.

Nej, den verkliga dramatiken går till utvecklingen i USA. Donald trumps löfte till sina “vänner” Erdogan i Turkiet, och Putin i Ryssland att dra tillbaka de amerikanska trupperna i Syrien, har fått den amerikanska överbefälhavaren Mathis att med en kraftfull markering av sitt avståndstagande, lämna in sin avskedsansökan. Strömmen av personer med förnuft som hoppat av den trumpska administrationen fortsätter, och därmed också det amerikanska ledarskapets sönderfall.

Ett tillbakadragande av de amerikanska trupperna i Syrien är inget litet beslut. Erdogan har redan markerat, att när väl de amerikanska trupperna är borta, kommer han att anfalla de kurdiska trupper, som tillsammans med de amerikanska har varit ledande i kampen mot IS.

Rysslands ingripande och terrorbombningarna av de demokratiska krafterna i Syrien, kom också att bygga på vissheten att man i USA-s ledning hade en person vilken man kände och kontrollerade. Resultatet blev också det blodbad vi sett i Syrien, och den flyktingkris som skakar i första hand EU samarbetet.

Den kurdiska krisen som varat i snart 100 år, skapades på sin tid av de europeiska stater, främst Frankrike och Storbritannien, som drog landsgränserna för de som senare blev de olika staterna i mellanöstern. Kurderna som var en tydlig kulturell och språklig enhet, delades då upp och underkastades Turkiet, Syrien, Iran och Irak istället för att bli ett eget självständigt land. Den strävan efter självstyre som kurderna arbetat för i de olika länderna, har hanterats på olika sätt. När nu den turkiska de-facto diktatorn Erdogan meddelat att han kommer att utplåna det kurdiska inflytandet i norra Syrien, är det inget annat än ännu ett folkmord som är under utveckling.

Det är den utvecklingen vi har att se fram emot, givet att USA och EU lämnar kurderna i sticket. Världen har aldrig blivit fredligare av att despoter tillåts att krossa och underkuva minoriteter. Ett FN lamslaget av Ryska och Kinesiska veton kommer inte att ingripa. Det är mot den bakgrunden utvecklingen i USA skall ses.

2018.12.21

Jarl S

Orsak och verkan

Dags för vinterkylan att göra sig påmind, Vinden biter den här morgonen, och det väntas minusgrader de kommande nätterna. Årstiderna har sin gång, trots klimatalarmisterna.
Den här bloggen får bli en inblick i det stora landet i väster, och det som sker där.

Det gamla ordstävet, “sådan herre, sådan hund”, är berättigat. Det bekräftas också av ledarskapsamfundets professorer. Nu senast den ledande Yale-professorn i historia Timothy Snyder, som i offentligheten varnar för att USA nu genomgår ingressen till samma utveckling som förde Hitler till makten i 30-talets Tyskland.

Medlen är att så snart som möjligt utse någon lämplig minoritet som slagpåse, i det tyska fallet judarna. Ta kontroll över mediaintresset genom att styra det på olika sätt, och med  propaganda skrämma hög som låg till tystnad. “Aldrig mer”- var budskapet efter Nurnberg-rättegångar och FN-s bildande. Ett FN som numera präglas mer av sina motsättningar, än sina goda resultat.

Donald Trump har lyckats att styra media genom sitt Twittrande. Modern kommunikationsteknik har gynnat honom, budskapen kan läsas av hög som låg. Så kan en enskild person i rätt ställning bli herre över dagordningen, det som diskuteras. De media och offentliga personer som ifrågasätter hans synpunkter utmålar han som “folkets fiender” i sina kampanjtal, och driver på det sättet fram den aggression som nu manifesteras inför de kommande delstatsvalen den 15 november. Rörbomberna som skickats till media och olika personer den senaste tiden är tidens tecken, och mer kan följa.

Det amerikanska systemet att väljarna måste registrera sig för att få rösta, manipuleras nu systematiskt för att stoppa väljargrupper man identifierar som “demokratiska”, i syfte att på det sättet stödja de republikanska kandidaterna, och kvinnornas kamp i andan av “metoo”-rörelsen utmålas som ett angrepp på alla män, vilket det naturligtvis inte är.

Propagandans makt är med de medielandskap som modern tid skapat, oerhört stark när den används som den används av regimen Trump för närvarande. De demokratiska institutionernas krav på demokrati och saklighet blir på det sättet ett lätt offer för demagogen. Återstår den del av press och media, den “3-e statsmakten”, som tagit till sin uppgift att granska och ifrågasätta ledarskapet. 

Avsändaren av brevbomberna må vara en obetydlig liten figur i Florida, men de har initierats av den person, Donald Trump, som pekat ut sina meningsmotståndare som folkets fiender.

Så fungerar sambandet orsak och verkan, och mer är att vänta.

2018.10.27

Jarl

Politisk turbulens

Höst i luften detta års första oktoberdag. I norr har redan snön och frostnätterna gripit tag i landskapen, på landets västra kust värmer ännu havet med sina nu 14 grader, upp kustområdena. Men vinden och regnet regerar, medan solen får nöja sig med att titta fram lite nu och då.

Och ute i den stora världen fortsätter de politiska dramerna. Den trumpne presidenten i det stora landet i väster, har talat inför FN-s generalförsamling. Ett tal som bekräftade hans begränsningar, och belönades med utskrattning. Så avklädd är det länge sedan någon blivit på den här nivån i det internationella samfundet. Han som skulle göra “America great again”, har istället förskingrat det förtroendekapital landet haft, på bara 1,5 år.

I vårt eget land pågår nu maktstriderna efter valet för snart en månad sedan. Kampen om vem som skall leda land, landsting/regioner och kommuner. På riksnivå har  man av allt att döma kört fast ordentligt, och processen kan bli segdragen. Den socialdemokratiska tillbakagången också i regionerna, gör att ledarskapen kommer att se annorlunda ut på många områden, när de väl är på plats.

På liknande sätt är det i kommunerna. I den stora regionen Skåne, förlorar nu av allt att döma det traditionella S-märkta styret ledarskapet i stort sett i alla kommuner. Här går också det av andra partier svartlistade SD fram starkt, betyder det att tidigare S-märkta väljare helt plötsligt blivit nazister, något som Stefan Löfven genom sin retorik indirekt menar?

I rikets andra stad ser det moderata partiet av allt att döma det rimligare att underkasta sig ännu en period som stödparti till det S-märkta styret, än man tillmötesgår valvinnaren Demokraterna. Något som skulle ge staden och kommunen den nystart som flertalet väljare anser behövs i kommunen.

Ny vecka och nya ansträngningar också för att lösa de politiska låsningarna, vi lever i en intressant tid, om än också med inbyggda osäkerheter.

2018.10.01

JARL

Arbetarpartierna

Rejäl vinterkyla i gryningsljuset under min morgonrunda. Minus 13 och en snål blåsande vind får det att bita i kinderna. I landet i övrigt råder snökaos på många håll. Men denna i övrigt så snötunga vinter, lyser den vita varan nästan helt med sin frånvaro i landets andra stad. Vi får nöja oss med att se skidåkningen på Tv.

Nu när OS-yran är över, tränger sig vardagen på med andra “viktigheter”. En sammanvägning av de olika opinionsmätningar som gjorts i vårt land den senaste månaden visar fortsatt att KD med sina 2,9% är starkt hotat att få lämna riksdagen. Inte heller Miljöpartiet eller Liberalerna kan känna sig trygga, de balanserar båda på spärrgränsen 4%. Höstens val ser ut att bli en rysare på många sätt, inte minst vad avser bildandet av regering efter valet den 9 september. Nu träder också företrädare från både det “gamla och det nya” arbetarpartiet fram med förslag om att de båda partierna går samman och bildar regering efter höstens val. Tanken är naturlig och slående. Både SAP och M anser sig ju vara de riktiga företrädarna av det arbetande folket, och är naturligtvis det också om än i beteckningen arbetare och tjänstemän med en annan grov skattning. Men inget av partierna har troligen råd att officiellt gå ut med synpunkten av risk för att förlora röster av det skälet. ‘

Situationen efter valet kommer att kräva annat än valpropaganda.

Och ute i den stora världen fortsätter Putins Ryssland terrorbombningarna av de rester av demokratikämpar som ännu håller ut i Syrien. I det avseendet kan man med fog likna Putins agerande med den hjälp Hitler gav högerkrafterna i det spanska inbördeskriget på 1930-talet. Att västvärlden och FN inte vågar tala klarspråk i den här frågan, visar än en gång hur oändligt tandlös den organisationen är när det  gäller verkligt handlande. Av vilket demokratiskt skäl har stormakterna veto i säkerhetsrådet? Är inte alla röster lika värda??

Och i Trumps galleria av medarbetare har nu avhoppen tagit ordentlig fart. Den ena efter den andre lämnar nu det “sjunkande skeppet”, bildligt talat. Rådgivaren Hope Hicks är nu den senaste, samtidigt som granskningen av Trumps relationer med Putin Regimen blir allt mer närgången och svår att försvara.

År 2018 har alla förutsättningar att bli ett mycket spännande, och kanske omvälvande år.

2018.03.01

Jarl

Splittrat land

                                                                                                                               

Vacker morgon denna novembers sista dag. Vindstilla och stadens ljus speglas i det stilla vattnet. Dags för en återblick på det stora landet i väster, och dess allt större problem med sin egen styrning.

Trump Regimen gör verkligen sitt yttersta för att splittra landet. Allt utom att följa sin valslogan “make America great”. Nu framträder företrädare för politik, för militär, för media dagligen med sina kritiska synpunkter på den sittande presidenten. Alla med det gemensamma budskapet att ledarskapet inte är moget det uppdrag det innebär att leda världens viktigaste demokrati.

Naturligt nog hade inte Trump kommit dit han är utan kvalificerat stöd. Det första och viktigaste att han tilläts representera det republikanska partiet i valrörelsen. I sig märkligt att ett parti tillåter en person utan förankring i partiet, och utan politisk erfarenhet att företräda dem, det är inte normalt.

Men bakom det beslutet ligger av allt att döma starka krafter inom det finansiella systemet. Med den ändring som gjordes i det amerikanska valsystemet för några år sedan, tilläts “corporate money” som finansiell källa i de amerikanska valen. Med det öppnades helt andra möjligheter för det finansiella systemet att styra valrörelserna. Med de enorma summor som på det sättet kunde sättas i valrörelsen, blev valet de vi nu ser följderna av.

Att många i det republikanska partiet nu oroar sig över utvecklingen, givet att man inte har medel att styra Trump hjälper inte. Han struntar i stort sett i det förankringsarbete som i en demokrati är normalitet och reglerad  rutin. För trump är ledarskapet det auktoritära ledarskap han kunnat tillämpa i sina företag, med varierande resultat att döma av de många konkurser, och tvivelaktiga affärer som omger hans affärsliv.

När detta skrivs rapporteras från FN-s möte om Nordkorea att USA hotar att utplåna landet. Naturligtvis mot de Ryska och kinesiska synpunkterna. Ett nordkorea som bygger sin militära makt på samarbetet med ryssar och kineser kan nog känna sig tämligen tryggt. Trump önskar sig möjligen ett krig som han tror sig lätt kunna vinna. Så har den typen av potentater resonerat återkommande genom tiderna. Resultaten har blivit årslånga blodbad och katastrofer för alla inblandade.

Men den lärdomen är kanske för kvalificerad för att förstås av Trump Administrationen.

2017.11.30

Jarl S

När världen håller andan

Det är höst i luften, regnens tid och stormarnas. När detta skrivs härjar orkanen IRMA i den karibiska övärlden med vindar över 80 meter/sekund. Det är fruktansvärda vindar, omöjliga att beskriva. Vindar man måste söka skyddsrum för om man inte vill riskera livet. Och på det, de omfattande regnen och materiella skadorna.

Vi har inga klimatförändringar hävdar de som vill gå med skyddslappar genom tillvaron. En lika korkad uppfattning som den att vi inte har något ansvar för den planet som är vår gemensamma boning. Vakna upp Mr Trump och ni andra som inte vill bry er?

Hösten 1939, vid den här tidpunkten, rullade den tyska krigsmaskinen in i Polen och det stora kriget startade. Det skulle avslutas 6 år senare, med ett sönderbombat och illa medfaret Europa och stora delar av Asien. Minnet är kort hos nya generationer, eller hur skall man annars tolka utvecklingen just nu.

I Syrien böljar förstörelsen fram  och tillbaka, och lämnar skövling och flyktingar som sitt facit. I Turkiet har en psykopatiskt lagd person tagit över ledarskapet och avskaffat det som vi definierar som demokrati. Fängelserna fylls nu med meningsmotståndare, det öppna samtalet har utbytts mot rädsla hos de som tror på mänskliga rättigheter.

Och i ordstriden mellan den nordkoreanska militärdiktaturen och omvärlden hjälper tydligen inga fördömanden. Kommer den utvecklingen att ge Asien ett storkrig inom kort? Faran är för tillfället överhängande. Två länder, Nordkorea och USA,  med  två omogna ledare utmanar nu varann och tänjer på de gränser som reglerar fred och säkerhet. Inte bara för de egna länderna, utan också för många andra som skulle bli indragna i den tvekamp ett krig skulle innebära.

Nog är det en varning och ett omen i skyn när FN inkallas till extra möte för att diskutera krigsrisken. Må detta FN nu vara starkare och klokare än vid de många andra prövningar, där man totalt misslyckats med att stoppa utvecklingen.

2017.09.07

Jarl

Dårskapens väg

Ibland finns det skäl att hänvisa till andra skribenter, vilkas uppfattningar förtjänar en stor publik. En av dem är Patrik Oksanen, som med sina återkommande krönikor ser in i framtiden med erfarenhetens och historiens glasögon väl förankrade i sina synsätt. De senast publicerade återfinns på följande länk http://www.helahalsingland.se/opinion/ledare/oksanen-efter-darskapens-vag-vantar-bara-barbariet.

Läs den och begrunda, den har stor realitet i sin kritik av vår samtid. Ångorna från ett svunnet och svårt 1900-tal talar han om. Något som också vädrats i den här bloggen. Och något som man känner igen när man läser politisk historik från den europeiska historien för ca 100 år sedan.

Vi har alla ett ansvar för framtiden, och de val vi gör. Aldrig i mänsklighetens historia har vi levt bättre i ett övergripande globalt perspektiv. Ändå står kampen nu mellan fredlig samexistens, eller krig och förödelse. Ett i valrörelse återhållsamt USA, och ett lamslaget FN, ser på medan konflikten i Syrien får spridningseffekter i allt större områden. Och det mellanmänskliga samtalen hårdnar på ett sätt som inte främjar demokrati och respekt för demokratins verktyg.

Och i Ryssland har det militärindustriella komplexet med Putinregimen i spetsen dödat allt oliktänkande i organiserad form. Den som sticker ut hakan gör det med livet som insats, det visar de många mord på meningsmotståndare som gjorts utan några trovärdiga förklaringar.

Där lögnen tillåts växa på sanningens bekostnad, där kan man också förneka de absoluta och tydliga. Nerskjutningen med missil av de malaysiska passagerarplanet över det ryskockuperade Ukraina, har nu en internationell, högt kvalificerad undersökning visat skedde med en rysk missil, från ett givet område. Det förnekas av den ryska ledningen. Datahackningen av det demokratiska partiet i USA nu under valrörelsen, har visat sig ha samma adress, men den ryska ledningen förstår inget.

President Obama har ett stort gillande hos många, inklusive undertecknad. Men undfallenheten gentemot Ryssland kan bli ett högt pris som framtiden får betala. Gårdagens auktoritära ledarskap med dess våld och vurm för herravälde, har en tendens att vilja återuppstå.

Läs den inlänkade krönikan, det förtjänar den.

2010.10.09

Jarl

Oktoberbilder 2016

Nu rasar slutstriden vidare i Syrien. Dagligen ser vi bilderna på bombade barn och byggnader. Det är hjärtskärande på många sätt. Redan har striden, som började som fredliga demonstrationer för ökad demokrati i landet, varat längre i tid än 2-a världskriget. Den gången slutade det i förödelse i stora delar av världen, i synnerhet i de delar som startat aggressionen. Nu ser vi samma scenario, men med demokratikrafterna som de stora förlorarna.

Vart den processen för vidare är svårt att förutse. Någon militär intervention styrd via FN eller de stora demokratierna kommer inte att ske. De miljoner som ännu finns inom de områden som behärskas av demokratikämpar, går en oviss framtid tillmötes. Syriens vurm för att låta människor “försvinna”, återfinns i många liknande samhällen.

Förövare och offer

Och i Turkiet skärps kontrollen ytterligare. De 1000 skolor som stängts av regimen och de 43000 lärare som blivit av med sina jobb, innebär att 100.000-tals barn och unga inte kommer att få någon undervisning. Att 15 universitet också stängts, drabbar också högre utbildning och visar att nu gäller i Erdogans Turkiet envälde och tillbakagång.

Våldets triumf och helvete representerat i två länder. Önskan om medinflytande och öppenhet, som möts av först våld, sedan övervåld, och sedan alltmer eskalerat våld. Vad kan då omvärlden, den del som bryr sig göra?

Frågan om militärt ingripande från USA och dess vänner har naturligtvis diskuterats, men med negativt resultat. En direkt konfrontation med Putinregimen, är inget man önskar sig från de demokratiska ländernas sida. Så den insats mot IS, som Ryssland skulle göra när man påbörjade bombningar för 1 år sedan, koncentreras nu istället mot sjukhus, infrastruktur och ren terrorbombning mot av demokratikrafterna fortfarande hållna områden i landet.

Det är förfärligt i vår upplysta tid, att konflikter ständigt skall lösas med militära medel. Och allt det lidande och det destruktiva resultat det för med sig.

2016-10-02

Orolig tid

Solig morgon bådar en fin dag. Kanske dags att hissa segel igen och låta vinden bära ut mot hav och skärgård. Så kan också livskvalitet uppfattas. Och visst är det välgörande att lämna framtidens internationella bekymmer för någon dag.

Annars har de senaste dagarna präglats av galenskaper man hoppats skulle vara omöjliga i vår upplysta tid, och med våra historiska erfarenheter. En presidentkandidat i USA, Donald Trump som inte drar sig för något när det gäller lögner och smutskastning Det senaste att han föreslagit vapenmaffian att skjuta Hillary Clinton, hans motkandidat i presidentvalet. Och fyllt på med att hävda att president Obama är islamisternas i IS viktigaste medspelare. Detta samtidigt som USA under hans ledarskap med flyg och personal bekämpar IS aktivt.

Och säkerhetstjänsternas ledande företrädare i USA varnar nu öppet för de kopplingar Trump har med Putinregimen. Hur kunde republikanerna släppa fram en sådan person i primärvalen??

Crossroad -vägval

Och den ryska taktiken tycks nu vara att starkt flytta fram sina positioner, väl medvetna om att USA politiskt normalt vilar under presidentvalstiden. Nu skärps hoten mot Ukraina, och frågan om Ukrainas existens och säkerhet blir en fråga för säkerhetsrådet i FN. Den militära och politiska uppladdningen i Ryssland går i precis samma riktning som den gjorde i nazi-tyskland under senare delen av 1930-talet. Annektering av delar av Ukraina, vapenhot och stöd till rebellgrupper med vapen och personal.

Det kokas en giftig soppa i Europas sydöstra hörn. Ärkefienderna Ryssland och Turkiet, länder som bekämpat varandra i åtskilliga krig, har helt plötsligt blivit bästa vänner. Så var också fallet vid Molotov-Ribbentrop pakten som föregick anfallet på Polen 1939. Må vi slippa mer av det eländet.

Och i sommarsverige råder somrig stiltje och sorglöshet i politiken. Inget fel i det, också de ansvariga politikerna behöver sina vilopauser. Snart nog börjar hösten med alla sina krav och verkligheter. Och skolan saknar 10-tusentals lärare. Nog är det ett anmärkningsvärt resultat av klappjakten på lärarna och deras arbetsvillkor.

Som man bäddar får man ligga.

2016.08.14

Jarl

Våldet utmanar

Vacker morgon bådar en vacker dag. Och så ser det ut att bli i hela landet den kommande långhelgen, Kristi Himmelfärdsdag och på följande helg. För många kommer nog sommarhus och båtar att få mycket uppmärksamhet, Det är den tiden på året.

Men tanken går till den extrema våldsanvändning som kännetecknar konflikten i Syrien. Inget är heligt för den regim som väljer att specifikt bomba de lilla som finns kvar av sjukhus och sjukvård. Krigets lagar har för länge sedan lämnats därhän, 10.000-tals människor har tagits av polis eller miliser och försvunnit. Och den oberoende rapportering som ännu finns, pekar ut regimen i Damaskus som den verkligt stora våldsverkaren i konflikten.

FN, som skulle bli en världspolis i sådana här konflikter, är totalt låst i sitt agerande. Ryssarna har efter sitt inträde helt inriktat sig på att stödja regimen. De storvulna påståendena att man specifikt skulle bekämpa IS, har visat sig helt fel. Man har valt att istället bomba de demokratiska krafter som ännu finns kvar i landet. Putins bidrag har enbart fördjupat konflikten.

Visst vore det möjligt för USA och dess allierade i Europa att agera kraftfullare mot vansinnet. Att i likhet med fallet i Libyen gå in och bekämpa det syriska bombandet, men rädslan för att gå djupare in i konflikten sitter alltför djupt. Och i det rädslans landskap tar vandalerna alltid steg framåt, lär oss historien, i vår tid representerad av Assad, Putin och Erdogan.

Den här konflikten har nu snart varit lika lång i tid som andra världskriget, och tvingat mer än halva landets befolkning på flykt varav en mindre del kommit till Europa och vårt land.

Nog är det i grunden sorgligt att inte konflikten kan kvävas på annat sätt än med ännu mer våld. I vår tid med så mycket resurser, borde restriktioner på det ekonomiska området kunna göras så kännbara att också regimen i Damaskus inser att man nått vägs ände.

Det internationella samfundets undfallenhet kommer inte att lösa problemen i mellanöstern, det kommer bara inspirera till nya utfall av maktmissbruk och våld med de följder det får. Och konflikter i synen på lösningar som också tär hårt på värdegrund och synsätt i demokratierna.

2016.05.04

Jarl

Churchill i vår tid

Vi skriver den 12 februari 2016, ett datum i civilisationens år och med historiens alla erfarenheter tillgängliga som stöd för fred och frihet i världen. Men samtidigt kan vi läsa inlagd länk som tar upp en FN-rapport över kriget i Syrien. Ett krig som förs med ofattbar grymhet, och nu också med all den cynism som stormakten Ryssland förmår uppvisa. http://www.svt.se/nyheter/utrikes/fn-rapport-syrisk-civilbefolkning-utrotas.

De siffror som redovisas är med stor sannolikhet siffror i underkant av verkligheten, men tillräckliga för att FN skall konstatera, att det som pågår är ett brott mot mänskligheten, och ett folkmord. Att detta tillåts fortsätta är oerhört tragiskt. Var finns en Churchill i vår tid?

För visst saknas den handlingskraft som skulle få stopp på den alltmer eskalerande ryska våldsapparaten, en tydlig avspegling av utvecklingen i Tysklands sena 1930-tal. Samma typ av militär uppbyggnad, samma argument i prropagandan, och samma stenhårda interna kontroll av media och åsikter.

Med ett USA som i vanlig ordning är handlingsförlamat under den period man håller på med sina valrörelse, och ett EU som med sin interna splittring inte kan samlas om starka synpunkter och aktioner, har den syriska demokratiska rörelsen lämnats åt sitt öde.

Min Churchill skulle inte svika de demokratiska krafterna som man nu gör. Han skulle se till att de som är skyldiga till blodbadet i Syrien fick smaka samma medicin, kunskapen finns liksom de tekniska möjligheterna. Den utveckling vi nu ser kommer inte att stoppa vid Syrien, snart nog kommer den att fortsätta med Ukraina som mål.

Man kan välja att stämma i bäcken eller i ån. Väldigt många liv hade kunnat sparas om man tidigt agerat i Jugoslavien konflikten för 20 år sedan. Väldigt många liv hade kunnat , och kan fortfarande sparas, om västvärlden genom resoluta sanktioner och bojkotter, kombinerat med militära markeringar agerat.

Var finns en Churchill i vår tid.

2016.02.12

Jarl

Brödrafolkens väl

Historien har många exempel på högtflygande målsättningar tänkta att styra folkens tänkande och handlande. På våra svenska mynt kunde man för många år sedan läsa devisen “Brödrafolkens väl”, tillsammans med det då kungliga porträttet. Tanken där var väl att verka för ett ökat och fördjupat samarbete mellan de nordiska länderna, i en tid när nationalismen bredde ut sig och Sverige förlorade Norge, lyckligtvis utan stridigheter och blodsspillan.

Även i vår tid finns exempel på frigörelse som skett lyckligt och utan blodsspillan. Den delning som för några år sedan gjorde i dåvarande Tjeckoslovakien där ett land blev två, Tjeckien och Slovakien är ett exempel. De baltiska ländernas nyvunna, men också sköra självständighet en annan. Men exemplen på motsatsen är desto fler.

Jugoslaviens sönderfall förde till ett långt och blodigt inbördeskrig på 90-talet. Först efter ingripande från stormakterna kunde det till sist biläggas, men spåren och såren efter den tiden kommer att leva i generationer. Ett annat frihetskrig i det tysta som pågått i årtionden, tyvärr utan att få internationellt stöd, är kurdernas försök att skapa sig en egen stat. För den som är påläst är det inte svårt att se logiken också i den här frågan. Kurderna är kulturellt, språkligt och etniskt en helt identifierbar befolkningsgrupp, och borde ha samma rätt till en egen stat och självbestämmande som någon annan statsbildning. Men i den turbulens som uppstod efter det turkiska storväldets sammanbrott för 100 år sedan, styckades kurdernas land och delades mellan grannländerna Turkiet, Syrien, Iran och Irak. Och förtrycket av den mångmiljonstora folkgruppen har fortsatt under diktatoriska ledare i de olika länderna.

Det internationella samfundet och FN har mycket av sitt arbete ogjort, och därmed också mycket blod på sina händer. Den nuvarande syriska konflikten är också ett belysande exempel på den brist på handlingskraft som det internationella samfundet visar, och därmed lämnar fältet fritt för huliganer vilka inte respekterar några lagar, någon moral eller etik för sin rätt att driva egna synsätt. Det gäller såväl IS som den syriska Assadregimen.

Tanken om brödrafolkens väl har en lång väg att vandra, också i vår upplysta tid när så mycket kommer oss tillkänna via media dagligen. Den syriska krisen fördjupas med varje bomb som raserar landets städer och byar. En framtvingad lösning måste bygga på samma förutsättningar som rådde i Tyskland efter nazismens sammanbrott, ett internationellt ledarskap och stora insatser för återuppbyggnad av landet.

Men om det ser vi lite i medias annars så viktiga nyhetsbevakning.

2015.12.17

Jarl

Syrien brinner

Syrien brinner, och det blir inte bättre. Den gångna veckan har nu också Putins Ryssland gått in i landet, eller kanske snarare flugit in med bomber som gåva till de demokratikrafter som ännu finns kvar.

För det är inte IS terrorister han bombar, det överlåts till den USA-stödda gruppen. Nu har Bashar Al-assad fått den vapenbroder han behöver för att ytterligare kväsa de demokrativänner som ännu finns kvar i landet. Iran och Ryssland skall nu göra det som Nazi-Tyskland gjorde i Spanien på 30-talet. Träna sina trupper i skarpt läge, skillnaden då var att diktatorn hette Franco, idag Bashar Al-Assad.

Det är onekligen motbjudande. Samtidigt som välgörenhetsgalorna slår rekord i sin strävan att engagera människor för de som flyr det brinnande landet och dess barn, går den ryska krigsmakten in med både land och flygstridskrafter för att stödja diktatorn.

Och omvärlden förundras och ser på, alltför rädda för att ta fighten med galenskapen. Och FN som skulle garantera freden efter det senaste stora kriget, är än en gång lamslaget av det veto som används för att blockera organisationen.

Samtidigt strömmar den utbildade medelklassen ut ur krigszonen, på väg mot fred och frihet. Och på persontransporternas knutpunkter möter volontärerna upp för att hälsa dem välkomna med kläder och mat, samtidigt som polariseringen i mottagarländerna ökar.

Frågorna kvarstår obesvarade, eller med tusen svar, välj själva. Vem bär ansvaret? Vilket är vårt ansvar i humanitetens namn? Och profitörerna som tar ut enorma övervinster för undermåliga flyktingboenden, har blivit vår tids gulaschbaroner. Här finns mycket för media att belysa och skriva om.

Det kostar oss inget egentligen säger ansvarig minister, eftersom vi tar kostnaden ur biståndsbudgeten? Med andra ord töms det långsiktiga biståndet för svaga länder och folk, för att möta flyktingströmmarna. Och de kommer sannolikt att öka än mer, ju längre den här utvecklingen tillåts fortsätta.

Kriget måste få ett slut för att återuppbyggnad och återflyttning skall bli möjlig. Rysslands inträde försvårar den ytterligare, och garanterar ännu större flyktingströmmar till de hägrande demokratierna.

Den cynismen är svår att acceptera.

2 015,10.03

Jarl

Syrien i fokus

Gårdagens gala i globen med fokus på insamling av medel till flyktingkatastrofen i Syrien, var viktig och bra. Samtidigt tydliggjordes av Hans Rosling katastrofens innebörd i vida perspektiv på ett utomordentligt pedagogiskt sätt. De 40 miljoner som samlades in kommer säkert att bli till stor nytta, men det hjälper lite när behoven inom UNHCR är 37 miljarder, av vilka fattas 25 miljarder.. 

Och resultatet av det glappet blir att allt fler väljer antingen att ansluta sig till de krigande på någon sida, eller att göra resan med alla dess risker till ett hägrande bättre liv i Europa. Betecknande är i det sammanhanget att kostnaden för flyktingmottagandet i vårt land beräknas till 500 kr/dag och individ, medan motsvarande kostnad för de i närområdet är 25 kr/individ och dag, av vilka man nu har endast 10 kr.

mannen bakom våldsutvecklingen

Med all respekt för alla sångnummer och försök att manifestera medmänsklighet, så var ändå Roslings framträdande en dörröppning till de komplex som Syrien är idag. När nu FN sitter med världens ledare på plats i New York, kan vi bara hoppas att man där når någon form av kloka beslut, med betoning på en fred där nyordning och demokrati ges plats.

Den syriska ledningsmodell som exciterat de senaste 50 åren, med envälde och ett korrupt rättsystem var inte längre gångbart i en modern och uppkopplad tid, därav kraven på demokrati för ca 5 år sedan. Då fanns alla möjligheter att omstöpa landet till en stark och bärkraftig demokrati i mellanöstern. Istället valde den i England utbildade Bashar Al-Assad att lyssna på fel rådgivare, och välde våldets väg istället för demokratins väg.

Återigen får vi bevittna resultaten av en sådan utveckling. En nåd att bedja om nu är att också Rysslands Putin inser att lösningen inte ligger i ökat stöd till den korrupta ledning som bombat och fördrivit sitt eget folk. Dags nu för FN att möta upp till de högtravande målsättningar som var grunden till dess skapande.

2015.09.30

Jarl

När världen vaknar

Det har tagit tid, men nu verkar äntligen de breda massorna i samhället ha vaknat. Det är på tiden att inte extremister på olika håll får styra rapporteringen kring den utveckling vi har i världen. Nu träder kända personligheter med starkt patos ut i offentligheten. Det gläder och är utomordentligt viktigt.

För i grunden handlar det om vi som folk och nation skall respektera de internationella lagar och förordningar vi gjort till del av vårt statsskick, den viktigaste kanske den om de mänskliga rättigheter som också ligger till grund för FN-stadgan. Där stipuleras paragraf efter paragraf synsätt som försvarar människors rätt och värdighet oberoende av ras, etnicitet, religion eller härkomst. Allt det som SD-folket med sin svans av spökskrivare avskyr.

Och äntligen kanske också EU tar de här frågorna på allvar. Vi står inför ett 3-e världskrig hävdar vissa personligheter, men ett världskrig som förs på annat sätt än tidigare. Den här gången handlar det om en mängd lokala inbördeskrig, alltifrån det ryska angreppet på Ukraina, via mellanösterns länder till de afrikanska krigen i Somalia, Sudan och andra länder.

Allt skulle vara så mycket lättare om FN-s ledande stater ville leva upp till organets stadgar. Då kunde fredsbevarande styrkor organiseras och skickats till plågade länder. Nu väljer istället länder som Kina och Ryssland att stödja korrupta regimer med vapen och andra stöd. Därmed håller man liv i konflikter som rimligen annars hade lösts för länge sedan. Syrien är i det sammanhanget ett givet exempel, och det är ingen tillfällighet att det ryska maskingeväret Kalasjnikov är världens mest spridda vapen.

I dagarna måste EU-s länder ta beslut i frågorna runt flyktingmottagandet. De besluten kommer att bli vägledande när det gäller unionens framtid på många sätt. EU-s länder har mycket att vinna på att tillgodogöra sig den kompetens som kommer med de flyende. En kompetens som i sig kan bygga broar av förståelse mellan människor från olika länder och medverka till ökad handel och på sikt ökat välstånd i vår just nu plågade värld.

Då känns det bra att vi har kompetenta personer som likt professor Hans Rosling förmår och vågar vara tydlig med sina synsätt. Men utfallen beror på ditt och mitt handlande, låt oss vara tydliga i värnet av de mänskliga rättigheterna.

2015.09.08

Jarl S

April 21015

 

Det våras, de första blommorna börjar visa sig också i kommunen norr om skogen. Det lyser gult av tussilago där solen fått skina, och de blå sipporna börjar också krypa upp ur mossan.

Och de senaste dagarnas hårda vindar har brutit sönder den havsis som fanns kvar, den är nu borta 2 veckor tidigare än normalt. Det känns bra, nu är tid för den bästa fasen på året, den mellan påsk och midsommar. Den tid när livet vaknar hos både växter och djur. De berikar och gör människan glad, de flesta i alla fall.

Om någon vecka skall man på olika platser fira 70-årsminnet av det 1000-åriga rikets fall. Det rike som skulle blivit 1000-årigt enligt dess förespråkare, men slutade i ruiner efter mindre än 10 år.

Så visar högmodet sitt ansikte, oklokheten och dumheten. Men också den likgiltighet som tillät utvecklingen. Och nu 70 år senare rids vår värld av nya maror. Inte sedan den stora världsbranden då för drygt 70 år sedan, har fler varit på flykt från ofreden, krigen och våldet. Vill man ta del av det och dess mekanismer, är Aron Lunds 600-sidiga bok ”Syrien brinner” en utmärkt skildring. Det sönderfall som det moderna kriget medför är obeskrivligt i sin förstörarlusta. Klan ställs mot klan, etnicitet mot etnicitet, religion mot religion.  Och det drabbar de obeväpnade i långt högre grad än de stridande.

Och med den ryska upprustningen och expansionen kryper kriget och dess verkningar också allt närmare de nordiska länderna. Den svensktalande kvinnliga guide vi hade vid rundturen i Riga för dryga året sedan var mycket tydlig med sina synsätt. Putins Ryssland har tagit Krim på argumentet att där finns så många rysktalande, precis samma argument kan man använda mot de baltiska länderna. ”Vi har redan provokatörer i Riga”, var budskapet av en av de många som var drivande i den sjungande revolution som gav Lettland sin frihet för drygt 20 år sedan.

Nu skall erfarenheterna från tiden efter 1-a världskriget upprepas. Också då avrustade fredsälskande länder i tron på den eviga freden. Även då blev man bryskt påminda om att den naiviteten var dåligt förankrad i verklighet. Då var det korpralen i Tyskland som pumpade igång krigsmaskinen, och övade sina styrkor i det spanska inbördeskriget. Nu ser vi Putins elitsoldater på liknande sätt utöka sitt inflytande.

Och sent vaknar det sovande folkets företrädare. Nu träter de om hur man skall skapa ett försvar av det egna landet Sverige, efter den nedmontering som så brutalt gjordes på 1990-talet.

Återigen bevisas det gamla talesättet, att snålheten bedrar visheten.

2015.04.14

Jarl S

Och världen ser på.

Om några veckor kommer ännu ett litet barnbarn till världen om allt går väl. Vi vet nu att det blir en liten pojke, han föds i ett annat land än det hans mor var barn i. För henne och hennes anhöriga blev flykten till en fredligare värld, bort från den syriska diktaturen en nödvändighet.

Våldet i Syrien är inte nytt. Minoritetsförtrycket har tidvis varit massivt, och inte minst drabbat den kurdiska delen av befolkningen. För den som vill lära en del om den syriska politikens vindlingar rekommenderas boken ”Drömmen om Damaskus” av mellanösternkännaren Aron Lund.

För egen del lärde jag känna den delen av världen under några år i sjöfartsnäringen. Som befäl i Svenska Orientlinjens fartyg besökte jag området återkommande, och medverkade även i utställningsresor för svensk exportindustri.

Mycket har hänt i världen sedan dess, men inte mycket positivt i den krutdurk som mellanöstern blivit. Konflikten med Israel tycks vara olöslig, den blir bara svårare trots alla medlingsförsök. Libanons huvudstad Beirut, som vid tiden för mina besök var områdets handelscentrum och ”orientens Paris”, skulle sedan komma att bombas sönder av Israel, för att sedan dras in i ett förödande inbördeskrig.

Men inget går nog upp mot den massaker som nu pågår i Syrien. En massaker som omvärlden, trots alla sina utfästelser om åtgärder mot folkmord, väljer att inte ingripa i. Diktaturerna stödjer varandra, Iran, Ryssland och Kina förser regimen med vapen och stöd i en situation när den sittande regimen slaktar sina barn, sina kvinnor och naturligtvis män. En regim som naturligtvis skulle vara chanslöst i ett demokratiskt val.

Den arabiska våren födde mycket hopp, också hos Syriens plågade folk. Skall det hoppet släckas av våldets svarta baroner, alltmedan omvärlden ser på?

2012.09.02

Jarl Strömbäck