Vintermörkret är fortfarande kompakt
vid den tidiga morgonpromenaden. Vi är inne i julmånaden december.
Stillheten över vattnet avbryts av älvbåten som pilar iväg till
andra sidan älven. Här är älvbåtarna en integrerad och
uppskattad del av kollektivtrafiken. Havet en given trafikled.
På det senaste mötet i politikens
finrum presenterades den linbana som planeras mellan stadens båda
delar på älvens båda sidor. Den kommer att bli mycket bra, och än
en gång visa på alternativa sätt att lösa trafiken mellan
stadsdelar. Klokt och inspirerande, men också ovanligt i vårt
avlånga land.
 |
| Ljus i adventstid |
Därhemma sover fortfarande 7-åringen
som är vår nattgäst när jag går ut på min morgonpromenad.. Hon
har precis börjat lära sig de fina julsångerna i skolans 1-a
klass. Och färdigheten måste ju visas upp, så med sin unga och
lite svajande flickröst, har hon sjungit för oss. Inte alltid rätt,
men vad gör det. Och visst är det förunderligt att julsångerna i
så stor del överlever från generation till generation.
När jag öppnar dörren efter min
promenad, hör jag rösterna. Nu har dom vaknat, mormor och
barnbarnet. Den unges ljusa frågande röst. Och den äldres
förklarande och vägledande. Det är så mycket som skall förmedlas
mellan generationerna. Bullbaket sen kväll dagen innan var
12-åringens initiativ, och det blev ett par timmars gemensam
aktivitet vid bakbord och ugn, och 42 goda bullar.
Det är en lisa att finna ro i miljö
och sällskap, när omvärlden blir alltmer oförutsägbar. Juletiden
är inne med sina marknader och sina traditioner. Höjdpunkten under
den mörka delen av året.
2016.12.04
Jarl
