Politisk teater

Politisk teater

Tre dygn kvar till valet av president i USA. Trump eller Clinton, det står och väger. FBI har engagerat sig på sida Trump. Man söker efter något som kan få vågen att tippa över till Trumplägret favör. Så sjösätts ide´n att fejka ett attentat mot Trump. Någon får i uppdrag att ropa ”gun”, pistol på svenska. Någon annan att vara klädd och uppföra sig på ett misstänkt sätt.

Teaterföreställningen sätts igång. Utposterad säkerhetspersonal hoppar upp som skydd för Trump, samtidigt som andra griper ”den skyldige”. Han tas om hand, låses in några timmar. Något vapen existerar inte, man suger på nyheten tillräckligt länge för att den skall få maximal spridning.

Attentat mot Trump eller väl regisserad politisk teater. Den skyldige visar sig är obeväpnad, något vapen hittas inte. Men under några viktiga timmar stjäl nyheten mängder av medialt utrymme. Trump får ikläda sig rollen av offer, busen blir offer och antas vinna röster på spektaklet.

Så kan man också stjäla ett val i världens viktigaste demokrati. Om man nu kan kalla det en demokrati, med dess begränsningar av rösträtten. Dess stora möjligheter att utestänga oönskade personer från registrering som väljare, Och i 6 miljoner fall, om personen varit straffad. Fråntagen rösträtten på livstid.

Synd att val skall avgöras på det sättet. Nationalismen i amerikansk tappning, är i sin nu framträdande roll, ingen bagatell. Den förebådar helt nya förutsättningar för det öppna samhället, dess synsätt och traditioner.

2016.11.06

Jarl S

Högtidsstund

I vintertid och kyla behövs stunder för avkoppling och rekreation. Stunderna vid TV blir fler än under soliga sommardagar, och visst finns det guldkorn att hämta också ur TV-s tablåer.

Under den gångna nyårshelgen visade man ett reportage från Piteå musikhögskola, där Benny Andersson med Orsa spelmän och skolans körer medverkade i ett program under titeln Benny Andersson och orgeln med 9000 pipor.

De 9000 piporna avsåg den världsunika orgel man under ett par års tid uppfört vid musikhögskolan, ett praktverk vilket av internationella gäster vid invigningen betecknades som världsunikt. Att lilla Piteå i Norrbotten väljer den kulturella vägen för att bygga sitt varumärke, och lyckas, det är glädjande. De musikstycken som framfördes var också en högtidsstund att lyssna till. Benny Andersson har gjort en enorm livsvandring från rollen som pop-sångare, till en mycket allsidig, och i svensk folkmusik förankrad artist.

Ett annat program med samma fina kvalitéer, men utan dess glamour, var den dokumentär över Johnny Cash liv som visades i TV häromdagen (25.1). Den amerikanska folkmusiken i dess ursprungliga form speglar den hårda verkligheten på ett sätt som berör.

För egen del lärde jag känna och uppskatta den under ungdomsårens besök i USA-s 60-tal. De gamla stenkakorna med bland andra Johnny Cash musik finns ännu kvar som minne från en tid när den musikformen ännu inte fått fäste i Sverige.

Det finns anledningen att fundera över de val som samhällen och dess ledarskap gör, inte minst för den som bor i en kommun vilken skulle vara en kulturell öken, om det inte var för de frivilliga krafterna. Musiksällskapet med mer än 100 år på nacken är på väg att utplånas, på grund av det ointresse det kommunala ledarskapet visar för verksamheten.

 De diskussioner som förts om byggandet av en lokal för teater och musik sedan 1935, har fortfarande inte resulterat i annat än en utsliten gammal biograf för teatern, och en opersonlig och sliten skolaula för musiken.

Museiverksamheten är sönderslagen och splittrad, en spillra av sitt forna jag.

Prioriteringarna har återkommande gått till den råa styrkans arenor. När önskemålen om miljonernas mångfald kommer från det hållet, skapas alltid resurserna.

Och i det ligger också en stor svaghet, det goda livet måste innehålla högtidsstunder också för de som uppskattar annat än vrålen i Arenan.

2013.01.26

Jarl Strömbäck