Decembermörker och ljusen
tänds. Runt om på gator och hus, inne i bostäder och på kontor.
Överallt tänds ljusen i advent som en hälsning till den kommande
helgen. Den som har sitt ursprung i ett litet gossebarns födelse för
mer än 2000 år sedan. Ett fattigt litet barn som skulle växa upp
och med sin gärning skapa en av världens största religiösa
rörelser, kristenheten med sin olika tolkningar.
Barnet som symbol för
framtid och tro har levt kvar, samtidigt som vår värld har
utvecklats och omformats på många olika sätt. I gången tid var
barnen garanten för släktens fortlevnad, de blev många i de flesta
familjer. I vår tid har barnbegränsning blivit del av verkligheten,
och i utvecklade länder som vårt har barnafödandet minskat
drastiskt. Så drastiskt att det blivit ett hot mot det välstånd vi
vant oss vid. Ett välstånd som bygger på tillväxt och att nya
krafter ständigt ersätter de gamla som faller från.
När barnafödandet närmar
sig 1 barn per kvinna, då blir en naturlig följd att skattekraften
minskar, och att välståndsutvecklingen bryts och blir till
tillbakagång. Sådan beskrevs utvecklingen i den omfattande rapport
på området som gjordes inför millennieskiftet år 2000.
Men i stora delar av
världen råder andra förhållanden än i välståndsländerna. Där
fattigdom och ofred råder, där skapar överlevnadsinstinkterna
stora barnkullar. Och från de områdena kommer nu en ständig ström
av unga vuxna, vilka söker sin framtid i utvecklingsländerna. Det
är med deras hjälp en väsentlig del av arbetsbördan i länder som
vårt får hjulen att snurra. Utan den arbetskraften skulle mängder
av företag få drastiskt skära ner sina aktiviteter. Bussar,
tunnelbanor, transporter skulle stå utan sina chaufförer. Butiker
och restauranger skulle få slå igen, och inom offentlig sektor
skulle uppsägningarna p.g.a. sviktande skatteunderlag, och brist på
personal inom vård och omsorg att drastiskt minska välståndet.
Tack vare den stora
tillströmningen av arbetskraft klarar vårt land väl att hävda sig
jämfört med andra länder menar nu en arbetsgrupp som granskat
utvecklingen. I befolkningsparadoxens tid gäller att de som har
genuina rötter i vårt land och förstått värdet av utbildning och
bildning, kan leva ett liv i stort välstånd.
Ett välstånd som till
väsentlig del bygger på att de ”enkla” jobben görs av
invandrade personer, med eller utan kollektivavtal, svart eller vitt.
Samtidigt som riksdagens partier i ökande utsträckning talar om
invandringen som ett hot, visar experternas granskningar att utan
invandring skulle Sverige aldrig nått sin nuvarande status som ett
av planetens rikaste och bästa länder att leva i.
Nog är den slutsatsen värd
att begrunda.
2016.12.08
Jarl
