Novemberdag, kort och mörk.
En fin dag att tillbringa tillsammans med positiva och livsglada
barn. En tillgång är det, att ha den möjligheten i en tid när
mörka moln tycks hopa sig över framtiden. Åtminstone ökade
osäkerheter i frågor om solidaritet, tolerans, fred och frihet.
Så går alltmer också den
pålästa expertisens tankar, oavsett om man läser dem på
Washington Post, eller Dagens nyheter. New York Times eller
Aftonbladet. På båda sidor av Atlanten hopar sig nu problemen.
Den ryska utvecklingen med
kvävda och regimstyrda medier har nu blivit modellen också för det
som för bara kort tid sedan sågs som nästa EU-land, Turkiet. Där
har nu Erdogan, turkarnas motsvarighet till ryssarnas Putin tagit
efter den ryska modellen. Turkiet är inte längre ett demokratiskt
land präglat av mångfald och öppenhet. I Syrien rasar barbariet i
vår tid, när ryskt bombflyg precisionsbombar sjukhusen i Aleppo,
obeväpnade män kvinnor och barn dräps i strid mot krigets
konventioner.
Utvecklingen oroar också i
länder som Ungern och Polen. Och efter USA-valet har vi nu en
president (to be) som ser Putin som en förebild. Den gamla
maktbalansen ser ut att spricka efter den 20 januari 2017, när det
officiella övertagandet av den nye presidenten sker. Republikaner
som förfärades av Trumps retorik under valkampen mot Hillary
Clinton, vänder nu kappan efter vinden och underkadstar sig
despoten. Utfallet av en sådan utveckling är av fundamental
betydelse för världsfreden, och mycket tyder på att den kommer att
offras på fåfängans och den maktgalna ledarens altare.
Dags att se den
utvecklingen som ev verklig fara, och inte av feghet sopa problem
under täcket. När Trump gör sin närmaste stab till en
familjeangelägenhet, har han redan där trampat över normala
demokratiska gränser. Han vill inte omgärda sig med personer som
fungerar som kritiska granskare. Ja-sägarnas julafton stundar, och
med det kvaliteten på världsomspännande beslut.
Det finns mycket att
intressera sig för, om man vill följa politiken och dess följder.
2016.11.20
Jarl
