År 2016

Ännu ett år att lägga till de tidigare. De närmaste dagarna kommer årskrönikorna vara återkommande i medias olika kanaler och spalter. Inget ont i det, vi behöver tillbakablickar och reflektion över vad som hänt, varför, och vad det kan innebära.

Också i det mycket lilla perspektiv som den här bloggen innebär, finns kanske ett intresse att se vad som har hänt, och hur det speglas på olika sätt. I det sammanhanget är läsarna av särskilt intresse.

Under år 2014 och 2015 växte antalet ryska läsare av bloggen stadigt. Konstigt kan man tycka, men med de översättningsprogram som nu finns, är det lätt att få en översättning från språk till språk av texter. Som mest hade bloggen 3 gånger fler ryska läsare per dag, som svenska. Möjligen och troligen eftersom kritiken här mot den Putinledda förändringen av rysk politik, varit tydlig i bloggen. Plötsligt en dag fanns inte en enda rysk läsare. Regimen hade valt att blockera bloggen, och den blockeringen kvarstår.

Ännu ett exempel av intresse är de skärmdumpar som regelbundet från olika länder görs av bloggen. Plötsligt en dag kan någon laddat ner 100-200 bloggavsnitt. Det gör ingen enskild person, det görs av någon som har uppdraget att följa kritiska röster. Ett uppdrag som normalt ligger på säkerhetstjänsterna. Tack säger jag på det här sättet till intresset från länder som USA, Tyskland, Nederländerna, Polen, Grekland, Ryssland och kanske något ytterligare land. Bloggen skrivs för att läsas.

Så några reflektioner i stort över utvecklingen i världen. Den våldsutveckling vi sett öka borde bli en varningssignal för alla fredsälskande folk. I sin bok “Som jag minns det”, skriver Michael Gorbatjov, den sista sovjetiska ledaren om nedmonteringen av det kalla kriget, och besluten att göra fredsarbetet överordnat de ständiga rustningarna och vapenkapplöpningen med USA. Nu, drygt 20 år senare har den Putinledda regeringen i Ryssland, upprustning och militarisering som ett överordnat mål igen. Terrorbombningarna i Syrien och övergreppen på Ukraina, Tjetjenien, Georgien, tyder på samma typ av maktambitioner som i Hitlers Tyskland drev fram det 2-a världskriget.

Dit är det ännu långt, men det finns skäl att vara orolig. De generationer som nu växer upp, har inte den erfarenhet som de un åldrande har, och visdomsorden säger att historien har en tendens att upprepa sig.

När kyrkklockorna på nyårsnatten slår, kan den här bloggens skribent bara önska, läsare och icke läsare ett långt mer fredligt 2017, än det nu avslutade året.

2016.12.29

Jar

Årskrönika 2015

Vi står inför ett årsskifte, och därmed de återkommande årskrönikorna i media. Det skall bli intressant att följa dem, och utan att förhäva sig får den här bloggen förmedla undertecknads synpunkter.

I internationell mening har vi under året upplevt de mest krigiska året sedan vietmanåren på 70-talet. Och inget år med fler människor på flykt sedan 2-a världskrigets slut för 70 år sedan. Och samtidigt ett ständigt ökande välstånd i de länder som fungerar utanför de uppslitande krigen i mellanöstern och Afrika.

I vårt land har vi sett det största lappkastet i politiks mening i modern tid. Från att ha levt med teserna om humanitet, medmänsklighet och öppenhet i relationen till människor på flykt, har vi under ett par dramatiska månader sett det politiska ledarskapet svänga runt, och nu genom stängda gränser och strama id-kontroller förvandla vårt land till en alltmer sluten bastion, onåbar för de flesta flyende av den enkla anledningen att man saknar id-handlingar.

Det är nämligen inte självklart att det går att få ett id eller pass i ett land som befinner sig i krig, och vars administrativa strukturer har ödelagts. Det finns i sönderbombat land ingen given myndighet man med självklarhet kan gå till för att få sitt pass. Och det finns ingen myndighet som har regimens tillstånd att utfärda pass för flyende från landet.

Så när den svenska regeringen med sitt snyftande statsråd påkallar av svenska myndigheter godkända id för att släppa in människor i landet, då är det den renodlade cynismen som talar. Man vet mycket väl att man stryper möjligheterna för de som allra mest behöver hjälpen. 30-talets judestjärna är tillbaka i annan form, och nu liksom då påkallad av svensk politisk ledning. Nog är det anmärkningsvärt.

Och i landet i stort trumpetas så gott det går från den politiska ledningen att landet håller på att kollapsa, samtidigt som man förutspår rekordhög ökning av BNP för kommande år. Hjulen i det svenska välfärdssamhället rullar allt snabbare. Utmaningarna som delvis är knutna till de nykomna i vårt land genererar alltmer arbete. Och i landet i stort byggs nu nätverk mellan ideella organisationer och näringsliv för att snabbt kunna fånga upp de kompetenser som rymms i de som kommer. Synd då att de politiskt ansvariga låst in sig i en försvarsställning av rent polisiär art.

Hur media kommer att spegla året som gott är inte känt när detta skrivs morgonen den 30.12. Men eftervärlden kommer att ge sin analys, som den gör när ett antal år gått. Och förhoppningsvis kommer vi då att förundras över en period i svensk politik, när ledarskapet rasade samman i rädsla för den roll man påtagit sig, nämligen att visa empati, klokskap och balans i en tid när omvärlden behövde den värdegrunden.

2015.12.30

Jarl