År 2016

Ännu ett år att lägga till de tidigare. De närmaste dagarna kommer årskrönikorna vara återkommande i medias olika kanaler och spalter. Inget ont i det, vi behöver tillbakablickar och reflektion över vad som hänt, varför, och vad det kan innebära.

Också i det mycket lilla perspektiv som den här bloggen innebär, finns kanske ett intresse att se vad som har hänt, och hur det speglas på olika sätt. I det sammanhanget är läsarna av särskilt intresse.

Under år 2014 och 2015 växte antalet ryska läsare av bloggen stadigt. Konstigt kan man tycka, men med de översättningsprogram som nu finns, är det lätt att få en översättning från språk till språk av texter. Som mest hade bloggen 3 gånger fler ryska läsare per dag, som svenska. Möjligen och troligen eftersom kritiken här mot den Putinledda förändringen av rysk politik, varit tydlig i bloggen. Plötsligt en dag fanns inte en enda rysk läsare. Regimen hade valt att blockera bloggen, och den blockeringen kvarstår.

Ännu ett exempel av intresse är de skärmdumpar som regelbundet från olika länder görs av bloggen. Plötsligt en dag kan någon laddat ner 100-200 bloggavsnitt. Det gör ingen enskild person, det görs av någon som har uppdraget att följa kritiska röster. Ett uppdrag som normalt ligger på säkerhetstjänsterna. Tack säger jag på det här sättet till intresset från länder som USA, Tyskland, Nederländerna, Polen, Grekland, Ryssland och kanske något ytterligare land. Bloggen skrivs för att läsas.

Så några reflektioner i stort över utvecklingen i världen. Den våldsutveckling vi sett öka borde bli en varningssignal för alla fredsälskande folk. I sin bok “Som jag minns det”, skriver Michael Gorbatjov, den sista sovjetiska ledaren om nedmonteringen av det kalla kriget, och besluten att göra fredsarbetet överordnat de ständiga rustningarna och vapenkapplöpningen med USA. Nu, drygt 20 år senare har den Putinledda regeringen i Ryssland, upprustning och militarisering som ett överordnat mål igen. Terrorbombningarna i Syrien och övergreppen på Ukraina, Tjetjenien, Georgien, tyder på samma typ av maktambitioner som i Hitlers Tyskland drev fram det 2-a världskriget.

Dit är det ännu långt, men det finns skäl att vara orolig. De generationer som nu växer upp, har inte den erfarenhet som de un åldrande har, och visdomsorden säger att historien har en tendens att upprepa sig.

När kyrkklockorna på nyårsnatten slår, kan den här bloggens skribent bara önska, läsare och icke läsare ett långt mer fredligt 2017, än det nu avslutade året.

2016.12.29

Jar

Julimorgon 2015

Fredag morgon denna kyliga sommar. Skönt ändå med den nu nästan rituella morgonpromenaden. Att gå under den stora portalkranen på det nerlagda varvets område, är i sig mäktigt. Och en påminnelse om livets föränderlighet. Där förr 10 000 arbetare gjorde världens finaste fartyg, finns nu bara rester av den verksamheten, men väl en stor och väl fungerande ny stadsdel. Om läsarna undrar var, så är svaret Göteborg.

Nu en liten eloge till mina många ryska läsare. Nog är det lite roande att se att vissa perioder bloggen har fler ryska läsare än svenska. Trots att den är skriven på svenska och därmed borde vara svårtillgänglig att ta del av. Så om det är intresse från särskilt håll med beteckningar som FSB eller annat, är det bara att tacka för intresset.

Nu till dagsfrågor. Fick ett inspel från en av bloggens läsare häromdagen som är värt att kommentera. Allt fler äldre i välfärdslandet Sverige tar livet av sig pga. de nedskärningar som sker av pensionerna, och därmed deras livsförutsättningar. Om det borde det talas mycket, men makten tiger.

I synnerhet borde kvinnornas organisationer uppmärksamma den frågan, för vad det handlar om är i egentlig mening att det nya pensionssystemet som nu fått genomslagskraft, var ett yxhugg riktat mot kvinnorna. I synnerhet de som använt delar av sitt produktiva liv till att sköta hem och barn medan maken haft löneansvaret.

Den förändring som gjorde att ATP-systemets 15 år av intjänandetid för pension, ändrades till livslång intjänandetid, slog sönder kvinnornas trygghet i pensionsavseende på ett brutalt sätt. De är de stora förlorarna, och det märks på ökad fattigdom, ökad misär och som skrivits också ökning av självmordsfrekvensen bland de äldre.

Välfärdslandet Sverige har bytt fokus, de som känner sig som vinnare idag blir kanske framtidens förlorare i takt med att de kollektiva trygghetssystemen rivs sönder och ansvaret för också ålderdom och sjukvård alltmer privatiseras.

Det är bra med privata alternativ i olika avseenden, men också med den kollektiva trygghet vi i årtionden sett som garanten för det svenska i välfärdsarbetet. Om det finns det säkert skäl att återkomma till en annan dag och tid.

2015.07.31

Jarl