Det kallas ofta världens viktigaste
vapen. Makten över orden, det vi får läsa, det vi får säga och
tycka. För demokraterna är de en självklarhet, utan ordets frihet
finns inte demokratin, folkstyret. Folkens frihet och möjlighet till
upplyst val i olika frågor, förutsätter att lagarna om ordets, och
tankens frihet respekteras.
För despoten, diktatorn är det lika
självklart. Så snart den typen av ledarskap satt sig tillrätta,
påbörjats processen att tygla ordet. Det sker genom att i media
avsätta och fängsla röster man inte vill se eller höra.
Ersättandet av det öppna samhällets röster med regimkontrollerade
sådana. Inte bara i media, utan också i exempelvis skolsystemen. De
auktoritära ledarskapen, vill sällan ha konkurrens.
Tyglandet av ordet är en
förutsättning för den typen av ledarskap, att behålla sin makt på
sikt. Exemplen är många på det beteendet i vår tid. Utvecklingen
i Ryssland efter Putins tillträde. Den nuvarande utvecklingen i
Turkiet, Ungern och i Polen. Ingen gång sedan slutet av 2-a
världskriget har det demokratiska samhället varit så utsatt för
angrepp från auktoritära makter som just nu.
I den kampen spelar sociala medier, de
digitala plattformarna en stor roll. Där förs angreppen på
traditionella medier hårt och oförsonligt. Kunskap föraktas och
ersätts av tyckande. Vetenskapen reduceras till en ståndpunkt och
svartlistas. Åsiktskorridoren har blivit ett modeord, ett begrepp
som kastas i ansiktet på den som hävdar traditionella demokratiska
synpunkter, kopplade till exempelvis mänskliga rättigheter. I den
miljön av svepande omdömen sår man fördomar och skördar racism.
Ordets makt är enorm. Nyligen har
amerikansk underrättelsetjänst verifierat att Putins Ryssland med
subversiva metoder lyckats styra medias rapportering i USA-valet.
Något som möjliggjorde att det landet fått en i politisk mening
totalt oskolad president. Vad det kommer att innebära, är nu en av
världssamfundets mest debatterade frågor. Det valet kan bli en
draksådd på sikt också för Ryssland.
Kampen om ordet är också kampen om
demokrati eller diktatur. Sanna demokratier för inte krig mot
varandra, där löses konflikterna diplomatiskt. Det samarbete som
Hitler/Stalin hade vid delningen av Polen, skulle ett år senare
sluta i den stora tvekampen mellan de två stora nationerna. När nu
Trump och Putin hyllar varann i rollerna som ledare för planetens
två största militärmakter, bör man nog ha det historiska
perspektivet med sig i bedömningen av framtiden.
2016.12.18
Jarl
