Sommar i maj

När årets första värmebölja sveper in över landet i början av maj, så är den efterlängtad och välkommen. Fart blir det på arbetet med sjösättning av båtar och i trädgårdar. Och på badstränder och klippor ses åter folk samla sig för åtminstone solbad. Under påverkan av solen stiger också vattentemperaturen dagligen med ca 1 grad.  När detta skrivs har den nått +14 i vattnet, och badandet har kommit igång för undertecknad och många fler. Lövsprickningen är klar, och den fina skira grönskan i alla sina skiftningar, dominerar åter landskapet.

Den gångna Kristi Himmelfärdshelgen var också en helg packad med aktiviteter. Släktträffar och umgänge i mysets tecken. Så som man vill att det skall bli när man möts kanske en gång årligen.

Och nu skall också resultaten av vinterns träningar för barn och ungdomar visas upp för  föräldrar och andra intresserade. Strömmen av personer som gårdagens tisdag-kväll (15.5) drogs till den fina Flunsåsparken var stor. Parkeringen på den stora gräsplanen var knökfull. Runt scenen svärmade mängder av barn och ungdomar som snart skulle uppträda med de danser man tränat under vintern i kulturskolans regi.

Och fart och fläkt blev det i den den dryga timme som presentationen av grupperna och deras danser tog. Applåderna  från föräldrar, far- och morföräldrar var taktfasta och höjde stämningen runt den fina utomhusscenen. Och solens värme gjorde att ingen behövde frysa, trots den sena timmen.

Nöjda kunde vi återvända med ännu en positiv upplevelse i bagaget.

2018.05.16

Jarl

Befolkningsparadoxen

Decembermörker och ljusen tänds. Runt om på gator och hus, inne i bostäder och på kontor. Överallt tänds ljusen i advent som en hälsning till den kommande helgen. Den som har sitt ursprung i ett litet gossebarns födelse för mer än 2000 år sedan. Ett fattigt litet barn som skulle växa upp och med sin gärning skapa en av världens största religiösa rörelser, kristenheten med sin olika tolkningar.

Barnet som symbol för framtid och tro har levt kvar, samtidigt som vår värld har utvecklats och omformats på många olika sätt. I gången tid var barnen garanten för släktens fortlevnad, de blev många i de flesta familjer. I vår tid har barnbegränsning blivit del av verkligheten, och i utvecklade länder som vårt har barnafödandet minskat drastiskt. Så drastiskt att det blivit ett hot mot det välstånd vi vant oss vid. Ett välstånd som bygger på tillväxt och att nya krafter ständigt ersätter de gamla som faller från.

När barnafödandet närmar sig 1 barn per kvinna, då blir en naturlig följd att skattekraften minskar, och att välståndsutvecklingen bryts och blir till tillbakagång. Sådan beskrevs utvecklingen i den omfattande rapport på området som gjordes inför millennieskiftet år 2000.

Men i stora delar av världen råder andra förhållanden än i välståndsländerna. Där fattigdom och ofred råder, där skapar överlevnadsinstinkterna stora barnkullar. Och från de områdena kommer nu en ständig ström av unga vuxna, vilka söker sin framtid i utvecklingsländerna. Det är med deras hjälp en väsentlig del av arbetsbördan i länder som vårt får hjulen att snurra. Utan den arbetskraften skulle mängder av företag få drastiskt skära ner sina aktiviteter. Bussar, tunnelbanor, transporter skulle stå utan sina chaufförer. Butiker och restauranger skulle få slå igen, och inom offentlig sektor skulle uppsägningarna p.g.a. sviktande skatteunderlag, och brist på personal inom vård och omsorg att drastiskt minska välståndet.

Tack vare den stora tillströmningen av arbetskraft klarar vårt land väl att hävda sig jämfört med andra länder menar nu en arbetsgrupp som granskat utvecklingen. I befolkningsparadoxens tid gäller att de som har genuina rötter i vårt land och förstått värdet av utbildning och bildning, kan leva ett liv i stort välstånd.

Ett välstånd som till väsentlig del bygger på att de ”enkla” jobben görs av invandrade personer, med eller utan kollektivavtal, svart eller vitt. Samtidigt som riksdagens partier i ökande utsträckning talar om invandringen som ett hot, visar experternas granskningar att utan invandring skulle Sverige aldrig nått sin nuvarande status som ett av planetens rikaste och bästa länder att leva i.

Nog är den slutsatsen värd att begrunda.

2016.12.08

Jarl

Härlig tid

Vintermörkret är fortfarande kompakt vid den tidiga morgonpromenaden. Vi är inne i julmånaden december. Stillheten över vattnet avbryts av älvbåten som pilar iväg till andra sidan älven. Här är älvbåtarna en integrerad och uppskattad del av kollektivtrafiken. Havet en given trafikled.

På det senaste mötet i politikens finrum presenterades den linbana som planeras mellan stadens båda delar på älvens båda sidor. Den kommer att bli mycket bra, och än en gång visa på alternativa sätt att lösa trafiken mellan stadsdelar. Klokt och inspirerande, men också ovanligt i vårt avlånga land.

Ljus i adventstid

Därhemma sover fortfarande 7-åringen som är vår nattgäst när jag går ut på min morgonpromenad.. Hon har precis börjat lära sig de fina julsångerna i skolans 1-a klass. Och färdigheten måste ju visas upp, så med sin unga och lite svajande flickröst, har hon sjungit för oss. Inte alltid rätt, men vad gör det. Och visst är det förunderligt att julsångerna i så stor del överlever från generation till generation.

När jag öppnar dörren efter min promenad, hör jag rösterna. Nu har dom vaknat, mormor och barnbarnet. Den unges ljusa frågande röst. Och den äldres förklarande och vägledande. Det är så mycket som skall förmedlas mellan generationerna. Bullbaket sen kväll dagen innan var 12-åringens initiativ, och det blev ett par timmars gemensam aktivitet vid bakbord och ugn, och 42 goda bullar.

Det är en lisa att finna ro i miljö och sällskap, när omvärlden blir alltmer oförutsägbar. Juletiden är inne med sina marknader och sina traditioner. Höjdpunkten under den mörka delen av året.

2016.12.04

Jarl

Besök vid Västerhavet

 

Havet ligger bländande blått och stilla denna tidiga marsdag när vi i hyrd bil rullar runt på sedan länge kända vägar. Vi trampar gamla fotspår. De leder till trakter vi såg som hemma för många år sedan, och nu snart skall bli det igen.

I småbåtshamnen som började byggas enligt grundstenen den 25.7 1979, finns nu platser för 500 båtar, och snart tillkommer också en från kusten i norr. Ännu är det öde mellan stolparna, två vinterliggande båtar är allt som syns i vattnet. Och så naturligtvis de två svanar, fjolårsungar som simmar bort från oss, när vi går ut på piren. De har ännu inte fått sin fina vita färg.

Allt andas lugn och stilla ro, för att citera en av riksspelekvinnan  Åsa Jinders fina låtar. Lyssna gärna och ta till Er, det går ju bra via nätet.

Dagens blogg får bli opolitisk som omväxling. Inte för att ämnen saknas, men det närliggande måste ibland få dominera. Då kan det handla om barn som vill leka, gunga i lekparken eller bara vara.

Även det är livskvalitet i stora mått.

2015.03.06

Jarl Strömbäck

Tillit

Påskhelg, så är den över för det här året. Umgänge med barn och barnbarn. Tre generatoner i samverkan. De är intensiva och fina, 4-åringen och 9-åringen. Det blir mycket lek, och kraven på närvaro är stor.

Visst kan det bli jobbigt när de normala vanorna utmanas, när det egna utrymmet krymper. Men i det finns en stor uppsida, nämligen tilliten och förtroendet som skapas när den äldre generationen väljer att följa de smås initiativ. Tillit skapas av förtroende och närhet, finns något av det att lära i det stora livet?

Vad händer när myndigheten väljer att sluta lyssna på de anställda i skolor, på boenden, inom vård och omsorg? När direktiven blir svaret på bönen om mer resurser, mer utrymme för det goda arbetet? När budgeten sätts som övergripande mål, och verksamheten måste anpassas därefter?

I vilket läge slocknar kreativiteten, den goda rörelsen? I kommunen norr om skogen har en galen politik under många år gjort kommunen till en av de mest skuldsatta i riket. Soliditeten är körd i botten, och den ekonomiska piskan har legat över verksamheterna under lång tid. Resultatet har synts på insändarsidorna, det har synts i anmälningar till arbetsmiljöverket.

Men av det syns ingen ödmjukhet i det styrande partiets agerande. Med stort mått av självbelåtenhet tar man åt sig äran av ett resultat som bygger på budgetbesparingar där de inte borde gjorts, och AFA-pengar som borde gått till verksamheterna istället för att redovisas som en vinst.

2014.04.23

 

Jarl Strömbäck

Juletid

Dan före dan före Dopparedan. Om någon timme ringer det på dörren, när jag öppnar kommer de att stå där. De små, barnen med av förväntan tindrande ögon. Fulla av livsglädje kommer de att forma dagen och tiden, och det är så härligt och riktigt.

Så underbar upplevelsen är ändå, den att få följa en ny generation, se deras glädje och förhoppningar inför den kanske ändå största helgen på året. En helg för sociala möten i gott gemyt. Möten över generationsgränserna, precis som det skall vara.

Och den riktiga tomten, han med vargpäls och skägg men ingen mask, han kommer i år också. Så julen kommer säkert att bli fin för oss 3 generationer samlade i huset i kommunen norr om skogen.

Till alla bloggens läsare vill skribenten önska Er en riktigt fin jul

2013.12.22

Jarl Strömbäck.

’

Vårvinter

Snön lyser bländande vit över nejden, och solen skiner så fint denna vecka 10 2013, sportlovsveckan. I huset på relingsvägen möts generationerna, där finns den 4-månader gamla gossen. En vacker frukt av mötet mellan nord och syd i vår globaliserade värld. Mellan den svenska unge professorn, och invandrarflickan som blivit en företagsledare och kulturpersonlighet.

Där finns den blonda och mycket svenska 8-åringen. Vi spelar spel, ritar och skojar. Och naturligtvis, prövar skidorna runt Hörnsjön, Skyttis är avstängt för ungdoms-SM. Och pulkabacken och sparken får också motionerna och förnöja. Och när natten sänker sig över bygden, sover 8-åringen tryggt mellan sina morföräldrar i dubbelsängen.

Tid för lek, tid för relationsskapande mellan generationerna. I det ligger mycket positivt, och det är lätt att underhålla den rollen också. Med två timmars körning mellan orterna där barnbarnen bor och den där undertecknad har bopålarna, är det inte alltför svårt att finnas till hands när det behövs.

Så går livet vidare, nu kommer årets kanske finaste tid, den mellan påsk och midsommar. Tiden när livet återvänder i alla dess former. Fåglarna som kvittrar alltmer ivrigt. Snösmältningen som bär löften om vårens blommor.

Blåsipporna och vitsipporna som så småningom kommer att titta fram mellan ännu frusna tuvor.

Men innan dess, många fina mil i skidspåren, och fina stunder med solen i ansiktet i någon vindskyddad vrå utomhus. Visst är det något att glädjas åt?

2013.03.09

Jarl Strömbäck

Livet ger...

Livet ger och livet tar. I bloggen ”Lörudden” för ett par veckor nämndes en 9-e medlem i födelsedagsfirandet den dagen. En medlem som ännu fanns i sin mors varma famn, i väntan på att få träda ut i den stora världen.

I fredags (26.10) föddes en frisk liten gosse, till väldig glädje för mor Berivan och pappa Jesper.

Nu är dom föräldrar, och den rollen är både ny och omvälvande i synnerhet vid det första barnets födelse. Mycket förändras, tiden med fullt fokus på utbildning, jobb och karriär får en ny dimension. Nu blir tvåsamheten utbytt mot begreppet familj. Det är en oerhört berikande upplevelse, för den som är mogen förvandlingen.

Och det är de nyblivna föräldrarna, Jesper stolt som en tupp över sin fina killkompis, nåja blivande sådan. Och Berivan skriver på Facebook att stans finaste kille flyttat in till dom. Visst är det vackra ord.

Så sluts cirkeln på något sätt än en gång. Mindre än en vecka efter att Mor Signe dragit sin sista suck, föds ännu ett av hennes många barnbarnsbarn. Likt länkar i en kedja återuppstår liv i ny form.

Livet ger.. och livet tar.

 

2012.10.30

Jarl Strömbäck

Rallarrosors tid

Rallarrosorna lyser blåröda över hyggena i skogen när jag kör på småvägarna där barn jag lekt. Det har tagit några timmar att förflytta sig hit, det är 45 mil mellan detta, och mitt hem i kommunen norr om skogen.

Med finns det 3-åriga barnbarnet och hennes familj. Det är första gången hon skall få träffa sitt 97-år gamla ursprung, och första gången Mor S skall få träffa sitt charmerande lilla yrväder till barnbarnsbarn. Fyra generationer på samma träd ses, möts och trivs.

Ett har den gamle och den lille gemensamt, vurmen för blommor. I den gamles lägenhet, och på den inglasade balkongen lyser blommornas mångfald i olika färger. Det blir en upplevelse av särskilt slag för barnet som skall lukta och ta på dem alla. Snart nog har vi en liten bukett i ett glas, blommor som får pryda bordet vi äter våra jordgubbar vid. Och vid bordet kryper den lilla 3-åringen oblygt upp i 97-åringens famn. Generationernas band knyts samman.

Möten är del av sommarens liv, de är också viktiga för att förstå sambanden. Var vi kommer ifrån och har våra rötter. Inte minst är det viktigt i en tid när individualism och åldersnoja tycks vara en tydlig del av tidens tecken. Då kan det vara viktigt att så förståelsen, att utan den gamle och skrynklige personens existens, hade den egna existensen heller inte funnits. Det beroendet borde skapa respekt för livets gång, alla skall vi ju passera dess olika faser beroende av hur lång vår jordevandring blir.

Det är vackert över hyggena med dess färg av rallarrosorna, men också en påminnelse om hur kort sommaren ändå är. För med rallarrosorna kommer de mörka kvällarna tillbaka.

2012.08.10

Jarl Strömbäck

Livsgnista

Dags för en liten sannsaga, en sannsaga av den sorten man behöver en regnig morgon eller kanske alla dagar. Sagan om återkomsten kanske vi kan kalla den, eller bra livsgnista.

Då. För 3 år sedan åkte på natten en ung mor in för att föda sitt andra barn. Allt hade förlöpt bra under graviditeten, inga särskilda anledningar till oro. Det skulle bli så mycket mer av det senare.

För uppkopplad på förlossningen syntes inget onormalt. När de sista krystvärkande hade hjälpt den lilla flickan ut i världen, var hon stilla, tillsynes död. Ett av dessa få fall per tusen som drabbas av något, ännu inte definierat som gjorde att andning och hjärtverksamhet avstannade.

Stor dramatik uppstod, läkare och personal påbörjade upplivningsförsök vilka efter en stund lyckades, ambulanshelikoptern gjordes klar för direkttransport till universitetssjukhuset i Umeå, dit hon kom tidig morgon alltmedan den nyförlösta modern med sin man satte sig i bilen för att åka de 3 timmarna upp till Umeå.

Sommaren 2009, blev en sommar mellan hopp och förtvivlan och flickan fick börja sitt liv i vårdens famn. Uppkopplad med slangar av olika slag i sin lilla kropp kämpade hon för sin överlevnad. Och när sommar blev till höst fick föräldrarna, som båda är sjukvårdsutbildade, äntligen hem sin lilla tös.

Det är en alldeles speciell flicka på många sätt. Hon har aldrig diat sin mor, den konsten fick hon aldrig lära sig. I ett år fick hon sin mat via sond direkt ner i magen. Hon har aldrig lärt sig att använda en napp, den är bara en oförståelig leksak för henne.

Så mycket kan skrivas om det lilla trollet, en del finns i tidigare bloggar på Liberala vindar (blogspot.com). Nu var det dags att fira hennes 3-årsdag. Hon är en sprudlande fin liten flicka med en underbar känsla för humor. Hon har bestämda viljor, men är samtidigt väldigt tålig och sällan gnällig. Och hon har en upptäckarglädje som är underbar att följa.

Vi som firade henne häromdagen, hennes närmaste i släkten, kunde glädja oss åt en fin kväll med en mycket värdig huvudperson, lilla ISA 3 år.

2012.06.13

Jarl S

I vitsippors tid

Det är valborgsmässoafton. Vi har liten släktmiddag på Hotell Södra Berget i stan som politiker vill kalla norrlands huvudstad. En enastående utsikt har man i vart fall från hotellet där det ligger, likt en vaktpost över staden nedanför.

Maten är god och stämningen likaså, vi trivs tre generationer tillsammans. Två barn 3 o 7 år. Snart kommer ett nytt liv att finnas kretsen om allt går väl. Då skall Berivan och Jesper för första gången bli föräldrar. Det unnar jag dem verkligen, så mycket av livets mening ryms i barnen.

Några dar tidigare, ordförandekonferens i Stockholm i landets näst största pensionärsorganisation. 75 deltagare från olika delar av landet. Generaldirektören för socialstyrelsen talar om det avskyvärda i att objektifiera äldre människor genom att använda språket. ”Brukare” får du finna dig i att vara den dag du behöver den kommunala hjälpen. Smaka på ordet brukaren i 39-an som exempel? När namnet på personen försvinner, vad försvinner mer av medmänsklighet?

”Intern” kallas de inom kriminalvården, men när och varför använda samma synsätt på de äldre vilka i de flesta fall har tjänat stat och krona med sin arbetskraft och sina skatter i ett långt liv?

Nog om det, framtiden äger vi att skapa och förändra. Så låt oss åtminstone försöka.

I vitsippors tid vaknar tilltron till det goda, den behöver vi slå vakt om också denna årets första majdag.

2012.05.01

Jarl Strömbäck

Det finns mirakel

Vi sitter hopbuntade i soffan framför TV-kalendern. Mormor och morfar med flickorna i famn. Flickor som vi leker med, stojar och busar, utomhus eller inne. Fulla av liv är dom, fulla av tilltro till livet och de vuxnas välvilja.

Villkorslös förtröstan lyser ur deras ögon, och vi försöker att inte släcka det ljuset. Det är nämligen livets ljus, det som gör det så meningsfullt att leva.

Det finns mirakel, och det största av dem alla är att livet ständigt återkommer, med varje nytt barn. Ett oskrivet kort som i grunden för med sig goda tankar, tilltro och godhet.

Allan Edvall beskriver om barnets väg till vuxenhet så klokt i visan om bäcken som möter älven som sedan drunknar i det stora havet.
Någonstans kunde man önska att livet, det stora havet inte skulle vara så svårt för så många.

Det finns mirakel, barns öppna tillgivenhet är just det. Så låt oss ta vara på det i juletider.

2011.12.17
Jarl Strömbäck

Med elever som sparbössa

Barn är viktiga, jätteviktiga. De är dom som skall föra samhället vidare. De är dom som är det allra viktigaste av vårt framtidskapital. Väl förvaltat ger det frukt, de borde man veta också i beslutande församlingar.

Nyligen har en ny studie med namnet ”Longterm effects of class size” presenterats av en professor Peter Fredriksson. Studien tar som titeln antyder sin avstamp i klassernas storlek i skolorna, och hur de påverkar de enskilda barnens utveckling på sikt. Till saken hör att svenska myndigheter så här långt vägrat se något samband mellan klasstorlek och barnens studieresultat på kort och lång sikt.

Nu visar Fredrikssons studie att klasstorleken under barnaåren tydligt påverkar både studieresultat och lön senare i livet. Konstigt vore det väl annars.

Barn som blir sedda, som får stöd i skolarbetet och känner trivsel presterar naturligtvis mer och bättre än de som upplever skolmiljön som stressande, med dåligt lärarstöd på grund av alltför många elever i klasserna i förhållande till vuxen/lärarstödet.

I ÖA, lokaltidningen på den ort där detta skrivs kunde man dagens datum finna en artikel under rubriken ”total anarki på Alneskolan”. "Hot, könsord, hög musik på lektionstid och rädsla för vissa elever är ordningen för dagen”.

Och skolledningen har inget märkt innan den purras ut av oroliga föräldrar till en del drabbade barn.

Det vore lätt att peka finger år den enskilde läraren,men då glömmer man det egentliga problemet. Nämligen det att man tillåtit klasserna att växa år efter år. Samtidigt har man skurit ner de särskilda resurser som krävs i en skola där de med särskilda behov också måste få plats. Tendensen att spara på eleverna men satsa på annat är en del av vår tids kommunala sjuka.

2011.10.21
Jarl Strömbäck