Ockupationens År

Ljumma vindar denna februarimorgon. En stilla doft av vår kan det tyckas även om almanackan säger något annat.

Vår gäst dessa dagar har lång och stor erfarenhet av arbete i det stora  landet i öster, Kina. Världens nya stormakt, landet som med ekonomiska och politiska medel kräver allt större utrymme för sina synsätt. Diktaturens pris är den enskildes underkastelse. I Kina är medlemskapet i partiet, det enda och stora, en förutsättning för att få högre utbildning liksom arbete i mer kvalificerade positioner. Så byggs det nät som skapar ofrihet, hot och i förlängningen krig.

De tankegångarna speglas väl i den lättlästa och viktiga bok “Näktergalen” som skrivits av författaren Kristin Hannah. Boken beskriver utvecklingen Frankrike unde de tyska ockupationen åren 1940-44 ur den lilla enskilda människans perspektiv. Hur nazisterna efter Frankrikes underkastelse byggde upp sin kontroll över landet. Först med propaganda och en charmoffensiv, man ville ju vinna det franska folkets tillit. Men parallellt med det hot om dödsstraff för minsta förseelse, rättslöshet i maktens tjänst.

Boken ger oss en utmärkt bild över hur tyskarna tog kontroll över livsmedelsförsörjningen, de tyska soldaterna skulle födas först, det som blev över fick en hungrande fransk befolkning köa till.

Inrikes resor fick inte göras utan speciella tillstånd, legitimation måste alltid bäras och kunna visas upp vid återkommande kontroller. Innehav av radio, skjutvapen eller sprängmedel var förbjudet och kunde innebära dödsstraff. Plundring och övertagande av offentliga och enskilda hus och byggnader var del av ockupationsmaktens privilegium.

Franska medborgare med judisk börd, kommunister, homosexuella,  frimurare eller Jehovas Vittnen,fråntogs rätten till arbete och egendom.

Sakta men säkert byggdes en motståndsrörelse uppbackad av De Gaulles radiosändningar från London. De som verkade där gjorde det med livet som insats, och följande kungörelse fanns uppslagen som en varning och realitet:

I fortsättningen kommer alla fransmän som grips för ett brott eller en överträdelse att betraktas som  gisslan. När en fientlig handling mot Tyskland inträffar i Frankrike, kommer gisslan att skjutas.

Gisslantagande har nu blivit ett medel tillämpat också i Kina, just nu är Kanada drabbat, men det kan drabba var och en som i landet framför synpunkter som anses opassande. För inte länge sedan handlade det om en svenska man, som arbetade med att informera om de regelverk som gäller för mänskliga rättigheter enligt internationella konventioner.

Boken kan verkligen rekommenderas i vår tid av ökande spänningar mellan länder och i olika länder. Krig och fred är varandras motsatser och pendeln svänger över tid. Var den befinner sig nu och vart den är på väg är väl värt att begrunda. Under tiden kan man läsa sig till erfarenheter viktiga att ha med sig.

2019.02.18

Jarl S

Vår tids Mussolini

Likheterna är slående. Samma arroganta attityd, präglad av självgodhet. Samma pompösa uppträdanden, och samma övertygelse när det gäller de egna synpunkternas överlägsenhet.

Donald Trump har av många fler än undertecknad liknats vid vår tids Mussolini.

Då på 30-talet handlade det om Italiens förmenta storhet. Genom kolonialkriget mot dåvarande Abessinien (Etiopien idag) 1935–36 fick fascisten Mussolini ett eget litet krig mot en underlägsen motståndare. Nationernas förbund som skulle skydda mänskligheten efter det första stora kriget 1914-18, förmådde inte hindra det trots att båda länderna Italien och Abessinien var medlemsstater. Italienarna var överlägsna i materiel och flyg. Den italienska segern blev inte långvarig. Mussolinis storhet var ett bländverk som rasade ihop under trycket av det stora krig som följde 1939–45, och som han blev en del av.

Nu stormar ordets böljor mellan lilleputtstaten Nordkorea och jätten USA. Och vår tids Mussolini, Donald Trump eldar på, också han anser sig kanske behöva ett krig för att ”ena” nationen. Det blir knappast det gatans parlament som han stödjer sina synsätt på, som drar ut i det kriget. Och det kommer inte att begränsas till Nordkorea om det startas. Jättarna Ryssland och Kina är alltför nära lierade med Nordkorea för att acceptera en sådan utveckling.

Av de skälen och historisk erfarenhet, måste den amerikanska demokratin stå emot galenskapen. Därför är republikaner som Ed Mc Bain, som nu blockerar de värsta påhitten, utomordentligt viktiga. Likaså det samarbete mellan tidigare presidenter som uppstått, och den samverkan för att minska presidentens makt som nu sker mellan demokrater och republikaner.

En president som förnekar erkända begrepp som forskning och erfarenhet. Som bygger sina åsikter och beslut på egna åsikter, utan förankring hos andra än en begränsad grupp likasinnade. En sådan president kan aldrig bli folkets president. Det finns alla skäl att också i det här fallet prisa media för deras vaksamhet i de här avseendena.

Vår tids Mussolini, är minst lika farlig för världssamfundet som någonsin hans föregångare.

2017.09.25

Jarl

Frankrikes val

Solig söndag morgon i landet i norr, inom kort öppnas vallokalerna i kulturlandet Frankrike. Det är dags att välja president, och här liksom tidigare i USA står valet mellan den bildade och pragmatiske politikern, och demagogen och samhällsomvandlaren. I Frankrikes fall mellan Macron och Le Pen.

Och också i det här fallet försöker nu ryska hackare, Putins stödtrupper påverka valet genom desinformation över nätet. Målet är i det här fallet att misskreditera Macron, och stödja Le Pen. Frankrike är inte USA. Frankrike är ett land med en annan, och blodig historia. Alltifrån revolutionen och bastiljens fall sent 1700-tal. Napoleonårens erövringskrig, sönderfall och vedermödor, till senare tiders krig i Europa, de som kallas de 1-a och 2.a världskrigen.

Bastiljens fall

De franska väljarna har en annan medvetenhet än de amerikanska. Kampanjen från den ryska sidan kommer troligen att få motsatt effekt än den avsedda. Stödet för Macron ökar, och därmed också stödet för EU, vår tids viktigaste fredsprojekt.

Den ryska strategin att destabilisera EU har under åratal varit påtaglig. Stödet åt reaktionära ledarskap och regimer, en av dem Le Pen, är dokumenterat. Viss framgång har man haft i att både Ungern och Polen nu har ledarskap som inte följer EU-stadgan i synen på yttrandefrihet och demokrati. Där pågår en kamp om demokratins värdegrund som kommer att bli allt intensivare i takt med att också EU-s ledarskap kräver respekt för EU-s värdegrund.

Det internationella samarbetet bygger på globalisering. Handel och ökat välstånd är det kitt på vilket fred och frihet vilar. När nationalister som Trump och Le Pen talar om stängda gränser, begränsningar i handel och samarbeten, då hotas den välståndsutveckling som präglat flertalet länder i världen under årtionden. Och i förlängningen av det också fredsarbetet.

2017.05.07

Jarl

År 2016

Ännu ett år att lägga till de tidigare. De närmaste dagarna kommer årskrönikorna vara återkommande i medias olika kanaler och spalter. Inget ont i det, vi behöver tillbakablickar och reflektion över vad som hänt, varför, och vad det kan innebära.

Också i det mycket lilla perspektiv som den här bloggen innebär, finns kanske ett intresse att se vad som har hänt, och hur det speglas på olika sätt. I det sammanhanget är läsarna av särskilt intresse.

Under år 2014 och 2015 växte antalet ryska läsare av bloggen stadigt. Konstigt kan man tycka, men med de översättningsprogram som nu finns, är det lätt att få en översättning från språk till språk av texter. Som mest hade bloggen 3 gånger fler ryska läsare per dag, som svenska. Möjligen och troligen eftersom kritiken här mot den Putinledda förändringen av rysk politik, varit tydlig i bloggen. Plötsligt en dag fanns inte en enda rysk läsare. Regimen hade valt att blockera bloggen, och den blockeringen kvarstår.

Ännu ett exempel av intresse är de skärmdumpar som regelbundet från olika länder görs av bloggen. Plötsligt en dag kan någon laddat ner 100-200 bloggavsnitt. Det gör ingen enskild person, det görs av någon som har uppdraget att följa kritiska röster. Ett uppdrag som normalt ligger på säkerhetstjänsterna. Tack säger jag på det här sättet till intresset från länder som USA, Tyskland, Nederländerna, Polen, Grekland, Ryssland och kanske något ytterligare land. Bloggen skrivs för att läsas.

Så några reflektioner i stort över utvecklingen i världen. Den våldsutveckling vi sett öka borde bli en varningssignal för alla fredsälskande folk. I sin bok “Som jag minns det”, skriver Michael Gorbatjov, den sista sovjetiska ledaren om nedmonteringen av det kalla kriget, och besluten att göra fredsarbetet överordnat de ständiga rustningarna och vapenkapplöpningen med USA. Nu, drygt 20 år senare har den Putinledda regeringen i Ryssland, upprustning och militarisering som ett överordnat mål igen. Terrorbombningarna i Syrien och övergreppen på Ukraina, Tjetjenien, Georgien, tyder på samma typ av maktambitioner som i Hitlers Tyskland drev fram det 2-a världskriget.

Dit är det ännu långt, men det finns skäl att vara orolig. De generationer som nu växer upp, har inte den erfarenhet som de un åldrande har, och visdomsorden säger att historien har en tendens att upprepa sig.

När kyrkklockorna på nyårsnatten slår, kan den här bloggens skribent bara önska, läsare och icke läsare ett långt mer fredligt 2017, än det nu avslutade året.

2016.12.29

Jar

Brexit eller Ja

Dagens datum kanske blir en milstolpe i både Englands och EU-s historia. För första gången skall ett land folkomrösta om utträde ur EU. Och det är inget litet och obetydligt land. England har historiskt varit ett av världens och Europas ledande länder, inte minst på det politiska området. Inget annat europeiskt land har som England i krig offrat sina söner för försvaret av demokratin, i de båda världskrigen på 1900-talet. Det har skett utifrån den särart som präglar de som bor på öar, stora som små.

Känslan av att vara sig själva, har gjort England starkt och ibland fruktat. Landets koloniala historia är både ärofull och ifrågasatt. Och nu känner sig den stora grupp som genomdrivit omröstningen om medlemskapet i EU, svikna både av det egna ledarskapet och EU.

Det är en i grunden märklig paradox, eftersom England fått behålla många av sina egna privilegier. Valutan är fortsatt pundet, man är inte del i Schengen-överenskommelsen vilken nu bespottas i ljuset av flyktingkrisen i världen. Missnöjets profeter är på krigsstigen, och de som har vill fortsätta att ha. Misstänksamheten mot en orolig omvärld ökar.

Om det brittiska folket idag röstar för utträde ur EU, kan det innebära att den gemenskapen åtminstone i sin nuvarande form sönderfaller. Fler länder kommer att ifrågasätta nyttan av deltagandet, och sönderfallet ökar. Ur de spänningarna kan mycken oro och våld uppstå.

Av de skälen, och erfarenheterna av Europas blodiga historia, borde värdet av att samarbeta runt fredliga, centrala värden vara av utomordentlig betydelse. Ett ja till Brexit idag kommer att skapa mycket av förändring i vårt hittills under många år stabila europeiska samarbete. Vart det leder, kan bara framtiden utvisa,

2016.06.23

Jarl

1984 idag

Januari 2016, det är många år sedan vi passerade George Orwells 1984, och ännu många fler sedan han skrev boken. En bok där sanningen förvandlats och relativiserats, så att den blev obegriplig och helt relativ. Där dess mål och medel styrs av dess ledares synsätt och önskemål, där alternativa synsätt inte tillåts existera.

I så måtto är Putins Ryssland på god väg åt det hållet. Efter den islossning i det ryska samhället som sovjetmaktens sammanbrott tidigt 1990-tal innebar, följde en tid med politisk frihet och en öppenhet i media som applåderades av alla demokratiska krafter. Men den perioden skulle visa sig vara kort. Jeltsins alkoholproblem raserade den kraftsamling runt demokratitanken som då fanns, och öppnade upp för det auktoritära styre med rötter i sovjets KGB som krafterna bakom Putin eftersträvar.

Ett mycket viktigt medel i den utvecklingen har kontrollen över media varit och är. http://www.dn.se/nyheter/varlden/putin-gar-till-offensiv-med-fejkade-nyheter/. Den här inlagda länken är i det sammanhanget mycket läsvärd och talande.

I den utvecklingens spår finns också otaliga övergrepp på det fria ordets företrädare, alltifrån mord som det på Anna Politkovskaya, den prisbelönta journalist och medmänniska som mördades för sin frispråkighet. I det klimatet växer inga rosor, där gror tistlarna, och de kommer att sticka och såra alltfler ju längre de får verka.

Att nu också de nya demokratierna i EU, Ungern och Polen gjort kontrollen av media till ett huvudnummer i sin ledande roll som politiker är både förvånande och skrämmande. Komna från ett totalitärt förtryck som man kastat av sig, söker man skydd i samma typ av totalitära synsätt när man når egen makt.

Demokratiska synsätt står ständigt under press från auktoritära regimer, vilka har makten som främsta mål, och använder de medel man anser sig behöva. Och med de synsätten har alltid följt ofred, strid och lidande på olika sätt. Den utvecklingen har fått ny fart också i vårt närområde, nu två generationer efter det senaste stora krigen. Den demokratiska kampen för fred och frihet är aldrig över, den måste ständigt vinnas igen. Om det är utvecklingen i Putins Ryssland ett utmärkt exempel på.

2016.01.17

Jarl