Kaos

Regnet strilar denna marsdag på landets västra kust. SMHI har meddelat att februari varit den regnigaste månaden på mer än 100 år. Så blev vintern till höst och nu också tidig vår.

Och ute i den globala världen sprider sig kaoset i skräcken för Corona viruset allt mer. Under några veckor har USA-s president Donald Trump i sina försök att stoppa börsrasen trivialiserat smittan, försökt att stoppa läkarprofessionens larmrapporter. När det ändå inte gått vänder han nu på kappan och pekar finger åt Europa genom att stoppa alla flygförbindelser med Europa i en månad.

Så förvandlas också inrikespolitik till skenlösningar hos USA-s famlande president. Den sämsta man någonsin haft enligt landets officiella rating. Och börsen fortsätter att falla globalt till men för allt och alla. Den förkylningsåkomma som startade för drygt 2 månader sedan, stryper nu sakta men säkert område efter område. Inte genom sin egentliga farlighet, utan genom de åtgärder av panik och politik som drivs fram i land efter land, på område efter område.

Det finns ingen anledning att förminska virusets existens, den finns och den kommer att fortsätta sin spridning över världen likt andra virus av liknande slag gjort tidigare. Men det är bekräftat att dödligheten ligger i allt väsentligt hos redan svaga individer, medan den friska delen av befolkningarna klarar åkomman utan större besvär än vid andra influensa infektioner.

Så har vi nu en situation där handelsmönster, resandemönster, ekonomier och försörjningslinjer bryts sönder. Något som kan få effekter mycket allvarligare än vi i dagsläget kan förutse. Upplopp och omstörtande rörelser har alltid följt där nödlägen uppstår.

 Det kaos vi nu ser breda ut sig kan få följder långt allvarligare än de nu taffligt tagna ”skyddsåtgärderna” motiverar.

2020.03.12

Jarl S

I rötmånadstid 2019

Rötmånadstid 2019, varmt i luften och varmt i vattnet. Bad som svalkar och många söker den trösten. Dörjrundan ger fisk till en förträfflig lunch, och runt öarna har båtar ankrat eller förtöjt för att få svalka och bad. Det är fin sommar i kustbandet.

Samtidigt matar media ut bilden av ungdomsvåldet i vårt land, att vara ung man och ute sen kväll eller natt kan vara ett vågspel. Knivar och vapen skördar offer på ett sorgligt sätt. Också det en del av vår tids utmaning.

I ett globalt perspektiv läser vi återigen om masskjutningar i USA. Återigen får oskyldiga offer ta konsekvenserna av att ha världens liberalaste vapenlagstiftning. Nog borde en så uppenbar galenskap kunna åtgärdas, men knappast med nu sittande president. Han väljer att twittra intetsägande kondoleanser till de anhöriga som drabbas.

Och i det handelskrig som initierades av Donald Trump, svarar nu Kina med att stoppa importen av varor, främst jordbruksprodukter från USA. En åtgärd som kommer att slå hårt mot delar av USA-s export på det området. Analytikerna talar om krympande handel, vilket får de nervösa börserna att falla. Också i vårt i sammanhanget perifera land den dag när detta skrivs.

I Moskva har medborgarna tröttnat på Putindiktaturen och dess sätt att agera. Demonstrationerna böljar fram och möts av massiva polisinsatser. Splittringen i det ryska samhället ökar i takt med att demokratin nedmonteras.

Så också i det kinesiska maktområdet. Demonstrationerna för fred och oberoende i Hongkong möts nu av miliser med brutaliteten som vapen. Den kinesiska makten låter sin inte ifrågasättas. Den kinesiska diktaturen är stor nog nu att visa sina muskler, och man gör det både på handelns och politikens områden.

Vi går mot en tid av ökade konflikter.

2019.08.05

Jarl S

Liberala värden

Det blåser en frisk sydlig vind när vi lägger ut från bryggan. Dags för ännu en tur på jakt efter det som för många är en av höjdpunkterna under sommaren, makrillens återkomst. Väl ute på djupt vatten i fjorden, lägger vi ut dörjen med dess blänken, tafsar och krokar. Båten kryper fram i trollingfart, automat styrningen sköter sitt och vi småpratar, svärsonen och undertecknad. Efter några minuter känner han på linan och konstaterar att det är ordentlig tyngd i den. Skräp på krokarna som så ofta förr tror han. För egen del stoppar jag framfarten, och plockar fram baljan medan svärsonen drar in dörjen. Snart lyfts den första, andra, tredje och slutligen fjärde makrillen ombord. Makrillen är tillbaka och blir till härlig middag någon timme senare.

Och ute i den stora världen befinner sig sonen på kongress i Washington tillsammans med mediapersoner från stora delar av världen. Ett USA där demokratins framtid är mer ifrågasatt  just nu än på de flesta håll i världen. I ett USA som varit den stora och sammanhållande kraften i den kulturkrets som hyllat de demokratiska värdena av mångfald, öppenhet  och tolerans. Värden som nu hotas på många sätt och i många länder. Må de krafter som verkar för dessa bestående värden vinna.

EU-valet i vårt land är över, för några en tydlig framgång, för andra dess motsats. Det ökade valdeltagandet tillhör det positiva liksom att de liberala krafterna vann ökat inflytande i EU i stort. Men det gjorde också de nationalistiska och de som driver klimatfrågorna hårt. EU-samarbetet kommer att kräva nya allianser för att fungera, hur det kommer att resultera återstår att se. Klart är i vart fall att EU-s betydelse för också vårt land blir allt större, ju större oron i vår omvärld blir.

Och för de som intresserar sig för handel och samverkan kan konstateras att Kina nu börjar tappa tålamodet med den amerikanske presidenten. Den dag Kina på allvar visar sina muskler, kommer också USA att skakas. I vår uppkopplade tid har Kina 80% av de jordmetaller som utgör grunden för batterierna till bilar,datorers/mobilers funktion. Att Kina nu hotar med att stoppa all export av dessa metaller är ett uttryck för att man börjar tröttna på despoten i Vita Huset.

Fortsättning följer som alltid.

2019.05.30

Jarl S

Tid i förändring

Maj månad börjar med höst i luften. Påskens sommarväder har fått sitt bakslag med kyliga vindar, regn och hagelbyar. Klassiskt kallfrontsväder behärskar vårt land och stora delar av Europa när detta skrivs. Också det en påminnelse om klimatets/vädrets nyckfullhet.

Och i veckan har också media bitvis dominerats av “nyheten” att utrotningen av artrikedomen i världen fortsätter i ökad takt. Människan är i biologisk mening bara en del av alla dessa 6 miljoner arter. Får den  utveckling vetenskapen ser och varnar för fortsätta, så kommer dess resultat också att drabba mänskligheten. Den frågan kanske till och med är viktigare än den traditionella klimatdebatten.

I vårt land hölls den första partiledardebatten i TV inför EU-valet i söndags (5.5). Det kan knappast kännetecknas som någon bra debatt, den handlade mer om inrikes frågor än EU. Och paradoxalt nog ser enligt opinionsundersökningarna de 2 partier som är motståndare till EU, Vänstern och Sverigedemokraterna ut att gå fram i valet den 26.5. Det två mest utpräglade EU-positiva partierna Moderater och Liberalerna att mista mandat. EU-valet är i grunden väl så viktigt som de nationella valen för ett land som likt Sverige är helt beroende av det gränsöverskridande samarbetet. Men om det märktes lite i debatten.

Så småningom kommer verkligheten också ikapp USA-s twittrande president. Likt en klumpfotad elefant har han trott att han i enskilda samtal med Nordkoreas och Kinas ledarskap skall lösa de stora globala frågorna om handel och fred. Naturligtvis handlar inte internationell politik om vad en enskild besserwisser anser sin vilja. Att Nordkorea nu annonserat att man har nya vapensystem, och att man testar nya missiler visar att man  leker en katt- och råtta lek med Trump, och det är han som är råttan.

Att Kina nu är ett i handelns hänseende viktigare land globalt än USA, har nog inte Trump förstått. Hans hot om att införa strafftullar på kinesisk export till USA innan denna veckas slut har skrämt upp börsens aktörer, men förändrar inte verkligheten. Nämligen den att USA inte längre är världshandelns viktigaste aktör, det är sedan länge Kina.

Och man har nått den positionen genom att girigheten i de finansiella systemen i väst under år efter år har lagt produktionen av kvalificerade produkter i Kina. Därmed har man också delat med sig av sin tekniska “know-how”, och produkter som ex.vis Huawei nu tillverkar, konkurrerar ut Iphone på många och stora marknader.

Det är svårt att återta förlorad mark heter det, en sanning som också gäller kunskap man “sålt bort”. Fortsättningen i det avseendet blir intressant att följa.

2019.05.08

Jarl S

Det amerikanska dilemmat

Det är omöjligt givet den nuvarande utvecklingen, att släppa tankarna om utvecklingen i USA efter regimen Trumps övertagande. Nedmonteringen av inte bara Obamas verk har påbörjats i rasande takt. Också en mängd av de åtaganden USA gjort visavi andra länder och världssamfundet, rivs nu upp på ett i fredstid aldrig tidigare skådat sätt. I viss mån kan med fog säga att också konstitutionen, som han med hand på bibeln den 20.1 lovade att följa, nu omtolkas utifrån de av regimen tydligen nyskapade begreppet “alternativa fakta”.

Handelsavtal rivs upp, sjukvårdsreformen som gett ca 24 miljoner amerikaner sjukvård de annars inte skulle haft råd med, rivs upp. Relationerna till Mexiko, och därmed också till den latinamerikanska världen, är på väg att bli djupfrysta. Och nu anser tydligen Trump och hans gäng att 370 miljoner, just därför att man har rötter i en handfull arabiska länder, är potentiella terrorister farliga för USA.

Märkligt då att det mest arabiska av alla länder, Saudiarabien, inte finns med på den listan. Eller är det så att olje intressena där tillåts spela en större roll, än det faktum att Saudiarabien är och har varit den bärande ekonomiska sponsorn för IS, de terrorister som Trumpisterna är så rädda för.

Dess bättre vaknar nu motkrafterna till liv i USA. Man har börjat inse att med Trump följde också ett genuint hot mot USA som  en demokratisk stat. Angreppen på media är en spegelbild av vad som hände i Ryssland när Putin för 20 år sedan tog över i det landet. Ryssland som nu i allt väsentligt är en enpartistat av kinesisk modell. Att utöva opposition där är liktydigt med livsfara. Morden på Politkovskaja och Nemkov är bara 2 exempel. Och det är den regimen Trump ser som ett föredöme.

Bland motkrafterna får också New Yorks borgmästeare räknas. Hans vägran att acceptera Trumps verklighatsbeskrivning är hoppingivande. Till motståndet måste också räknas de modiga federala domaren som stoppat Trumps-s dekret om att jämställa alla från utpekade muslimska länder som möjliga terrorister.

Söndag morgon när detta skrivs, dagen skall få ett annat, ljust och positivt innehåll. Men tanken om vad som pågår i världens viktigaste demokrati kommer att finnas med. Den tanken är svår att släppa.

2017.01.29

Jarl S

Demokratins röst

Det hävdas inte så sällan att demokratin går fram som en vinnare runt om i världen. Det är nog en sanning med en stor del av frågetecken. Att man håller val i många länder innebär inte att de är demokratiska, om samtidigt ingen opposition tillåts. Sådan är situationen i exempelvis Ryssland, och nu också sedan de senaste händelserna också i exempelvis Turkiet. Demokratin behöver sina röster, röster som talar fritt och tydligt om frihet och ofrihet, fredlig opposition kontra diktatoriskt våld.

Sverige hade den tydliga rösten på sin tid i Olof Palme. Avskydd av många, uppskattad av många fler. Genom sina ställningstaganden mot USA i Vietnam-kriget, blev han en symbol för motståndet mot kriget också i omvärlden, till den graden att USA kallade hem sin ambassadör. Missnöjesmarkeringen var tydlig från etablissemanget, men historien har gett Palme rätt i det fallet.

Efter valet 2014 fick vi en ny regering, och utrikesminister i Margot Wallström. Politiskt skolad under Palmeåren, är det kanske inte så överraskande att hon vädrade sina synpunkter på ett av vår tids mest feodala system, det som kännetecknar Saudi-Arabien. Ett land som förutom att vara ett av samtidens rikaste länder genom sin olja, också tillämpar lagar som saknar motstycke i demokratiskt verkande länder. Spöstraff, långa fängelsevistelse för den som opponerar offentligt mot det politiska etablissemanget. En kvinnosyn som bygger helt på mannens överhöghet över kvinnan.

Så känslig var den kritik Wallström riktade mot det Saudiska styrelsesättet, att de kallade hem sin ambassadör, och i arabförbundet agerade för sanktioner mot Sverige. Handelsförbindelserna som också styrs helt av den saudiska regeringen, kom också i fokus, och har under det gångna åren sviktat.

När detta skrivs är den svenska statsministern, tillsammans med ledare för svenskt näringsliv i Saudi för att reparera den” skada” Wallströms uttalanden skapat. Samme statsminister som gärna talar sig varm för demokrati, fred och frihet skall nu förödmjuka sig själv genom att reducera dessa värden till intet, för att säkra svensk handel av främst militär utrustning.

Demokratin behöver sina vapenbärare, låt vara att vapnet endast är ordet. Löfven kunde välja att stödja sin utrikesminister, vilket han gjorde i början av konflikten, och därmed också tydliggöra skillnaderna på demokrat och envälde. Undfallenheten i den frågan tjänar kanske mammon, men knappast fred och frihet.

Och de saudiska kvinnornas underkastelse fortsätter.

2016.10.23

Jarl S

Vinna eller försvinna

Exemplen finns i mångfald. De som nu bor och verkar på Norra älvstranden i Göteborg påminns ständigt om den tid på 1970-talet då området genom sina stora varv, var världens största skeppbyggnads stad. På det område som då kännetecknades av kvalificerad, tung industri, har nu nya verksamheter inom modern industri, handel, forskning och skolor brett ut sig. Och kompletterats med nya boendeområden. Här byggs den nya staden, i form av boende, handel och arbetsplatser i skön förening. Ur askan av försvinnandet har något mycket eftertraktat och uppskattat växt fram.

Ericsson, eller med sitt äldre namn LM-Eriksson, var för bara drygt 10 år sedan kronjuvelen på den svenska börsen. Genom sin långt framskridna forskning på området telekom, tjänade man mycket pengar och var en även i global mening stor arbetsgivare. Men sådana positioner fordrar stor lyhördhet för nya trender, om man inte skall bli omsprungen.

Självgodheten i branschen gjorde att de etablerade och starka, Nokia och Ericsson, negligerade uppstickaren Apple med dess smartphone. Det borde man inte gjort, inom loppet av ett fåtal år gick Nokia från att vara världens största på mobiltfn-området, till att vara en hopplös outsider. Ericsson var på väg åt samma håll men klarade sig med ett nödrop genom sitt samarbete med Sony. Ett samarbete som sedan dess inneburit att Ericsson helt lämnat tillverkningen av telefoner.

För Nokia, så stort en gång, fortsätter kräftgången. Det finska nationalmärket har förlorat sin lyskraft, och är på väg att försvinna från den digitala kommunikationens områden. För Ericsson gäller nu att klamra sig fast vid de spjutspetsområden man vill se som sina. Och för 1000-tals arbetare och tjänstemän på orter som Borås och Kumla, handlar det om att finna nya sysselsättningar

Vinnare är de industrier i utvecklingsländer som tagit tills sig den avancerade teknologi våra företag representera. Företag med exotiska namn från länder i främst Asien, där arbetskraften är billig, och törsten efter nya, stora marknadsandelar på den globala marknaden, är stor.

Och återigen möts vi av utmaningen att vinna eller försvinna med allt vad det innebär av omställningar och nya utmaningar. Det öppna samhället i kommersiell mening ger många fördelar för konsumenten. Men innebär också också många hot och krav på anpassning i samhället.

2016.10.05

Jarl

Kampen om kovan

Kampen om kovan, om pengarna tar sig många uttryck. I internationell mening handlar den i stort om utvecklingsländernas och de fattiga ländernas önskan att i högre grad få ta del i de rikedomar som skapas i de utvecklade länderna. Egentligen är det inget konstigt i det, rikedomarna är i mycket stor grad skapade i de mindre utvecklade länderna, men genom mängder av avtal och världsomspännande handelsvillkor, styrs kontrollen från de rika länderna, och därmed också rikedomarna.

Så i kampen om kovan finns många spår, ett av de spåren, ett viktigt sådant går över miljöfrågorna. För några dagar sedan samlades mängder av delegater från jordens många länder i Paris för att komma överens om en strikt ordning för hur jordens klimat skulle säkras för kommande generationer. Känns begreppen igen, högtravande och som skrivna hur flummiga valprogram av förmenta miljövänner.

I potten skulle också läggas en avsevärd summa pengar för fördelning mellan de rika och de mindre rika länderna. Och kanske var det i realiteten pengarna som var det primära intresset för hela mötet, hur skall man annars tolka dess slutresultat?

Efter nattmanglingar och stor möda lyckades man från detta uppblåsta möte åstadkomma ett dokument som säger att länderna skall sträva efter att se till så att temperaturen på vår planet inte höjs mer än 1,5 grader sett mot situationen innan industrialismens utbrott för 150 år sedan, flummigare kunde det knappast ha gjorts. För 150 år sedan fanns ingen säker statistik på jordens temperatur, och därmed inget givet riktmärke. Att man sedan lägger kontrollstationer vart 3-e år saknar betydelse, dokumentet är typiskt för ett dokument utan egentligt värde.

Värdet ligger istället i den väldiga summa pengar som mötet kom överens skall omfördelas från de rika länderna till de mindre rika, 100 miljarder US dollar per år, en oerhörd massa pengar med alla mått mätt. Rimligen var de pengarna den egentliga moroten för flertalet av delegaterna som kom till mötet. De ofta korrupta ledarskikten i fattigare länder matas med nya rikedomar. Och för de rika länderna garanteras den världsordning som via tillverkning och handel fortsätter att garantera de rika ländernas överhöghet i den globala ekonomins mening.

Smogen från den kinesiska koleldningen, från de indiska brännandet av kodynga och andra liknande problem, den får man söka lösa på plats.

2015.12.20

Jarl