Stilla morgon

 Stilla morgon denna marsdag när vinter blir till vår. Ett stilla regn faller över nejden, och ger säkert väl behövlig väta åt allt som skall växa och ge grönska om några veckor. Vinterdäcken på bilen har fått ge plats åt sommardäcken och dagarna är nu längre än natten. Den bäst tiden på året knackar på dörren. Den tid när livet återvänder till naturen med alla dess yttringar av ljus och glädje.

Samtidigt går mänskligheten och väntar på det vaccin som hela tiden blir försenat. Det som skall ge oss friheten tillbaka. Friheten att resa, friheten att mötas och friheten att slippa ängslas över andras och egen sjukdom. Och med den väntan ökar kraven på ledarskapet att visa just det, ledarskap. Politikens trovärdighet blir en fråga i tider av kris när samhällen stängs ner och människors rörelsefrihet begränsas.

Och ute i den stora världen, i USA har nu Biden administrationen kommit igång med sitt ledarskap. Nu återknyts banden till de demokratiska länder som traditionellt varit USA-s bästa vänner alltsedan WW2. Nu tydliggörs återigen skillnaderna mellan demokrati och diktatur på ett tydligt sätt. Konfliktlinjerna återgår till vad det var innan åren med ”elefanten i rummet”, Donald Trump. Redan utkristalliseras det som kan bli den stora kraftmätningen, nämligen den på handelns områden.

Kinas krav på världsherravälde har växt starkt, och burits fram av profitens aldrig sinande behov av att ständigt matas. De industrialiserade västliga länderna har gjort sig beroende av komponenter och leveranser från diktaturen, något man nu får känna av. Kinas svar på det man uppfattar som kritik, besvaras med strypta leveranser, kritiska för företag i väst, med följden att dessa företag tvingas till veckolånga stopp.

I andra fall och när det gäller företag som har stor försäljning i Kina, stryps deras möjligheter att marknadsföra sig. Deras möjligheter att sälja ”on-line” klipps av och propaganda i syfte att skrämma bort företagens kunder görs i av staten kontrollerade media.

Och i Ryssland har nu slutfasen i fallet oppositionsledaren Navalnyj av allt att döma startat. Den förgiftning med Novitjock som tysk sjukvård mot förmodan lyckades bota kommer av allt att döma nu att korrigeras. Den allvarliga ”sjukdom” som han nu rapporteras lida av kommer han troligen inte att överleva? Det finns många sätt för maktens män att döda de man har under sin kontroll. Men nog om det, spelet om makten har alltid sina offer.

Spelet om planeten jordens hälsa och fortgång är i många avseenden så mycket viktigare. Att USA-s president Biden nu kallar till ett digitalt stormöte för att diskutera de frågorna med andra världsledare är viktigt och bra.

 Återstår att se om det kan leda till någon framgång.

2021.03.27

Jarl S

...och frid på jorden

Vinterstudion på TV. Kamp om segern över vita vidder, och det är härligt att se den glädje som lyser över de som får stiga upp på pallen. Det åtrådda priset efter långa och hårda träningspass under många år. Och i glädjen finns också generositeten mot de som lyckas mindre bra, de flesta har ju upplevt den rollen också de. Världen, i vart fall den kristna, bereder sig för en tid av samvaro i fridens och fredens tecken.

Samtidigt gläds den amerikanske presidenten över att han nu, givet misstroendeförklaringen fått bevis för att hela det republikanska partiet ställer sig bakom honom. Han ser sig äntligen som den verklige vinnaren i det avseendet. Och utlovar nu att USA också skall ta ledningen i rymdkriget, “the space war”. En ledning man redan har skall få ytterligare resurser, samtidigt som klyftorna i samhället i stort fördjupas, och splittringen i landet ökar. USA som demokrati nedgraderas i de etablerade mätforum som används internationellt?

Tyskättlingen Trump har läst på om Tysklands 30-tal. Gaphalsen som utropade sig som fredsfurste samtidigt som han upprustade för krig. I vår tid ersatt av Twittermannen men i övrigt med tydliga likheter. Återstår att spå om framtiden.

I landet i norr som vi kallar vårt ökar också motsättningarna i det politiska systemet. Upplevelsen att politiken inte förmår skydda landet och dess medborgare förstärks av medias duktiga och berättigade avslöjanden. Missbruk av samordningsnummer som med rysk hjälp gjort att vi har 100 - tusentals personer som vistas i landet illegalt.

Falska adresser och identiteter flödar fritt, och politiken tillåter detta att ske. I desperation vänder sig nu väljarna i allt högre grad till det hittills i regeringsställning oprövade Sverigedemokratiska partiet. Det är nu i juletid på väg att bli landets största parti, trots de etablerade partiernas ständiga försök att osynliggöra det.

Dan före dan är inne och friden får sänka sig över land och folk. Tids nog slår klockan för ett nytt år och dess utmaningar.

I övrigt önskar bloggskribenten läsarna en Riktigt God Jul.

2019.12.23

Jarl S

USA-s Erdogan

Så har då USA fått sin Erdogan, eller Mussolini om man gå längre tillbaka historiskt. En svulstig, vulgär skrävlare som vet bäst om allt och alla. Som talar i stackato, staplar påståenden utan grund och vetenskap. Så talar den som lite vet och lite förstår.

Och i sitt installationstal gick han till angrepp mot den konstitution han nyss svurit att hedra på podiet, nämligen det demokratiska systemets fundament, det amerikanska partisystemet.

Precis som potentater före honom, utmålar han sig som folkets man, något han varken är eller någonsin kommer att bli. Uppfödd och uppgödd i en miljö där just utnyttjandet av människor gjort honom stenrik, försöker han nu inbilla folk att han är deras man

Anti-Trump demonstration 21.1.2017 Washington

.

Sökandet efter den starke mannen har medverkat till att han är där han är. Många har redan ångrat sina proteströster, att dom fick det genomslag de fick. Och de världsomspännande demonstrationerna lördagen den 21.1, kommer att gå till historien som den största världsomspännande demonstration som någonsin hållits på en och samma dag, mot en och samma person och det den mannen står för. Enbart i USA beräknas ca 4 miljoner deltagit.

Make America great har blivit hans slagord. Amerika är great redan som det är. Framför allt har det varit en frihetens och det öppna samhällets fanbärare genom tider av både krig och fred. Nu har man för första gången fått en president som öppet förklarat krig mot den öppenheten. I Trumps värld eftersträvas samma kontroll av media som förebilderna Putin och Erdoğan utgör.

Som aldrig förr kommer den amerikanska konstitutionen och demokratin att prövas under det nya ledarskapet. För världsfredens skull är det bara att hoppas det arvet skall vara starkt nog för att kuva Trumpismens hot mot demokrati, frihet och öppenhet i världens viktigaste land.

2017.01.22

Jarl

År 2016

Ännu ett år att lägga till de tidigare. De närmaste dagarna kommer årskrönikorna vara återkommande i medias olika kanaler och spalter. Inget ont i det, vi behöver tillbakablickar och reflektion över vad som hänt, varför, och vad det kan innebära.

Också i det mycket lilla perspektiv som den här bloggen innebär, finns kanske ett intresse att se vad som har hänt, och hur det speglas på olika sätt. I det sammanhanget är läsarna av särskilt intresse.

Under år 2014 och 2015 växte antalet ryska läsare av bloggen stadigt. Konstigt kan man tycka, men med de översättningsprogram som nu finns, är det lätt att få en översättning från språk till språk av texter. Som mest hade bloggen 3 gånger fler ryska läsare per dag, som svenska. Möjligen och troligen eftersom kritiken här mot den Putinledda förändringen av rysk politik, varit tydlig i bloggen. Plötsligt en dag fanns inte en enda rysk läsare. Regimen hade valt att blockera bloggen, och den blockeringen kvarstår.

Ännu ett exempel av intresse är de skärmdumpar som regelbundet från olika länder görs av bloggen. Plötsligt en dag kan någon laddat ner 100-200 bloggavsnitt. Det gör ingen enskild person, det görs av någon som har uppdraget att följa kritiska röster. Ett uppdrag som normalt ligger på säkerhetstjänsterna. Tack säger jag på det här sättet till intresset från länder som USA, Tyskland, Nederländerna, Polen, Grekland, Ryssland och kanske något ytterligare land. Bloggen skrivs för att läsas.

Så några reflektioner i stort över utvecklingen i världen. Den våldsutveckling vi sett öka borde bli en varningssignal för alla fredsälskande folk. I sin bok “Som jag minns det”, skriver Michael Gorbatjov, den sista sovjetiska ledaren om nedmonteringen av det kalla kriget, och besluten att göra fredsarbetet överordnat de ständiga rustningarna och vapenkapplöpningen med USA. Nu, drygt 20 år senare har den Putinledda regeringen i Ryssland, upprustning och militarisering som ett överordnat mål igen. Terrorbombningarna i Syrien och övergreppen på Ukraina, Tjetjenien, Georgien, tyder på samma typ av maktambitioner som i Hitlers Tyskland drev fram det 2-a världskriget.

Dit är det ännu långt, men det finns skäl att vara orolig. De generationer som nu växer upp, har inte den erfarenhet som de un åldrande har, och visdomsorden säger att historien har en tendens att upprepa sig.

När kyrkklockorna på nyårsnatten slår, kan den här bloggens skribent bara önska, läsare och icke läsare ett långt mer fredligt 2017, än det nu avslutade året.

2016.12.29

Jar

Fred i sönderfall

Några dagar av högsommarväder lockar med havets vindar och svalka. Barn och barnbarn i båten, och västerhavets kust får prioritet. Bad med +24 grader i vattnet är underbart, och barnets upptäckarglädje likaså.

Men utanför den trånga och goda kretsen går utvecklingen, eller skall vi kalla det avvecklingen vidare. Den goda anda och strävan efter samverkan, fred och frihet som följde efter de stora krigen på 1900-talet, börjar alltmer att ersättas av andra stämningar. I USA rapporterar Washington Post om oron över utvecklingen i det land som i generationer varit förebilden för så många i olika länder. Valet av Trump som presidentkandidat oroar alltfler. Hans kandidatur har genom hela processen präglats av angrepp på det existerande samhället, och populistiska slagord utan egentligt innehåll. Med Trump som president blir framtiden oförutsägbar, och den amerikanska konstitutionen uppenbart hotad.

Trump toppar ligan av politiska lögnare.

I Europa har Brexit slagit upp ett stort hål i det europeiska fredsbygget. Och gränslandet Turkiet är ett land i Kaos beroende av en numera maktgalen ledare i Erdogan. På gatorna har hatkampanjerna mot oliktänkande och det godtyckliga fängslandet av 10-tusentals människor, stora likheter med Hitlers och Stalins utrensningar¨på 30-talet.

Så vart är vi på väg, och vad händer med fred, frihet och välfärdsutveckling i en tid när alltfler tvingas till underkastelse och tystnad. När osäkerhetens gift smygs in som en draksådd i alltfler samtal, i det offentliga samtalet, och i medias sätt att rapportera.

Hoppet måste nu gå till att EU visar styrka och beslutsamhet i hanteringen av sina kriser, och bevarandet av sina grundläggande värderingar. Att USA väljer en amerikansk president som respekterar författningen, och som inte fjärrstyrs med hjälp av Putins agenter. Här har amerikanska medier och säkerhetstjänsten ett jobb att göra som Washington Post nu tagit upp.

Och i fallet Erdogan har såväl EU, USA och Nato en grannlaga uppgift att stoppa den utveckling som nu leder landet helt bort från demokratins grundläggande värderingar.

2016.07.26

Jarl

Fred i sönderfall

Några dagar av högsommarväder lockar med havets vindar och svalka. Barn och barnbarn i båten, och västerhavets kust får prioritet. Bad med +24 grader i vattnet är underbart, och barnets upptäckarglädje likaså.

Men utanför den trånga och goda kretsen går utvecklingen, eller skall vi kalla det avvecklingen vidare. Den goda anda och strävan efter samverkan, fred och frihet som följde efter de stora krigen på 1900-talet, börjar alltmer att ersättas av andra stämningar. I USA rapporterar Washington Post om oron över utvecklingen i det land som i generationer varit förebilden för så många i olika länder. Valet av Trump som presidentkandidat oroar alltfler. Hans kandidatur har genom hela processen präglats av angrepp på det existerande samhället, och populistiska slagord utan egentligt innehåll. Med Trump som president blir framtiden oförutsägbar, och den amerikanska konstitutionen uppenbart hotad.

Trump toppar ligan av politiska lögnare.

I Europa har Brexit slagit upp ett stort hål i det europeiska fredsbygget. Och gränslandet Turkiet är ett land i Kaos beroende av en numera maktgalen ledare i Erdogan. På gatorna har hatkampanjerna mot oliktänkande och det godtyckliga fängslandet av 10-tusentals människor, stora likheter med Hitlers och Stalins utrensningar¨på 30-talet.

Så vart är vi på väg, och vad händer med fred, frihet och välfärdsutveckling i en tid när alltfler tvingas till underkastelse och tystnad. När osäkerhetens gift smygs in som en draksådd i alltfler samtal, i det offentliga samtalet, och i medias sätt att rapportera.

Hoppet måste nu gå till att EU visar styrka och beslutsamhet i hanteringen av sina kriser, och bevarandet av sina grundläggande värderingar. Att USA väljer en amerikansk president som respekterar författningen, och som inte fjärrstyrs med hjälp av Putins agenter. Här har amerikanska medier och säkerhetstjänsten ett jobb att göra som Washington Post nu tagit upp.

Och i fallet Erdogan har såväl EU, USA och Nato en grannlaga uppgift att stoppa den utveckling som nu leder landet helt bort från demokratins grundläggande värderingar.

2016.07.26

Jarl

Historien upprepar sig

“Historien upprepar sig”, är ett uttryck som brukar användas ibland och med rätta. Winston Churchill beskriver i sina prisade memoarer från första världskriget, utvecklingen åren innan det stora kriget bröt ut. Hur fred och frihet och framgång, gradvis bröts ner och utvecklades till den då största katastrofen i mänsklig historia.

De beskrivningarna har sina likheter i vår tid. Det är 70 år sedan 2-a världskriget avslutades. Ett par generationer har tillkommit under den tiden, de flesta har växt upp i en värld av fred utveckling och relativ frihet. Demokratin växte sig stark årtiondena efter kriget, men utmanas nu åter av krafter vars agenda bygger på våld och ofrihet.

Det Syriska exemplet håller nu på att slå rot också i Turkiet. Envåldshärskaren Al-Assad i Syrien har sin motsvarighet i Turkiets Erdogan. Turkiets snart enväldige härskare fick sin anledning att gripa den absoluta makten, genom den misslyckade militärkuppen, en kupp han med sin säkerhetsorganisation naturligtvis kände till, och vars konterattack var väl planerad och tidssatt.

Nu skall 10-tusentals människor, med eller utan inblandning i kuppen berövas sina livsförutsättningar, akademiker, lärare, intellektuella, alla de som på något vis kan tros hysa kritik mot den maktgalna hjärnan. Och det lättledda folket jublar, som det har jublat historiskt på åt tidigare starka ledare med namn som Mussolini, Hitler och Stalin., Ledare vars mål varit envälde och vars medel har varit våldet. Erdogan har nu visat sitt rätta ansikte, och Europa kan se fram emot ännu en flyktvåg.

För vad är alternativet för den som brännmärkts, berövats sina försörjningsmöjligheter och därmed också sina livsförutsättningar? Europa och västvärlden står inför ännu en prövning av monumentalt slag, nämligen den att med mycket tydlig röst och dess medel, visa Erdogan och hans anhang att den utveckling som vi ser nu måste stoppas. Alternaivet, att Turkiet blir ett nytt Syrien är ingen omöjlighet. Och den utvecklingen förskräcker.

2016.07.21

Jarl

I sommartid

Söndag morgon och en nära anhörig har sin födelsedag. Det finns alla skäl i världen att ta de chanser till en glädjestund, i vår annars så problemorienterade tid. Eller är det bara så att media rapporterar det som är omskakande, men mera sällan det som är upplyftande? Den frågan har väl sitt, för var och en givna svar beroende på vad man väljer att läsa. De stora rubrikerna styr oss i många avseenden.

När den har dagen går mot sitt slut vet vi om lilleputtlandet Islands fotbollslag, lyckats slå värdlandet Frankrikes i EM-s kvartsfinaler. Där kan man verkligen tala om Davids kamp mot Goliat, men så var ju fallet också i Englandsmatchen som islänningarna vann.

Sommarfest

I England går nu demonstrationerna fram och tillbaka som en protest mot Englands utträde ur EU. Och Brexit-generalen Boris Jonsson har valt att inte ställa upp som ledare för den regering som skall ta ansvar för landet efter Brexit. Så demonstreras populismen i sin nakenhet. Det går bra att driva opposition, en helt annan sak att ta ansvar för resultatet av kampanjandet. England går en skakig framtid tillmötes, samtidigt som börskurserna i vårt land indikerar att man inte oroar sig för vår del.

Vid halvårsskiftet träder en rad nya lagar i kraft, lagar som är inriktade på ingripandet mot gängvåld och klanstrider. Strider som gjort många av våra förorter mer eller mindre laglösa, och där polis och andra myndighetspersoner återkommande utsätts för stenkastning och andra hot under sin yrkesutövning. Den nya lagstftningen skall ge polis och myndigheter större möjligheter att slå och döma mot grupp i olika fall istället för den låsning till person som gjort att tidigare lagstiftning inte fungerade.

Den brist på konsekvenser för ex.vis sexuellt våld som förekommer, gör tillvaron allt svårare för i första hand flickor och unga kvinnor. Här krävs stora insatser och ökade straffsatser för att stävja utvecklingen. Den hederskultur och det klantänkande som präglar delar av vårt nya samhälle, kolliderar på många sätt mot traditionell västerländsk lagstiftning. Om de friheter vi skapat genom den lagstiftningen skall kunna försvaras, kan man inte blunda för det övervåld som tenderar att göra samhället till laglöst land.

2016.07.03

Jarl

1984 idag

Januari 2016, det är många år sedan vi passerade George Orwells 1984, och ännu många fler sedan han skrev boken. En bok där sanningen förvandlats och relativiserats, så att den blev obegriplig och helt relativ. Där dess mål och medel styrs av dess ledares synsätt och önskemål, där alternativa synsätt inte tillåts existera.

I så måtto är Putins Ryssland på god väg åt det hållet. Efter den islossning i det ryska samhället som sovjetmaktens sammanbrott tidigt 1990-tal innebar, följde en tid med politisk frihet och en öppenhet i media som applåderades av alla demokratiska krafter. Men den perioden skulle visa sig vara kort. Jeltsins alkoholproblem raserade den kraftsamling runt demokratitanken som då fanns, och öppnade upp för det auktoritära styre med rötter i sovjets KGB som krafterna bakom Putin eftersträvar.

Ett mycket viktigt medel i den utvecklingen har kontrollen över media varit och är. http://www.dn.se/nyheter/varlden/putin-gar-till-offensiv-med-fejkade-nyheter/. Den här inlagda länken är i det sammanhanget mycket läsvärd och talande.

I den utvecklingens spår finns också otaliga övergrepp på det fria ordets företrädare, alltifrån mord som det på Anna Politkovskaya, den prisbelönta journalist och medmänniska som mördades för sin frispråkighet. I det klimatet växer inga rosor, där gror tistlarna, och de kommer att sticka och såra alltfler ju längre de får verka.

Att nu också de nya demokratierna i EU, Ungern och Polen gjort kontrollen av media till ett huvudnummer i sin ledande roll som politiker är både förvånande och skrämmande. Komna från ett totalitärt förtryck som man kastat av sig, söker man skydd i samma typ av totalitära synsätt när man når egen makt.

Demokratiska synsätt står ständigt under press från auktoritära regimer, vilka har makten som främsta mål, och använder de medel man anser sig behöva. Och med de synsätten har alltid följt ofred, strid och lidande på olika sätt. Den utvecklingen har fått ny fart också i vårt närområde, nu två generationer efter det senaste stora krigen. Den demokratiska kampen för fred och frihet är aldrig över, den måste ständigt vinnas igen. Om det är utvecklingen i Putins Ryssland ett utmärkt exempel på.

2016.01.17

Jarl

Tillbakablick

Av och till är det viktigt med också tillbakablicker, det ger perspektiv på framtiden Den gångna helgen har präglats av just det. Så låt oss gå tillbaka till en tid som var skrämmande på sitt sätt.

Då, i början på 1960-talet hade kommunismen byggt en mur som sträckte sig genom Europa i syftet att förhindra människor från öst att komma till länderna i väst. De som ändå försökte göra det, riskerade livet i minerade gränsland bevakade av beväpnad vakter. Militären stod redo för ett nytt stort krig på ömse sidor av muren, människor som bara 20 år tidigare upplevt 2-a världskrigets fasor, fruktade nu ett nytt storkrig.

Vid den tiden ryckte ett antal unga män med erfarenheter från hav och andra länder in för att göra sin militära skolning på sjökrigsskolan i Näsby Park. När höstens löv började falla i sen september 1965 examinerades vi som officerare i Flottan, och vår lilla del av insatsen i landets försvar påbörjades. När vi som återstår efter fallna vänner, med respektive samlades till 50-årigt firande i vackra Helsingborg den gångna helgen, fanns mycket att tala om. Dels naturligtvis våra vägar genom livet, men också samhällets utveckling i stort.

Utsikt över Öresund

Istället för det stora kriget fick vi gradvis en alltmer fredsökande utveckling i Europa. En utveckling som kulminerade med murens fall för 25 år sedan. Människor som tidigare riskerade livet för att nå friheten i väst, kunde nu jublande korsa de gränser som under 30 år varit stängda. Och i euforin växte också den europeiska unionen sig allt starkare, fredssymbolen framför andra som kännetecknas av de öppna gränserna mellan våra länder.

Nu har istället ofreden och ofriheten bytt arenor, de härskar med sin destruktiva våldsmentalitet i mellanöstern och delar av Afrika. Och Europas fredliga länder har blivit den frihetens hamn nu människor från de områdena söker sig till.

Var tid har sina utmaningar, liksom vi i väst drog nytta av de som med initiativkraft och erfarenheter av förtryck kom till vårt land under kalla krigets år, har vi nu möjlighet att visa samma öppenhet mot de som nu söker sin fristad i våra länder. Återigen finns anledning att påpeka att de som sett våldets galenskap i sin närhet och kastat alla band överbord för att rädda sitt liv, de förstår värdet av fred och frihet mer än andra.

Just därför kan de bli en stor tillgång för vårt land, precis som tidigare invandrare från en rad länder som under årtiondena plågats av diktatoriska synsätt.

I den fina kulturstaden Helsingborg umgås kamratkretsen, turar över sundet, äter en fin jubileumsmiddag på Sofiero slott. Vädret är det bästa och mångkulturen blommar varhelst man ser människor röra sig. Vi har ett arv att förvalta som tjänat vårt land, vårt näringsliv och vår kultur.

2015.09.21

Jarl S

Kampen om regelverket

Nu prövas regelverket, så kan man med fog beskriva utvecklingen i EU med anledning av den ström av flyktingar från främst Syrien som nu söker sin frihet och trygghet i de demokratiska EU.

Betecknande i det sammanhanget är att så ytterst få vänder sig mot det ryska ”paradisen” i sitt sökande, kan det möjligen bero på att man inte tilltror dem?

Flyktingbåt

Men nu tillbaka till EU. I dess regelverk är de mänskliga rättigheterna inskrivna. Dit hör också rätten att söka skydd i form av asyl i verkliga krissituationer. Ingen stat i EU har heller ifrågasatt att den syriska situationen är att jämföra med krigstillstånd. Och dessutom den grymmaste av alla krigstillstånd, inbördeskrigets.

När så den rännil av alla flyktingar som har initiativkraften och ekonomin att söka sig mot Europa knackar på de nationella dörrarna, sluts dessa alltmer av delar av EU-länderna. Därmed ifrågasätter man också dess regelverk. Betecknande är också att det i sammanhanget är de före detta öststaterna som nu agerar poliser vid de egna gränserna. Länder vilka borde förstå värde av frihet och demokratiska rättigheter, men väljer att stänga de vägar till demokrati och ett värdigt liv, man själva för alls inte många år sedan var i skriande behov av själva.

Har halvfascistiska regimer någon hemvist i EU? Den frågan kanske ställs på sin spets och borde prövas i fallet Ungern som ett prejudikat. Om det nationella synsätten så renodlat blir vägledande i EU-s politik, kommer unionen att falla samman som ett korthus.

Troligen är det den vetskapen som nu fått de ledande i Tyskland och Frankrike att enas om de grundläggande synsätten. Flyktingarna skall tas emot på ett värdigt sätt. EU skall visa att regelverket inte bara är ord, utan också bas för handling. Sverige finns med på den sidan i högsta grad.

Och risken att de oftast välutbildade syrianer som söker sig till EU, skulle starta en väpnad revolution liknande den man flytt från i sitt gamla hemland, strider mot allt förnuftigt tänkande. Därför förblir alarmisternas skrän och cynismer alltför motbjudande för att tas på allvar.

Men kampen om regelverket och dess legitimitet, den har nog bara börjat, och den blir avgörande för EU-s överlevnad som politisk kraft.

2015.09.15

Jarl

Tid för eftertanke

Den gångna helgen har bjudit på ett möte av det mer ovanliga slaget. Vi var ett 40-tal vänner och anhöriga som slöt upp vid firandet av Gretas 100-ade födelsedag i den vackra sommarstaden och kulturstaden Helsingborg. Jubilaren själv fanns med under de dryga två timmar vi samlades, samtalade och mindes. Släktmöten av det slaget kan ibland bli alltför bakåtblickande, och även om det var så också i det här fallet, var stämningen positiv och god.

Och nog är det mycket som händer under ett 100-årigt liv. När hon föddes rasade 1-a värdskriget. Som vuxen fick hon del av 2-a världskrigets fasor. Som verksam i vården under hela sitt yrkesliv, har hon också sett mycket av livets skuggsidor. Men kanske också med hjälp av sin positiva övertygelse och tro, gett tröst och lindring åt många.

Nu har vitaliteten avtagit, den en gång urstarka kroppen lyder inte så lätt, men det var med intelligenta och nyfikna ögon hon hälsade oss alla, och tackade för uppmärksamheten. Och de tre barnen, varav två läkare i pensionsåldern har följt i det yrkesmässiga skrået.

I landet i norr har debatten om vart vi är på väg präglat de senaste veckorna. Det är en angelägen och viktig debatt. Inte minst är det viktigt att lyssna till de unga kvinnor med invandrarbakgrund som hörs i debatten. Där handlar det mycket om frihet eller förtryck. Skall vårt land dras in i en spiral där olika lagar och sedvänjor tillåts vrida utvecklingen i olika riktning beroende på etnicitet, ursprung och boendeort? Eller skall vi värna om den frihet från förtryck som präglat vårt land, och som är en av de drivkrafter som får så många att vilja komma hit?

Om samhällets rättsvårdande myndigheter inte förmår eller vill ta den utmaningen på allvar, då kommer vårt land att ställas inför stora prövningar. Vi behöver i vårt land lika lite som på 30-talet  ett parti för ”det renrasiga tänket", som ett parti som i grunden har sharia-synsätt som sin måttstock. Risken är uppenbar att det ena kommer at föda det andra. SD-s tillväxt kommer att föda motkrafter och motsättningar vi inte vill se i vårt samhälle.

2015.08.10

Jarl

Uppbrott

Det är en vacker morgon denna sena junidag. ”Fjärden ligger blank som ett nybonad golv”, för att citera den stora poeten Evert Taube. likt vita prickar simmar sakta några svanar. Om några timmar kommer regnet om SMHI får rätt. Sedan skall det regna mer eller mindre i ett dygn. Sådant är vädret denna kyliga start på sommaren.

Annars är mycket sig likt, maskrosorna har blommat ut, och så mycket annat växer och frodas. Mår kanske bra av det våta vädret. Så gynnas det ena av det andra, och livet går vidare.

Annars är det en tid av uppbrott. Fler än någonsin sedan andra världskrigets slut, orsakade av vapnens och intoleransens krafter. Där ges inte mycket till valfrihet, ofta handlar det om att ta de begränsade tillgångar man har och ge sig iväg. De uppbrotten sprider sig ut över hav och kontinenter. De som flyr är naturligt nog också de som inte vill delta i striden. De som söker friden, freden och friheten.

För dem hägrar ett liv med just de värdena i demoratiska länder. De söker sig inte till väst för att skapa de auktoritära kalifat som de flyr från. Ändå förföljs de av misstänksamhet på just de områdena. En misstänksamhet som göds av en grumlig sörja av åsikter vilka speglar synsätt som går i strid med de mänskliga rättigheter vi som nation anser oss företräda.

Sedan det senaste stora kriget har vårt land tagit emot massor av invandrare. I det avseendet har vi varit ett exempel på de länder som byggt sitt välstånd på en utveckling där mångfalden har tillåtits blomma och berika samhället. Andra stora invandrarländer som USA och Kanada, liksom flertalet västeuropeiska länder har utvecklats på samma sätt. Mot den bakgrunden är den generella misstänksamheten mot de som kommer till vårt land svår att förstå.

Men medaljen har alltid en baksida, en kamp att föra. På 50-60 talen var det ”finndjävlarna”som fick bära missunnsamhetens och främlingsfientlighetens kors. Över tid har nya grupper kommit att få göra detsamma, just nu de som kommer från mellanöstern och afrikanska länder. Men innebär det då att vi inte skall ha några spärrar, och hur skall de i så fall se ut?

Den omfattning på invandringen vi ser just nu är en stor börda att bära, och den måste kunna diskuteras. Just det samtalet måste kunna föras om inte rasismen skall bli ett verkligt och stort problem. De konfliktungar som uppstått i förorterna måste mötas med dialog och ett fast grepp om de svenska värden vi ser som grund för landets utveckling och demokrati. De krafter som arbetar för att bygga parallella samhällen med olika kulturer och lagar i vårt land måste mötas med ett fast motstånd.

Också den attityden är viktig i värnet av framtiden.

2015.06.24

Jarl

Vinter i EU

Snön lyser bländande vit över isen när jag i lugn takt låter skidorna ta mig milen runt vårt eget lilla ”Lidingö”, i kommunen norr om skogen. Det är befriande att åka skidor när förhållandena är de rätta. Och tankarna går till senare tiders debatt.

I England, ett land som gärna ser sig som demokratins högborg, har nu oron över det europeiska unionsbygget spridit sig också upp på högsta nivå. De friheter som EU skulle ge oss alla, har med några års erfarenheter fört med sig en baksmälla som nu hotar dess grundvalar. Den ekonomiska frisläppthet som kom med avregleringen av valutorna och införandet av euron, tolkades tydligen av vissa länder som en frihet att släppa konsumtionen fri, utan hänsynstagande till den nationella ekonomins begränsningar.

Någon annan får betala har tydligen blivit axiom i vissa länder, och köpfesten har rasat med fokus på de försigkomna. När nu den potemkinkulissen rasat, återstår vem som skall bygga upp verkligheten igen, och då finns profitörerna långt borta. Då handlar det om fattigt folk och någon annan. Denne någon annan som ständigt dyker upp där ansvarigheten lämnat ”walk over”.

Kaos och brinnande bilar är inget man förknippar med en god och levande demokrati. Det var knappast det som var målet med EU. Att man nu hamnat där i viss mån, har tyvärr också med friheten att göra. De alltför lösa tyglarna har öppnat för ”smash and grab”, de starka att ta för sig på de svagas bekostnad. Det är knappast det man i utvecklade demokratier menar med det liberala frihetsbegreppet.

 I det ligger istället att ”samhälle skall med lag och ordning byggas”. Ett trist synsätt kanske, men också den grund på vilken verklig frihet för det stora flertalet kan frodas.

I England vill man nu stoppa utvecklingen av EU mot en federation. Det finns alla skäl att ta en ”time out”, att reda ut de nuvarande problemen innan man går vidare med reformer man inte kan förutse följderna av.

I så måtto är Englands initiativ att bromsa en utveckling som blir alltmer komplex, säkert nyttig. 

Och också i landet i norr växer EU-skepticismen. Allt färre vill byta kronan mot Euron.

2013.02.03

Jarl Strömbäck

Indiskt dilemma

Indien är ett stort land, eller subkontinent som dom gärna kallar sig själva. Lika stort som hela Europa, men med 3 gånger så många invånare. Mitt första besök i landet var redan i 17-års åldern. Senare skulle jag under 20 år bli en trogen besökare genom mitt arbete som marknadsansvarig för landet i ett världsomspännande företag.

Då, på 80-talet var det fortfarande ett tämligen slutet land. Ett land med en fot i den marxistisk/nationalistiska tankesfären, samtidigt som det engelska inflytandet var ständigt närvarande. Man är den största demokratin i världen befolkningsmässigt. Man har flerpartisystem och återkommande val till olika nivåer i systemet.

När det sovjetiska imperiet föll samman sent 80-tal, triggade det igång en annan inriktning av politiken också i Indien. Idag tillhör man de s.k. tigerekonomierna, BRIC-länderna. Man har ett väl utbyggt och bra utbildningssystem vilket bland annat skapat en mycket hög IT-kompetens i landet, med särskilt säte i provinsen Bangalore. Och landet har blivit världens näst största producent av film, och Bollywood ett etablerat begrepp.

I allt detta och mycket mer har också landets kvinnor tagit en aktiv och självklar del. Den Gamla sarin har fått ge vika för modernt klädda kvinnor. Ofta framgångsrika och alltmer självständiga. I det ligger också en utmaning gentemot de krafter som vill bevara den gamla kvinnorollen och kastsystemet,  under vilka kvinnan var underställd männens tyckande och krav.

Det som nu sker med kraftigt ökande gruppvåldtäkter mot de ”moderna ”kvinnorna har inget med sexualitet att göra. Rimligen ligger bakom det här gruppvåldet andra och mer fundamentala krafter, nämligen de som inte vill acceptera den snabba förändring som kommer de indiska kvinnorna till del.

I det indiska samhället finns en mycket stor och växande medelklass. Samtidigt är fattigdomen ständigt närvarande om man lämnar de rika kvarteren. Modernitet och det gamla feodala tänkandet kolliderar och tar sig ibland mycket obehagliga uttryck.

Nu reses kraven, med all rätt att myndigheterna markerar mot våldet. Allt annat borde vara uteslutet, men i ett land där 2/3-delar fortfarande lever under knapphetens stjärna, kan mycket hända.

2013.01.05

Jarl Strömbäck

Den liberala rösten

 

Den liberala rösten är viktig i samhällsdebatten. När den är som viktigast vågar den också vara kritisk och ifrågasättande. Carl-Johan Hiertas kamp för Aftonbladets frihet och oberoende vid dess födelse är i det avseendet klassisk. Likaså Torgny Segerstedts kamp mot nazismen i Göteborgs Handels-och Sjöfartstidning under krigiska ofredsår.

När undertecknad för 6,5 år sedan som, vad jag vet, förste politiker i området startade min blogg med namnet Liberala Vindar, så var dess uppgift att vara ett forum för andra synpunkter än maktens, som var drivande.

Med ca 2 inlägg i veckan har det blivit många inlägg under åren, och bloggen läses dagligen av ett varierande antal personer. Den är lätt tillgänglig eftersom den blir första träff för den som googlar på namnet.

Den liberala friheten är inte längre knuten till något enskilt parti, den återfinns i vår lagstiftning och den bärs fram av många. Men den prövas också ständigt. Lagstiftningens syften kringgås genom vantolkningar. Rädslan för makten och dess redskap är återkommande, inte minst hos de som på ena eller andra sättet är beroende av makten och dess redskap.

Just därför är de arenor där ordet skall vara fritt så viktiga. Där föds nya tankar, alternativa synsätt. Där kan de ges spridning och form, liksom ifrågasättas. Och i sann liberal anda föra det öppna samhället vidare.

Just därför oroar det när tendenser registreras som syftar till att kväva det nya, att utestänga från de mediala arenorna. När personer som vill förmedla sina synsätt meddelar att det går inte att få in inlägg i de förmodat liberala tidningarna, om man undertecknar med namn och partibeteckning, däremot går det bra om man undertecknar med enbart namn.

Visst är det möjligt att de etablerade partierna tycker illa om uppstickare och gärna ser att media inte medverkar till att förmedla alternativa synsätt. Men för de media som inte sällan kallar sig oberoende liberala, ligger utmaningen i att inte göra sig till redskap för de etablerade maktstrukturerna genom att stänga den mediala arenan för alternativa synsätt och rörelser.

2012.09.07

Jarl Strömbäck