Politisk brytningstid

 Underbar morgon denna tidiga majdag. Solen skiner över ett stilla hav och värmer efter nattens kyla. Det är vår när den är som bäst. Lövsprickningen går fort och vårblommorna pryder parker och landskap. Dags att glädjas åt en ny dag.

Bloggen Liberala vindar har varit ett sällskap på vägen för undertecknad under nu mer än 15 år. Dess ca 1600 inlägg har speglat intresse för människors villkor på många olika sätt.  Undertecknad har haft världen som arbetsfält och i den rollen återkommande rest på alla kontinenter.  Ur det kommer också det intresse för den ”stora världen” som kommer till uttryck i bloggen.

I vår moderna tid har sociala medier, poddar och möjligheten att söka kunskap blivit oändligt mycket större, än när bloggens första inlägg skrevs i februari 2006. Möjligheten att förmedla synpunkter kan göras genom att dela synsätt man av avskräckande eller upplysande skäl vill lyfta fram. En enskild blogg som Liberala Vindar, blir i det skenet en mycket liten röst.

Intressant är ändå att Bloggen för närvarande läses av betydligt fler intressenter i olika länder, än av de som registreras som svenskar. Tydligen finns ett intresse att följa de synpunkter bloggen lyft också i ett litet men tydligt internationellt perspektiv.

Världen i stort befinner sig i en brytningstid där de erkända demokratierna nu möts av alltmer profilerade diktaturstater i främst Ryssland och Kina. Länder som genom sin aggressiva politik tydligt utmanar mänskliga rättigheter, valfrihet och demokrati.

Motsättningarna mellan de stora blocken kommer att fortsätta och skärpas.  Kraftmätningarna kommer att bli återkommande. Konflikten i Syrien är ett tydligt exempel på en sådan. Och det mänskliga lidandet, förstörelsen av livsförutsättningar bli omätbara.

Bloggen Liberala Vindar kommer att bli mindre frekvent. Den kommer att återkomma när det känns motiverat. Så mycket av skeenden kan förmedlas på andra sätt.

Önskar alla dess läsare en fortsatt trevlig vår.

2021.05.02

Jarl S

 

Ordet

Det kallas ofta världens viktigaste vapen. Makten över orden, det vi får läsa, det vi får säga och tycka. För demokraterna är de en självklarhet, utan ordets frihet finns inte demokratin, folkstyret. Folkens frihet och möjlighet till upplyst val i olika frågor, förutsätter att lagarna om ordets, och tankens frihet respekteras.

För despoten, diktatorn är det lika självklart. Så snart den typen av ledarskap satt sig tillrätta, påbörjats processen att tygla ordet. Det sker genom att i media avsätta och fängsla röster man inte vill se eller höra. Ersättandet av det öppna samhällets röster med regimkontrollerade sådana. Inte bara i media, utan också i exempelvis skolsystemen. De auktoritära ledarskapen, vill sällan ha konkurrens.

Tyglandet av ordet är en förutsättning för den typen av ledarskap, att behålla sin makt på sikt. Exemplen är många på det beteendet i vår tid. Utvecklingen i Ryssland efter Putins tillträde. Den nuvarande utvecklingen i Turkiet, Ungern och i Polen. Ingen gång sedan slutet av 2-a världskriget har det demokratiska samhället varit så utsatt för angrepp från auktoritära makter som just nu.

I den kampen spelar sociala medier, de digitala plattformarna en stor roll. Där förs angreppen på traditionella medier hårt och oförsonligt. Kunskap föraktas och ersätts av tyckande. Vetenskapen reduceras till en ståndpunkt och svartlistas. Åsiktskorridoren har blivit ett modeord, ett begrepp som kastas i ansiktet på den som hävdar traditionella demokratiska synpunkter, kopplade till exempelvis mänskliga rättigheter. I den miljön av svepande omdömen sår man fördomar och skördar racism.

Ordets makt är enorm. Nyligen har amerikansk underrättelsetjänst verifierat att Putins Ryssland med subversiva metoder lyckats styra medias rapportering i USA-valet. Något som möjliggjorde att det landet fått en i politisk mening totalt oskolad president. Vad det kommer att innebära, är nu en av världssamfundets mest debatterade frågor. Det valet kan bli en draksådd på sikt också för Ryssland.

Kampen om ordet är också kampen om demokrati eller diktatur. Sanna demokratier för inte krig mot varandra, där löses konflikterna diplomatiskt. Det samarbete som Hitler/Stalin hade vid delningen av Polen, skulle ett år senare sluta i den stora tvekampen mellan de två stora nationerna. När nu Trump och Putin hyllar varann i rollerna som ledare för planetens två största militärmakter, bör man nog ha det historiska perspektivet med sig i bedömningen av framtiden.

2016.12.18

Jarl

Bisarr människohandel

Begreppet människohandel har traditionellt förknippats med organiserad kriminalitet, övergrepp på enskilda personer och påtagliga straffpåföljder. Nu har man i de politiska systemen gjort sitt bästa för att putsa på begreppet, och göra det till helt legitimt. Inte konstigt då att rättsvårdande organisationer som Amnesty International i sin kritik fördömer handlandet.

När EU-s högsta beslutande organ, med vår statsminister som en pådrivande person, nu gjort skurkstaten Turkiet till sin omhuldade affärsvän i köp och försäljning av flyktingar, då har man i grunden gått över många anständighetens gränser. Samme statsminister som talade så varmt och innerligt för de öppna gränserna och det varma mottagandet, har nu drygt ett halvår senare förvandlats till en cynisk människohandlare.

Med skurkstaten Turkiet som jagar den egna oppositionen och med våld ockuperar kritiska tidningsredaktioner. Med landet som startat ett utrotningskrig på kurderna, del av den egna befolkningen. Med det landet har nu EU beslutat att starta en oerhört kostsam omflyttningskarusell av enskilda människor. Personer som naturligtvis inte tillfrågats om vad de vill. Den typen av samråd hör inte hemma i människohandelns finrum, det som nu förflyttats till EU-s högkvarter.

Kan cynismen och rättsosäkerheten demonstreras bättre. Hantering av judefrågan under sent 1930-tal har tydliga likheter med synen på de flyktingar som knackar på den europeiska dörren idag.

Amnesty International, Human Rights Watch och andra rättsvårdande organisationer är i sammanhanget små men viktiga röster i en svår tid för mänskligheten.

2016.03.19

Jarl

När världen vaknar

Det har tagit tid, men nu verkar äntligen de breda massorna i samhället ha vaknat. Det är på tiden att inte extremister på olika håll får styra rapporteringen kring den utveckling vi har i världen. Nu träder kända personligheter med starkt patos ut i offentligheten. Det gläder och är utomordentligt viktigt.

För i grunden handlar det om vi som folk och nation skall respektera de internationella lagar och förordningar vi gjort till del av vårt statsskick, den viktigaste kanske den om de mänskliga rättigheter som också ligger till grund för FN-stadgan. Där stipuleras paragraf efter paragraf synsätt som försvarar människors rätt och värdighet oberoende av ras, etnicitet, religion eller härkomst. Allt det som SD-folket med sin svans av spökskrivare avskyr.

Och äntligen kanske också EU tar de här frågorna på allvar. Vi står inför ett 3-e världskrig hävdar vissa personligheter, men ett världskrig som förs på annat sätt än tidigare. Den här gången handlar det om en mängd lokala inbördeskrig, alltifrån det ryska angreppet på Ukraina, via mellanösterns länder till de afrikanska krigen i Somalia, Sudan och andra länder.

Allt skulle vara så mycket lättare om FN-s ledande stater ville leva upp till organets stadgar. Då kunde fredsbevarande styrkor organiseras och skickats till plågade länder. Nu väljer istället länder som Kina och Ryssland att stödja korrupta regimer med vapen och andra stöd. Därmed håller man liv i konflikter som rimligen annars hade lösts för länge sedan. Syrien är i det sammanhanget ett givet exempel, och det är ingen tillfällighet att det ryska maskingeväret Kalasjnikov är världens mest spridda vapen.

I dagarna måste EU-s länder ta beslut i frågorna runt flyktingmottagandet. De besluten kommer att bli vägledande när det gäller unionens framtid på många sätt. EU-s länder har mycket att vinna på att tillgodogöra sig den kompetens som kommer med de flyende. En kompetens som i sig kan bygga broar av förståelse mellan människor från olika länder och medverka till ökad handel och på sikt ökat välstånd i vår just nu plågade värld.

Då känns det bra att vi har kompetenta personer som likt professor Hans Rosling förmår och vågar vara tydlig med sina synsätt. Men utfallen beror på ditt och mitt handlande, låt oss vara tydliga i värnet av de mänskliga rättigheterna.

2015.09.08

Jarl S

Uppbrott

Det är en vacker morgon denna sena junidag. ”Fjärden ligger blank som ett nybonad golv”, för att citera den stora poeten Evert Taube. likt vita prickar simmar sakta några svanar. Om några timmar kommer regnet om SMHI får rätt. Sedan skall det regna mer eller mindre i ett dygn. Sådant är vädret denna kyliga start på sommaren.

Annars är mycket sig likt, maskrosorna har blommat ut, och så mycket annat växer och frodas. Mår kanske bra av det våta vädret. Så gynnas det ena av det andra, och livet går vidare.

Annars är det en tid av uppbrott. Fler än någonsin sedan andra världskrigets slut, orsakade av vapnens och intoleransens krafter. Där ges inte mycket till valfrihet, ofta handlar det om att ta de begränsade tillgångar man har och ge sig iväg. De uppbrotten sprider sig ut över hav och kontinenter. De som flyr är naturligt nog också de som inte vill delta i striden. De som söker friden, freden och friheten.

För dem hägrar ett liv med just de värdena i demoratiska länder. De söker sig inte till väst för att skapa de auktoritära kalifat som de flyr från. Ändå förföljs de av misstänksamhet på just de områdena. En misstänksamhet som göds av en grumlig sörja av åsikter vilka speglar synsätt som går i strid med de mänskliga rättigheter vi som nation anser oss företräda.

Sedan det senaste stora kriget har vårt land tagit emot massor av invandrare. I det avseendet har vi varit ett exempel på de länder som byggt sitt välstånd på en utveckling där mångfalden har tillåtits blomma och berika samhället. Andra stora invandrarländer som USA och Kanada, liksom flertalet västeuropeiska länder har utvecklats på samma sätt. Mot den bakgrunden är den generella misstänksamheten mot de som kommer till vårt land svår att förstå.

Men medaljen har alltid en baksida, en kamp att föra. På 50-60 talen var det ”finndjävlarna”som fick bära missunnsamhetens och främlingsfientlighetens kors. Över tid har nya grupper kommit att få göra detsamma, just nu de som kommer från mellanöstern och afrikanska länder. Men innebär det då att vi inte skall ha några spärrar, och hur skall de i så fall se ut?

Den omfattning på invandringen vi ser just nu är en stor börda att bära, och den måste kunna diskuteras. Just det samtalet måste kunna föras om inte rasismen skall bli ett verkligt och stort problem. De konfliktungar som uppstått i förorterna måste mötas med dialog och ett fast grepp om de svenska värden vi ser som grund för landets utveckling och demokrati. De krafter som arbetar för att bygga parallella samhällen med olika kulturer och lagar i vårt land måste mötas med ett fast motstånd.

Också den attityden är viktig i värnet av framtiden.

2015.06.24

Jarl

Boktips

Semestertid, tid för läsande? För några är det kanske så. Efter timmar på havet kan det vara skönt att i sittbrunnen medan solen går ner ta del av andras tankar och synpunkter. Här kommer alltså ett boktips som berör på fler än ett sätt.

En bok som borde läsas av alla som hyser ett vidare samhällsintresse, är den avbildade boken. Den tar upp det som media sällan talar om, nämligen hur vi som konsumenter snart sagt kan köpa alla konsumtionsvaror allt billigare? Och hur är det möjligt att produktion inte är lönsam i de gamla industriländerna, men väl i de asiatiska länderna?

På de väldigt många varor bortsett från färskvaror står det ”made in China”, men likheterna är desamma i länder som Vietnam, Indonesien och Bangladesh. Hur den utvecklingen har uppstått, och även idag bedrivs borde vara av intresse för alla rättsmedvetna människor?

Den utveckling som gjort industrin olönsam i våra länder, men lönsam i andra länder bygger på ett mycket stort, och av myndigheterna sanktionerat förtryck. Fackföreningar är förbjudna. De anställda är i allt väsentligt rättslösa. Man har skapat potemkinkulisser av lagar att visa upp för omvärlden, men den som försöker hävda dem, råkar illa ut. Allt som luktar protester klassas som samhällsfarlig verksamhet, och innebär allt från avskedanden till dödstraff beroende på graden av protest.

Det cyniska i den utveckling vi ser och upplever har två sidor. Den ena att människor exploateras oerhört hårt i de asiatiska ländernas låglöneproduktion. Den andra sidan innebär att vi genom att acceptera det förhållandet, också i praktiken minskar den arbetsmarknad på egen mark som skall ge arbete åt våra egna barn och barnbarn.

Sök efter boken, den borde finnas på biblioteken om inte i handeln. Den är värd några timmars läsning. Det kommer att öppna för många nya frågor.

2013.07.24

Jarl Strömbäck

SPI-Välfärden