I påsktider

Påsktider, ljusets och vårens återkomst. Så borde det vara, och är också i den första bemärkelsen. Ljuset och sommartiden är här, men på morgonpromenaden denna långfredag, visar temperaturen minus 5 grader också på landets västra kust.

 

Gryningsljus i påsktid

Årets påsk blir säkert minnesvärd och fin för de många i vårt land som värdesätter snö, skidor och skoterfärder till kaffestugor och rastställen där man kan njuta av strålande solsken i ett gnistrande snövitt landskap. Det är vårvinter när den är som bäst.

Samtidigt längtar nog många i landets sydliga delar på att få sätta igång med sitt trädgårdspyssel, och båtfolket att få börja arbetet inför sjösättning. Något som inte gärna görs när kylan biter i kinderna, och den globala uppvärmningen håller till på annat håll.

Annars är veckans snackis i stort fokuserad kring ett begrepp de flesta väl känner till, nämligen Facebook. Det globala nätverk som blivit en del av det normala kommunikationsmönstret för en majoritet av befolkningen i de utvecklade länderna. Ett nätverk där man har vänner och bekanta, byter tankar och åsikter i stort som smått. Men också ett företag som tjänar mycket stora pengar på reklam och försäljning av info om oss som medborgare. Information som kan skräddarsys för att styra riktad reklam till oss eller i förekommande fall utnyttjas av lobbyister och politiska partier för att styra de val vi gör, utan att vi egentligen förstår det.

Det som vi kallar sociala medier har kommit för att stanna, men på vilka villkor? Om de utnyttjas till att undergräva den demokrati vi tror oss leva i och med, kanske utvecklingen blir mer ett hot än en möjlighet? Hat och hot som en återkommande del, och ett problem i chattar och kommentarsfält gör också att mediet blivit en belastning och börda för många.

Dags att återgå till det interna arbetet och firandet av påsken med nära och kära, och att ännu ett år få önska läsarna en riktigt trevlig påsk.

2018.03.30

Jarl

Turkiska folkmord

Turkiet är ett stort och mäktigt land i mellanöstern. Bryggan mellan öst och väst, och tillika medlem i försvarsalliansen NATO. Det är också ett land med en brokig och blodig historia. Utrensningen av armenierna och grekerna ur det turkiska samhället för ca 100 år sedan, har med stort fog kallats folkmord. Senare tiders undersökningar har också av oberoende internationella organ klassat det som hände för folkfördrivning och folkmord. Men den som i Turkiet hävdar den synpunkten i Erdogans (dagens) Turkiet, kan räkna med stränga fängelsestraff.

När Erdogan för ca 20 år sedan kom fram som ledare med politiska anspråk, klassades han som islamist av det dåvarande ledarskapet, och tilläts inte utveckla sin politik. För att i någon mån tvätta bort den stämpeln, allierade sig Erdogan med kurderna i Turkiet. Kurderna som är en minoritet med starka egna rötter och eget språk, har politiskt motarbetats och undertryckts av den turkiska majoriteten. Genom löften om rätten till en egen politisk plattform till kurderna, lyckades Erdogan legitimera sig som en öppen och demokratisk politiker, och manövrera ut den militära kontroll som ständigt funnits i Turkiet.

När väl valen var vunna, ändrade Erdogan spelplan, nu gällde det att få med sig det militära etablissemanget. Han öppnade upp för samarbete med militären, och mot de kurdiska miljoner som i valrörelserna lyft upp honom som ledare. Så agerar de maktpolitiker för vilka makten är det viktiga, inte principerna.

När så kampen mot ISIS fördes som hårdast i gränsstaden Kobane i Syrien, stod den turkiska militären med sina resurser och betraktade de hårda och bittra strider som slutligen vanns av kurderna. Där började ISIS tillbakagång i Syrien, i vilken kurderna varit en viktig militär faktor.

Kurderna har med stort mod och sitt blod försvarat de territorier man har kvar att leva på, och lyckats med uppgiften. Det irriterar Erdogan och hans anhang, som nu startat den “upprensning” han avser göra i det syriska gränsområdena mot Turkiet.

Turkiets diktator Erdogan

Det vi nu ser början på är samma grymma uttryck för folkmord och folkfördrivning som turkarna utsatte tidigare nämnda minoriteter för ca 100 år sedan.

Mönstret går igen tyvärr, och monstret som leder den utvecklingen har ett givet namn, Erdogan.

Men vi lever i en ny tid, och frågan värd att ställa är bland annat denna, hur länge skall NATO, FN och omvärlden blunda för det anfallskrig Turkiet startat?

2018.03.24

Jarl

I valtider

Strålande vacker denna mars söndag på landets västra kust. Valtider tillika på olika sätt. Redan vid 7.30-tiden är kön till de som vill bli del av IDOL-programmet i TV4 minst 100 meter lång utanför den lokal där prov och sållning av de förväntansfulla skall ske under dagen. Det är glad och god stämning förefaller det undertecknad när jag passerar kön av pratande, trots de ca 10 minusgraderna. Och solens strålar förebådar en fin dag.

Under dagen skall också vinterns sista internationella längdskidtävlingar avslutas i Falun. I gårdagens tävling över 10 km för damer presenterade sig årets stjärnskott

Ebba Andersson än en gång, när hon från en dålig startposition spurtade in på 4-e plats, och bland många andra, vann över sin stora idol Charlotte Kalla. Det har varit mycket intressant att följa Ebba under de senaste åren, från en given begåvning till genombrottet i år.

Och i vårt stora östra grannland Ryssland går man till val igen. Ryssland, ett land som så länge levde under sovjetiskt förtryck, men så under Gorbatjovs ledning sent 80-tal och början på 90-talet bytte spår i ett försök att skapa en västerländskt präglade demokrati. Det försöket varade knappt 10 år, men misslyckades och föll samman på grund av det vakuum som uppstod under Jeltsins, av alkoholproblem söndrade ledarskap.

I det vakuumet fanns det starka krafter inom de ryska säkerhetstjänsterna som placerade Putin, en för allmänheten helt okänd person, som sin företrädare när Jeltsin skulle avsättas. Resten är historia av klassiskt slag. Demokratin som formell institution används för att legitimera ett auktoritärt ledarskap och förtryck. Ryssland är idag ett land som lider alla av alla de brister man förknippar med diktaturer.

Pressfriheten och yttrandefriheten är villkorad av att man delar ledningens uppfattningar. Politiska partier i den mån de förekommer, är en del av den skuggteater som används för att inför omvärlden ge intryck av demokrati. Verkliga oppositionella fängslas, tvingas till landsflykt eller mördas. Listan med namn som Nemkov, Politkovskaja och Navalnyj kan göra mycket längre.

Och likt många diktatorer anser man sig ha rätten att likvidera personer man anser vara störande, vilket nervgasattacken i England nu är ett tydligt och återkommande exempel på. Den internationella skandalen i det här sammanhanget vägrar man ta ansvar för. Mönstret går igen och har sina paralleller i annekteringen av Krim och Östra Ukraina, nedskjutningen av det civila Malaysian Airwaysplanet för några år sedan, och många andra händelser..

Ryssarna, de som bryr sig om att rösta, kommer att ge Putin förnyat förtroende. Någon annan verklighet är inte möjlig. Men det är ett förtroende som i internationell mening numera är utomordentligt smutsat av den politik Putin och hans uppdragsgivare står för.’

2018.03.18

Jarl

Marsdagar 2018

Marsdagar, det här året präglat av vinterns grepp över landet. Från vänner i norr rapporteras att mer snö kommit än någonsin förr. Och ännu har inte vårvinterdagarna med takdropp kommit igång. Det kan bli en lång väntan i år innan vårblommorna tinar fram.

För oss på landets västra kust har vinterna gjort ett lamt försök att fördröja våren. Men ljusets återkomst och fåglarnas ökande sång i träden bär bud om varmare och än ljusare dagar.

Och ute i den stora världen pågår maktkamperna på låg och hög nivå. Ryssarnas val att förgifta personer i England med nervgas skapar än en gång rubriker och påminner om den ryska ledningens totala brist på respekt för de människor man inte gillar. Morden på Litvinenko, Politkovskaya och Nemkov, vilka kommenterats i tidigare bloggar, är bara toppen på isberget. Att sedan den ryska ledningen förnekar all inblandning, saknar helt trovärdighet. Nog är det hög tid att omvärlden börjar reagera på riktigt.

När så den amerikanska utrikesminister Rex Tillersson agerar med ett fördömande riktat mot den ryska ledningen, avsätts han av Trump. Samme Trump som i valrörelsen hyllade Putin som ett föredöme. En person att se upp till och samverka med.

Den amerikanska demokratin som den utvecklats under mer än 200 år, är nu satt under attack av en president som vill se sig i samma grandiosa sits som Putin. De som opponerar mot hans politik, sparkas och ersätts med “egna ja-sägare”. Samma process pågår på många olika områden, inte minst inom de rättsvårdande myndigheterna.

Men sannolikheten att två alfahannar som Trump och Putin på sikt kommer att vara överens, är nog lika sannolik som på sin tid överenskommelsen mellan Stalin och Hitler. I ett  visst givet läge kommer konfikten mellan de två att blossa upp. Ett expansivt Ryssland har med bombflygets hjälp fört fram sina positioner i Syrien. Och de beslut som tagits i FN om vapenvila respekteras överhuvudtaget inte av Assad och Putin.

Den utvecklingen är nog något som upprör inte bara FN.

2018.03.14

Jarl

Troll spöet

Förkylningstider denna marsvinter. Många är de som drabbas av riktigt besvärliga dagar med halsont, hosta och muskelvärk. Så också undertecknad, men de plågorna brukar vara övergående.
Intressant då att följa skeendet i den stor världen. Stefan Löfven och Donald Trump har träffats. Två alfahannar som parerade pressens frågor på ett rimligt sätt. Det som sägs i slutna rum är ofta helt annorlunda, än den mesiga soppa som presenteras pressen.

Nu stundar än mer intressanta händelser i ett politiskt perspektiv. När Nordkorea kontaktade sina grannar i Syd, och samverkan uppstod runt Vinter-OS i februari, var det en händelse som fick omvärlden att häpna. Men det utspelat från nord var naturligtvis ingen slump, det var del av en strategi som nu fortsätter. Man glömmer ofta i media det självklara fakta att utan stöd från Ryssland och Kina skulle Nordkorea aldrig kunna bestå under alla dessa år av isolering från omvärlden i stort. När därför krigs retoriken och utmaningen mot USA möttes av distinkta möjligheter av en militär konflikt med USA, då blev frågan en regional fråga också för Kina och Ryssland. Det är inte den lille mannen i Nordkorea som håller i trollspöet, det gör andra krafter.

Kim Jong-Un, Nordkoreas ledare.

Få människor demonstrerar sina svagheter mer än Donald trump. Hans behov av självbespegling är närmast oändliga, och hans respekt för förankring i organisationen av rapporter att döma minst sagt liten. När därför den delegation som kommit till USA för att rapportera från samtalen med den nordkoreanska ledning hade en inbjudan till ett samtal med den nordkoreanska ledaren, var lockbetet riggat.

Donald Trump, skulle göra det ingen annan president i modern tid gjort, träffa den Nordkoreanska ledningen? Han väljer att slå upp detta stort i pressen, utan varken analys eller förankring i den egna ledningen, politiskt och säkerhetsmässigt.

Och snabbt är också det två nationer som håller trollspöet, Ryssland och Kina,  framme och välkomnar ett sådant möte.
Om det nu blir ett möte, trots allt bestäms inte allt enbart av presidenten, så kommer det med stor sannolikhet  att ske på neutral mark. Sverige som skyddsmakt i Nordkorea för bland annat USA, blir då ett naturligt alternativ. I det ljuset skall ses den aktivitet med olika möten av diplomatisk karaktär som nu initieras och pågår.

Dags för en dag av umgänge i backarna med glada barnbarn utan någon tanke på annat än det nära skeendet. Tack också till de många läsare från olika länder som trots att jag väljer att skriva på svenska, läser min blogg.

2018.03.10

Jarl

Vasaloppssöndag

Vasaloppssöndag, en av  årets högtider för många människor. Dels de som skall åka de 9 milen mellan Sälen och Mora, dels en stor publik, vänner och anhöriga som följer kampen i de vita spåren. En kamp som är lika mycket en prövning av den egna förmågan, som någonting annat.

Visst är det intressant att notera att nästan alla som intervjuas, är så positiva till deltagandet. Även de som uppenbart tagit sig vatten över huvudet, och inte kommer att åka skidor ner till Mora. För dem väntar busstransport dit, och mat och ombyten.

Med egna erfarenheter från 13 lopp mellan Sälen och Mora är det lätt att dras med i rapporteringen, och kanske också lusten att göra om prestationen ännu finns där.

Årets lopp blev speciellt, genom den utbrytning som 2 åkare gjorde med en gång. Dom hade ett försprång på mer än 5 minuter som mest, men innan Hökberg var den utbrytningen infångad. Nästa försök att smita från de övriga gjordes då av en norsk löpare, och det såg länge ut som att han skulle lyckas. Men krafterna tog slut och någon km innan Mora var han också infångad av klungan av åkare.

Som så många gånger förr blev det en rafflande spurt som avgjorde vem som blev vinnare i världens mes prestigeladdad skidlopp. Norrmannen Nygaard var riktigt rörd av glädje över sin prestation.

Damernas lopp blev också en verklig solskenshistoria . En av de kvinnliga svenska skidåkare som funnits med i många år Lina Korsgren, fick äntligen triumfera. Länge ledde en norsk åkare damklassen, men vid Oxberg, 3 mil från Mora var Korsgren ifatt henne. Segermarginalen här blev ovanligt stor, med än 4 minuter.

Förhållandena i spåren den här gången var utmärkta. Alla som var med fick nog uppleva skidåkning när den är riktigt bra, och organisationen runt Vasaloppet, eller för den delen Vasaloppsveckan, är föredömlig. Vid undertecknads första lopp 1965, var antalet deltagande drygt 4000. En snörik vinter även den, men utan den maskinutrustning som man nu har för att preparera spåren. Ännu finns i minnet jobbet med att ta sig fram i djupsnön i dåligt preparerade spår.

Men av någon anledning blev det återkommande besök och deltagande. I år var 16000 anmälda deltagare. Och anmälningarna till loppet kommande år fylls snabbt under de kommande veckorna.

Visst är det ett intressant fenomen.

2018.03.05

Jarl

Arbetarpartierna

Rejäl vinterkyla i gryningsljuset under min morgonrunda. Minus 13 och en snål blåsande vind får det att bita i kinderna. I landet i övrigt råder snökaos på många håll. Men denna i övrigt så snötunga vinter, lyser den vita varan nästan helt med sin frånvaro i landets andra stad. Vi får nöja oss med att se skidåkningen på Tv.

Nu när OS-yran är över, tränger sig vardagen på med andra “viktigheter”. En sammanvägning av de olika opinionsmätningar som gjorts i vårt land den senaste månaden visar fortsatt att KD med sina 2,9% är starkt hotat att få lämna riksdagen. Inte heller Miljöpartiet eller Liberalerna kan känna sig trygga, de balanserar båda på spärrgränsen 4%. Höstens val ser ut att bli en rysare på många sätt, inte minst vad avser bildandet av regering efter valet den 9 september. Nu träder också företrädare från både det “gamla och det nya” arbetarpartiet fram med förslag om att de båda partierna går samman och bildar regering efter höstens val. Tanken är naturlig och slående. Både SAP och M anser sig ju vara de riktiga företrädarna av det arbetande folket, och är naturligtvis det också om än i beteckningen arbetare och tjänstemän med en annan grov skattning. Men inget av partierna har troligen råd att officiellt gå ut med synpunkten av risk för att förlora röster av det skälet. ‘

Situationen efter valet kommer att kräva annat än valpropaganda.

Och ute i den stora världen fortsätter Putins Ryssland terrorbombningarna av de rester av demokratikämpar som ännu håller ut i Syrien. I det avseendet kan man med fog likna Putins agerande med den hjälp Hitler gav högerkrafterna i det spanska inbördeskriget på 1930-talet. Att västvärlden och FN inte vågar tala klarspråk i den här frågan, visar än en gång hur oändligt tandlös den organisationen är när det  gäller verkligt handlande. Av vilket demokratiskt skäl har stormakterna veto i säkerhetsrådet? Är inte alla röster lika värda??

Och i Trumps galleria av medarbetare har nu avhoppen tagit ordentlig fart. Den ena efter den andre lämnar nu det “sjunkande skeppet”, bildligt talat. Rådgivaren Hope Hicks är nu den senaste, samtidigt som granskningen av Trumps relationer med Putin Regimen blir allt mer närgången och svår att försvara.

År 2018 har alla förutsättningar att bli ett mycket spännande, och kanske omvälvande år.

2018.03.01

Jarl

Damernas OS

Så kan vi lägga årets vinter-OS till handlingarna. För svensk del i hög grad damernas OS, i vart fall om man skall räkna på medaljskörden. Och ett stort genombrott för en ny generation skidskyttar av båda könen. I den avslutande 3-milen för damer fick också Stina Nilsson sitt genombrott som distansåkare, när hon tog bronset efter ett riktigt fint lopp där Charlotte Kalla kämpade på med mindre bra skidor.

Tillbaka till vardagen kommer politikens olika områden att åter få plats i media. Donald Trumps strid mot etablerade media har resulterat i att medierna numera ignorerar stora delar av hans twittrande. Han förtjänar helt enkelt inte den uppmärksamheten. Och kanske att skolskjutningen i Florida slutligen kan få nationen att se galenskapen i att militära vapen säljs på en mer eller mindre öppen marknad. Det var inte den sortens vapen som låg till grund för skrivningarna i den amerikanska konstitutionen när den skrevs.

I vårt land lägger de olika partierna just nu sista handen vid sina valprogram, och sina listor på kandidater i de olika valen. För egen del känns det befriande att för först gången på drygt 20 år inte vara en del av den karusellen. Vad resultatet efter den 9 september kommer att innebära blir naturligtvis väldigt viktigt för hur landet kommer att styras. Må klokheten och ansvaret för landet i det avseendet bli viktigare än prestigemässiga låsningar.

Och ser man lokalt på hur det ser ut i landets näst största stad, så är motsättningarna stora i omvälvande frågor som Västlänken, synen på ledarskapet i kommun och region. Upprepade korruptionsskandaler har skakat etablissemanget, samtidigt som väljarna vill se förbättringar på snart sagt alla områden. Sjukvården, skolan, bostadsbyggandet och rättssäkerheten för att bara nämna några.

Strålande vacker men vintrigt kylig dag när detta skrivs. Dags att lämna stolen för att gå ut i solen. Vinterdagar kan var nog så lockande som många sommardagar.

2018.02.25

Jarl

Februarimorgon 2018

Minus 8 grader och en härligt klar luft när morgon blir till dag. Folk skyndar till bussarna och sina jobb som vanligt. Det är torsdag-morgon, och snart har ännu en vecka gått. Jakten på medaljer i OS har belönats med ännu ett guld i slalom till vårt land och Andre Myhrer. Roligt för honom och alla slalomälskare.

I media refereras ännu en opinionsundersökning inför valet som nu är 200 dagar bort. Positionerna är låsta, 2,7% för KD innebär att partiet åker ur riksdagen. Mp och L ligger också nära den kritiska gränsen 4%, för att åka ur riksdagen. Frågan är om inte en sådan utveckling skulle vara bra för landets styrelse. Småpartierna har genom sin vågmästarroll fått orimligt stort inflytande på vissa frågor. Vilket i sig skapar missnöje med politiken i stort. Ett missnöje som syns mycket tydligt ibland annat miljöfrågorna och immigrationsfrågorna.

Vindkraftens massiva utbyggnad med stora subsidier som bas, stjäl resurser som skulle behövts i välfärdsbristen på lärare, sjukvårspersonal och poliser. Yrken som inte längre lockar de unga, samtidigt som behoven blir allt större.

Och nu flaggar också försvaret för att man behöver fördubblade anslag för att rimligt återställa den nedskärning som gjordes under 90-talet när tron på den eviga freden förde till att vårt lands försvar skrotades. Nu rustas det i såväl öster som väster, och krigsretoriken flyger i luften samtidigt som Syrienkriget och Rysslands annektering av delar av Ukraina gett Europa i övrigt skrämselhicka.

Militärparaderna har återkommit i vårt östra grannland, som en manifestation av makt och inflytande, och frihetens symboler framför andra, friheten för media journalistik, liksom politisk frihet inte längre existerar. Mord orkestrerade av den politiska ledningen ha blivit ett givet svar på opposition mot ledningen.

Och i ett internationellt perspektiv har nu också cyber-kriget lyfts upp till nya höjder. Genom att utnyttja den västliga världens fria medielandskap, driver nu de auktoritära ländernas ledningar propaganda genom fördolda källor, de s.k. trollfabrikerna, i de demokratiska länderna. Målet är att bygga konflikter i de länder man angriper, och på det sättet så splittring och undergräva de politiska systemen i angripna länder.

Vi lever i en spännande tid, efter 70 år av utveckling och relativ fred mellan de stora nationerna, mullrar det nu mer än annars. Kan fredskrafterna få slut på slakten i mellanöstern, och förhindra ännu större konflikter? En fråga vi har anledning att ställa oss i vår tid.

2018.02.22

Jarl

I OS-tider

Vinter-OS i Sydkoreanska PyeongChang har hunnit ungefär halvvägs när detta skrivs. Tävlingar som trots vädrets makter ändå genomförs på ett organiserat och bra sätt. Hoten från grannen Nordkorea försvann inom loppet av någon vecka innan spelen, sedan den Nordkoreanska ledningen startat en charmoffensiv gentemot sin sydkoreanska granne och organisatör. Onekligen ett smart politiskt drag för att minska USA-s inflytande på den koreanska halvön.

Trumps trumpetande med löften om krig och förstörelse, kommer möjligen utmynna i att den politiska process nu är igång, som avser att på sikt få bort USA från den asiatiska spelplanen. Den utvecklingen styrs i stor utsträckning också av Kina, den nordkoreanska ledningens stöd i formell mening. Utan dess stöd när det gäller försörjning på olika områden, skulle Nordkorea inte kunnat motstå de sanktioner FN återkommande beslutat om, men misslyckats med att implementera.

På så sätt blir nu den koreanska halvön, dess historia och framtid uppmärksammad genom det massiva uppbåd av media och publik som kommit för att se tävlingarna, och för att uppleva och lära av dess historia.

För svensk del är spelen kvinnornas spel när detta skrivs. De har med skidor på fötterna plockat medalj efter medalj, medan det på den  manliga sidan har varit desto blekare. Den generationsväxling som är så viktig i all verksamhet, inte minst inom idrotten, har uppenbarligen fungerat långt bättre på den kvinnliga sidan.

Här på vårt lands västra kust har natten medfört ett tunt litet täcke av vit 0-gradig snö. Det knarrade så fint under skorna vid morgonpromenaden. En lisa för själen för en inflyttad norrlänning. Visst är det fint att få uppleva en släng av vinter även om den är mycket kort och temporär.

Det går mot ljusare tider, årsmötes tider, och snart också flyttfåglarnas återkomst. Visst är det något att glädjas åt.

2018.02.16

Jarl

Politik på villovägar

Det är valår i Sverige. Så här i början av året putsar de politiska partierna på sina valprogram. Sverigedemokraternas framgångar med sin främlingsfientliga retorik har stannat av vid ca 15%, knappast en siffra som i sig är skrämmande. Den nivån kan nog accepteras, och borde accepteras i ett demokratiskt samhälle. Men just av det skälet är den omsvängning som nu ses i de andra ledande partierna anmärkningsvärd och nedslående.

Nu förefaller det som om både S och M, de båda ledande partierna kommer att göra främlingsrädslan till en bärande del i årets valrörelse. Den gångna veckan har utspelen i media i de avseendena varit många. Judarnas situation i europeisk 1930-tals politik, antisemitismen, har i vår tid ersatts av en allmän främlingsrädsla. En attityd som inte sällan drivs av de som har liten eller ingen egen erfarenhet av samarbete med människor med annan kulturell bakgrund.

I Sverige gäller svensk lag, och så skall det vara. Rättstillämpningen och ordningen i det avseendet har de rättsvårdande myndigheterna. Om de inte gör sitt jobb, skall orsaken sökas där. Inte genom att misstänkliggöra de drygt 2 miljoner människor med utländsk bakgrund, och deras barn, vilka kommit till vårt land sedan 1970-talet. Sveriges utveckling hade inte varit i närheten av där den är idag utan den invandringen. Den brottslighet man upplever i vårt land skall bekämpas oberoende av vem som är förövaren. Men då måste också myndigheter och politik skapa de förutsättningarna. Det skall inte var möjligt att internationella stöldligor obehindrat och med fulla billast, skall kunna lämna landet utan kontroll. Straffsatserna för grova brott, och ordningsstörningar måste skärpas oberoende av vem som utför dem.

I ropen på mer av fakta, rekommenderas de som är intresserade att läsa boken “Utan invandring stannar Sverige”. Där återfinns den ekonomiska statistik som vissa politiker borde läst in sig på, istället för att ropa efter den.

I Göteborg, som Moderaterna nu pekar ut som ett illa varande exempel, finns mångfalden som ett självklart inslag i gatubild och näringsliv. Kollektivtrafiken skulle rasa samman utan den mängd förare i kollektivtrafiken som gör den möjlig. De flesta serviceyrken bygger också i allt väsentligt på den arbetskraft som de invandrade innebär. Både stad och näringsliv är helt beroende av det arbete som görs av "invandrad" arbetskraft och deras avkommor.

Och bemanningsföretagen som arbetar med att söka personer till olika verksamheter, vittnar om att svensk företagsamhet och förvaltning, formligen skriker efter personal. Det finns inget gott exempel på att slutna länder i längden blivit framgångsrika.

De länder som ser öppenhet och möjligheter som ledande begrepp är traditionellt alltid de som står som vinnare. Just det borde de politiska partiernas ledningar påminnas om.

2018.02.11

Jarl

Kina träder fram

Februarisnö, minusgrader och kallt i hela landet, men i mässlokalerna tränger sig sol och värme på. Det är båtmässa i den stora staden i väster, och lokalerna stimmar av rörelse och ljud kring mängderna av utställare. Stora båtar och små båtar, massor av tillbehör. Det märks verkligen att båtlivet har sina vänner och sin marknad. Men märkligt nog kanske man kan tycka, så saknas segelbåtarna nästan helt. De har blivit för stora för att passa in, de får man söka på den flytande båtmässan.

Kommersen har blivit religion i vår tid, konsumtionen en spegling av välståndet. Och produktionen av alla dessa varor har i vår tid till övervägande del flyttats dit där arbetskraften är billig. HM, världens näst största modevaruhus på sitt område, syr upp sina kollektioner på företag som betalar sina anställda sömmerskor 2 kr/timme för arbetet. I länder utan fackligt inflytande av västerländsk modell, exploateras människorna skoningslöst.

Det största av de länderna är Kina, världens verkstad i vår tid. Industriländerna i väst har lagt över produktion av allt från leksaker till fartyg och elektronik på kinesiska verkstäder och företag. Alla kontrollerade av staten via mångfalden av bolag. Och den statskontrollerade kinesiska verksamheten har vuxit. Man har på det sätt på ett utomordentligt snabbt och direkt sätt fått mängder av “know how”, man nu och i framtiden kan använda för egen del. Beroendet av den kinesiska produktionen för västerländska företag och handel är nu så stort, att en återgång och ett återtag av produktion till de ursprungliga hemländerna knappast är möjlig.

Det finns alltid ett pris som måste betalas för de beslut man fattar. I dagsläget har den kinesiska maskinen utmanövrerade de västerländska företagen på många områden, skeppsbyggnad är bara ett exempel. Redan  utmanar kinesiska företag Apple på området mobiltelefoner, och dom gör det med bra produkter till ett mycket rimligt pris. Och “made in China” är ursprungsmärkningen för vår tid.

I liberalismens namn talas om öppna gränser och synsätt som nyckeln till fred och frihet. Den attityden har präglat samarbetet med den stora enstats diktaturen i öster. Den kinesiska ledningen har tackat och tagit emot, och nu är man starka nog att gå på offensiven. Runt om i världen, i synnerhet i fattigare länder i afrika och asien, går nu Kina in med löften om hjälp med att bygga infrastruktur på olika områden. Kostnaden för detta läggs som ett lån som skall återbetalas, av länder som saknar den möjligheten. På det sättet tar nu den kinesiska ledningen successivt kontrollen över länder och områden man är intresserade av.

Och vågar man ifrågasätta agerandet, kritisera systemet, kan man som som den svenske medborgaren Gun Minhai bli kidnappad, förd till Kina för att där åtalas för diverse fabricerade brott. Eller som i fallet Sverige, hotas av repressalier för att man ifrågasätter ett kinesiskt agerande som strider mot internationell rätt och konventioner.

I Kina är begreppet mänskliga rättigheter villkorat ledningens välvilja.

2018.02.07

Jarl

Valår 2018

Vi är nu i början på det som den 9 september skall resultera i valen till riksdag, landsting och kommuner. Mycket kommer att debatteras, ett par partier har idag opinionssiffror som gör att de kan ramla ur riksdagen. Bloggen kommer under de kommande månaderna att kommentera delar av den politik som förs i vårt land.

Rimligt är att först notera, att det gamla begreppet att “statens kaka är trygg och säker”, ett talesätt som präglade synen på arbetslivet i årtionden, det begreppet gäller inte i vår tid. De nya kris branscherna är i hög grad kopplade till de offentliga arbetsgivarna i stat, landsting/regioner och kommuner.

I ett riksperspektiv gäller att poliserna flyr yrket därför att arbetsuppgifterna inte upplevs meningsfulla längre och lönerna är otillfredsställande. Rättssäkerheten i samhället är under stark press.

 Militären kan inte rekrytera de antal personer man behöver till det mini försvar som återstår efter 90-talets slakt på vårt militära försvar. Detta samtidigt som analyser varnar för ett ökat militärt hot mot vårt land.

Landstingsfullmäktige i möte.

När det gäller landsting/regioner, så sviktar vården betänkligt. Vårdköerna växer på ett ofta kaosartat sätt. Vårdplatserna dras ner, och personalbristen i vårdens olika yrken blir alltmer akut. Pengarna anses inte räcka till, samtidigt som korruptiva inslag i vårdkedjan stjäl allt mer av vårdens resurser. Enorma belopp som borde kommit sjukvården till del, försvinner i växande byråkratier, och i de bemanningsföretag som till väsentlig del ersatt de betalande landstingen/regionerna som arbetsgivare. Den ekonomistyrning, “New Public Management” som tillämpas i verksamheterna, utpekas som ett stort problem när det gäller att på ett rimligt sätt möta vårdens speciella situationer.

På kommunernas problemlista återfinns i synnerhet situationen i skolorna. Lärarbristen är akut och kommunerna tvingas göra rekryteringsresor till andra länder, för att locka lärare till vårt land. Avhoppen ur yrket är stora, liksom pensionsavgångarna. Samtidigt skapar en i politisk mening splittrad syn på åtgärder för att lösa problemen, ytterligare split i yrkeskåren. Den fria lönesättningen med extra pengar för “förstelärare”, har byggt klyftor mellan de som får och de som inte får, och därigenom fördjupat istället för att minska problemen.

Inom socialtjänsterna sviktar nu personalen inför trycket av allt det arbete som en kraftigt ökad invandring, tillsammans med ökade klyftor i samhället, innebär. Socialtjänsterna har allt svårare att rekrytera folk som vill bära det ansvar det innebär att ta del av “andras bördor”, och söka ge dem hjälp och stöd, i en tid av obalans mellan behov och resurser.

Finns boten för de här problemen, eller är det så att man söker skyla över dem med åtgärder av helt annat slag istället för att angripa de verkliga sakfrågorna? Mer om det i kommande bloggar.

2018.02.04

Jarl

Erdogans Turkiet

Erdogans turkiet år 2015. Genom Erdogans turkiet strömmar IS-krigare från olika länder i tusental till Syrien och kalifatets krig där. Turkiet är transitlandet nummer ett, och också kalifatets främsta handelspartner. Oljan från de erövrade oljefälten går via turkiska handelsvägar, och IS och den turkiska statsmaffian delar på intäkterna. Man har öppnat för den storskaliga flykten via egeiska havet över till de närliggande grekiska öarna. Gummibåtar finns att köpa, det kallas i väst för människohandel och styrs av för allmänheten okända, men av systemet tillåtna människohandlare. Intäkterna delas bland de inblandade, inklusive de turkiska myndigheter som lätt kunnat stoppa verksamheten.

EU 2016, man inser att ett stopp på immigrationen också har ett pris. Det priset måste betalas till Turkiet, och vara större än inkomsterna från flyktingsmugglingen. Den 18-e mars görs en överenskommelse med den turkiska ledningen, och helt plötsligt blir det stopp på inflödet via Turkiet. Priset blir 3 miljarder Euro 2016, ytterligare 3 miljarder euro 2018. Plus ett löfte om medlemskap i EU.

Turkiet 2016, en illa planerad och genomförd militärkupp stoppas. Erdogan tar tillfället i akt att fängsla 1000-tals personer, oberoende av om det varit med i kuppen eller inte. Oppositionella media stoppas och stängs eller tas över av “betrodda ledarskap”. Den politiska oppositionen, i synnerhet den med kurdisk grund, fängslas och lamslås. Erdogan avskaffar grunderna för demokratin, nämligen rätten för en opposition att verka. Landet blir en diktatur i likhet med den ryska förebilden. Erdogan knyter vänskapsband med Vladimir Putin. Smugglingsverksamheten med IS fortsätter.

Turkiet 2017, relationerna mellan NATO-landet Turkiet och övriga Nato-länder blir alltmer ansträngt. Erdogan beställer köper avancerade vapen av Ryssland. Ett Ryssland som bombat sönder den demokratiska rörelsen i Syrien, och aktivt gått in i Syrienkriget på Assads sida. Amerikanerna stödjer de Kurdiska förband som genom sina stora insatser stoppat IS i norra delen av Syrien, och IS “huvudstad” Raqqa befrias av kurdiska förband. Amerikanerna och kurderna vill klippa av smuggel vägarna mellan IS och Turkiet, genom att etablera en gränsstyrka som är stor nog att göra det, ca 35000 välutrustade och tränade  soldater.

Erdogans Turkiet anfaller kurderna med flyg och IS-stödda förband. Ett överfallskrig där kurderna saknar motmedel mot bombregnet. Nato-ländernas lama protester struntar Erdogan i, och USA blundar. När detta skrivs använder den turkiska ledningen samma filosofi som USA gjorde i Vietnam på 1970-talet. Med bombkrig och det av internationella överenskommelser förbjudna napalm, bombar nu Erdogans flyg civilbefolkningen i de kurdiska området, på syrisk mark.

Så startar en ny kamp mellan rätt och orätt. Och en prövning av också oss som ser det hända, och väljer att titta bort.

2018.01.31

Jarl

Den nya stormakten

Året är 1980. Den borgerliga regeringen i Sverige har tillsammans med Sveriges exportråd ordnat en delegationsresa för att stödja svensk exportindustri. Ledare för delegationen är dåvarande näringsminister Nils G Åsling. I delegationen återfinns undertecknad, då representerande ett svenskt exportföretag ledande på sitt specialområde.

Resan börjar i Saudi-Arabien. Skärmutställningar och samtal, den saudiska regeringen ordnar med fin middag i för deras del traditionell miljö, ett tält ute i öknen. Mycket mat och god stämning. Resan fortsätter via Indien till Kina.

I Kina väntar ett annat scenario. Landet är fortfarande ett fattigt bondeland, men med spirande ambitioner att lära av västländerna. Här är upplägget ett helt annat, Skolsalar fyllda med i kinesisk stil blåklädda unga män samt tolkar. Vårt budskap var att i detalj redogöra för hur den teknik våra produkter var uppbyggd av fungerade. Här handlade det om överförande av tekniskt kunnande. Under en veckas tid i Shanghai och Peking fick undertecknade utbilda kinesiska tekniker i den teknik vårt företags produkter var uppbyggda av och fungerade.

Shanghai

År 2002 och jag gör en rundresa i Kina igen. Borta är de svaga gula gatljusen. Gamla kvarter är rivna och ersatta av en helt ny stadsmiljö av modernt snitt. De trånga gatorna med sina mängder av cyklister, är ersatta av flerfiliga gator och en trafikmiljö som inte står något västerligt land efter. Länder som Kina och Indien har förstått värdet av utbildning, och är nu på väg att ta över rollen som framtidens stormakter.

Den amerikanska trumpska administrationen har lyckats med konststycket att på bara ett år, radera ut det förtroende landet har haft sedan 2-a världskriget. Sedan länge har Kina genom aktivt och positivt arbete i Afrika, skaffat sig en stark ställning där. President Trumps uttalande att dess länder är ”shithoal countries”, har effektivt reducerat USA-s ställning i Afrikas länder. Också i de asiatiska länderna omvärderas synen på USA. Dess roll som världspolis och ordningsman har på bara ett år fått en allvarlig knäck.

I internationell press ser man nu alltmer av Kina som en ledande stormakt. Dess inflytande ökar runt om i världen. Ekonomiska styrmedel används istället för militära. Man köper in sig i verksamheter och tjänster. Stora västerländska företag av strategisk natur köps upp eller samordnas med kinesiska intressen. Volvo i Sverige är ett sådant exempel. Erbjudandet att bygga en jättehamn i Lysekil ett annat. På senare tid också erbjudandet från kinesiskt håll att bygga en snabbjärnväg mellan Stockholm och Oslo. En restid som då skulle minskas från 5 timmar till under 3 timmar.

Alltfler experter och politiskt ledande personer söker nu anpassa sig till en framtida verklighet där USA-s roll har krympt väsentligt, och där den kinesiska rollen har blivit världsledande. En utopi ur 1980-talet, är på väg att bli verklighet 50 år senare.

2018.01.28

Jarl

Anders Åberg sorti

Det är få människor förunnat att lämna avtryck efter sig som blir bestående. Anders Åberg är en sådan person. Under de många år undertecknad var en ständig resenär via Arlanda, fanns konsten där i foajén som en kär hälsning när man passerade. Hans konst finns på så många ställen och är så särpräglad. Landskap, arbetsbeskrivningar, hus och byggnader sammansatta på ett sätt som bara han gjorde.

Och det stora livsverket framför andra, friluftsreservatet i Häggvik på Höga kusten, Mannaminne. Ett fantastiskt livsverk av denne allsidige konstnär, född och uppväxt i Stockholm.

Vägen till Höga Kusten får nog till stor del tillskrivas hans livskamrat Barbro. Väl där tidigt 80-tal, uppstod kärleken till platsen. Dess magnifika natur på höjden över havsviken vid Häggvik. En bättre sinnebild för begreppet Höga Kusten finns knappast.

Där ”plöjde” han ner de miljoner han fick för sin konst i byggnader och föremål som speglade olika epoker och geografiska områden. Och området blev en vallfartsort för ung som gammal. Restaurangen med sin allmogestil var mycket populär, och tradjazzen strömmade inte sällan ut över nejden.

Höstarnas musikfestivaler var ett givet inslag och lockade stora publiker. Olika orkestrar från land och riken kring spelade i de olika husen. Det var fart, fläkt och gemyt i varma sommarkvällar.

Men livet var inte bara lätt. Under några år fick undertecknad Anders förtroende när det gällde arbetet med Mannaminne. Det är inte alltid lätt att vara framgångsrik i Janteland. Många av de ideer som bar hans signum, togs över av politikens och byråkratiernas företrädare. Det tekniska museet han ville skapa på Mannaminne placerades istället i Härnösand, och det Naturum som borde haft en given plats på Mannaminne, placerades istället för dryga kostnader som en bortglömd betongbunker under Skulebergets klippor. Som besöksmål hade Mannaminne under de goda åren ca 200.000 årsbesökare, mer än dubbelt så många som ex. vis länsmuseet i Härnösand.

På ålderns höst blev bördan alltför tung för det strävsamma paret Anders och Barbro. Livsverket Mannaminne har övertagits av kommun och landsting, säkert en lösning som var smärtsam för paret.

Med Anders Åbergs bortgång 23.1.2018, gick en stor personlighet ur tiden. Men minnet kommer att bestå.

2018.01.24

Jarl

 PS. Intresserade kan finna fler inlägg om Mannaminne genom att söka på ordet i bloggen.

Kraftmätning

Vacker morgon denna januaridag. En helg för aktiviteter i lätt vinterväder. Frisk luft och positiva vibbar. Så kan det te sig från gräsrotsnivån. Ute i den stora världen hopar sig höst molnen, bildligt talat.

Stort är dramat, och kraftmätningen i USA, där kampen om budgeten nu lamslår delar av det offentliga, skattefinansierad samhället. Politikens väsen bygger på vägande av olika synpunkter, kompromiss och beslut. Åtminstone är det så i det demokratiska perspektivet. När motsättningarna blir för stora, som i det nuvarande fallet, uppstår lätt låsningar som blir mycket svåra att överkomma.

Donald Trumps besatthet att få bygga den mur mot Mexiko han basunerade ut i valrörelsen, kommer inte mexikanarna att betala. Alltså vill Trump nu att den skall betalas av de amerikanska skattebetalarna, något som inte demokraterna vill acceptera. Under det år som gått har också Trump-administrationen avskaffat 130 lagar som tillkom under Obama, till skydd för i första hand miljö och minoriteter i det amerikanska samhället. Det har naturligt nog varit smärtsamt för demokraterna och den majoritet som i opinionsmätningar nu stödjer  dem. Kraftmätningen nu har förvandlats till en pajkastning där snart sagt allt ät tillåtet. Och den roll som presidenten har av opartisk överordnad ledare, har Trump struntat i från första dagen i ämbetet.

Polariseringen i det amerikanska samhället blir allt större, och var det skall sluta återstår att se. Det är ingen tillfällighet att också stansade beskrivare i USA och annars, ser på det nuvarande ledarskapet med stor oro. The Queen of Liberty och den konstitution hon anses står för, är nu satt under stor press.

Och i Turkiet skriar ännu en krigshetsare, Erdogan. Nu förklarar han krig mot de syriska kurder, som genom sina insatser har varit en ledande kraft när det gällt att besegra IS. När striden stod hård om region staden Kobane, gjorde turkarna inget för att hjälpa den där hårt prövade befolkningen. Nu bombar man de kurdiska samhällena i Syrien, ett oerhört brott mot vett och anständighet.

Det är hög tid för EU att nu sätta ner foten, och för NATO att göra sin stämma hörd. Ett land som startar anfallskrig i Natos namn, är det rimligt utan organisationens stöd och bifall?

 Återigen prövas de demokratiska folkens förmåga och vilja att ingripa i skeendet.

2018.01.21

Jarl

Politiskt spel

Vacker morgon denna januaridag. Äntligen en morgon med klarblå himmel, efter dagar med vinterrusk, dis och snöslask. Kanske kommer solen att visa sig också när dagen ljusnat. Dags för några noteringar om aktuella händelser i vår spännande omvärld.

Spekulationerna om vad som kan tänkas hända inför vinter-OS i Sydkorea har varit många, givet ordkriget mellan USA och Nordkorea. Rädslan för konflikter har fått en del deltagare att meddela att man inte kommer att åka dit av rädsla för nordkoreanska attacker. Nu har istället efter åratal av frusna förbindelser, samverkan under bara ett fåtal dagars förhandlingar skapats mellan Nord- och Sydkorea. De tidigare antagonisterna har till och med gått med på att skapa gemensamma lag i vissa idrotter, något som för bara ett par veckor sedan skulle setts som en galen utopi.

Så snabbt kan spelplanen ändras i det politiska spelet, för ett spel är det. Nordkorea slår med detta in en kil mellan USA och Sydkorea. Trumps krigsretorik har fått helt andra resultat än de han rimligen kunnat förutse. Hur långvarig den här islossningen blir får framtiden utvisa, intressant är den i vart fall.

Ett annat land av långt samarbete med USA är NATO-landet Turkiet. Där har man under alla åren efter 2-a världskriget haft en tät samverkan med USA. På det sättet var landet också en NATO- spjutspets i mellanöstern. Med Erdogan, landets numera enväldige diktator, har det samarbetet frusit till is. Erdogans ilska över att USA inte utlämnar “ex-turkar” vilka Erdogan vill ta hand om på sitt sätt är stor. Ännu större kanske hans ilska över att USA i Syrienkriget samverkar med, och stödjer den kurdiska delen i Syrien. Kurderna är åter i blickpunkten för den galne diktatorn som hatobjekt. Så stor är hans frustration att han nu vänt sig till den forne fienden Ryssland för att finna en ny vän i Putin.

I all denna soppa finns det anledning att påminna sig utvecklingen i Europa under upptakten till det 2-a världskriget. Då samverkade Stalins Sovjet med Hitler-tyskland i delningen av Polen och de baltiska staterna. Den samverkan förvandlades till blodigt krig när Hitler med sin krigsmaskin angrep Stalins välde 1941. En tvekamp på liv och död som slutade med Berlins fall drygt 4 år senare.

Det finns ett gammalt påstående att krig inte startas av demokratier, men väl av demagoger och diktatorer. Med den utsikten över det politiska skeendena i vår omvärld, finns kanske anledning att följa utvecklingen.

2018.01.18

Jarl

Januarihelg

Mörka mornar och korta dagar. Januari är sig likt här nere på landets västra kust där snön lyser med sin frånvaro. Tid för att följa de tävlingar som hålls med snön som underlag i olika discipliner. Så mycket skoj och trevligt som man kan göra på det underlaget, något att sakna tidvis.
Men också tid för umgänge med nära och kära över matbord och olika spelplaner. Ett fint sätt att fördriva timmarna och samtidigt få stimulans och glädje av varann.

Och ute i den stora världen fortsätter den amerikanska ledningen att radera ut sitt förtroendekapital. Det senaste utspelet där Donald Trump använt uttryckat “shithoal countries” om länderna i Afrika och delar av de karibiska öarna, har fått omvärlden att nu klart sätta rasiststämpel på den amerikanska presidenten och hans ledning. Att han sedan gör jämförelsen med Norge som ett “bra”  land förstärker bara den naziststämpel som nu allt fler sätter på tyskättlingen av 2-a generationen, Donald Trump. Den ariska tanken har fått en ledande företrädare i USA-s nuvarande president.

Den amerikanska konstitutionen och begreppet människors lika värde och mänskliga rättigheter trampar Trump Administrationen på med spikskor. Vallöftet om att göra “America great again”, rasar nu i takt med att den splittring han skapar ökar i landet i stort.

Trevligt då att följa de som förstår och försöker att ändra på den snedvridna bilden. Michael Moores film Where to Invade Next visad som Dox-program i SVT häromkvällen var i det avseendet en lysande jämförelse mellan länder i världen i övrigt och USA. En jämförelse som på inget sätt var till USA-s fördel. Det är lätt att förblindas av sin egen självgodhet när man är stor och stark. I ett historiskt perspektiv är i det sammanhanget tydligt,att imperier kommer och går. USA-s förtroendekapital urholkas nu snabbt i takt med Trumps utspel. Ser vi början till slutet på den amerikanska överhögheten nu?

Och visst finns det anledning att också reflektera över det faktum att 8,7 miljoner amerikaner valt att bo och verka i andra länder än sitt hemland. Innebär det att man aktivt val att flytta från den havererade amerikanska drömmen?

2018.01.14

Jarl

Oscarsgala

Oscarsgalan, filmvärldens främsta forum för berömmelse. Där koras de bästa filmerna för det gångna året, och deras skapare i olika roller. Men när den i år för någon dag sedan gick av stapeln, var det en annorlunda gala.

Borta var mycket av det traditionella glittret. Ersatt av svart som den helt dominerande färgen. Och ingen tillfällighet över den synen, den styrdes av i vart fall de många kvinnliga deltagare som sympatiserar med #meetoo rörelsen. Den rörelse som de senaste månaderna blivit en världsvid proteströrelse riktad mot manliga övergrepp på kvinnor.

Det är så lätt att bli stereotyp, och se övergrepp som något som inte finns i den egna närheten, men väl i andras? När nu bevisen på motsatsen, att det är ett allmängiltigt problem oberoende av klass och position i samhället. Då blir det svårt att negligera.

 

Var tid har sina bekännelser och #meetoo har varit en mycket nyttig ögonöppnare för många, och en nödvändig sådan inte minst för de lagstiftande församlingarna. Här är ett problem som inte lätt kan skyllas på klass eller etnicitet. Snarare då på att det är ett uttryck för maktens män, och deras aptit på andras underkastelse. Väl manifesterat av USA-s nuvarande president, och hans i media spridda uttalanden om kvinnor.

Men Oscarsgalan var också utgångspunkten för en svidande kritik av det nuvarande styret i det stora landet i väster från en av filmvärldens mest hyllade personligheter, Oprah Winfrey. I ett strålande tal gick hon till hårt angrepp på den av Trump ledda administrationen, och sällade sig också till den mängd kulturpersonligheter och intellektuella som tagit stort avstånd från det nuvarande ledarskapet i USA.

https://l.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fwashingtonpress.com%2F2018%2F01%2F07%2Foprah-just-brought-house-golden-globes-powerful-speech-trump-will-hate%2F&h=ATMKwV1CiCy_TdgqmxGANVvL6imYbU5CVJX85r8tKjpKUvyx9rv7e2TqmEL4oQzc4CL-yECowu5I9GGdKCxrHVJqwhLY7TU1uyNj9wIl1Y9XgoAx_qh0wc6IxVkuwDSiUJu33uUMcZTWN6b9splhsVxlLK_Xun1dRgy4TPfVu2AteCS5PJaX8SavFdjvlWpRttdNimRoYUOfCrelhwfuc0MJDIGYSr7dchwc10ZIQ0Nk2hEQQCkFil4a4V6RdeXoVHHr86KE7PWoBpM7I2TFSwDdZKFlnQ00hA

Nu är trycket stort för att förmå Michelle Obama att ställa upp som presidentkandidat inför valet år 2020. Som utbildad jurist, och med erfarenheten hon delat med Barack under 8 åri Vita Huset, skulle hon bli en mycket tung och populär kandidat för det demokratiska partiet. Men hittills har hon tackat nej till att bli nominerad.

Återstår att se om det blir ändring på den punkten.

2018.01.09

Jarl S