Vacker morgon denna januaridag. En helg för aktiviteter i lätt vinterväder. Frisk luft och positiva vibbar. Så kan det te sig från gräsrotsnivån. Ute i den stora världen hopar sig höst molnen, bildligt talat.
Stort är dramat, och kraftmätningen i USA, där
kampen om budgeten nu lamslår delar av det offentliga, skattefinansierad
samhället. Politikens väsen bygger på vägande av olika synpunkter, kompromiss
och beslut. Åtminstone är det så i det demokratiska perspektivet. När
motsättningarna blir för stora, som i det nuvarande fallet, uppstår lätt
låsningar som blir mycket svåra att överkomma.
Donald Trumps besatthet att få bygga den mur mot Mexiko han basunerade ut i valrörelsen, kommer inte mexikanarna att betala. Alltså vill Trump nu att den skall betalas av de amerikanska skattebetalarna, något som inte demokraterna vill acceptera. Under det år som gått har också Trump-administrationen avskaffat 130 lagar som tillkom under Obama, till skydd för i första hand miljö och minoriteter i det amerikanska samhället. Det har naturligt nog varit smärtsamt för demokraterna och den majoritet som i opinionsmätningar nu stödjer dem. Kraftmätningen nu har förvandlats till en pajkastning där snart sagt allt ät tillåtet. Och den roll som presidenten har av opartisk överordnad ledare, har Trump struntat i från första dagen i ämbetet.
Polariseringen i det amerikanska samhället
blir allt större, och var det skall sluta återstår att se. Det är ingen
tillfällighet att också stansade beskrivare i USA och annars, ser på det
nuvarande ledarskapet med stor oro. The Queen of Liberty och den konstitution
hon anses står för, är nu satt under stor press.
Och i Turkiet skriar ännu en krigshetsare,
Erdogan. Nu förklarar han krig mot de syriska kurder, som genom sina insatser
har varit en ledande kraft när det gällt att besegra IS. När striden stod hård
om region staden Kobane, gjorde turkarna inget för att hjälpa den där hårt
prövade befolkningen. Nu bombar man de kurdiska samhällena i Syrien, ett
oerhört brott mot vett och anständighet.
Det är hög tid för EU att nu sätta ner foten,
och för NATO att göra sin stämma hörd. Ett land som startar anfallskrig i Natos
namn, är det rimligt utan organisationens stöd och bifall?
Återigen prövas de demokratiska folkens
förmåga och vilja att ingripa i skeendet.
2018.01.21
Jarl
