Flickan med de sju namnen

Dagens blogg får tillskrivas begreppen “human rights” i verklig mening. Det i global mening mest slutna landet är sedan Korea-krigets dagar Nordkorea. Ett land där befolkningen drillas i synen på sig själva som levande i det bästa av länder, och det är dödsstraff på att förneka eller ifrågasätta det.

Men även land har gränser, och unga människor som sätter sitt liv på spel för att söka en annan verklighet, och den kan endast nås genom flykt från det nordkoreanska “paradiset”.

Så var också fallet när en 17-årig tjej beslutade sig för att gå över gränsen till Kina, för att besöka anhöriga som flytt många år tidigare och nu levde i Kina.

Hennes strapatser och upplevelser under 14 år av flykt, gömd under 7 olika identiteter, är bättre läsning än de flesta deckare jag läst. Verkligheten överträffar dikten, och kvar blir känslan av att vi själva i vår fria del av världen har så oändligt mycket att vara glada över.

Bokens titel är “Flickan med sju namn”, och rekommenderas verklighen som läsning i vår infekterade tid, och debatt.

Hon är numera en förkämpe för mänskliga rättigheter, bor i det av Nordkorea klassade “fiendelandet” Sydkorea, och har goda relationer med USA, också det ett land som Nordkorea ser som en svuren fiende.

Politik i all ära, boken är djupt mänsklig och berör just av det skälen.

I vår tid av ständigt ökande spänningar i världen, är det en lisa att koppla av med något som ger en känsla av hopp.

Det gör boken om Min Young som blev Hyeonseo Lee och hennes svåra år på flykt.

2020.01.09

Jarl S

Tid i förändring

Maj månad börjar med höst i luften. Påskens sommarväder har fått sitt bakslag med kyliga vindar, regn och hagelbyar. Klassiskt kallfrontsväder behärskar vårt land och stora delar av Europa när detta skrivs. Också det en påminnelse om klimatets/vädrets nyckfullhet.

Och i veckan har också media bitvis dominerats av “nyheten” att utrotningen av artrikedomen i världen fortsätter i ökad takt. Människan är i biologisk mening bara en del av alla dessa 6 miljoner arter. Får den  utveckling vetenskapen ser och varnar för fortsätta, så kommer dess resultat också att drabba mänskligheten. Den frågan kanske till och med är viktigare än den traditionella klimatdebatten.

I vårt land hölls den första partiledardebatten i TV inför EU-valet i söndags (5.5). Det kan knappast kännetecknas som någon bra debatt, den handlade mer om inrikes frågor än EU. Och paradoxalt nog ser enligt opinionsundersökningarna de 2 partier som är motståndare till EU, Vänstern och Sverigedemokraterna ut att gå fram i valet den 26.5. Det två mest utpräglade EU-positiva partierna Moderater och Liberalerna att mista mandat. EU-valet är i grunden väl så viktigt som de nationella valen för ett land som likt Sverige är helt beroende av det gränsöverskridande samarbetet. Men om det märktes lite i debatten.

Så småningom kommer verkligheten också ikapp USA-s twittrande president. Likt en klumpfotad elefant har han trott att han i enskilda samtal med Nordkoreas och Kinas ledarskap skall lösa de stora globala frågorna om handel och fred. Naturligtvis handlar inte internationell politik om vad en enskild besserwisser anser sin vilja. Att Nordkorea nu annonserat att man har nya vapensystem, och att man testar nya missiler visar att man  leker en katt- och råtta lek med Trump, och det är han som är råttan.

Att Kina nu är ett i handelns hänseende viktigare land globalt än USA, har nog inte Trump förstått. Hans hot om att införa strafftullar på kinesisk export till USA innan denna veckas slut har skrämt upp börsens aktörer, men förändrar inte verkligheten. Nämligen den att USA inte längre är världshandelns viktigaste aktör, det är sedan länge Kina.

Och man har nått den positionen genom att girigheten i de finansiella systemen i väst under år efter år har lagt produktionen av kvalificerade produkter i Kina. Därmed har man också delat med sig av sin tekniska “know-how”, och produkter som ex.vis Huawei nu tillverkar, konkurrerar ut Iphone på många och stora marknader.

Det är svårt att återta förlorad mark heter det, en sanning som också gäller kunskap man “sålt bort”. Fortsättningen i det avseendet blir intressant att följa.

2019.05.08

Jarl S

Konflikt i vårtid

Mars månad har börjat med fint och soligt väder. Redan lyser vårblommorna i södersluttningar här på landets västra kust, krokus, snödroppar och enstaka tussilago. Samtidigt bjuder de svenska damerna från VM-tävlingarna i längdskidor på både glädje och dramatik. Och Vasaloppets olika program skall krönas med det stora loppet i Fädrens Spår för Framtids Segrar, för att citera devisen.

Och socialdemokratin i landets näst största stad skall när helgen är över ha beslutat om man skall avsätta sin trotjänare och gruppledare i kommunfullmäktige, Ann-Sofie Hermansson. En fråga som har haft stor prioritet i lokala media under den senaste månaden. Priset för att förlora ett val, och  sedan välja nya spår i politiken  kan bli högt. Ändå kanske det är en nödvändighet som S-distriktets ledning ännu inte kan ta till sig. Ett parti som inom loppet av drygt 10 år gått från att vara helt dominerande, till den nuvarande rollen som mer vanligt parti med sina 20% av rösterna i höstens val. Förflyttat till oppositions bänken. Det partiet söker nu syndabock istället för lösningar. Hur den striden utfaller kommer säkert också att påverka politiken på olika sätt framgent.

Utmaningarna för kommunens politiker är i grunden stora på många områden. De blir inte lättare att lösa med stora interna konflikter i systemen.

Och ute i den stora världen har den bredkäftade presidenten Trump än en gång gått omkring som elefanten i ett glashus. I mötet med ledaren för världens hårdaste diktatur, den i Nordkorea, har han offentligt prisat denna person och lyft honom till skyarna. Allt för att i nästa skede försöka få honom med på politiska överenskommelser som inte på något sätt varit förankrade på förhand. Resultatet blev fiasko, och en hemresa utan annat resultat än en massiv kritik på hemmaplan.

Hur kan ett ansvarstagande ledarskap så komplett misslyckas med sina uppdrag? Hur kan en amerikansk president sitta och lovorda ledaren för världens mest slutna och repressiva diktatur?

Och nu väntar omvärlden med otålighet på att få ta del av de undersökningar som i 2 år pågått om Trump-organisationens samverkan med främmande makt, främst Ryssland, i samband med valet 2016.

Ett val som Trump hävdade skulle göra “America Great again”, men som istället har inneburit en tidigare aldrig skådad splittring och konflikt mellan de demokratiska och de ultranationalistiska krafterna.

2019.03.02

Jarl S

Junidagar 2018

Så har då bloggen fått vila en dryg vecka, medan skribenten återknutit kontakten med en av de kulturmiljöer som finns med återkommande sedan många år, nämligen den grekiska. Landet som plågats svårt av dålig ekonomi, kriser som gjort att EU framtvingade en kursändring i landets ekonomi för några år sedan. Nu ser det bra mycket bättre ut. Det här året väntas en rekordinvasion av turister, den näring som mer än andra bär det grekiska samhället. Ca 30 miljoner besökare väntas under året, motsvarande 3 ggr landets befolkning. Och nu fruktar man, med rätta att det kommer att skapa stora problem på många orter. Lagom är bäst som svensken säger, och synen på Grekland som ett lågkostnadsland är det dags att revidera. Man har lärt sig att ta betalt för sina tjänster och varor.

Nu till det alltid intressanta dagsaktuella i politiken, och dags för lite storpolitik igen. Donald Trump, den trumpne presidenten var naturligt nog en av deltagarna när världens ledande ekonomier i G7 gruppen samlades för möte i Kanada. Väl där blev han hårt hanterad av samtliga övriga länders ledare. Så stor blev besvikelsen av det mötet att den trumpne vägrade skriva på den gemensamma kommunike man gick ut med efter mötet. Sprickan i de storpolitiska gemenskaperna är uppenbar, rimligen kommer det att få konsekvenser på många områden.

Mot den bakgrunden åkte sedan Trump ner till Singapore för möte med ledaren för ett av världens mest marginaliserade länder. Nordkoreas unge och relativt nye ledare Kim Jong-Un kanske står honom närmare i psyke och kompetens, än de ledare han hade att möta i G-7. När detta skrivs börjar signalerna komma om att mötet i Singapore varit positivt. Givet den oberäknelighet som visat sig vara Trumps signum, får den uppfattningen tas med “lämplig nypa salt”.

Kim Jong-Un är i allt väsentligt styrd av den kinesiska jätten, och har att rätta sig därefter. Och Kina i sin tur har nått sitt nuvarande välstånd genom det smarta samarbete man har med de tekniskt utvecklade ländernas olika företag. Den position som “världens verkstad” man uppnått den vägen, vill man inte mista. Den tillåts inte en självupptagen nordkoreansk ledare sabotera.

När lilleputt nationen Nordkoreas ledare nu sitter tillsammans med ledaren för världens mäktigaste land, så är det som en marionett styrd från Peking han fungerar.

2018.06.12

Jarl

Troll spöet

Förkylningstider denna marsvinter. Många är de som drabbas av riktigt besvärliga dagar med halsont, hosta och muskelvärk. Så också undertecknad, men de plågorna brukar vara övergående.
Intressant då att följa skeendet i den stor världen. Stefan Löfven och Donald Trump har träffats. Två alfahannar som parerade pressens frågor på ett rimligt sätt. Det som sägs i slutna rum är ofta helt annorlunda, än den mesiga soppa som presenteras pressen.

Nu stundar än mer intressanta händelser i ett politiskt perspektiv. När Nordkorea kontaktade sina grannar i Syd, och samverkan uppstod runt Vinter-OS i februari, var det en händelse som fick omvärlden att häpna. Men det utspelat från nord var naturligtvis ingen slump, det var del av en strategi som nu fortsätter. Man glömmer ofta i media det självklara fakta att utan stöd från Ryssland och Kina skulle Nordkorea aldrig kunna bestå under alla dessa år av isolering från omvärlden i stort. När därför krigs retoriken och utmaningen mot USA möttes av distinkta möjligheter av en militär konflikt med USA, då blev frågan en regional fråga också för Kina och Ryssland. Det är inte den lille mannen i Nordkorea som håller i trollspöet, det gör andra krafter.

Kim Jong-Un, Nordkoreas ledare.

Få människor demonstrerar sina svagheter mer än Donald trump. Hans behov av självbespegling är närmast oändliga, och hans respekt för förankring i organisationen av rapporter att döma minst sagt liten. När därför den delegation som kommit till USA för att rapportera från samtalen med den nordkoreanska ledning hade en inbjudan till ett samtal med den nordkoreanska ledaren, var lockbetet riggat.

Donald Trump, skulle göra det ingen annan president i modern tid gjort, träffa den Nordkoreanska ledningen? Han väljer att slå upp detta stort i pressen, utan varken analys eller förankring i den egna ledningen, politiskt och säkerhetsmässigt.

Och snabbt är också det två nationer som håller trollspöet, Ryssland och Kina,  framme och välkomnar ett sådant möte.
Om det nu blir ett möte, trots allt bestäms inte allt enbart av presidenten, så kommer det med stor sannolikhet  att ske på neutral mark. Sverige som skyddsmakt i Nordkorea för bland annat USA, blir då ett naturligt alternativ. I det ljuset skall ses den aktivitet med olika möten av diplomatisk karaktär som nu initieras och pågår.

Dags för en dag av umgänge i backarna med glada barnbarn utan någon tanke på annat än det nära skeendet. Tack också till de många läsare från olika länder som trots att jag väljer att skriva på svenska, läser min blogg.

2018.03.10

Jarl

Splittrat land

                                                                                                                               

Vacker morgon denna novembers sista dag. Vindstilla och stadens ljus speglas i det stilla vattnet. Dags för en återblick på det stora landet i väster, och dess allt större problem med sin egen styrning.

Trump Regimen gör verkligen sitt yttersta för att splittra landet. Allt utom att följa sin valslogan “make America great”. Nu framträder företrädare för politik, för militär, för media dagligen med sina kritiska synpunkter på den sittande presidenten. Alla med det gemensamma budskapet att ledarskapet inte är moget det uppdrag det innebär att leda världens viktigaste demokrati.

Naturligt nog hade inte Trump kommit dit han är utan kvalificerat stöd. Det första och viktigaste att han tilläts representera det republikanska partiet i valrörelsen. I sig märkligt att ett parti tillåter en person utan förankring i partiet, och utan politisk erfarenhet att företräda dem, det är inte normalt.

Men bakom det beslutet ligger av allt att döma starka krafter inom det finansiella systemet. Med den ändring som gjordes i det amerikanska valsystemet för några år sedan, tilläts “corporate money” som finansiell källa i de amerikanska valen. Med det öppnades helt andra möjligheter för det finansiella systemet att styra valrörelserna. Med de enorma summor som på det sättet kunde sättas i valrörelsen, blev valet de vi nu ser följderna av.

Att många i det republikanska partiet nu oroar sig över utvecklingen, givet att man inte har medel att styra Trump hjälper inte. Han struntar i stort sett i det förankringsarbete som i en demokrati är normalitet och reglerad  rutin. För trump är ledarskapet det auktoritära ledarskap han kunnat tillämpa i sina företag, med varierande resultat att döma av de många konkurser, och tvivelaktiga affärer som omger hans affärsliv.

När detta skrivs rapporteras från FN-s möte om Nordkorea att USA hotar att utplåna landet. Naturligtvis mot de Ryska och kinesiska synpunkterna. Ett nordkorea som bygger sin militära makt på samarbetet med ryssar och kineser kan nog känna sig tämligen tryggt. Trump önskar sig möjligen ett krig som han tror sig lätt kunna vinna. Så har den typen av potentater resonerat återkommande genom tiderna. Resultaten har blivit årslånga blodbad och katastrofer för alla inblandade.

Men den lärdomen är kanske för kvalificerad för att förstås av Trump Administrationen.

2017.11.30

Jarl S

Vår tids Mussolini

Likheterna är slående. Samma arroganta attityd, präglad av självgodhet. Samma pompösa uppträdanden, och samma övertygelse när det gäller de egna synpunkternas överlägsenhet.

Donald Trump har av många fler än undertecknad liknats vid vår tids Mussolini.

Då på 30-talet handlade det om Italiens förmenta storhet. Genom kolonialkriget mot dåvarande Abessinien (Etiopien idag) 1935–36 fick fascisten Mussolini ett eget litet krig mot en underlägsen motståndare. Nationernas förbund som skulle skydda mänskligheten efter det första stora kriget 1914-18, förmådde inte hindra det trots att båda länderna Italien och Abessinien var medlemsstater. Italienarna var överlägsna i materiel och flyg. Den italienska segern blev inte långvarig. Mussolinis storhet var ett bländverk som rasade ihop under trycket av det stora krig som följde 1939–45, och som han blev en del av.

Nu stormar ordets böljor mellan lilleputtstaten Nordkorea och jätten USA. Och vår tids Mussolini, Donald Trump eldar på, också han anser sig kanske behöva ett krig för att ”ena” nationen. Det blir knappast det gatans parlament som han stödjer sina synsätt på, som drar ut i det kriget. Och det kommer inte att begränsas till Nordkorea om det startas. Jättarna Ryssland och Kina är alltför nära lierade med Nordkorea för att acceptera en sådan utveckling.

Av de skälen och historisk erfarenhet, måste den amerikanska demokratin stå emot galenskapen. Därför är republikaner som Ed Mc Bain, som nu blockerar de värsta påhitten, utomordentligt viktiga. Likaså det samarbete mellan tidigare presidenter som uppstått, och den samverkan för att minska presidentens makt som nu sker mellan demokrater och republikaner.

En president som förnekar erkända begrepp som forskning och erfarenhet. Som bygger sina åsikter och beslut på egna åsikter, utan förankring hos andra än en begränsad grupp likasinnade. En sådan president kan aldrig bli folkets president. Det finns alla skäl att också i det här fallet prisa media för deras vaksamhet i de här avseendena.

Vår tids Mussolini, är minst lika farlig för världssamfundet som någonsin hans föregångare.

2017.09.25

Jarl

När världen håller andan

Det är höst i luften, regnens tid och stormarnas. När detta skrivs härjar orkanen IRMA i den karibiska övärlden med vindar över 80 meter/sekund. Det är fruktansvärda vindar, omöjliga att beskriva. Vindar man måste söka skyddsrum för om man inte vill riskera livet. Och på det, de omfattande regnen och materiella skadorna.

Vi har inga klimatförändringar hävdar de som vill gå med skyddslappar genom tillvaron. En lika korkad uppfattning som den att vi inte har något ansvar för den planet som är vår gemensamma boning. Vakna upp Mr Trump och ni andra som inte vill bry er?

Hösten 1939, vid den här tidpunkten, rullade den tyska krigsmaskinen in i Polen och det stora kriget startade. Det skulle avslutas 6 år senare, med ett sönderbombat och illa medfaret Europa och stora delar av Asien. Minnet är kort hos nya generationer, eller hur skall man annars tolka utvecklingen just nu.

I Syrien böljar förstörelsen fram  och tillbaka, och lämnar skövling och flyktingar som sitt facit. I Turkiet har en psykopatiskt lagd person tagit över ledarskapet och avskaffat det som vi definierar som demokrati. Fängelserna fylls nu med meningsmotståndare, det öppna samtalet har utbytts mot rädsla hos de som tror på mänskliga rättigheter.

Och i ordstriden mellan den nordkoreanska militärdiktaturen och omvärlden hjälper tydligen inga fördömanden. Kommer den utvecklingen att ge Asien ett storkrig inom kort? Faran är för tillfället överhängande. Två länder, Nordkorea och USA,  med  två omogna ledare utmanar nu varann och tänjer på de gränser som reglerar fred och säkerhet. Inte bara för de egna länderna, utan också för många andra som skulle bli indragna i den tvekamp ett krig skulle innebära.

Nog är det en varning och ett omen i skyn när FN inkallas till extra möte för att diskutera krigsrisken. Må detta FN nu vara starkare och klokare än vid de många andra prövningar, där man totalt misslyckats med att stoppa utvecklingen.

2017.09.07

Jarl

Historien upprepar sig!

kanonmaten paraderar Så var det dags igen, vi har sett det förr. Kanonmaten marscherar intelligensbefriat och hjärntvättat medan ledarskapet från podiet tittar på. Och budskapet är detsamma som forna tiders huliganer, nämligen ”gör som vi säger annars smäller det”. Nu är det i lilleputtlandet Nordkorea som tuppkammen har tagit sig oanade proportioner. Må det internationella samfundet den här gången ha förnuftet att säga stopp. Forna tiders eftergifter har alltid gjort skadan värre. Hitler fick härja fritt i ett antal år innan den övriga världen insåg att ”piece in our time” för att citera Chamberlain, inte åstadkoms genom ständigt nya offer. Och hur hade världen sett ut idag om sovjeterna fått ta för sig utan motstånd. Diktatur är diktatur och Nordkorea är ett strålande exempel på det systemets totala kollaps. Det är länge sedan man kunde föda sin egen befolkning, men militarismen har man råd med tack vare att omvärlden ställt upp med hjälp i stort och smått. Att man nu genom militär utpressning vill tvinga fram ytterligare eftergifter får inte accepteras. Dags alltså för världens ledarskap att ställa upp till 100 % för freden och för dem som hotas, främst naturligtvis Sydkorea. 2009.05.27 Jarl Strömbäck