Sveket mot kurdena

Fortfarande mer än +10 i luften på morgonpromenaden. En skön sådan, men mörkret påminner om årstiden. Det är ändå mitten av oktober, och vi är inne i det som brukar kallas den mörka årstiden.

Mörkt är det också, men kanske i fler avseenden, i de kurdiska områdena i Syrien. Turkiets övervåld på det kurdiska folket förfärar omvärlden, men utan att det innebär några lättnader för kurderna. Kritiken mot USA och dess president som gav turkarna grönt ljus för invasionen, är stor, men vad bryr det honom. Donald Trump som skulle göra “America great again”, är på väg att förvandla det stora landet till en internationell pygme. Någon ingen längre kan se upp till och lita på.

Just nu får kurderna bära korset i form av turkarnas angrepp, helt oprovocerat från deras sida.

Det är heller inte första gången Turkiet utmärker sig i sådana här hänseenden, slakten på de armeniska och grekiska minoriteterna i landet, för ca 100 år sedan lämnade djupa sår som ännu inte är läkta. Kurderna i Turkiet har på samma sätt piskats av den turkiska övermakten när helst det fallit den ledande makten att göra så. Och för tillfället är det despoten Erdogan som svingar bilan i form av sin NATO-utrustade krigsmakt.

USA hade tveklöst kunnat stoppa angreppet, men Trump valde att samspela med Erdogan, lika barn leka bäst heter det ju. Självgodhetens apostlar finner glädje i sitt gemensamma umgänge, även när blodet flyter.

Sveket mot kurderna skall också ses mot bakgrunden av det omfattande offer kurderna gjort för att befria Syrien från de islamiska jihadisterna, IS. Också det säkert en stor källa till irritation hos den turkiska despoten som via smugglingen och indirekt stöd till IS aktiviteter, tjänat stora pengar på kriget i Syrien.

Nu väntar en ny tid med fascisten Putin som regerande "kejsare" över mellanöstern. Där fylls det vakuum som den demokratiska världen lämnar. Hur den utvecklingen kommer att gestalta sig återstår att se. Sveket mot kurderna är monumentalt och oerhört fegt.

2019.10.16

Jarl S

Turkiska folkmord

Turkiet är ett stort och mäktigt land i mellanöstern. Bryggan mellan öst och väst, och tillika medlem i försvarsalliansen NATO. Det är också ett land med en brokig och blodig historia. Utrensningen av armenierna och grekerna ur det turkiska samhället för ca 100 år sedan, har med stort fog kallats folkmord. Senare tiders undersökningar har också av oberoende internationella organ klassat det som hände för folkfördrivning och folkmord. Men den som i Turkiet hävdar den synpunkten i Erdogans (dagens) Turkiet, kan räkna med stränga fängelsestraff.

När Erdogan för ca 20 år sedan kom fram som ledare med politiska anspråk, klassades han som islamist av det dåvarande ledarskapet, och tilläts inte utveckla sin politik. För att i någon mån tvätta bort den stämpeln, allierade sig Erdogan med kurderna i Turkiet. Kurderna som är en minoritet med starka egna rötter och eget språk, har politiskt motarbetats och undertryckts av den turkiska majoriteten. Genom löften om rätten till en egen politisk plattform till kurderna, lyckades Erdogan legitimera sig som en öppen och demokratisk politiker, och manövrera ut den militära kontroll som ständigt funnits i Turkiet.

När väl valen var vunna, ändrade Erdogan spelplan, nu gällde det att få med sig det militära etablissemanget. Han öppnade upp för samarbete med militären, och mot de kurdiska miljoner som i valrörelserna lyft upp honom som ledare. Så agerar de maktpolitiker för vilka makten är det viktiga, inte principerna.

När så kampen mot ISIS fördes som hårdast i gränsstaden Kobane i Syrien, stod den turkiska militären med sina resurser och betraktade de hårda och bittra strider som slutligen vanns av kurderna. Där började ISIS tillbakagång i Syrien, i vilken kurderna varit en viktig militär faktor.

Kurderna har med stort mod och sitt blod försvarat de territorier man har kvar att leva på, och lyckats med uppgiften. Det irriterar Erdogan och hans anhang, som nu startat den “upprensning” han avser göra i det syriska gränsområdena mot Turkiet.

Turkiets diktator Erdogan

Det vi nu ser början på är samma grymma uttryck för folkmord och folkfördrivning som turkarna utsatte tidigare nämnda minoriteter för ca 100 år sedan.

Mönstret går igen tyvärr, och monstret som leder den utvecklingen har ett givet namn, Erdogan.

Men vi lever i en ny tid, och frågan värd att ställa är bland annat denna, hur länge skall NATO, FN och omvärlden blunda för det anfallskrig Turkiet startat?

2018.03.24

Jarl