torsdag, mars 01, 2018

Arbetarpartierna




Rejäl vinterkyla i gryningsljuset under min morgonrunda. Minus 13 och en snål blåsande vind får det att bita i kinderna. I landet i övrigt råder snökaos på många håll. Men denna i övrigt så snötunga vinter, lyser den vita varan nästan helt med sin frånvaro i landets andra stad. Vi får nöja oss med att se skidåkningen på Tv.

Nu när OS-yran är över, tränger sig vardagen på med andra “viktigheter”. En sammanvägning av de olika opinionsmätningar som gjorts i vårt land den senaste månaden visar fortsatt att KD med sina 2,9% är starkt hotat att få lämna riksdagen. Inte heller Miljöpartiet eller Liberalerna kan känna sig trygga, de balanserar båda på spärrgränsen 4%. Höstens val ser ut att bli en rysare på många sätt, inte minst vad avser bildandet av regering efter valet den 9 september. Nu träder också företrädare från både det “gamla och det nya” arbetarpartiet fram med förslag om att de båda partierna går samman och bildar regering efter höstens val. Tanken är naturlig och slående. Både SAP och M anser sig ju vara de riktiga företrädarna av det arbetande folket, och är naturligtvis det också om än i beteckningen arbetare och tjänstemän med en annan grov skattning. Men inget av partierna har troligen råd att officiellt gå ut med synpunkten av risk för att förlora röster av det skälet. ‘

Situationen efter valet kommer att kräva annat än valpropaganda.



Och ute i den stora världen fortsätter Putins Ryssland terrorbombningarna av de rester av demokratikämpar som ännu håller ut i Syrien. I det avseendet kan man med fog likna Putins agerande med den hjälp Hitler gav högerkrafterna i det spanska inbördeskriget på 1930-talet. Att västvärlden och FN inte vågar tala klarspråk i den här frågan, visar än en gång hur oändligt tandlös den organisationen är när det  gäller verkligt handlande. Av vilket demokratiskt skäl har stormakterna veto i säkerhetsrådet? Är inte alla röster lika värda??

Och i Trumps galleria av medarbetare har nu avhoppen tagit ordentlig fart. Den ena efter den andre lämnar nu det “sjunkande skeppet”, bildligt talat. Rådgivaren Hope Hicks är nu den senaste, samtidigt som granskningen av Trumps relationer med Putin Regimen blir allt mer närgången och svår att försvara.

År 2018 har alla förutsättningar att bli ett mycket spännande, och kanske omvälvande år.



2018.03.01

Jarl