Och det stora livsverket framför andra, friluftsreservatet i
Häggvik på Höga kusten, Mannaminne. Ett fantastiskt livsverk av denne allsidige
konstnär, född och uppväxt i Stockholm.
Vägen till Höga Kusten får nog till stor del tillskrivas hans
livskamrat Barbro. Väl där tidigt 80-tal, uppstod kärleken till platsen. Dess
magnifika natur på höjden över havsviken vid Häggvik. En bättre sinnebild för
begreppet Höga Kusten finns knappast.
Där ”plöjde” han ner de miljoner han fick för sin konst i
byggnader och föremål som speglade olika epoker och geografiska områden. Och
området blev en vallfartsort för ung som gammal. Restaurangen med sin
allmogestil var mycket populär, och tradjazzen strömmade inte sällan ut över
nejden.
Höstarnas musikfestivaler var ett givet inslag och lockade
stora publiker. Olika orkestrar från land och riken kring spelade i de olika
husen. Det var fart, fläkt och gemyt i varma sommarkvällar.Men livet var inte bara lätt. Under några år fick undertecknad Anders förtroende när det gällde arbetet med Mannaminne. Det är inte alltid lätt att vara framgångsrik i Janteland. Många av de ideer som bar hans signum, togs över av politikens och byråkratiernas företrädare. Det tekniska museet han ville skapa på Mannaminne placerades istället i Härnösand, och det Naturum som borde haft en given plats på Mannaminne, placerades istället för dryga kostnader som en bortglömd betongbunker under Skulebergets klippor. Som besöksmål hade Mannaminne under de goda åren ca 200.000 årsbesökare, mer än dubbelt så många som ex. vis länsmuseet i Härnösand.
På ålderns höst blev bördan alltför tung för det strävsamma
paret Anders och Barbro. Livsverket Mannaminne har övertagits av kommun och
landsting, säkert en lösning som var smärtsam för paret.
Med Anders Åbergs bortgång 23.1.2018, gick en stor
personlighet ur tiden. Men minnet kommer att bestå.
2018.01.24
Jarl
PS. Intresserade kan finna fler inlägg om Mannaminne genom att söka på ordet i bloggen.
