fredag, februari 16, 2018

I OS-tider





Vinter-OS i Sydkoreanska PyeongChang har hunnit ungefär halvvägs när detta skrivs. Tävlingar som trots vädrets makter ändå genomförs på ett organiserat och bra sätt. Hoten från grannen Nordkorea försvann inom loppet av någon vecka innan spelen, sedan den Nordkoreanska ledningen startat en charmoffensiv gentemot sin sydkoreanska granne och organisatör. Onekligen ett smart politiskt drag för att minska USA-s inflytande på den koreanska halvön.

Trumps trumpetande med löften om krig och förstörelse, kommer möjligen utmynna i att den politiska process nu är igång, som avser att på sikt få bort USA från den asiatiska spelplanen. Den utvecklingen styrs i stor utsträckning också av Kina, den nordkoreanska ledningens stöd i formell mening. Utan dess stöd när det gäller försörjning på olika områden, skulle Nordkorea inte kunnat motstå de sanktioner FN återkommande beslutat om, men misslyckats med att implementera.

På så sätt blir nu den koreanska halvön, dess historia och framtid uppmärksammad genom det massiva uppbåd av media och publik som kommit för att se tävlingarna, och för att uppleva och lära av dess historia.

För svensk del är spelen kvinnornas spel när detta skrivs. De har med skidor på fötterna plockat medalj efter medalj, medan det på den  manliga sidan har varit desto blekare. Den generationsväxling som är så viktig i all verksamhet, inte minst inom idrotten, har uppenbarligen fungerat långt bättre på den kvinnliga sidan.

Här på vårt lands västra kust har natten medfört ett tunt litet täcke av vit 0-gradig snö. Det knarrade så fint under skorna vid morgonpromenaden. En lisa för själen för en inflyttad norrlänning. Visst är det fint att få uppleva en släng av vinter även om den är mycket kort och temporär.

Det går mot ljusare tider, årsmötes tider, och snart också flyttfåglarnas återkomst. Visst är det något att glädjas åt.

2018.02.16

Jarl