Erdogans Turkiet

Erdogans turkiet år 2015. Genom Erdogans turkiet strömmar IS-krigare från olika länder i tusental till Syrien och kalifatets krig där. Turkiet är transitlandet nummer ett, och också kalifatets främsta handelspartner. Oljan från de erövrade oljefälten går via turkiska handelsvägar, och IS och den turkiska statsmaffian delar på intäkterna. Man har öppnat för den storskaliga flykten via egeiska havet över till de närliggande grekiska öarna. Gummibåtar finns att köpa, det kallas i väst för människohandel och styrs av för allmänheten okända, men av systemet tillåtna människohandlare. Intäkterna delas bland de inblandade, inklusive de turkiska myndigheter som lätt kunnat stoppa verksamheten.

EU 2016, man inser att ett stopp på immigrationen också har ett pris. Det priset måste betalas till Turkiet, och vara större än inkomsterna från flyktingsmugglingen. Den 18-e mars görs en överenskommelse med den turkiska ledningen, och helt plötsligt blir det stopp på inflödet via Turkiet. Priset blir 3 miljarder Euro 2016, ytterligare 3 miljarder euro 2018. Plus ett löfte om medlemskap i EU.

Turkiet 2016, en illa planerad och genomförd militärkupp stoppas. Erdogan tar tillfället i akt att fängsla 1000-tals personer, oberoende av om det varit med i kuppen eller inte. Oppositionella media stoppas och stängs eller tas över av “betrodda ledarskap”. Den politiska oppositionen, i synnerhet den med kurdisk grund, fängslas och lamslås. Erdogan avskaffar grunderna för demokratin, nämligen rätten för en opposition att verka. Landet blir en diktatur i likhet med den ryska förebilden. Erdogan knyter vänskapsband med Vladimir Putin. Smugglingsverksamheten med IS fortsätter.

Turkiet 2017, relationerna mellan NATO-landet Turkiet och övriga Nato-länder blir alltmer ansträngt. Erdogan beställer köper avancerade vapen av Ryssland. Ett Ryssland som bombat sönder den demokratiska rörelsen i Syrien, och aktivt gått in i Syrienkriget på Assads sida. Amerikanerna stödjer de Kurdiska förband som genom sina stora insatser stoppat IS i norra delen av Syrien, och IS “huvudstad” Raqqa befrias av kurdiska förband. Amerikanerna och kurderna vill klippa av smuggel vägarna mellan IS och Turkiet, genom att etablera en gränsstyrka som är stor nog att göra det, ca 35000 välutrustade och tränade  soldater.

Erdogans Turkiet anfaller kurderna med flyg och IS-stödda förband. Ett överfallskrig där kurderna saknar motmedel mot bombregnet. Nato-ländernas lama protester struntar Erdogan i, och USA blundar. När detta skrivs använder den turkiska ledningen samma filosofi som USA gjorde i Vietnam på 1970-talet. Med bombkrig och det av internationella överenskommelser förbjudna napalm, bombar nu Erdogans flyg civilbefolkningen i de kurdiska området, på syrisk mark.

Så startar en ny kamp mellan rätt och orätt. Och en prövning av också oss som ser det hända, och väljer att titta bort.

2018.01.31

Jarl