Det
är valår i Sverige. Så här i början av året putsar de politiska partierna på
sina valprogram. Sverigedemokraternas framgångar med sin främlingsfientliga
retorik har stannat av vid ca 15%, knappast en siffra som i sig är skrämmande.
Den nivån kan nog accepteras, och borde accepteras i ett demokratiskt samhälle.
Men just av det skälet är den omsvängning som nu ses i de andra ledande
partierna anmärkningsvärd och nedslående.
Nu
förefaller det som om både S och M, de båda ledande partierna kommer att göra främlingsrädslan
till en bärande del i årets valrörelse. Den gångna veckan har utspelen i media
i de avseendena varit många. Judarnas situation i europeisk 1930-tals politik,
antisemitismen, har i vår tid ersatts av en allmän främlingsrädsla. En attityd
som inte sällan drivs av de som har liten eller ingen egen erfarenhet av
samarbete med människor med annan kulturell bakgrund.
I
Sverige gäller svensk lag, och så skall det vara. Rättstillämpningen och
ordningen i det avseendet har de rättsvårdande myndigheterna. Om de inte gör
sitt jobb, skall orsaken sökas där. Inte genom att misstänkliggöra de drygt 2
miljoner människor med utländsk bakgrund, och deras barn, vilka kommit till
vårt land sedan 1970-talet. Sveriges utveckling hade inte varit i närheten av
där den är idag utan den invandringen. Den brottslighet man upplever i vårt
land skall bekämpas oberoende av vem som är förövaren. Men då måste också
myndigheter och politik skapa de förutsättningarna. Det skall inte var möjligt
att internationella stöldligor obehindrat och med fulla billast, skall kunna
lämna landet utan kontroll. Straffsatserna för grova brott, och
ordningsstörningar måste skärpas oberoende av vem som utför dem.
I
ropen på mer av fakta, rekommenderas de som är intresserade att läsa boken
“Utan invandring stannar Sverige”. Där återfinns den ekonomiska statistik som
vissa politiker borde läst in sig på, istället för att ropa efter den.
I Göteborg, som Moderaterna nu pekar ut som ett illa varande exempel, finns
mångfalden som ett självklart inslag i gatubild och näringsliv.
Kollektivtrafiken skulle rasa samman utan den mängd förare i kollektivtrafiken
som gör den möjlig. De flesta serviceyrken bygger också i allt väsentligt på
den arbetskraft som de invandrade innebär. Både stad och näringsliv är helt beroende av det arbete som görs av "invandrad" arbetskraft och deras avkommor.
Och
bemanningsföretagen som arbetar med att söka personer till olika verksamheter, vittnar
om att svensk företagsamhet och förvaltning, formligen skriker efter personal.
Det finns inget gott exempel på att slutna länder i längden blivit
framgångsrika.
De
länder som ser öppenhet och möjligheter som ledande begrepp är traditionellt
alltid de som står som vinnare. Just det borde de politiska partiernas
ledningar påminnas om.
2018.02.11
Jarl
