Men också tid för umgänge med nära och kära över matbord och olika spelplaner. Ett fint sätt att fördriva timmarna och samtidigt få stimulans och glädje av varann.
Och ute i den stora världen fortsätter den
amerikanska ledningen att radera ut sitt förtroendekapital. Det senaste
utspelet där Donald Trump använt uttryckat “shithoal countries” om länderna i
Afrika och delar av de karibiska öarna, har fått omvärlden att nu klart sätta
rasiststämpel på den amerikanska presidenten och hans ledning. Att han sedan
gör jämförelsen med Norge som ett “bra”
land förstärker bara den naziststämpel som nu allt fler sätter på
tyskättlingen av 2-a generationen, Donald Trump. Den ariska tanken har fått en
ledande företrädare i USA-s nuvarande president.
Den amerikanska konstitutionen och begreppet
människors lika värde och mänskliga rättigheter trampar Trump Administrationen
på med spikskor. Vallöftet om att göra “America great again”, rasar nu i takt
med att den splittring han skapar ökar i landet i stort.
Trevligt då att följa de som förstår och
försöker att ändra på den snedvridna bilden. Michael Moores film Where to Invade Next visad som
Dox-program i SVT häromkvällen var i det avseendet en lysande jämförelse mellan
länder i världen i övrigt och USA. En jämförelse som på inget sätt var till
USA-s fördel. Det är lätt att förblindas av sin egen självgodhet när man är
stor och stark. I ett historiskt perspektiv är i det sammanhanget tydligt,att
imperier kommer och går. USA-s förtroendekapital urholkas nu snabbt i takt med
Trumps utspel. Ser vi början till slutet på den amerikanska överhögheten nu?
Och visst finns det anledning att också
reflektera över det faktum att 8,7 miljoner amerikaner valt att bo och verka i
andra länder än sitt hemland. Innebär det att man aktivt val att flytta från
den havererade amerikanska drömmen?
2018.01.14
Jarl
