Den nya stormakten

Året är 1980. Den borgerliga regeringen i Sverige har tillsammans med Sveriges exportråd ordnat en delegationsresa för att stödja svensk exportindustri. Ledare för delegationen är dåvarande näringsminister Nils G Åsling. I delegationen återfinns undertecknad, då representerande ett svenskt exportföretag ledande på sitt specialområde.

Resan börjar i Saudi-Arabien. Skärmutställningar och samtal, den saudiska regeringen ordnar med fin middag i för deras del traditionell miljö, ett tält ute i öknen. Mycket mat och god stämning. Resan fortsätter via Indien till Kina.

I Kina väntar ett annat scenario. Landet är fortfarande ett fattigt bondeland, men med spirande ambitioner att lära av västländerna. Här är upplägget ett helt annat, Skolsalar fyllda med i kinesisk stil blåklädda unga män samt tolkar. Vårt budskap var att i detalj redogöra för hur den teknik våra produkter var uppbyggd av fungerade. Här handlade det om överförande av tekniskt kunnande. Under en veckas tid i Shanghai och Peking fick undertecknade utbilda kinesiska tekniker i den teknik vårt företags produkter var uppbyggda av och fungerade.

Shanghai

År 2002 och jag gör en rundresa i Kina igen. Borta är de svaga gula gatljusen. Gamla kvarter är rivna och ersatta av en helt ny stadsmiljö av modernt snitt. De trånga gatorna med sina mängder av cyklister, är ersatta av flerfiliga gator och en trafikmiljö som inte står något västerligt land efter. Länder som Kina och Indien har förstått värdet av utbildning, och är nu på väg att ta över rollen som framtidens stormakter.

Den amerikanska trumpska administrationen har lyckats med konststycket att på bara ett år, radera ut det förtroende landet har haft sedan 2-a världskriget. Sedan länge har Kina genom aktivt och positivt arbete i Afrika, skaffat sig en stark ställning där. President Trumps uttalande att dess länder är ”shithoal countries”, har effektivt reducerat USA-s ställning i Afrikas länder. Också i de asiatiska länderna omvärderas synen på USA. Dess roll som världspolis och ordningsman har på bara ett år fått en allvarlig knäck.

I internationell press ser man nu alltmer av Kina som en ledande stormakt. Dess inflytande ökar runt om i världen. Ekonomiska styrmedel används istället för militära. Man köper in sig i verksamheter och tjänster. Stora västerländska företag av strategisk natur köps upp eller samordnas med kinesiska intressen. Volvo i Sverige är ett sådant exempel. Erbjudandet att bygga en jättehamn i Lysekil ett annat. På senare tid också erbjudandet från kinesiskt håll att bygga en snabbjärnväg mellan Stockholm och Oslo. En restid som då skulle minskas från 5 timmar till under 3 timmar.

Alltfler experter och politiskt ledande personer söker nu anpassa sig till en framtida verklighet där USA-s roll har krympt väsentligt, och där den kinesiska rollen har blivit världsledande. En utopi ur 1980-talet, är på väg att bli verklighet 50 år senare.

2018.01.28

Jarl

Januarihelg

Mörka mornar och korta dagar. Januari är sig likt här nere på landets västra kust där snön lyser med sin frånvaro. Tid för att följa de tävlingar som hålls med snön som underlag i olika discipliner. Så mycket skoj och trevligt som man kan göra på det underlaget, något att sakna tidvis.
Men också tid för umgänge med nära och kära över matbord och olika spelplaner. Ett fint sätt att fördriva timmarna och samtidigt få stimulans och glädje av varann.

Och ute i den stora världen fortsätter den amerikanska ledningen att radera ut sitt förtroendekapital. Det senaste utspelet där Donald Trump använt uttryckat “shithoal countries” om länderna i Afrika och delar av de karibiska öarna, har fått omvärlden att nu klart sätta rasiststämpel på den amerikanska presidenten och hans ledning. Att han sedan gör jämförelsen med Norge som ett “bra”  land förstärker bara den naziststämpel som nu allt fler sätter på tyskättlingen av 2-a generationen, Donald Trump. Den ariska tanken har fått en ledande företrädare i USA-s nuvarande president.

Den amerikanska konstitutionen och begreppet människors lika värde och mänskliga rättigheter trampar Trump Administrationen på med spikskor. Vallöftet om att göra “America great again”, rasar nu i takt med att den splittring han skapar ökar i landet i stort.

Trevligt då att följa de som förstår och försöker att ändra på den snedvridna bilden. Michael Moores film Where to Invade Next visad som Dox-program i SVT häromkvällen var i det avseendet en lysande jämförelse mellan länder i världen i övrigt och USA. En jämförelse som på inget sätt var till USA-s fördel. Det är lätt att förblindas av sin egen självgodhet när man är stor och stark. I ett historiskt perspektiv är i det sammanhanget tydligt,att imperier kommer och går. USA-s förtroendekapital urholkas nu snabbt i takt med Trumps utspel. Ser vi början till slutet på den amerikanska överhögheten nu?

Och visst finns det anledning att också reflektera över det faktum att 8,7 miljoner amerikaner valt att bo och verka i andra länder än sitt hemland. Innebär det att man aktivt val att flytta från den havererade amerikanska drömmen?

2018.01.14

Jarl

Nyårstankar 2017

Om mindre än 2 dygn avslutar vi år 2017. Ett nytt och spännande år 2018 att se fram emot med  bland mycket annat val till kommuner, landsting och riksdag i vårt land. Men först kanske en liten tillbakablick på det år som snart avslutas.

I vårt land har året präglats i mycket hög grad av effekterna av den galopperande invandring vi fick del av under år 2015. En invandring som välkomnades av vår statsminister med ord om att här bygger vi inga murar. Bara för att någon månad senare göra just det, om än inte i fysisk mening. Sällan får man se och höra ledande politiker som så tydligt byter skepnad, som det Stefan Löfven gjorde i november 2015.

Nu ett drygt år senare, brottas kommunerna med kostnader i 10-miljarders klassen för de invandrare de fått på sin lott. Kostnader som staten skall betala, men ännu inte gjort det. De beloppen finns inte som reserver i de kommunala eller för den delen statliga kassorna. De skall tas någonstans ifrån, och reaktionerna kommer att mätas ut i kommande val.

En gång i tiden myntades begreppet att statens och det offentligas kaka var trygg om än inte så stor. Det var fint att ha jobb inom de sektorerna. I dagens Sverige är de offentliga jobben de som är svårast att fylla, nästan oavsett om det är skola, sjukvård, polis eller annat. Attraktionen att arbeta inom offentlig sektor lockar inte vår tids unga. Nog ligger här en stor utmaning för de offentliga arbetsgivarna.

Och frågan om lag och ordning växer nu starkt som samhällsfråga och problem. Illegala vapen strömmar in i landet, och dödsskjutningarna ökar kraftigt. Internationella stöldligor härjar i landet och har blivit ett jätteproblem för de många som drabbas. Om inte de problemen får en kraftig skärpning, riskerar vi att enskilda eller grupper tar lagen i egna händer.

Nu till den internationella arenan. Efter ett tämligen långt arbetsliv som haft stora inslag av internationella kontakter och resor, är det ofrånkomligt att perspektiven blir globala mer än lokala. Parat med både ett historiskt intresse och politisk verksamhet under många år, finns också de analyser som finns lätt tillgängliga för den som vill söka dem i vårt digitala samhälle.

I det sammanhanget kan noteras att den arabiska vår som hälsades med så stort positivt intresse för några år sedan, har förändrats till en verklig “höst”, eller mardröm för länder som Libyen, Syrien, Jemen, men också för andra närliggande länder i afrika och mellanöstern. Kriget i Syrien har totalt splittrat landet, och många miljoner tvingats på flykt undan bombregnet ryssarna tillsammans med regimen i Damaskus vräkt ut över de demokratiska krafter som strävat efter ett annat ledarskap. Inget tyder på att de problemen är lösta.

I länder som Kina och Indien pågår en tydlig militär upprustning. De är 2 jättar befolkningsmässigt och resursmässigt, som har en historia med slitningar i sina gemensamma gränsområden. På sikt kan de leda till allvarliga konfrontationer.

Och den kanske allvarligaste internationella utvecklingen under det gångna året är naturligtvis USA-s sönderfall politiskt under Donald Trump. Han som skulle göra America Great Again, har istället lyckats med konststycket att under sina 10 månader i ledningen, helt splittra landet. Av Medicinsk expertis har han diagnostiserats som sjuk och olämplig för det ämbete han har. Han har etablerat sig som en person som utan  problem byter uppfattningar som det för passar honom. Och hans behov av att via Twitter skapa en dagordning där varje dag speglar hans uppfattningar med givna kommentarer, är allt annat än statsmannamässigt.

Att det republikanska partiet ställt sig bakom honom är utomordentligt allvarligt för det politiska system som tidigare var ett föredöme för så många länder. Att den ryska påverkan på valet var stor är det inte längre något tvivel på, och inte heller att Wall Street i betydelsen de finansiella systemet genom att ekonomiskt med väldiga belopp till partiet och dess företrädare, också påverkat valet är otvetydigt. Korruptionen har idag nått sådana proportioner i USA, att konstitutionen är hotad. År 2018 kan i det avseendet bli ett ödesår.

Dagens blogg får sluta där, mycket mer skulle kunna skrivas om länder som Polen och Ungern, men tiden får ha sin gång och det finns alltid möjlighet att återkomma.

Från skribenten till läsarna en önskan om ett Gott Nytt År.

Det behöver vi alla i vår globalt sammankopplade värld.

2017.12.30

Jarl S

Politisk Sol-och vår

Början på maj är sjösättningstider. Så också här på Höga kusten. Det väl sammansvetsade gänget hade sin arbetsdag den 9 maj. Båt efter båt lämnade sina vinterplatser, för att med mobilkranens och vårt handhavande åter få vatten under kölarna. Och lite senare också sina imponerande master på plats.

Ljuset har kommit tillbaka, efterlängtat som alltid. Men också skuggorna från förr i kommunen norr om skogen. I den här bloggen finns en serie bloggar under titeln Vanstyrets politik, väl värda att läsa för den som är intresserad. Bloggarna beskriver en närmast sanslöst oansvarig skötsel av kommunal ekonomi, från det politiska ledarskapets sida. En utveckling som beskrivits i nyhetsmedia och rikspress, och fick SvT-s uppdrag granskning att göra ett timslångt program om delar av skeendena. Ett program som det ledande kommunalrådet öppet och ogenerat ljög i, när det gällde förankringen av vissa beslut.

I den härvan göms allt som borde få plats i någon av medias dramaserier. En naivt och hårt driven expansionspolitik från det politiska ledarskapets sida. En person som borde få pris före sin roll som ekonomisk sol-och vårare. Nog är det en prestation att få en kommuns ledarskap att i strid mot kommunallagens anda och bokstav via bolag investera 100-tals miljoner i aktiviteter i Afrika och Östeuropa. Och visst är det en närmast sagolik verklighet, att man för 400 kronor kan köpa miljonernas mångfald, miljoner på vilka han med sitt lämpligt positionerade bolag sedan kunnat leva på i åratal i Afrika.

Projekthungern, och den store spelarens önskan att mycket skall ge mer lyser igenom också i fortsättningen. "Landgrabbing" är ingen vacker företeelse, den utgår från att mark tas ifrån de som bor och verkat där i generationer med ofta korrupta medel. Att människomassor tvingas flytta från sina boplatser för att ge plats för olika typer av verksamhet.

Vår entreprenör om vi i vänlighetens namn får kalla honom så, lyckades också nästan med sin riktigt stora kupp, en kupp som skulle medfört att 100-tals miljoner av Sida-pengar, och sannolikt också andra offentliga medel, kommit att plöjas mer i de fantasiprojekt han målat upp. I grevens tid, vaknade tydligen kloka människor på Sida till insikt om vad man var på väg att ge sig in i, ytterligare engagemang i Eco Development stoppades. För Sida innebär det att man får ta kostnaden av de 50 miljoner man garanterat i ett inledningsskede, för entreprenören att han sannolikt har ytterligare ett antal miljoner på sina konton, men missade ”det stora bytet”.

Ibland är verkligheten verkligare än sagan. Det osannolika blir verklighet. Och i det politiska systemet, också i en demokrati, arbetar kvarnarna för att dölja svindlerierna. Om det finns mycket att skriva, men det får bli i en annan blogg.

2015.05.12

Jarl

Vanstyrets politik 4.

I föregående avsnitt under den här rubriken använde jag dansen som bild för utvecklingen. Det är nu dags att med grova penseldrag ta sig an de riktigt stora elefanternas dans runt guldkalven, det politiska lättsinnet representerat av kommunens kassa och kreditvärdighet.

Vi börjar med det nya SEKAB, men först något om det gamla. Jag väljer för enkelhetens skull här att enbart fokusera på kommunen norr om skogen när det gäller ägandet, väl medveten om att ägandet delades med också andra intressenter.

SEKAB var när det övertogs av kommunen via energibolaget ett väl trimmat och lönsamt företag. Vinsten låg på stadiga 50 miljoner per år, det var ett välskött företag, men det skulle snart bli ändring på det. In på arenan klev förföraren, låt oss kalla honom Etanol-Jesus. Under hans ledning skulle företagets lönsamhet totalt raderas ut, det skulle förvandlas till en enorm förlustkälla, omskrivet i riksmedia som landets troligen största politiska haveri när det gäller kommunal inblandning i näringslivet.

Ethanol-Jesus är den borne predikanten. Han bar på två agendor, dels den offentliga, dels den personliga. Den offentliga handlade om devisen ”bortom oljan”. Där predikade han etanolens välsignelse. Den skulle framställas ur skogsråvaran i norr. Stora fabriker skulle byggas här, och vår landsända på sikt bli ett Klondyke. Etanolens välsignade rikedomar skulle översvämma de norrländska kommunerna.

Den mer personliga agendan hade ett annat fokus. Där handlade det om att via ”landgrabbing”, mer eller mindre olagligt övertagande av stora markområden i Afrika, bygga upp enorma odlingar av sockerrör, för att den vägen ge råvara till etanolen. Och produktionen skulle ske i andra länder, Polen och Ungern initialt.

Samtidigt som den första agendan basunerades ut av etanol-Jesus och hans underhuggare till godtrogna kommunpolitiker i de norrländska kommunerna, planerade och genomförde han upprättandet och kapitaliseringen av bolag i olika afrikanska länder med pengar kommunmedborgarna trodde skulle gå till verksamhet därhemma.

 Hur många i de berörda bolagens styrelser som var informerade om dubbelspelet lär vi  aldrig få veta. Vad vi däremot vet är att det inte stannade med de afrikanska bolagen, Etanol-Jesus och hans vänner hann också med att etablera sig i Ungern och Polen med stora ekonomiska konsekvenser för kommunen norr om skogen.

Under resans gång framställdes via de kommunala bolag som officiellt var ägare till SEKAB återkommande krav på nytt kapital. Tillsammans har kommunen enligt den 2009, utgivna officiella skriften drygt 600 miljoner i lån och förbindelser till SEKAB.  Den afrikanska delen i Tanzania, Mozambiqe och Togo hann kosta 200 miljoner, innan kommunen norr om skogen kastade in handuken.  Etanol-jesus fick köpa den verksamheten för 400 kronor. Hur mycket av de 200 miljonerna som ingick i det köpet torde vara försett med högsta sekretess.

 Av satsningen på norrländska fabriker blev intet. Däremot kom man igång ordentligt i Polen och Ungern, satsningarna där har dragit mer än 300 miljoner, utan någon som helst avkastning.

Det nya SEKAB blev för kommunen norr om skogen ett totalt misslyckande. Dess skulder skulle bli en bärande del i det kapitaltillskott om ca 1000 miljoner som kommunen nu måste upp med för att rädda berörda kommunala bolag. Och kommunledningen har tvingats kapitulera när det gäller boskillnaden mellan den skattefinansierade kommunen, och de av aktiebolags lagstiftningen styrda bolagen. Någon utdelning från de kommunala bolagen de kommande åren är inte att räkna med, trots de enorma investeringarna.

Genom internbanken har alla lån, alla skulder placerats i kommunens knä. Där kommer de under många år framöver att stjäla resurser från omsorg, skola och andra kärnverksamheter.

Dansen om guldkalven, den kommunala kassan slutar inte där, mer skulle visa sig komma.

2012.06.11

Jarl S