I OS-tider

Vinter-OS i Sydkoreanska PyeongChang har hunnit ungefär halvvägs när detta skrivs. Tävlingar som trots vädrets makter ändå genomförs på ett organiserat och bra sätt. Hoten från grannen Nordkorea försvann inom loppet av någon vecka innan spelen, sedan den Nordkoreanska ledningen startat en charmoffensiv gentemot sin sydkoreanska granne och organisatör. Onekligen ett smart politiskt drag för att minska USA-s inflytande på den koreanska halvön.

Trumps trumpetande med löften om krig och förstörelse, kommer möjligen utmynna i att den politiska process nu är igång, som avser att på sikt få bort USA från den asiatiska spelplanen. Den utvecklingen styrs i stor utsträckning också av Kina, den nordkoreanska ledningens stöd i formell mening. Utan dess stöd när det gäller försörjning på olika områden, skulle Nordkorea inte kunnat motstå de sanktioner FN återkommande beslutat om, men misslyckats med att implementera.

På så sätt blir nu den koreanska halvön, dess historia och framtid uppmärksammad genom det massiva uppbåd av media och publik som kommit för att se tävlingarna, och för att uppleva och lära av dess historia.

För svensk del är spelen kvinnornas spel när detta skrivs. De har med skidor på fötterna plockat medalj efter medalj, medan det på den  manliga sidan har varit desto blekare. Den generationsväxling som är så viktig i all verksamhet, inte minst inom idrotten, har uppenbarligen fungerat långt bättre på den kvinnliga sidan.

Här på vårt lands västra kust har natten medfört ett tunt litet täcke av vit 0-gradig snö. Det knarrade så fint under skorna vid morgonpromenaden. En lisa för själen för en inflyttad norrlänning. Visst är det fint att få uppleva en släng av vinter även om den är mycket kort och temporär.

Det går mot ljusare tider, årsmötes tider, och snart också flyttfåglarnas återkomst. Visst är det något att glädjas åt.

2018.02.16

Jarl

Julimorgon 2015

Fredag morgon denna kyliga sommar. Skönt ändå med den nu nästan rituella morgonpromenaden. Att gå under den stora portalkranen på det nerlagda varvets område, är i sig mäktigt. Och en påminnelse om livets föränderlighet. Där förr 10 000 arbetare gjorde världens finaste fartyg, finns nu bara rester av den verksamheten, men väl en stor och väl fungerande ny stadsdel. Om läsarna undrar var, så är svaret Göteborg.

Nu en liten eloge till mina många ryska läsare. Nog är det lite roande att se att vissa perioder bloggen har fler ryska läsare än svenska. Trots att den är skriven på svenska och därmed borde vara svårtillgänglig att ta del av. Så om det är intresse från särskilt håll med beteckningar som FSB eller annat, är det bara att tacka för intresset.

Nu till dagsfrågor. Fick ett inspel från en av bloggens läsare häromdagen som är värt att kommentera. Allt fler äldre i välfärdslandet Sverige tar livet av sig pga. de nedskärningar som sker av pensionerna, och därmed deras livsförutsättningar. Om det borde det talas mycket, men makten tiger.

I synnerhet borde kvinnornas organisationer uppmärksamma den frågan, för vad det handlar om är i egentlig mening att det nya pensionssystemet som nu fått genomslagskraft, var ett yxhugg riktat mot kvinnorna. I synnerhet de som använt delar av sitt produktiva liv till att sköta hem och barn medan maken haft löneansvaret.

Den förändring som gjorde att ATP-systemets 15 år av intjänandetid för pension, ändrades till livslång intjänandetid, slog sönder kvinnornas trygghet i pensionsavseende på ett brutalt sätt. De är de stora förlorarna, och det märks på ökad fattigdom, ökad misär och som skrivits också ökning av självmordsfrekvensen bland de äldre.

Välfärdslandet Sverige har bytt fokus, de som känner sig som vinnare idag blir kanske framtidens förlorare i takt med att de kollektiva trygghetssystemen rivs sönder och ansvaret för också ålderdom och sjukvård alltmer privatiseras.

Det är bra med privata alternativ i olika avseenden, men också med den kollektiva trygghet vi i årtionden sett som garanten för det svenska i välfärdsarbetet. Om det finns det säkert skäl att återkomma till en annan dag och tid.

2015.07.31

Jarl

Sveket mot kvinnorna

Sveket mot kvinnorna

Det så kallade nya pensionssystem som beslutades för 20 år sedan, var den största nedmontering av ett av välfärdens fundament som gjorts i vårt land. Det stod inte uppenbart för den oinvigde, men det borde inte varit någon hemlighet för de politiker från landets ledande partier, som trumfade igenom systemet.

För att förstå dess implikationer kan man läsa de böcker som bland annat förre generaldirektören KG Scherman skrivit. Han var en av de ledande tjänstemännen bakom förändringen, och är nu en av dess starkaste kritiker.

Det som kanske är allra mest stötande i övergången till det nya systemet, är hur utomordentligt tydligt spetsen är riktad mot kvinnorna. Med de skrivningar man gjorde, rycktes tryggheten totalt bort för 100-tusentals kvinnor, något som totalt bröt mot de jämställdhetssträvanden som man samtidigt hela tiden driver.

Bakgrunden till det påståendet är enkelt att förstå. I det fina ATP-systemet utgick vid pension en ersättning om 80 % av tidigare lön, baserat på de 15 bästa åren av intjänande, och att man lönearbetat i 30 år. Den mallen gav kvinnorna utrymme att vara hemma under småbarnsåren, 10-talet år, något som var bra för både föräldrar och barn. Och så har också skett under de år mellan 1959 och 1995 ATP-systemet verkat, i väldigt många familjer. Tryggheten låg inbyggd i ATP-systemet, det gav utrymme för ett normalt familjeliv.

Den tryggheten plockades totalt bort i det nya pensionssystemet. Där bygger ersättningen på ett genomsnitt av lönen baserad på 40 år i arbetslivet. Den som är ensamstående, haft ett rimligt familjeliv under småbarnsåren, får nu betala med kraftigt sänkte pensioner. För dem handlar det om existensminimum och gamla besparingar när man skall få balans i verkligheten och betala sina räkningar. Det absoluta flertalet är kvinnor.

Och fattigdomen räknat efter EU-normen ökar nu år från år i vårt land, och har passerrat 200,000. Flertalet är kvinnor som arbetat deltid eller del av livet för att hinna med det som hemarbetet kräver.

I dagens läge ser vi också hur stressen i det som kallas familjepuzzlet är ett ständigt problem för dagens unga familjer. Man är medveten om att trygghetssystemet rivits itu, och priset får de och barnen betala. Har vi tid och råd med barn, är säkert en återkommande fråga i många ungas värdering av framtiden.

När man för 20 år sedan med falska argument skapade det ”nya pensionssystemet”, ryckte man undan mattan för den trygghet och välfärd som kännetecknat en 30-årig period i vårt land. Och priset betalas nu av de som allra mest behöver den.

2015.02.22

Jarl Strömbäck

Indiskt dilemma

Indien är ett stort land, eller subkontinent som dom gärna kallar sig själva. Lika stort som hela Europa, men med 3 gånger så många invånare. Mitt första besök i landet var redan i 17-års åldern. Senare skulle jag under 20 år bli en trogen besökare genom mitt arbete som marknadsansvarig för landet i ett världsomspännande företag.

Då, på 80-talet var det fortfarande ett tämligen slutet land. Ett land med en fot i den marxistisk/nationalistiska tankesfären, samtidigt som det engelska inflytandet var ständigt närvarande. Man är den största demokratin i världen befolkningsmässigt. Man har flerpartisystem och återkommande val till olika nivåer i systemet.

När det sovjetiska imperiet föll samman sent 80-tal, triggade det igång en annan inriktning av politiken också i Indien. Idag tillhör man de s.k. tigerekonomierna, BRIC-länderna. Man har ett väl utbyggt och bra utbildningssystem vilket bland annat skapat en mycket hög IT-kompetens i landet, med särskilt säte i provinsen Bangalore. Och landet har blivit världens näst största producent av film, och Bollywood ett etablerat begrepp.

I allt detta och mycket mer har också landets kvinnor tagit en aktiv och självklar del. Den Gamla sarin har fått ge vika för modernt klädda kvinnor. Ofta framgångsrika och alltmer självständiga. I det ligger också en utmaning gentemot de krafter som vill bevara den gamla kvinnorollen och kastsystemet,  under vilka kvinnan var underställd männens tyckande och krav.

Det som nu sker med kraftigt ökande gruppvåldtäkter mot de ”moderna ”kvinnorna har inget med sexualitet att göra. Rimligen ligger bakom det här gruppvåldet andra och mer fundamentala krafter, nämligen de som inte vill acceptera den snabba förändring som kommer de indiska kvinnorna till del.

I det indiska samhället finns en mycket stor och växande medelklass. Samtidigt är fattigdomen ständigt närvarande om man lämnar de rika kvarteren. Modernitet och det gamla feodala tänkandet kolliderar och tar sig ibland mycket obehagliga uttryck.

Nu reses kraven, med all rätt att myndigheterna markerar mot våldet. Allt annat borde vara uteslutet, men i ett land där 2/3-delar fortfarande lever under knapphetens stjärna, kan mycket hända.

2013.01.05

Jarl Strömbäck

Lika för alla

Den 21 januari för 10 år sedan mördades Fadime Sahindal för att hon markerat sitt oberoende mot sin familj. Hon var då 26 år gammal, och hade bland annat i riksdagen talat om den hederskultur som lägger en slavliknande börda på mängder av unga flickors axlar. De får inte välja sitt sällskap. Än mindre vem de vill ha som sin livskamrat.

Fadime var inte den förste som dödades av anhöriga, fallet PELA, där en ung flicka mördades efter att ha lockats ner till Kurdistan, har också varit en väckarklocka för många. Och än idag fortsätter det. Nu mer subtilt med balkongflickorna, de som av ”outgrundlig orsak” faller ner från balkonger och oftast antingen slår ihjäl sig eller skadas livshotande. Att fallen är arrangerade torde de flesta experter vara eniga om, men hur bevisar man att ett barn kastas ut från femte våningen i ett höghus??

I dagarna skall justitierådet Göran Lambertz lägga fram ett lagförslag mot barnäktenskap, och för rätten för de unga kvinnorna att göra sina egna livsval. Det är en angelägen synpunkt som förs fram. Dels därför att det handlar om många unga förtryckta flickor, enligt ungdomsstyrelsen 70.000 i vårt land. De stora flertalet från länder där kvinnor ”tillhört” männen och varit underordnad deras viljor.

Dels därför att ett samhälle som skapar olika synsätt på lag och ordning, också bygger upp spänningsfält i form av gråzoner där laglösheten får härja fritt. Den kulturrelativism som indirekt har rått i vårt land, och som har bejakat kvinnoförtrycket, har i princip inneburit att man offrat de unga flickorna i en absurd kohandel. Ni får göra vad ni vill med dem, om ni bara försöker bli snälla svenskar.

Lagen måste gälla lika för alla i vårt land, ny eller gammal svensk. Den synpunkten vill jag hoppas blir helt klar i Lambertz förslag.

På alla Hjärtans dag 2012

Jarl Strömbäck