Marsdagar, det här året präglat av vinterns
grepp över landet. Från vänner i norr rapporteras att mer snö kommit än
någonsin förr. Och ännu har inte vårvinterdagarna med takdropp kommit igång.
Det kan bli en lång väntan i år innan vårblommorna tinar fram.
För oss på landets västra kust har vinterna
gjort ett lamt försök att fördröja våren. Men ljusets återkomst och fåglarnas
ökande sång i träden bär bud om varmare och än ljusare dagar.
Och ute i den stora världen pågår maktkamperna på låg och hög nivå. Ryssarnas val att förgifta personer i England med nervgas skapar än en gång rubriker och påminner om den ryska ledningens totala brist på respekt för de människor man inte gillar. Morden på Litvinenko, Politkovskaya och Nemkov, vilka kommenterats i tidigare bloggar, är bara toppen på isberget. Att sedan den ryska ledningen förnekar all inblandning, saknar helt trovärdighet. Nog är det hög tid att omvärlden börjar reagera på riktigt.
Den amerikanska demokratin som den utvecklats
under mer än 200 år, är nu satt under attack av en president som vill se sig i
samma grandiosa sits som Putin. De som opponerar mot hans politik, sparkas och
ersätts med “egna ja-sägare”. Samma process pågår på många olika områden, inte
minst inom de rättsvårdande myndigheterna.
Men sannolikheten att två alfahannar som Trump
och Putin på sikt kommer att vara överens, är nog lika sannolik som på sin tid
överenskommelsen mellan Stalin och Hitler. I ett visst givet läge kommer konfikten mellan de
två att blossa upp. Ett expansivt Ryssland har med bombflygets hjälp fört fram
sina positioner i Syrien. Och de beslut som tagits i FN om vapenvila
respekteras överhuvudtaget inte av Assad och Putin.
Den utvecklingen är nog något som upprör inte
bara FN.
2018.03.14
Jarl
