I påsktider

Påsktider, ljusets och vårens återkomst. Så borde det vara, och är också i den första bemärkelsen. Ljuset och sommartiden är här, men på morgonpromenaden denna långfredag, visar temperaturen minus 5 grader också på landets västra kust.

 

Gryningsljus i påsktid

Årets påsk blir säkert minnesvärd och fin för de många i vårt land som värdesätter snö, skidor och skoterfärder till kaffestugor och rastställen där man kan njuta av strålande solsken i ett gnistrande snövitt landskap. Det är vårvinter när den är som bäst.

Samtidigt längtar nog många i landets sydliga delar på att få sätta igång med sitt trädgårdspyssel, och båtfolket att få börja arbetet inför sjösättning. Något som inte gärna görs när kylan biter i kinderna, och den globala uppvärmningen håller till på annat håll.

Annars är veckans snackis i stort fokuserad kring ett begrepp de flesta väl känner till, nämligen Facebook. Det globala nätverk som blivit en del av det normala kommunikationsmönstret för en majoritet av befolkningen i de utvecklade länderna. Ett nätverk där man har vänner och bekanta, byter tankar och åsikter i stort som smått. Men också ett företag som tjänar mycket stora pengar på reklam och försäljning av info om oss som medborgare. Information som kan skräddarsys för att styra riktad reklam till oss eller i förekommande fall utnyttjas av lobbyister och politiska partier för att styra de val vi gör, utan att vi egentligen förstår det.

Det som vi kallar sociala medier har kommit för att stanna, men på vilka villkor? Om de utnyttjas till att undergräva den demokrati vi tror oss leva i och med, kanske utvecklingen blir mer ett hot än en möjlighet? Hat och hot som en återkommande del, och ett problem i chattar och kommentarsfält gör också att mediet blivit en belastning och börda för många.

Dags att återgå till det interna arbetet och firandet av påsken med nära och kära, och att ännu ett år få önska läsarna en riktigt trevlig påsk.

2018.03.30

Jarl

Påsktid 2016

Påsktid i landet i norr, en fredens och fridens högtid. Ägnad åt familjeliv och utflykter. Underbar vårvinter i fjäll och på isar i norr. Vårblommor och vårkänsla i söder i vårt avlånga land. En tid för samvaro och trivsel, men också en tid för eftertanke. Inte minst mot bakgrund av senare tids händelser.

Våldet skördar planlöst i terrorismens värld. Nu bekräftas att också två svenska kvinnor fick sina liv utsläckta i attacken i Bryssel. Den ene på flygplatsen på väg hem för att fira påsk, den andre i tunnelbanan på väg till jobbet. Ytterligare en svensk kvinna ligger svårt brännskadad på belgiskt sjukhus.

Av de hittills 35 döda är alltså två svenskor. I det internationella samfundets nätverk kan vem som helst drabbas, givet att man är på fel plats vid fel tillfälle. Betecknande är också att en av de ledande i attentaten i Paris i November och i Bryssel hade svenskt medborgarskap. Det är inte flyktingar som flyr från bombregnet i Syrien eller på andra liknande platser, som utgör hotet mot Europas medborgare, frihet och integritet. Det är ländernas egna medborgare som i sitt hat mot det bestående samhället väljer det absoluta våldets väg för att manifestera sin vilja.

Och i skuggan av EU-s avtal med Turkiet har nu försöken att ta sig över från Libyen, en långt farligare väg, tagits upp igen. Nu försöker man med överfulla gummibåtar ge sig ut på havet igen med de konsekvenser vi sett tidigare.

I humanismens tidigare högborg tar alltfler flyktingar tillbaka sina asylansökningar, och ber om hjälp för att återvända till sina tidigare hemländer. Man har insett att drömmen om det nya hemlandet fastnat i en oberäknelig och plågsam väntan på en framtid där också de kunde ha en given roll i samhällsarbetet.

Så får de nya hårda kraven på gränskontroller och uppehållstillstånd den verkan man eftersträvat. Tidigare utfästelser om hjälp och stöd från ledande politiker har blivit till floskler. Tidigare sympatisörer till det svartlistade Sverigedemokraterna, återgår nu till sina gamla partier, sedan de visat sig uppfylla de Sverigedemokratiska synsätten.

Politikens väsen i ett nötskal när den den är som mest cynisk och opportunistisk.

2016.03.28

Jarl