Visst
är det intressant att notera att nästan alla som intervjuas, är så positiva
till deltagandet. Även de som uppenbart tagit sig vatten över huvudet, och inte
kommer att åka skidor ner till Mora. För dem väntar busstransport dit, och mat
och ombyten.
Med
egna erfarenheter från 13 lopp mellan Sälen och Mora är det lätt att dras med i
rapporteringen, och kanske också lusten att göra om prestationen ännu finns
där.
Årets
lopp blev speciellt, genom den utbrytning som 2 åkare gjorde med en gång. Dom
hade ett försprång på mer än 5 minuter som mest, men innan Hökberg var den
utbrytningen infångad. Nästa försök att smita från de övriga gjordes då av en
norsk löpare, och det såg länge ut som att han skulle lyckas. Men krafterna tog
slut och någon km innan Mora var han också infångad av klungan av åkare.
Som
så många gånger förr blev det en rafflande spurt som avgjorde vem som blev
vinnare i världens mes prestigeladdad skidlopp. Norrmannen Nygaard var riktigt
rörd av glädje över sin prestation.
Damernas
lopp blev också en verklig solskenshistoria . En av de kvinnliga svenska
skidåkare som funnits med i många år Lina Korsgren, fick äntligen triumfera.
Länge ledde en norsk åkare damklassen, men vid Oxberg, 3 mil från Mora var
Korsgren ifatt henne. Segermarginalen här blev ovanligt stor, med än 4 minuter.
Förhållandena
i spåren den här gången var utmärkta. Alla som var med fick nog uppleva
skidåkning när den är riktigt bra, och organisationen runt Vasaloppet, eller
för den delen Vasaloppsveckan, är föredömlig. Vid undertecknads första lopp
1965, var antalet deltagande drygt 4000. En snörik vinter även den, men utan
den maskinutrustning som man nu har för att preparera spåren. Ännu finns i
minnet jobbet med att ta sig fram i djupsnön i dåligt preparerade spår.
Men
av någon anledning blev det återkommande besök och deltagande. I år var 16000
anmälda deltagare. Och anmälningarna till loppet kommande år fylls snabbt under
de kommande veckorna.
Visst
är det ett intressant fenomen.
2018.03.05
Jarl
