Vacker morgon denna januaridag. Äntligen en
morgon med klarblå himmel, efter dagar med vinterrusk, dis och snöslask. Kanske
kommer solen att visa sig också när dagen ljusnat. Dags för några noteringar om
aktuella händelser i vår spännande omvärld.
Spekulationerna om vad som kan tänkas hända
inför vinter-OS i Sydkorea har varit många, givet ordkriget mellan USA och
Nordkorea. Rädslan för konflikter har fått en del deltagare att meddela att man
inte kommer att åka dit av rädsla för nordkoreanska attacker. Nu har istället
efter åratal av frusna förbindelser, samverkan under bara ett fåtal dagars
förhandlingar skapats mellan Nord- och Sydkorea. De tidigare antagonisterna har
till och med gått med på att skapa gemensamma lag i vissa idrotter, något som
för bara ett par veckor sedan skulle setts som en galen utopi.
Så snabbt kan spelplanen ändras i det politiska spelet, för ett spel är det. Nordkorea slår med detta in en kil mellan USA och Sydkorea. Trumps krigsretorik har fått helt andra resultat än de han rimligen kunnat förutse. Hur långvarig den här islossningen blir får framtiden utvisa, intressant är den i vart fall.
Ett annat land av långt samarbete med USA är
NATO-landet Turkiet. Där har man under alla åren efter 2-a världskriget haft en
tät samverkan med USA. På det sättet var landet också en NATO- spjutspets i mellanöstern. Med
Erdogan, landets numera enväldige diktator, har det samarbetet frusit till is.
Erdogans ilska över att USA inte utlämnar “ex-turkar” vilka Erdogan vill ta
hand om på sitt sätt är stor. Ännu större kanske hans ilska över att USA i
Syrienkriget samverkar med, och stödjer den kurdiska delen i Syrien. Kurderna
är åter i blickpunkten för den galne diktatorn som hatobjekt. Så stor är hans
frustration att han nu vänt sig till den forne fienden Ryssland för att finna
en ny vän i Putin.
I all denna soppa finns det anledning att
påminna sig utvecklingen i Europa under upptakten till det 2-a världskriget. Då
samverkade Stalins Sovjet med Hitler-tyskland i delningen av Polen och de
baltiska staterna. Den samverkan förvandlades till blodigt krig när Hitler med
sin krigsmaskin angrep Stalins välde 1941. En tvekamp på liv och död som
slutade med Berlins fall drygt 4 år senare.
Det finns ett gammalt påstående att krig inte
startas av demokratier, men väl av demagoger och diktatorer. Med den utsikten
över det politiska skeendena i vår omvärld, finns kanske anledning att följa
utvecklingen.
2018.01.18
Jarl
