Vasaloppssöndag

Vasaloppssöndag, en av  årets högtider för många människor. Dels de som skall åka de 9 milen mellan Sälen och Mora, dels en stor publik, vänner och anhöriga som följer kampen i de vita spåren. En kamp som är lika mycket en prövning av den egna förmågan, som någonting annat.

Visst är det intressant att notera att nästan alla som intervjuas, är så positiva till deltagandet. Även de som uppenbart tagit sig vatten över huvudet, och inte kommer att åka skidor ner till Mora. För dem väntar busstransport dit, och mat och ombyten.

Med egna erfarenheter från 13 lopp mellan Sälen och Mora är det lätt att dras med i rapporteringen, och kanske också lusten att göra om prestationen ännu finns där.

Årets lopp blev speciellt, genom den utbrytning som 2 åkare gjorde med en gång. Dom hade ett försprång på mer än 5 minuter som mest, men innan Hökberg var den utbrytningen infångad. Nästa försök att smita från de övriga gjordes då av en norsk löpare, och det såg länge ut som att han skulle lyckas. Men krafterna tog slut och någon km innan Mora var han också infångad av klungan av åkare.

Som så många gånger förr blev det en rafflande spurt som avgjorde vem som blev vinnare i världens mes prestigeladdad skidlopp. Norrmannen Nygaard var riktigt rörd av glädje över sin prestation.

Damernas lopp blev också en verklig solskenshistoria . En av de kvinnliga svenska skidåkare som funnits med i många år Lina Korsgren, fick äntligen triumfera. Länge ledde en norsk åkare damklassen, men vid Oxberg, 3 mil från Mora var Korsgren ifatt henne. Segermarginalen här blev ovanligt stor, med än 4 minuter.

Förhållandena i spåren den här gången var utmärkta. Alla som var med fick nog uppleva skidåkning när den är riktigt bra, och organisationen runt Vasaloppet, eller för den delen Vasaloppsveckan, är föredömlig. Vid undertecknads första lopp 1965, var antalet deltagande drygt 4000. En snörik vinter även den, men utan den maskinutrustning som man nu har för att preparera spåren. Ännu finns i minnet jobbet med att ta sig fram i djupsnön i dåligt preparerade spår.

Men av någon anledning blev det återkommande besök och deltagande. I år var 16000 anmälda deltagare. Och anmälningarna till loppet kommande år fylls snabbt under de kommande veckorna.

Visst är det ett intressant fenomen.

2018.03.05

Jarl

Vasaloppssöndag

Stilla morgon på landets västra kust. Det våras, i rabatterna sticker vårblommorna upp sina blad, och på enstaka håll syns också årets första blommor. Ljuset och våren är här.

På annat håll i landet kallas årstiden vårvinter. Också en härlig tid, med skidåkning i backar och terräng. Och alla de stora tävlingarna har sina finaler under den här tiden. När detta skrivs har just starten gått för det 93-e Vasaloppet. När det 50-e Vasaloppet gick av stapeln fanns undertecknad med, liksom för ytterligare 13 lopp. Lopp som lämnat många minnen, i huvudsak positiva. Men också minnen av strapatser som tävlingen sent 80-tal när det kallaste loppet någonsin kördes. Det var mer än -30 grader på delar av banan den dagen. Många var de som inte klarade kylan och måste bryta. Men också lopp i strålande solsken, som gjorde det väldigt svårt med spår och fäste. Den längsta tiden, drygt 10 timmar slet undertecknad vid ett sådant tillfälle.

Annars är det stor skillnad på då och nu. Med moderna maskiner kan man hålla spåren fina på ett helt annat sätt än förr. Ändå blir det en väldig skillnad på spår kvaliteten vi ser i TV när de bevakar de ledande åkarna, och hur det ser ut när 1000-tals åkare kört sönder spåren. Vasaloppets 90 km än en stor prövning för de

flesta motionärer, men också ett minne för livet.

Det moderna livets stress och prestationsraseri kanske är del av också Vasaloppets succe. Naturligtvis parat med den utomordentliga organisation som omhändertagandet av alla åkande innebär. Att sova på golv i sporthallar eller skolsalar är legio för de flesta av dessa 1000-tals åkare. Att stiga upp vid 4-tiden på morgonen efter en natt med mycket lite sömn. Efter lite gröt vid 6-tiden eller tidigare sätta sig i bussen för transport till startplatsen vid Berga by. Allt för att ta en plats så långt fram i sin startgrupp som möjligt. Och sedan stå där och trampa en timme eller mer innan starten går, för att sedan prestera under 8-12 timmar som det gäller för så många.

Det är vasaloppet för den stora massan av motionärer. För många den största fysiska prövning man någonsin utsatt sig för. Men en prövning som alltid kan avbrytas om det inte funkar. Någonstans mellan 5-10 % av de som startar varje år, bryter loppet och tar bussen till Mora.Väl där väntar plastpåsen med kläder, buss till en skola eller industri där man får duscha och en väl behövd måltid innan hemresa med ännu ett minne man inte glömmer.

2017.03.04

Jarl

En ny stjärna född!

För vänner av svensk skidsport, har den första veckan av januari varit en högtidsstund. Tour de Ski, den största av prövningar gick då av stapeln ännu en gång. De svenska framgångarna har inte varit särskilt stora under senare år. Vi minns Charlotte Kallas bejublade klättring och vinst 2008, sedan dess har vinsterna uteblivit. I år fick hon en värdig ersättare på tronen som framtidsnamn i sporten.

Stina Nilsson, som i 4 av deltävlingarna spurtade ner de övriga konkurrenterna, orkade inte stå emot anstormningen i den långa och hårda slalombacken den sista dagen, men hon är väl värd att hyllas för sina många delsegrar, fler än någon annan svensk varit i närheten av.

Charlotte Kalla har fått en värdig efterträdare som landets främsta kvinnliga längdåkare, i den av så många älskade skidsporten. Om några veckor väntar nya stora tävlingar, VM i finska Lahtis. Låt oss hoppas att framgångarna fortsätter, och att sporten kan rensas från de som inte förmår tävla utan att dopa sig.

2017.01.11

Jarl

OS-ande framgångar

Med 14 egna Vasalopp i bagaget och ett stort intresse för skidåkning, är det orimligt att inte kommentera undren i det nu pågående OS-tävlingarna. Av alla sporter är skidåkningen den som intresserar undertecknad mest. Kanske har det med den svett och möda som ligger bakom framgången. Kanske har det med kampen att göra, den enskildes kamp mot klocka och medtävlare.

Hur som helst med det, skidornas ädla sport är stor i vårt land, det visar inte minst det stora intresse som finns för både motion och tävlan.

Och när nu ”under sker”, som de i OS-spelen, då finns det anledning att glädjas med utövarna. Visst solkas IOK-s trovärdighet än en gång genom det sätt som spelen presenterats i olika dokumentärer. Korruption, polisvåld och slavliknande arbetsförhållanden har skapat den miljö som vi nu ser tävlas i.

Om det finns mycket att orda i den Putinstyrda hårt kontrollerade ryska verkligheten. Men det förtar inte den bedrift som görs av de aktiva. Den bygger på hårt arbete, och förtjänar vår respekt.

Så, utan att nämna några namn. Tack för glädjestunderna vid TV och radioutsändningarna. Ni som segrar lyfter också upp oss andra. Framgång föder framgång heter det ju. Låt oss hoppas på att det också stämmer i vidare mening än den rent sportsliga.

2014.02.16

Jarl Strömbäck/SPI Välfärden

Vårvintersöndag

Solen skiner och snön är gnistrande vit när jag söndag morgon vid 9-tiden lastar in skidorna i bilen. Det är dags för en fin vårtur i den speciella terräng som kallas Rutberget i Norra Ångermanland. Väl på parkeringen vid tjärnen i skogen noterar jag att jag inte är första bilen på plats. Ett 10-tal har hunnit före.

Spåret de ca 6,5 km upp till ”hotellet” är inte lättåkt. Nattens kyla har gjort is i spåren av gårdagens värme, och det är bakhalt. Spåret letar sig hela tiden uppåt, mer eller mindre. Svetten lackar väl uppe vid raststugan. Däruppe finns redan Ingvar, en gammal bekant sedan många år. Vi pratar om mångahanda ting och njuter i förmiddagssolen medan tillströmningen av åkare tilltar.

Efter en timmes fika och prat blir det dags att göra en sväng över myrarna, och ner till bilen. Det bär neråt, och är en prövning också för vana skidåkare. I skuggan är spåret isigt snabbt, där solen fått fäste suger det fast i den mjuka snön. Det gäller att kontrollera åkningen, om man inte vill stå på örona i isig skarsnö. Drygt 2 timmar i solen och 15 km på skidorna, det är dags att åka hem.

Där väntar dusch och en välbehövd lunchmiddag innan själen också skall få sitt. Det är vårkonsert med David Lindgren, känd från bland annat melodifestivalen, och den lokala konsertorkestern. Nya människor med musiken som intresse fyller lokalen, gammal och ung. Stämningen är riktigt fin, och musiken spänner från klassiskt till nyskrivet och modernt. Ett Thomas Ledin potpurri får avsluta konserten, och publiken tackar med stående ovationer.

Kulturen i sin ursprungliga form av musik och teater, är en viktig värdemätare på varje samhälle. I kommunen norr om skogen är den hårt trängd av andra politiska prioriteringar, och undertecknad var symptomatiskt nog den ende av kommunens 61 i fullmäktige som bevistade konserten.

En fin vårvinterdags skymning avslutar en aktiv dag, där både kropp och själ fått sin beskärda del av positiva upplevelser.

2013.04.16

Jarl Strömbäck/SPI