Cynismens pris

Så har då det två ledare som mer än andra ansvarar för blodbadet på kurderna visat sina rätta ansikten. Kurderna få 120 timmar på sig att kapitulera för Erdogans miliser och slaktare, och den amerikanske presidenten Trump applåderar upplägget.

Vad är det då man kapitulerar inför, och vilken framtid kan tänkas vänta dem som överlämnar sina vapen till bödlarna.

Så här rapporterar Amnesty International, del i en mer omfattande rapport publicerad den 18.10:

—Den turkiska militära offensiven i nordöstra Syrien har fullständigt ödelagt den syriska civilbefolkningens liv. De har ännu en gång tvingats fly från sina hem, och de lever i ständig skräck för urskillningslösa bombningar, bortföranden och utomrättsliga avrättningar. Den turkiska militären och deras allierade har visat upp en fullständig brist på respekt för civila liv. De har attackerat bostadsområden och där dödat och skadat civila, säger Kumi Naidoo, Amnesty Internationals generalsekreterare.

—Turkiet är ansvarigt för de handlingar som begås av de syriska grupper som de stödjer, beväpnar och leder. Så här långt har Turkiet gett dessa väpnade grupper fri lejd att begå allvarliga övergrepp i Afrin och på andra platser. Vi uppmanar Turkiet att sätta stopp för övergreppen, ställa ansvariga inför rätta och skydda civilbefolkningen som lever i de områden de kontrollerar. Turkiet kan inte undfly ansvar genom att delegera krigsbrotten till väpnade grupper.

De som nu med livet som insats kämpar för sin och de sinas framtid mot den turkiska övermakten, har av allt att döma att välja mellan att bli avrättade summariskt av de turkiska terroristerna och deras legoknektar, eller att strida för sin sak så länge man förmår. Omvärlden är van att tala om brott mot krigets lagar och mänskligheten, men mer än tal blir det inte. Vem kan tänka sig att konfrontera den turkiska despoten uppbackad av Trump och Putin?

Det kurdiska folket får nu betala ett högt pris för den cynism som manifesteras av det turkiska angreppet på dem. Och  naturligtvis den självgodhet och totala brist på respekt för mänskligheten  som nuvarande ledarskap i framför allt USA, Ryssland och Turkiet visar.

2019.10.18 

Jarl S

Sveket mot kurdena

Fortfarande mer än +10 i luften på morgonpromenaden. En skön sådan, men mörkret påminner om årstiden. Det är ändå mitten av oktober, och vi är inne i det som brukar kallas den mörka årstiden.

Mörkt är det också, men kanske i fler avseenden, i de kurdiska områdena i Syrien. Turkiets övervåld på det kurdiska folket förfärar omvärlden, men utan att det innebär några lättnader för kurderna. Kritiken mot USA och dess president som gav turkarna grönt ljus för invasionen, är stor, men vad bryr det honom. Donald Trump som skulle göra “America great again”, är på väg att förvandla det stora landet till en internationell pygme. Någon ingen längre kan se upp till och lita på.

Just nu får kurderna bära korset i form av turkarnas angrepp, helt oprovocerat från deras sida.

Det är heller inte första gången Turkiet utmärker sig i sådana här hänseenden, slakten på de armeniska och grekiska minoriteterna i landet, för ca 100 år sedan lämnade djupa sår som ännu inte är läkta. Kurderna i Turkiet har på samma sätt piskats av den turkiska övermakten när helst det fallit den ledande makten att göra så. Och för tillfället är det despoten Erdogan som svingar bilan i form av sin NATO-utrustade krigsmakt.

USA hade tveklöst kunnat stoppa angreppet, men Trump valde att samspela med Erdogan, lika barn leka bäst heter det ju. Självgodhetens apostlar finner glädje i sitt gemensamma umgänge, även när blodet flyter.

Sveket mot kurderna skall också ses mot bakgrunden av det omfattande offer kurderna gjort för att befria Syrien från de islamiska jihadisterna, IS. Också det säkert en stor källa till irritation hos den turkiska despoten som via smugglingen och indirekt stöd till IS aktiviteter, tjänat stora pengar på kriget i Syrien.

Nu väntar en ny tid med fascisten Putin som regerande "kejsare" över mellanöstern. Där fylls det vakuum som den demokratiska världen lämnar. Hur den utvecklingen kommer att gestalta sig återstår att se. Sveket mot kurderna är monumentalt och oerhört fegt.

2019.10.16

Jarl S

Oktoberdagar 2019

Högtrycksväder över landet, och högtrycket kommer från norr. Det betyder låga temperaturer och nattfrost. men också fina soliga dagar. Dags för årets sista långa skärgårdstur. Det är frost på båtens däck när vi går ombord. Kursen sätts nordlig och vi passerar öar, samhällen och platser där det sommartid är stort båtliv. Nu ligger kajerna öde och tomma och alla sommarrestauranger är stängda. Men stillheten har också sin charm, och de fiskebåtar som pilar omkring för att kolla sina hummertinor, påminner om det som ändå är skärgårdens själ och ursprung, betydelsen av fisket. Fred, frihet och trivsel i en del av världen, Oro för nya krig i en annan.

Kurdistan är och var en given geografisk och kulturell enhet, också på den tiden för nu ca 100 år sedan när stormakterna på den tiden, Frankrike och Storbritannien lade ut gränserna för de olika länderna i mellanöstern efter det turkiska väldets sammanbrott. Kurderna är världens största etniska grupp utan egen stat, och borde av det skälet givet blivit ett eget land. Den splittring av kurderna på olika länder som gällt och gäller än, har återkommande orsakat strider och konflikter.

I dagsläget kontrollerar kurderna delar av norra Syrien, och har där skapat den tryggaste och säkraste delen i hela Syrien, något som nu hotas av despoten från norr, Erdogans Turkiet. Det var med hjälp av kurdernas röster i Turkiet som Erdogan valdes till landets statschef för ca 10 år sedan. När han väl fått makten, och konsoliderat den genom att utmanövrera sina motståndare, gav han sig också på kurderna. Deras parti i Turkiet ogiltigförklarades, samma parti som lyft 
Erdogan till hans ämbete. Partiets ledare fängslades, allt i ett försök att än en gång kväsa kurderna.

Efter ett antal år när Erdogan-diktaturen tjänat bra med pengar på att i smyg stödja IS med vapen och utrustningar i utbyte mot olja, har nu kurderna med USA-s hjälp stoppat den rörelsen. Det måste reta Erdogan till vansinne, eftersom han nu beslutat att öppna krig mot kurderna utan någon egentlig orsak. Kurderna i Syrien utgör inget som helst hot mot Turkiet.

Att USA som under ett antal år samverkat med kurderna för att krossa IS, nu tillåter Erdogan att med sin övermakt angripa kurderna är direkt svinaktigt. Det är ett uttryck för ett USA som helst mist sin moraliska och etiska kompass, och under Trumps ledning krympt till oigenkännlighet i det avseendet.

Varken mellanöstern eller världen behöver ytterligare krig, bara galningar kan söka den typen av uppgörelser.

2019.10.08

Jarl S

New Zeeland i fokus

Nya Zeeland, vackra öar och ett samhälle och en natur som mycket liknar de nordiska länderna i styre och synsätt. Demokrati och välfärd, fredligt och fridfullt. Besöken där har lämnat mycket positiva minnen,inte minst av sydöns fina centrum Christchurch. Men också dit hittar extremismen. Dödsskjutningarna vid fredagsbönen i moskeerna den 15.3, med sina minst 50 dödsoffer, blev en påminnelse om den galenskap som är en del av vår tid. En händelse som inte landets egna befolkning orsakat, utan en inrest terrorist bär ansvaret för.

I skuggan av den islamistiska terror som IS i mellanöstern varit och är exempel på, växer också den militanta extremismen på den yttersta högerkanten. Av många säkerhetstjänster är det ett hot som i sig är lika viktigt att bevaka som något annat. Att det våldet kan utlösas plötsligt och utan förvarning är del av dess signum. Breivik i Norge för några år sedan, Nya Zeeland häromdagen, de återkommande skjutningarna i USA med ofta rasistiska motiv. Och i flaggparader går nu extremismen fram på ett sätt som har sina rötter i fascismens 1930-tal.

I fallet Nya Zeeland har politiken handlat snabbt och resolut, och förtjänar stort beröm för det. Automatvapen förbjuds med omedelbar verkan, både att säljas och inneha. Förövaren av dödsskjutningarna hade köpt sina vapen helt lagligt innan dådet. Nu ansluter sig Nya Zeeland till samma lagar som också gäller i Australien. När skall USA förstå värdet av att också göra så?

Och i propagandans namn gör nu den turkiska presidenten Erdogan, sitt bästa för att smutskasta den västliga världen inför de kommande valen i Turkiet. Han gör sig till tolk för en alldeles egen extrem syn på händelserna, där den västliga världen i sin helhet bär ansvaret för det en enskild terrorist orsakat. Erdogans slogan i sin uppblåsta retorik är att turkarna kan bara lita till sig själva.

Så blir den ena extremismen bränsle till den andra.

2019.03.21

Jarl S

Politisk stormvarning

En mulen och våt morgon denna årets kortaste dag. Vintersolståndets dag. Men juleljusen lyser upp torg och balkonger, och innan dagen är slut kommer också en av de stora julmarknader att ha fått besök av undertecknad med vänner. Men nu till dramatiken i den politiska världen, för dramatik på högsta nivå handlar det om.

Den här gången går tankarna inte så mycket till den svenska situationen, dess dramaturgi är tämligen fastslagen. En månads respit, några korta beslutsmöten och vi har en ny regering eller beslut om nyval. Tålamodet är uttömt liksom arguments arsenalen.

Nej, den verkliga dramatiken går till utvecklingen i USA. Donald trumps löfte till sina “vänner” Erdogan i Turkiet, och Putin i Ryssland att dra tillbaka de amerikanska trupperna i Syrien, har fått den amerikanska överbefälhavaren Mathis att med en kraftfull markering av sitt avståndstagande, lämna in sin avskedsansökan. Strömmen av personer med förnuft som hoppat av den trumpska administrationen fortsätter, och därmed också det amerikanska ledarskapets sönderfall.

Ett tillbakadragande av de amerikanska trupperna i Syrien är inget litet beslut. Erdogan har redan markerat, att när väl de amerikanska trupperna är borta, kommer han att anfalla de kurdiska trupper, som tillsammans med de amerikanska har varit ledande i kampen mot IS.

Rysslands ingripande och terrorbombningarna av de demokratiska krafterna i Syrien, kom också att bygga på vissheten att man i USA-s ledning hade en person vilken man kände och kontrollerade. Resultatet blev också det blodbad vi sett i Syrien, och den flyktingkris som skakar i första hand EU samarbetet.

Den kurdiska krisen som varat i snart 100 år, skapades på sin tid av de europeiska stater, främst Frankrike och Storbritannien, som drog landsgränserna för de som senare blev de olika staterna i mellanöstern. Kurderna som var en tydlig kulturell och språklig enhet, delades då upp och underkastades Turkiet, Syrien, Iran och Irak istället för att bli ett eget självständigt land. Den strävan efter självstyre som kurderna arbetat för i de olika länderna, har hanterats på olika sätt. När nu den turkiska de-facto diktatorn Erdogan meddelat att han kommer att utplåna det kurdiska inflytandet i norra Syrien, är det inget annat än ännu ett folkmord som är under utveckling.

Det är den utvecklingen vi har att se fram emot, givet att USA och EU lämnar kurderna i sticket. Världen har aldrig blivit fredligare av att despoter tillåts att krossa och underkuva minoriteter. Ett FN lamslaget av Ryska och Kinesiska veton kommer inte att ingripa. Det är mot den bakgrunden utvecklingen i USA skall ses.

2018.12.21

Jarl S

Brinnande bilar etc.

Augusti, den sista sommarmånaden är redan halvvägs när detta skrivs. Höstmörkret har dragit in över nejden igen, och den extrema värmen har bytts mot mer av svensk sommar. Det innebär också att de stora skogsbränderna ser ut att ha släckts. Återstår att slicka såren, räkna på skadorna och vem som skall betala vad?

Knappt har den ekvationen startats så drabbas en mängd oskyldiga människor av den plåga som urbana ligister står för. 150 bilar uppbrända mer eller mindre vid samma tidpunkt i en samordnad aktion från ett antal ligistgäng på olika orter på landets västra kust. Fred- och frid förvandlas under några timmar till närmast krigslika förhållanden. Det urbana livets unga och slumrande gerilla har slagit till i sin strävan skada det bestående samhället. Också det en utmaning som heter duga i valtider. Den aktionen kommer med stor sannolikhet att påverka valutgången, i vart fall på drabbade orter.

Och i den stora världen har nu kampen intensifierats mellan två av dess alfahannar, Trump och Erdoğan. Nu slåss de två NATO-medlemmarna intensivt med hittills ekonomiska vapen, i en strävan att få den andre att böja sig. Och som en oskyldig men nyttig gisslan sitter en medelålders amerikansk pastor i turkiskt fängelse, och där lär han nog bli sittande bra länge ännu av retoriken att döma.

Härskandet när det är som sämst, har verkligen fått två ledande företrädare i Trump och

Erdoğan. Och i smyg måste Putin och den kinesiska ledningen mysa åt eländet. NATO-s flank i Orienten håller på att falla sönder, kommer det att accepteras, eller blir lösningen en militärkupp igen i Turkiet?

Sannolikheten är inte stor den här gången, alltför många meningsmotståndare sitter redan i Erdoğans fängelser, övriga håller masken oavsett vad man egentligen tycker och tänker. Och de stora massorna matas med Erdoğans propaganda, samtidigt som Liran rasar och priserna på människors dagligvaror stiger.
Årets höst ser ut att bli het på mer än ett sätt, intressant, men kanske också skrämmande.

2018.08.16

Jarl

Turkiska folkmord

Turkiet är ett stort och mäktigt land i mellanöstern. Bryggan mellan öst och väst, och tillika medlem i försvarsalliansen NATO. Det är också ett land med en brokig och blodig historia. Utrensningen av armenierna och grekerna ur det turkiska samhället för ca 100 år sedan, har med stort fog kallats folkmord. Senare tiders undersökningar har också av oberoende internationella organ klassat det som hände för folkfördrivning och folkmord. Men den som i Turkiet hävdar den synpunkten i Erdogans (dagens) Turkiet, kan räkna med stränga fängelsestraff.

När Erdogan för ca 20 år sedan kom fram som ledare med politiska anspråk, klassades han som islamist av det dåvarande ledarskapet, och tilläts inte utveckla sin politik. För att i någon mån tvätta bort den stämpeln, allierade sig Erdogan med kurderna i Turkiet. Kurderna som är en minoritet med starka egna rötter och eget språk, har politiskt motarbetats och undertryckts av den turkiska majoriteten. Genom löften om rätten till en egen politisk plattform till kurderna, lyckades Erdogan legitimera sig som en öppen och demokratisk politiker, och manövrera ut den militära kontroll som ständigt funnits i Turkiet.

När väl valen var vunna, ändrade Erdogan spelplan, nu gällde det att få med sig det militära etablissemanget. Han öppnade upp för samarbete med militären, och mot de kurdiska miljoner som i valrörelserna lyft upp honom som ledare. Så agerar de maktpolitiker för vilka makten är det viktiga, inte principerna.

När så kampen mot ISIS fördes som hårdast i gränsstaden Kobane i Syrien, stod den turkiska militären med sina resurser och betraktade de hårda och bittra strider som slutligen vanns av kurderna. Där började ISIS tillbakagång i Syrien, i vilken kurderna varit en viktig militär faktor.

Kurderna har med stort mod och sitt blod försvarat de territorier man har kvar att leva på, och lyckats med uppgiften. Det irriterar Erdogan och hans anhang, som nu startat den “upprensning” han avser göra i det syriska gränsområdena mot Turkiet.

Turkiets diktator Erdogan

Det vi nu ser början på är samma grymma uttryck för folkmord och folkfördrivning som turkarna utsatte tidigare nämnda minoriteter för ca 100 år sedan.

Mönstret går igen tyvärr, och monstret som leder den utvecklingen har ett givet namn, Erdogan.

Men vi lever i en ny tid, och frågan värd att ställa är bland annat denna, hur länge skall NATO, FN och omvärlden blunda för det anfallskrig Turkiet startat?

2018.03.24

Jarl

Erdogans Turkiet

Erdogans turkiet år 2015. Genom Erdogans turkiet strömmar IS-krigare från olika länder i tusental till Syrien och kalifatets krig där. Turkiet är transitlandet nummer ett, och också kalifatets främsta handelspartner. Oljan från de erövrade oljefälten går via turkiska handelsvägar, och IS och den turkiska statsmaffian delar på intäkterna. Man har öppnat för den storskaliga flykten via egeiska havet över till de närliggande grekiska öarna. Gummibåtar finns att köpa, det kallas i väst för människohandel och styrs av för allmänheten okända, men av systemet tillåtna människohandlare. Intäkterna delas bland de inblandade, inklusive de turkiska myndigheter som lätt kunnat stoppa verksamheten.

EU 2016, man inser att ett stopp på immigrationen också har ett pris. Det priset måste betalas till Turkiet, och vara större än inkomsterna från flyktingsmugglingen. Den 18-e mars görs en överenskommelse med den turkiska ledningen, och helt plötsligt blir det stopp på inflödet via Turkiet. Priset blir 3 miljarder Euro 2016, ytterligare 3 miljarder euro 2018. Plus ett löfte om medlemskap i EU.

Turkiet 2016, en illa planerad och genomförd militärkupp stoppas. Erdogan tar tillfället i akt att fängsla 1000-tals personer, oberoende av om det varit med i kuppen eller inte. Oppositionella media stoppas och stängs eller tas över av “betrodda ledarskap”. Den politiska oppositionen, i synnerhet den med kurdisk grund, fängslas och lamslås. Erdogan avskaffar grunderna för demokratin, nämligen rätten för en opposition att verka. Landet blir en diktatur i likhet med den ryska förebilden. Erdogan knyter vänskapsband med Vladimir Putin. Smugglingsverksamheten med IS fortsätter.

Turkiet 2017, relationerna mellan NATO-landet Turkiet och övriga Nato-länder blir alltmer ansträngt. Erdogan beställer köper avancerade vapen av Ryssland. Ett Ryssland som bombat sönder den demokratiska rörelsen i Syrien, och aktivt gått in i Syrienkriget på Assads sida. Amerikanerna stödjer de Kurdiska förband som genom sina stora insatser stoppat IS i norra delen av Syrien, och IS “huvudstad” Raqqa befrias av kurdiska förband. Amerikanerna och kurderna vill klippa av smuggel vägarna mellan IS och Turkiet, genom att etablera en gränsstyrka som är stor nog att göra det, ca 35000 välutrustade och tränade  soldater.

Erdogans Turkiet anfaller kurderna med flyg och IS-stödda förband. Ett överfallskrig där kurderna saknar motmedel mot bombregnet. Nato-ländernas lama protester struntar Erdogan i, och USA blundar. När detta skrivs använder den turkiska ledningen samma filosofi som USA gjorde i Vietnam på 1970-talet. Med bombkrig och det av internationella överenskommelser förbjudna napalm, bombar nu Erdogans flyg civilbefolkningen i de kurdiska området, på syrisk mark.

Så startar en ny kamp mellan rätt och orätt. Och en prövning av också oss som ser det hända, och väljer att titta bort.

2018.01.31

Jarl

Kraftmätning

Vacker morgon denna januaridag. En helg för aktiviteter i lätt vinterväder. Frisk luft och positiva vibbar. Så kan det te sig från gräsrotsnivån. Ute i den stora världen hopar sig höst molnen, bildligt talat.

Stort är dramat, och kraftmätningen i USA, där kampen om budgeten nu lamslår delar av det offentliga, skattefinansierad samhället. Politikens väsen bygger på vägande av olika synpunkter, kompromiss och beslut. Åtminstone är det så i det demokratiska perspektivet. När motsättningarna blir för stora, som i det nuvarande fallet, uppstår lätt låsningar som blir mycket svåra att överkomma.

Donald Trumps besatthet att få bygga den mur mot Mexiko han basunerade ut i valrörelsen, kommer inte mexikanarna att betala. Alltså vill Trump nu att den skall betalas av de amerikanska skattebetalarna, något som inte demokraterna vill acceptera. Under det år som gått har också Trump-administrationen avskaffat 130 lagar som tillkom under Obama, till skydd för i första hand miljö och minoriteter i det amerikanska samhället. Det har naturligt nog varit smärtsamt för demokraterna och den majoritet som i opinionsmätningar nu stödjer  dem. Kraftmätningen nu har förvandlats till en pajkastning där snart sagt allt ät tillåtet. Och den roll som presidenten har av opartisk överordnad ledare, har Trump struntat i från första dagen i ämbetet.

Polariseringen i det amerikanska samhället blir allt större, och var det skall sluta återstår att se. Det är ingen tillfällighet att också stansade beskrivare i USA och annars, ser på det nuvarande ledarskapet med stor oro. The Queen of Liberty och den konstitution hon anses står för, är nu satt under stor press.

Och i Turkiet skriar ännu en krigshetsare, Erdogan. Nu förklarar han krig mot de syriska kurder, som genom sina insatser har varit en ledande kraft när det gällt att besegra IS. När striden stod hård om region staden Kobane, gjorde turkarna inget för att hjälpa den där hårt prövade befolkningen. Nu bombar man de kurdiska samhällena i Syrien, ett oerhört brott mot vett och anständighet.

Det är hög tid för EU att nu sätta ner foten, och för NATO att göra sin stämma hörd. Ett land som startar anfallskrig i Natos namn, är det rimligt utan organisationens stöd och bifall?

 Återigen prövas de demokratiska folkens förmåga och vilja att ingripa i skeendet.

2018.01.21

Jarl

Konfliktsökare

 

Augustimörkrets tid är här. Tänk ändå så fort sommaren går, och kanske i synnerhet ett år som detta, när blåst och regn har varit mycket frekvent. Men skam den som ger sig, låt oss hoppas att senhösten blir desto finare.

Ute i den stora världen går utvecklingen tyvärr i vissa avseenden den glana vägen. Konfliktsökande ledarskap parat med auktoritära synsätt håller på att helt rasera den turkiska demokratin. Vart den utvecklingen tar vägen är skrivet i stjärnorna. Vad som är tämligen säkert är att det kommer att leda till kompetensflykt från landet, i första hand för de 100-tusentals personer som nu berövas sina anställningar, och därmed livsförutsättningar.

Och i USA har Donald (Duck) politiken fortsatt. Ständiga utspel av olika slag, sällan eller aldrig förankrade hos någon annan än personen som twittrar. Och nu den uppblåsta konflikten med lilleputtlandet (relativt USA) Nordkorea.

Allt tydligen för att få rubrikerna och uppmärksamheten. Och i all tysthet så pågår nu arbetet med att i lagstiftning och på annat sätt begränsa den Trumpska administrationens makt. Aldrig sedan konstitutionen skapades har den utsatts för större prövningar, och aldrig heller har väl det amerikanska folket utsatts för maken till utflippat ledarskap.

Konfliktsökandet är i det sammanhanget en ledstjärna i presidentens agerande. På sikt kommer det att göra USA både fattigare och ett land med minskat inflytande. Det är nu bara det politiska systemets inneboende tröghet som håller honom kvar vid makten. För det politiska system som fört Trump till makten, har också behov av att skydda sin egen integritet, även om det kostar på.

2017.08.10

Jarl

Årsmötestider

Driver dagg, faller regn blir tanken på morgonpromenaden i rikets andra stad denna sena marsdag. Det är vår i luften och städpatrullen är ute för att sopa upp vinterns grus och sand från gångstråk och cykelbanor. Det är årsmötes tider och dokument skall färdigställas, kallelser skall skickas ut, lokaler bokas och mycket annat. Tiden går fort och tiden har sin gång.

Bland dagsnyheterna noteras att en av vår tids nya aspiranter till titeln envåldshärskare och diktator, Turkiets Erdogan, nu bedriver åsiktsregistrering på personer med turkiskt ursprung i europeiska länder, bland dem Sverige och Tyskland. Båda länder där han vill kunna driva valpropaganda inför den turkiska omröstningen om den turkiska konstitutionen. Ett regelverk han vill ändra för att göra sig omöjlig att avsätta.

Så är också Nato-landet Turkiet, på väg att lämna demokratiernas skara med dunder och brak. Och i Turkiet piskas nu stämningar upp som påminner om de i Tyskland på 30-talet. Flaggorna viftar och demagogen vräker ut sin ilska över de länder som inte underkastar sig hans nycker. Europa och EU har sannerligen utmaningar att möta i vår tid. Må Merkel och andra kloka ledare ha styrkan att stå emot galenskaperna från Erdogan och Trump.

Trumpen är ett tillstånd av surmulenhet i svensk mening. I så måtto passar namnet Trump synnerligen väl på den amerikanske presidenten. Han gör sitt bästa för att bryta ner de institutioner som bär den amerikanska demokratin. Nu senast handlar det om att riva ner de regelverk och den organisation som finns för miljöskyddet i USA. Rovdriften på  kol och olja skall återupptas enligt Trump, några miljöproblem ser han inte, trots all expertis med andra uppfattningar.

Här hemma kan vi vara glada över att bo i ett av de vädermässigt mer skyddade områdena i världen. Vi slipper de orkaner som släpps lösa i allt högra grad, och  styrda av ändringarna i klimat och värme blir allt häftigare. Då är det bara skönt att en  sen marsmorgon känna fukten i ansiktet under morgonpromenaden.

2017.03.29

Jarl

Kampen om demokratin

För den som vill förkovra sig i de ryska utvecklingen efter Putins tillträde, finns mycket att lära. Att den ryska demokratin har förvandlats till ett maffiavälde där de som uppfattas som hot mot detsamma, elimineras får vi ständiga bevis för. Senast nu när ett av de vittnen som skulle lämna underlag till undersökningar av Trump-lägrets ryska kontakter, mystisk “fallit” 4 våningar. Se bifogad länk http://resistancereport.com/world/man-thrown-fourth-floor/

Nu förs också kampen om den amerikanska demokratins överlevnad alltmer intensivt. hoten och språkbruket blir allt oförsonliga. När nu USA-s ledande organ när det gäller “intelligence”, FBI och NSA på allvar går in i undersökningarna över vad som pågår, har äntligen de organen tagit sin del av ansvaret för försvaret av demokratin och den amerikanska konstitutionen. Trumps påstående att Obama-administrationen skulle ha avlyssnat honom, är bevisligen lögn. En lögn liksom det mesta Trump presterar.

Men galenskapen är inte ett hot mot fred och utveckling bara i USA, liknande och än värre är situationen i Turkiet. Natolandet vars ledning, i vars ledning despoten Erdogan försöker piska upp motsättningar mellan muslimerna i allmänhet och den ursprungliga befolkningen inte minst i EU-länderna. Fredsprojektet EU, kallar han nu nazism, och använder ett språkbruk som saknar motstycke i modern tid. Om talesättet “att medlen helgar målen”, så kan man undra vilka målen för Erdogan är?

Den gryende våren möts av allt annat än vår i politisk mening. För historiskt skolade personer görs nu jämförelser med situationen innan 1-a Världskriget. Efter en lång period, 70 år och tre generationer av fred, piskas nu motsättningar upp som inte borde finnas. Kampen mellan de onda och de goda förs alltmer intensivt och oförsonligt.

2017.03.22

Jarl

Kampen om demokratin

För den som vill förkovra sig i de ryska utvecklingen efter Putins tillträde, finns mycket att lära. Att den ryska demokratin har förvandlats till ett maffiavälde där de som uppfattas som hot mot detsamma, elimineras får vi ständiga bevis för. Senast nu när ett av de vittnen som skulle lämna underlag till undersökningar av Trump-lägrets ryska kontakter, mystisk “fallit” 4 våningar. Se bifogad länk http://resistancereport.com/world/man-thrown-fourth-floor/

Nu förs också kampen om den amerikanska demokratins överlevnad alltmer intensivt. hoten och språkbruket blir allt oförsonliga. När nu USA-s ledande organ när det gäller “intelligence”, FBI och NSA på allvar går in i undersökningarna över vad som pågår, har äntligen de organen tagit sin del av ansvaret för försvaret av demokratin och den amerikanska konstitutionen. Trumps påstående att Obama-administrationen skulle ha avlyssnat honom, är bevisligen lögn. En lögn liksom det mesta Trump presterar.

Men galenskapen är inte ett hot mot fred och utveckling bara i USA, liknande och än värre är situationen i Turkiet. Natolandet vars ledning, i vars ledning despoten Erdogan försöker piska upp motsättningar mellan muslimerna i allmänhet och den ursprungliga befolkningen. Fredsprojektet EU, kallar han nu nazism, och använder ett språkbruk som saknar motstycke i modern tid. Om talesättet “att medlen helgar målen”, så kan man undra vilka målen för Erdogan är?

Den gryende våren möts av allt annat än vår i politisk mening. För historiskt skolade personer görs nu jämförelser med situationen innan 1-a Världskriget. Efter en lång period, 70 år och tre generationer av fred, piskas nu motsättningar upp som inte borde finnas. Kampen mellan de onda och de goda förs alltmer intensivt och oförsonligt.

2017.03.22

Jarl

USA-s Erdogan

Så har då USA fått sin Erdogan, eller Mussolini om man gå längre tillbaka historiskt. En svulstig, vulgär skrävlare som vet bäst om allt och alla. Som talar i stackato, staplar påståenden utan grund och vetenskap. Så talar den som lite vet och lite förstår.

Och i sitt installationstal gick han till angrepp mot den konstitution han nyss svurit att hedra på podiet, nämligen det demokratiska systemets fundament, det amerikanska partisystemet.

Precis som potentater före honom, utmålar han sig som folkets man, något han varken är eller någonsin kommer att bli. Uppfödd och uppgödd i en miljö där just utnyttjandet av människor gjort honom stenrik, försöker han nu inbilla folk att han är deras man

Anti-Trump demonstration 21.1.2017 Washington

.

Sökandet efter den starke mannen har medverkat till att han är där han är. Många har redan ångrat sina proteströster, att dom fick det genomslag de fick. Och de världsomspännande demonstrationerna lördagen den 21.1, kommer att gå till historien som den största världsomspännande demonstration som någonsin hållits på en och samma dag, mot en och samma person och det den mannen står för. Enbart i USA beräknas ca 4 miljoner deltagit.

Make America great har blivit hans slagord. Amerika är great redan som det är. Framför allt har det varit en frihetens och det öppna samhällets fanbärare genom tider av både krig och fred. Nu har man för första gången fått en president som öppet förklarat krig mot den öppenheten. I Trumps värld eftersträvas samma kontroll av media som förebilderna Putin och Erdoğan utgör.

Som aldrig förr kommer den amerikanska konstitutionen och demokratin att prövas under det nya ledarskapet. För världsfredens skull är det bara att hoppas det arvet skall vara starkt nog för att kuva Trumpismens hot mot demokrati, frihet och öppenhet i världens viktigaste land.

2017.01.22

Jarl

Brittsommar

Det är verklig brittsommar när vi stiger av tåget i Kalmar den 9 september. Solen skiner och det är åter sommarklädda människor vart än man ser. Vi skall under ett par dygn tillsammans med gamla vänner köra simulatorträning av båtar och fartyg på sjöbefälsskolans fina utrustning. 35 knop i hamnområdet i Sidney, det är en häftig upplevelse på sitt sätt.

Vi skall se hur den svenska flottans stolthet “Kronan”, kapsejsade och sjönk utanför Öland på grund av felaktig manövrering. Och vi skall gå igenom det som en gång var Svea Rikes nyckel, Kalmar slott. Man glömmer så lätt att det danska riket började endast några mil söder om Kalmar under de 700 år som södra Sverige var danskt land.

Ute i stora världen försöker nu Ryssland och USA att få till en vapenvila i Syrien som håller. Hur det kommer att lyckas får framtiden utvisa, men nog borde den konflikten övertygat omvärlden, att det är inte mer våld som behövs. Var finns förnuftet och viljan till demokratiska reformer?

I USA glider initiativet alltmer över till den galnaste av alla de presidentkandidater som funnits i modern tid. Donald Trump manglar sakta men säkert ner Hillary Clinton. Hon kommer att behöva enormt mycket stöd av media och det politiska blocken, både demokrater och republikaner, om hon skall kunna vinna presidentvalet. Med Mussolini/Trump som president i USA, kommer den amerikanska konstitutionen snart att vara hotad. Och det faktum att kritisk granskning visar att Trump bygger hela sin retorik på falska föreställningar, påståenden och lögner, påverkar tydligen inte den stora grupp, vilka ser honom som någon sorts ny frälsare.

Så har diktatorer kommit fram tidigare och i många andra länder. Erdogan i Turkiet den senaste. Ett land som i och för sig ofta har balanserat på en skör tråd i demokratisk mening, har nu förvandlats till ett land där kritik mot regimen leder till fängelse, avskedanden och misär. 70 år efter den senaste stora stormen, hopar sig molnen igen. Glömskans gissel släpper fram galenskapen, och de vanliga människorna blir de första och största offren.

Mötet i Kalmar var så positivt och givande som möten med vänner skall vara. Prideparaden var en imponerande uppvisning av karnevalskaraktär i det strålande vackra vädret, och med något 1000-tal deltagare.

Tillbaka i vardagen väntar andra möten med annat innehåll. Också det med mening och innehåll.

2016.09.12

Jarl

Gatans parlament

Sensommar 2016. På landets västra kust har solen sedan midsommar visat sig minst av alla orter som visas upp i SMHI-s solfilm. Hårda vindar och återkommande regnskurar har varit den senaste månadens väder. Bättre då på ostkusten och i norr, som fått fler än dubbelt så många soltimmar.

Och i politiken också semester, stillheten råder i landet i norr. Riksrevisionens politiserade ledning, uthängd i media och med förtroendet kört i botten, ges ändå av riksdagens konstitutionsutskott fortsatt förtroende. Vi lever i paradoxernas tid tycks det ibland.

I USA har nu äntligen media startat den granskning av presidentkandidaterna, som borde gjorts långt tidigare. Nu framträder också ledande personer med bakgrund i den amerikanska säkerhetstjänsten, med uppfattningen att Donald Trump har anknytningar till Putin-regeringen i Ryssland,vilka strider mot amerikansk säkerhetspolitik. Anklagelserna blir allt tydligare, men kommer det att hjälpa? Trump har gatans parlament som sin spelplan och söker där sitt stöd.

I vår splittrade tid har gatans parlament fått allt större utrymme, uppeldade av agitatorer som Donald Trump i USA och Erdogan i Turkiet. I den andan ryms inte sans och förnuft, där styrs agerandet av populism, politikerförakt och misstro mot det bestående samhället. I den andan skräms alternativa synsätt till tystnad, och demokratins vissnar bort i takt med att, som i fallet Turkiet, media inte tillåts förmedla alternativa synsätt.

Samtidigt som Turkiet kräver visumfrihet till EU för sina medborgare, drar man in passen för 10-tusentals människor, för att därmed stoppa deras möjlgheter att fly landet. Så arbetar diktaturen för att frånta medborgare deras mänksliga rättigheter. Så skapas grogrunden till mänskligt lidande, kommande och växande konflikter.

Med livslång erfarenhet av resor i mängder av länder, är det svårt att lämna de internationella frågorna. De utgör grunden för världsfreden, och därmed också välfärden för oss alla.

De som haft turen och lyckan att växa upp i de karga nordiska länderna inkluderade.

2016.08.07

Jarl

Historien upprepar sig

“Historien upprepar sig”, är ett uttryck som brukar användas ibland och med rätta. Winston Churchill beskriver i sina prisade memoarer från första världskriget, utvecklingen åren innan det stora kriget bröt ut. Hur fred och frihet och framgång, gradvis bröts ner och utvecklades till den då största katastrofen i mänsklig historia.

De beskrivningarna har sina likheter i vår tid. Det är 70 år sedan 2-a världskriget avslutades. Ett par generationer har tillkommit under den tiden, de flesta har växt upp i en värld av fred utveckling och relativ frihet. Demokratin växte sig stark årtiondena efter kriget, men utmanas nu åter av krafter vars agenda bygger på våld och ofrihet.

Det Syriska exemplet håller nu på att slå rot också i Turkiet. Envåldshärskaren Al-Assad i Syrien har sin motsvarighet i Turkiets Erdogan. Turkiets snart enväldige härskare fick sin anledning att gripa den absoluta makten, genom den misslyckade militärkuppen, en kupp han med sin säkerhetsorganisation naturligtvis kände till, och vars konterattack var väl planerad och tidssatt.

Nu skall 10-tusentals människor, med eller utan inblandning i kuppen berövas sina livsförutsättningar, akademiker, lärare, intellektuella, alla de som på något vis kan tros hysa kritik mot den maktgalna hjärnan. Och det lättledda folket jublar, som det har jublat historiskt på åt tidigare starka ledare med namn som Mussolini, Hitler och Stalin., Ledare vars mål varit envälde och vars medel har varit våldet. Erdogan har nu visat sitt rätta ansikte, och Europa kan se fram emot ännu en flyktvåg.

För vad är alternativet för den som brännmärkts, berövats sina försörjningsmöjligheter och därmed också sina livsförutsättningar? Europa och västvärlden står inför ännu en prövning av monumentalt slag, nämligen den att med mycket tydlig röst och dess medel, visa Erdogan och hans anhang att den utveckling som vi ser nu måste stoppas. Alternaivet, att Turkiet blir ett nytt Syrien är ingen omöjlighet. Och den utvecklingen förskräcker.

2016.07.21

Jarl

Turkiskt dilemma

Efter de senaste dagarnas dramatik i Turkiet, och de återkommande kommentarerna om det landets ledarskap, är det givet att landet får bli fokus för det här avsnittet i bloggen. Erdogan, en slipad politiker med mycket stort ego och en minst sagt diffus uppfattning om värdet av demokrati, har utsatts för ett försök till statskupp.

När detta skrivs ser allt ut att rinna ut i sanden, något hundratal människor har dödats i försöket, och många fler kommer att gå ett mycket ovisst öde tillmötes. Militära statskupper brukar aldrig vara långsiktiga lösningar på staters problem. Än viktigare i det här avseendet är orsaken till statskuppen, och vad som nu kommer att hända.

Erdogan och hans anhang har under de senaste åren tydligt tagit avstånd från normala demokratiska principer. Partier som hotat honom har förbjudits och ledande företrädare har fängslats. Delar av media som vågat kritisera utvecklingen har ockuperats av hans styrkor, försetts med strikta direktiv med innebörden att regeringen och Erdogan som person inte får kritiseras, hans politik inte ifrågasättas.

Mot den bakgrunden har tydligen missnöjet blivit så omfattande att försök till en statskupp av grupper av yngre militärer gjordes och misslyckades. Nu hotar dödsstraff för de som varit ledande i kuppförsöket. Och med säkerhet ytterligare restriktioner när det gäller vad som får sägas och göras i landet. Demokratin som redan är ett bländverk mer än realitet, kommer ytterligare att ersättas av envälde.

Turkiet går nu den ryska vägen, demokratin försvagas, låt vara med kulisser av styrt medbestämmande. Den utvecklingen kommer på sikt att ge än större återverkningar på utvecklingen i Mellanöstern. Kurdfrågan som funnits med som ett utomordentligt stort sår i landets historia det senaste århundradet, kommer att ytterligare försvåras. Erdogan söker inte efter lösningar, han kräver underkastelse. I den myllan växer inga vackra blommor, och Europa som demokratins vagga kommer att få tilltagande problem med landet och dess ledning.

Det är svårt att sympatisera med försöket till statskupp, men lätt att se orsakerna till det. Och utfallet blev dessvärre att Erdogans ställning stärks ytterligare.

2016.07.17

Jarl

EU och skurkstaten

Det har sina fördelar att i stort sett hela sin yrkestid varit verksam i en internationell miljö. Resornas mångfald till olika länder på olika kontinenter parat med inläsning av historik har gett en viss kunskap, väl värd att bära med sig.

Ett av de länderna är Turkiet, ett land som efter sin storhetstid när man kontrollerade i stort sett hela mellanöstern, famlat efter en ny identitet. Nu och med utvecklingen i det syriska kriget har man sett en möjlighet att göra sig stora igen. Den här gången är det inte en militärregering som styr, det är ett fundamentalistiskt parti med stark förankring i sin religion, och med en alltmer bisarr ledare i Erdogan. En person som uppträder som vore han Guds utvalde företrädare på jorden. En roll han delar med ett fåtal andra galenpannor i världen.

Med den syriska demokratikampen och dess alla följder, främst flyktingkrisen, har nu Erdogan och hans ledarskap sett en möjlighet att sätta ordentlig press på ett instabilt EU. Uppdrag granskning visade i ett utmärkt program för några veckor sedan hur flyktingsmugglingen tillåts fortsätta i all sin cyniska grymhet. En grymhet som kostat drygt 17000 män, kvinnor och barn döden i havet under de senaste åren. På frågan om man inte fruktar polisen svarar flyktingsmugglaren att ordningspolisen är likgiltig eftersom flyktingfrågan styrs av säkerhetspolisen. Och säkerhetspolisen styrs av politikens ledarskap. Med andra ord, det finns ett pris som flyktingsmugglarna betalar för att trafiken skall fortsätta, och det priset skall nu EU överträffa för att få trafiken att stoppa. 3 miljarder Euro skall ökas till det dubbla, 6 miljarder Euro. Och Erdogans handlande skall belönas med EU-medlemskap. Om det genomförs, kommer EU-s fundament som demokratisk organisation att raseras.

17.306 namn på drunknade i flykten över havet till Europa.

Den överenskommelse man gjorde med Turkiet i november har inte haft någon effekt, gummibåtarna med flyktingar till Grekland från Turkiet var i början på det här året fler än samma tid förra året. Med andra ord, det turkiska ledarskapet inkasserade sina avgifter både från smugglarna och ett vilset EU. Så ser den verklighet ut som man nu skall mata med än mer pengar och förtroende i tron att man på den vägen skall få slut på invandringen till Europa, det för flyktingarna förlovade landet.

I skuggan av de förhandlingarna ser nu Turkiet möjligheten att utöka sitt eget interna utrotningskrig gentemot den stora folkgrupp som med egen kultur och eget språk borde fått sitt eget land för årtionden sedan, nämligen kurderna. Nu börjar deras samhällen se ut som de bombade städerna i Syrien.

Förra årets val som gav den kurdiska gruppen en mycket tydlig framgång, blev för mycket för Erdogan och hans gäng. Nyval proklamerades, kurdernas företrädare fängslades och trakasserades. Deras vallokaler och demonstrationer möttes av bomber och våld, allt för att skrämma kurderna till underkastelse Den tidigare vapenvilan revs upp och förintelsen av kurderna som etnisk grupp återupptogs.

Som ett logiskt steg i den riktningen angriper man nu de delar av pressen som vågar vara kritisk, avsätter dess ledarskap och installerar sina egna marionetter. Så förvandlas en bräcklig demokrati till ett alltmer enväldigt och av våld präglat samhälle.

Det är med den bakgrunden EU och dess famlande ledarskap förhandlar om framtiden. Den förhandlingen kommer inte att gynna demokrati, fred och frihet i mellanöstern.

2016.03.09

Jarl

Turkiet och EU

Vårvindar friska växlande med regn i staden i väster. Det snökaos som lamslog staden och stoppade all kollektivtrafiken tisdagen den 19/1, och gav några fina vinterdagar med temperaturer ner till -13, har nu klingat av. Nu råder vårens vindar och all snö är bortspolad av återkommande regn.. Kollektivtrafiken flyter fram som om det lilla vinterbesöket aldrig fanns. Kaos i trafiken blev ett tillfälligt problem, det finns andra kaos som är långt svårare att tackla.

I media kan vi läsa och förstå att flyktingfrågan bara blir svårare att tackla. Mellan 30-40 gummibåtar i uselt skick lämnar överlastade turkisk kust varje natt för att ta sig över till Grekland. Innan januari månad är slut noteras officiellt fler dödsoffer pga drunkning, än någon tidigare månad. 141 döda redan i mitten på månaden. Och ett valhänt EU sätter sin tillit till förmågan att köpa det turkiska ledarskapet.

Drunknad flykting, minst 200 bara i januari.

3 miljarder Euro, en ofantlig summa pengar satsar man för att få turkiskt ledarskap att stoppa flyktvägen över havet. Ett ofantligt slöseri med pengar, varför skulle Erdogan och hans gäng, redan rikligt avlönade av maffian bakom flyktvågen, avstå från den inkomsten för att EU kommer med en ytterligare check. Naturligtvis kommer båterna att fortsätta att gå, och Erdogan kommer att två sina händer samtidigt som han äter goda middagar med flyktmaffians ledarskap. Så fungerar det i den världen.

Om EU verkligen skulle vilja ta tag i detta, så skulle man kräva att få placera kommisarier i flyktinglägren, kräva utrymme i den press Erdogan och hans gäng nu försöker strypa enligt ryskt mönster. Och via upplysning i stor skala tydliggöra att flyktvägen över havet inte är ett alternativ. Den löser inte flyktproblemet, och sannolikheten för att dränkas är överhängande.

Turkiet har alla de medel som behövs för att kontrollera den här utvecklingen om man vill. Men likväl som man tjänar stora pengar på att sälja olja för IS räkning, likväl tjänar man nu stora pengar på människors hopp om en bättre framtid i en annan värld. Alltmedan offren i den cyniska hanteringen blir fler och fler.

Om EU verkligen vill hjälpa Syriens plågade folk, borde man veta bättre än att slösa de resurserna på gangsterregeringen i Ankara.

2016.01.28

Jarl