Sveket mot kurdena

Fortfarande mer än +10 i luften på morgonpromenaden. En skön sådan, men mörkret påminner om årstiden. Det är ändå mitten av oktober, och vi är inne i det som brukar kallas den mörka årstiden.

Mörkt är det också, men kanske i fler avseenden, i de kurdiska områdena i Syrien. Turkiets övervåld på det kurdiska folket förfärar omvärlden, men utan att det innebär några lättnader för kurderna. Kritiken mot USA och dess president som gav turkarna grönt ljus för invasionen, är stor, men vad bryr det honom. Donald Trump som skulle göra “America great again”, är på väg att förvandla det stora landet till en internationell pygme. Någon ingen längre kan se upp till och lita på.

Just nu får kurderna bära korset i form av turkarnas angrepp, helt oprovocerat från deras sida.

Det är heller inte första gången Turkiet utmärker sig i sådana här hänseenden, slakten på de armeniska och grekiska minoriteterna i landet, för ca 100 år sedan lämnade djupa sår som ännu inte är läkta. Kurderna i Turkiet har på samma sätt piskats av den turkiska övermakten när helst det fallit den ledande makten att göra så. Och för tillfället är det despoten Erdogan som svingar bilan i form av sin NATO-utrustade krigsmakt.

USA hade tveklöst kunnat stoppa angreppet, men Trump valde att samspela med Erdogan, lika barn leka bäst heter det ju. Självgodhetens apostlar finner glädje i sitt gemensamma umgänge, även när blodet flyter.

Sveket mot kurderna skall också ses mot bakgrunden av det omfattande offer kurderna gjort för att befria Syrien från de islamiska jihadisterna, IS. Också det säkert en stor källa till irritation hos den turkiska despoten som via smugglingen och indirekt stöd till IS aktiviteter, tjänat stora pengar på kriget i Syrien.

Nu väntar en ny tid med fascisten Putin som regerande "kejsare" över mellanöstern. Där fylls det vakuum som den demokratiska världen lämnar. Hur den utvecklingen kommer att gestalta sig återstår att se. Sveket mot kurderna är monumentalt och oerhört fegt.

2019.10.16

Jarl S

Oktoberdagar 2019

Högtrycksväder över landet, och högtrycket kommer från norr. Det betyder låga temperaturer och nattfrost. men också fina soliga dagar. Dags för årets sista långa skärgårdstur. Det är frost på båtens däck när vi går ombord. Kursen sätts nordlig och vi passerar öar, samhällen och platser där det sommartid är stort båtliv. Nu ligger kajerna öde och tomma och alla sommarrestauranger är stängda. Men stillheten har också sin charm, och de fiskebåtar som pilar omkring för att kolla sina hummertinor, påminner om det som ändå är skärgårdens själ och ursprung, betydelsen av fisket. Fred, frihet och trivsel i en del av världen, Oro för nya krig i en annan.

Kurdistan är och var en given geografisk och kulturell enhet, också på den tiden för nu ca 100 år sedan när stormakterna på den tiden, Frankrike och Storbritannien lade ut gränserna för de olika länderna i mellanöstern efter det turkiska väldets sammanbrott. Kurderna är världens största etniska grupp utan egen stat, och borde av det skälet givet blivit ett eget land. Den splittring av kurderna på olika länder som gällt och gäller än, har återkommande orsakat strider och konflikter.

I dagsläget kontrollerar kurderna delar av norra Syrien, och har där skapat den tryggaste och säkraste delen i hela Syrien, något som nu hotas av despoten från norr, Erdogans Turkiet. Det var med hjälp av kurdernas röster i Turkiet som Erdogan valdes till landets statschef för ca 10 år sedan. När han väl fått makten, och konsoliderat den genom att utmanövrera sina motståndare, gav han sig också på kurderna. Deras parti i Turkiet ogiltigförklarades, samma parti som lyft 
Erdogan till hans ämbete. Partiets ledare fängslades, allt i ett försök att än en gång kväsa kurderna.

Efter ett antal år när Erdogan-diktaturen tjänat bra med pengar på att i smyg stödja IS med vapen och utrustningar i utbyte mot olja, har nu kurderna med USA-s hjälp stoppat den rörelsen. Det måste reta Erdogan till vansinne, eftersom han nu beslutat att öppna krig mot kurderna utan någon egentlig orsak. Kurderna i Syrien utgör inget som helst hot mot Turkiet.

Att USA som under ett antal år samverkat med kurderna för att krossa IS, nu tillåter Erdogan att med sin övermakt angripa kurderna är direkt svinaktigt. Det är ett uttryck för ett USA som helst mist sin moraliska och etiska kompass, och under Trumps ledning krympt till oigenkännlighet i det avseendet.

Varken mellanöstern eller världen behöver ytterligare krig, bara galningar kan söka den typen av uppgörelser.

2019.10.08

Jarl S

Erdogans Turkiet

Erdogans turkiet år 2015. Genom Erdogans turkiet strömmar IS-krigare från olika länder i tusental till Syrien och kalifatets krig där. Turkiet är transitlandet nummer ett, och också kalifatets främsta handelspartner. Oljan från de erövrade oljefälten går via turkiska handelsvägar, och IS och den turkiska statsmaffian delar på intäkterna. Man har öppnat för den storskaliga flykten via egeiska havet över till de närliggande grekiska öarna. Gummibåtar finns att köpa, det kallas i väst för människohandel och styrs av för allmänheten okända, men av systemet tillåtna människohandlare. Intäkterna delas bland de inblandade, inklusive de turkiska myndigheter som lätt kunnat stoppa verksamheten.

EU 2016, man inser att ett stopp på immigrationen också har ett pris. Det priset måste betalas till Turkiet, och vara större än inkomsterna från flyktingsmugglingen. Den 18-e mars görs en överenskommelse med den turkiska ledningen, och helt plötsligt blir det stopp på inflödet via Turkiet. Priset blir 3 miljarder Euro 2016, ytterligare 3 miljarder euro 2018. Plus ett löfte om medlemskap i EU.

Turkiet 2016, en illa planerad och genomförd militärkupp stoppas. Erdogan tar tillfället i akt att fängsla 1000-tals personer, oberoende av om det varit med i kuppen eller inte. Oppositionella media stoppas och stängs eller tas över av “betrodda ledarskap”. Den politiska oppositionen, i synnerhet den med kurdisk grund, fängslas och lamslås. Erdogan avskaffar grunderna för demokratin, nämligen rätten för en opposition att verka. Landet blir en diktatur i likhet med den ryska förebilden. Erdogan knyter vänskapsband med Vladimir Putin. Smugglingsverksamheten med IS fortsätter.

Turkiet 2017, relationerna mellan NATO-landet Turkiet och övriga Nato-länder blir alltmer ansträngt. Erdogan beställer köper avancerade vapen av Ryssland. Ett Ryssland som bombat sönder den demokratiska rörelsen i Syrien, och aktivt gått in i Syrienkriget på Assads sida. Amerikanerna stödjer de Kurdiska förband som genom sina stora insatser stoppat IS i norra delen av Syrien, och IS “huvudstad” Raqqa befrias av kurdiska förband. Amerikanerna och kurderna vill klippa av smuggel vägarna mellan IS och Turkiet, genom att etablera en gränsstyrka som är stor nog att göra det, ca 35000 välutrustade och tränade  soldater.

Erdogans Turkiet anfaller kurderna med flyg och IS-stödda förband. Ett överfallskrig där kurderna saknar motmedel mot bombregnet. Nato-ländernas lama protester struntar Erdogan i, och USA blundar. När detta skrivs använder den turkiska ledningen samma filosofi som USA gjorde i Vietnam på 1970-talet. Med bombkrig och det av internationella överenskommelser förbjudna napalm, bombar nu Erdogans flyg civilbefolkningen i de kurdiska området, på syrisk mark.

Så startar en ny kamp mellan rätt och orätt. Och en prövning av också oss som ser det hända, och väljer att titta bort.

2018.01.31

Jarl

Skall våld belönas??

Det är en grå och dimmig denna sena majdag när jag tar min morgonpromenad. Det är i kabbelekornas tid, de lyser härligt gult i diket på strandpromenaden. Och luften är riktigt sjön att andas. Det är vår om än diset härskar efter nattens livgivande regn.

I debatten de senaste dagarna har våra våldstörstande och äventyrsjagande ungdomar, de som söker sig till IS och kriget i mellanöstern, blivit huvudobjekt.  Vapen ger makt, och makt triggar äventyrstörstande personer. Kan man sedan mata in i den smeten ideologiska synpunkter på den egna överlägsenheten. Rätten att ta för sig på andras bekostnad när det gäller liv, rikedom och krav på underkastelse, då har man skapat den häxbrygd som i århundraden använts för att rättfärdiga revolutioner och krig.

Nu handlar debatten om hur det svenska samhället skall förhålla sig till det. I Örebro som är en av de orter från vilken många åkt till Syrien för att ansluta till IS, togs för en tid sedan beslutet att hemvändande skulle mötas av röda mattan. Förtur till rehabilitering, utbildning, arbete och bostäder. Kritiken blev som väntat stark. En av de kritiska var också modern till två söner som båda åkt ner, och nu var rädd för att också den yngste sonen skulle göra detsamma. Dra in passen för de som åker, gör dem statslösa var ett av de radikala förslagen.

Nu är det Stockholms tur att ta ställning, och det förslag som ligger går på samma linje som det i Örebro. Det är en sak att ett socialt experiment görs i en svensk småstad, det är en annan när det handlandet blir legitimt för landet i stort. Just därför är debatten så viktig. De som agerar för den ”mjuka” linjen, påpekar gärna att svenskar deltog i Finland under 2-a världskriget. Det är korrekt liksom att svensk trupp funnits med på ett antal FN-insatser. Men det har då skett efter sanktion från landets politiska ledning.

Det mördande, och den våldsanvändning som präglar IS, har inget gemensamt med de insatserna. IS är ett ideologiskt drivet rövarband, vilket inte tolererar något ”otroget”. Där ligger en enorm skillnad i synsätt.  Med vilken rätt skall då de som gör sig till del av den verkligheten mötas som hjältar vid sin hemkomst?

Om man skall få stopp på galenskapen, borde man kanske lyssna mer till den mor som önskade att passen för de som åker dras in. För var finns det politiska motståndet och ansvaret mot agerandet, i en politisk attityd som belönar agerandet med en gräddfil till arbete, utbildningar och bostäder?

2015.05.26

Jarl

Februari 2015

Vinter i landet i norr. Och i år är det många platser som upplever nya rekord vad avser snömängden. Det blir mycket snöskottning, för villaägarna i staden norr om skogen gäller det också att ta hand om den gatusnö, som kommunen föredrar att vräka in på de boendes tomter och garageinfarter, istället för att ta hand om den. Så uppträder också makten när den vill.

I ett annat och mer globalt perspektiv får vi nu alltmer via media del av krigets ansikte i vår upplysta tid. Borta är de koder som man för snart hundra år sedan skapade för att bevara något av medmänsklighet i krigssituationer. Krigsfångar skulle skyddas under fångenskap, civilbefolkningen likaså.

I dagens konflikter ser vi det motsatta, ett urskillningslöst mördande också av obeväpnade civila, vare sig de är del av konflikten eller inte. Civilisationen krackelerad i mellanösterns krig, och nu också i Ukraina. Är det då så konstigt att vi upplever de största flyktvågorna sedan andra världskrigets slut för 70 år sedan.

Utveckling leder till framgång heter det, men vad bevisar den nuvarande utvecklingen? Att de krigiska i slaktmaskinen IS, till stor del består av ungdomar från det som annars brukar kallas de rika länderna? Viken utveckling är det, och vad kan det innebära på sikt?

Ansvaret är djupare än att läggas på lokala konflikter, de skall matas med resurser för att kunna fortsätta sitt förstörelsearbete. I det avseendet är cynismen oändligt stor hos de makter likt Putins Ryssland, som matar konflikterna med vapen och resurser, alltmedan man strypt det egna landets media, och på alla upptänkliga sätt försöker framställa sig som offer.

Offren är annars oändligt många, nu reses frågan allt häftigare var ansvaret och kostnaderna för att hjälpa alla de som behöver hjälp, skall läggas. Också i vårt land har nu den frågan landat på de etablerade partiernas bord. Och vad gör man med återvändande IS-mördare? Skall man som vissa föreslår göra dem till bygdens hjältar med en gräddfil till utbildning och arbetsplatser? Eller skall de lagsökas för sina krigsbrott?

Där pågår med största sannolikhet diskussioner som vi så småningom får del av, delar sipprar ut redan nu som lämpliga trevare i debatten, för att pröva opinionen.

2015.02.04

Jarl Strömbäck