Kriminella ledarskap

Vacker morgon och en lågt stående sol skiner över ett kyligt landskap. Förmiddagens gympapass är välbesökt och stämningen god. Vi är inne i Adventstiden och olika evenemang avlöser varandra, det finns alltid något att besöka för den som så vill.

Och i Madrid påbörjas ännu ett internationellt klimatmöte. Ett möte som präglas av det tal FN-s generalsekreterare hållit, där han starkt kritiserar det politiska ledarskapen i världen i stort, och dess ovilja att ta till sig den verklighet forskarsamhället förmedlar. En anpassning till den verkligheten kräver att alla länder med omedelbar verkan vidtar åtgärder för att stoppa de ständigt växande utsläppen av växthusgaser.

Den riktigt stora boven i det avseendet är Kina. Där ökar utsläppen av växthusgaser genom en kraftig utbyggnad av koldrivna anläggningar mer än i alla andra länder i världen. Det är ännu ett uttryck för den likgiltighet det kinesiska ledarskapet visar den här frågan.

Kan en statsledning vara kriminell är en relevant fråga. Om man ständigt bryter mot konventioner man skrivit under. Om det drabbar människor i både det egna landet och många andra länder, är det då inte i realiteten kriminellt ledarskap?

Klimatfrågan är inte den enda där Kina utmärker sig. I delstaten Xinjiang, med en ursprungsbefolkning med andra kulturrötter än den statskinesiska, har man nu inrättat 100-tals omskolningsläger dit uppskattningsvis miljoner personer tvångsintas. Skälet är att man som ursprungsbefolkning har en egen kultur, eget språk och är muslimer. Något som den kinesiska centralmakten inte kan acceptera.

Efter att det nazi-tyska ledarskapet förlorat sitt stora krig, startades Nurnbergrättegångarna som ett sätt att göra upp med den typen av agerande, och straffa dess kvarvarande ledarskap. Ett agerande som var utomordentligt viktigt för att lyfta de grymheter nazisterna sysslat med, och för alltid dokumentera dem.

Att diktatoriskt förtryck åter en gång växer i olika delar av världen är illavarslande, i synnerhet som också den globalt verkande klimatkrisen också växer. Om inte FN skall rasa samman på samma sätt som dess föregångare Nationernas Förbund gjorde innan WK2, måste de här frågorna lyftas högt upp på den internationella politiska dagordningen.

2019.12.02

Jarl S

Turkiska folkmord

Turkiet är ett stort och mäktigt land i mellanöstern. Bryggan mellan öst och väst, och tillika medlem i försvarsalliansen NATO. Det är också ett land med en brokig och blodig historia. Utrensningen av armenierna och grekerna ur det turkiska samhället för ca 100 år sedan, har med stort fog kallats folkmord. Senare tiders undersökningar har också av oberoende internationella organ klassat det som hände för folkfördrivning och folkmord. Men den som i Turkiet hävdar den synpunkten i Erdogans (dagens) Turkiet, kan räkna med stränga fängelsestraff.

När Erdogan för ca 20 år sedan kom fram som ledare med politiska anspråk, klassades han som islamist av det dåvarande ledarskapet, och tilläts inte utveckla sin politik. För att i någon mån tvätta bort den stämpeln, allierade sig Erdogan med kurderna i Turkiet. Kurderna som är en minoritet med starka egna rötter och eget språk, har politiskt motarbetats och undertryckts av den turkiska majoriteten. Genom löften om rätten till en egen politisk plattform till kurderna, lyckades Erdogan legitimera sig som en öppen och demokratisk politiker, och manövrera ut den militära kontroll som ständigt funnits i Turkiet.

När väl valen var vunna, ändrade Erdogan spelplan, nu gällde det att få med sig det militära etablissemanget. Han öppnade upp för samarbete med militären, och mot de kurdiska miljoner som i valrörelserna lyft upp honom som ledare. Så agerar de maktpolitiker för vilka makten är det viktiga, inte principerna.

När så kampen mot ISIS fördes som hårdast i gränsstaden Kobane i Syrien, stod den turkiska militären med sina resurser och betraktade de hårda och bittra strider som slutligen vanns av kurderna. Där började ISIS tillbakagång i Syrien, i vilken kurderna varit en viktig militär faktor.

Kurderna har med stort mod och sitt blod försvarat de territorier man har kvar att leva på, och lyckats med uppgiften. Det irriterar Erdogan och hans anhang, som nu startat den “upprensning” han avser göra i det syriska gränsområdena mot Turkiet.

Turkiets diktator Erdogan

Det vi nu ser början på är samma grymma uttryck för folkmord och folkfördrivning som turkarna utsatte tidigare nämnda minoriteter för ca 100 år sedan.

Mönstret går igen tyvärr, och monstret som leder den utvecklingen har ett givet namn, Erdogan.

Men vi lever i en ny tid, och frågan värd att ställa är bland annat denna, hur länge skall NATO, FN och omvärlden blunda för det anfallskrig Turkiet startat?

2018.03.24

Jarl