Det är höst i luften, regnens tid och
stormarnas. När detta skrivs härjar orkanen IRMA i den karibiska övärlden med
vindar över 80 meter/sekund. Det är fruktansvärda vindar, omöjliga att
beskriva. Vindar man måste söka skyddsrum för om man inte vill riskera livet.
Och på det, de omfattande regnen och materiella skadorna.
Vi har inga klimatförändringar hävdar de som
vill gå med skyddslappar genom tillvaron. En lika korkad uppfattning som den
att vi inte har något ansvar för den planet som är vår gemensamma boning. Vakna
upp Mr Trump och ni andra som inte vill bry er?
Hösten 1939, vid den här tidpunkten, rullade
den tyska krigsmaskinen in i Polen och det stora kriget startade. Det skulle
avslutas 6 år senare, med ett sönderbombat och illa medfaret Europa och
stora delar av Asien. Minnet är kort hos nya generationer, eller hur skall man
annars tolka utvecklingen just nu.
I Syrien böljar förstörelsen fram och tillbaka, och lämnar skövling och
flyktingar som sitt facit. I Turkiet har en psykopatiskt lagd person tagit över
ledarskapet och avskaffat det som vi definierar som demokrati. Fängelserna
fylls nu med meningsmotståndare, det öppna samtalet har utbytts mot rädsla hos
de som tror på mänskliga rättigheter.
Och i ordstriden mellan den nordkoreanska militärdiktaturen
och omvärlden hjälper tydligen inga fördömanden. Kommer den utvecklingen att ge
Asien ett storkrig inom kort? Faran är för tillfället överhängande. Två länder,
Nordkorea och USA, med två omogna ledare utmanar nu varann och
tänjer på de gränser som reglerar fred och säkerhet. Inte bara för de egna
länderna, utan också för många andra som skulle bli indragna i den tvekamp ett
krig skulle innebära.
Nog är det en varning och ett omen i skyn när
FN inkallas till extra möte för att diskutera krigsrisken. Må detta FN nu vara
starkare och klokare än vid de många andra prövningar, där man totalt
misslyckats med att stoppa utvecklingen.
2017.09.07
Jarl
