Våldspiralens offer

Vi skriver januari 02, knappt har det nya året och decenniet börjat,när det politiska våldet eskalerar. Amerikanska drönare väntar på sina offer 15000 meter ovanför Bagdads flygplats. När två bilar med höga Iranska företrädare lämnar flygplatsen, dödas de med den millimeterprecision som troligen endast modern krigföring av världens ledande krigsmakt USA kan åstadkomma.

Angreppet sker på annat lands territorium, vilket i sig är ett krigsbrott.

Den iranska reaktionen blir vad den kan förväntas bli i en stat som är helt styrd av en teokratisk diktatur. Massornas mångfald fyller gatorna i landet Iran, och kraven på hämnd är högljudda. Hur nu Iran skulle kunna skada USA på något mer påtagligt vis kan möjligen ifrågasättas, militärt är landet helt underlägset USA, men något symboliskt måste man åstadkomma. Den amerikanska presidenten deklarerar att man har 53 mål i Iran man klara att angripa om Iran angriper amerikanska intressen.

Den 7 januari skjutet Iran några raketer mot baser för amerikanska och internationella hjälptrupper i Irak. Man förvarnar också dessa om att raketerna kommer, och de inriktas så att de inte skall skada någon eller något. Den så kallade hämnden är bara avsedd för den iranska ledningens interna propaganda, och någon skada åstadkommer raketerna inte. Men i Iran härskar rädslan för de 53 mål för angrepp som den amerikanska presidenten Trump lovat kommer eftersom Iran nu angripit de  amerikanska baserna..

Onsdagen den 8 Januari, tidig morgon lyfter ett Ukrainskt plan med 178 personer från Teherans flygplats, dess destination är Toronto med mellanlandning i Kiev. Passagerarna är i huvudsak internationella personer, vilka firat Jul-Nyår hos vänner i Iran.

Efter bara ett par minuter i luften skjuts det ner av en ryskbyggd raket, samtliga ombord omkommer.

Våldsspiralen som startades den 2 januari har skördat sina offer. Offer vilka på inget sätt varit ansvariga för våldets början. Män, kvinnor och barn dödas urskillningslöst. Anhöriga mister sina kära på det grövsta och vidrigaste sätt.

Det iranska ledarskapet har påtagit sig den direkta skulden för våldet, men den som startade våldspiralen, den amerikanske presidenten har dess blod på sina händer,

2020.01.12

Jarl.s

Januarimorgon 2020

Vacker morgon denna tidiga januaridag. Plusgrader och en lovande sol som kan förgylla dagen, och till det högtidsstunder vid Tv-s Vinterstudion. Ett sätt att få uppleva vintersporterna från en plats i vårt land där de inte längre kan upplevas ”live”. Men innan dess skall kroppen få sig en duvning i ett ordentligt gympapass. Nu till vår oroliga omvärld.

Knappt har året börjat och det avpersonifierade rymdkriget demonstrerats. Från ingenstans, eller någonstans skjuts raketer mot en bil på väg från Bagdads flygplats. Ett antal ledande militärer med iransk bakgrund dödas, och USA erkänner sig vara ansvariga för dådet. Det iranska svaret blir kort men tydligt, dådet skall återgäldas med råge, brasan är tänd och hämnden kommer att utkrävas. Konfliktnivån ökar, något som i den här bloggen förutsätts sedan länge.

USA-s nuvarande president har sökt konflikt alltsedan han tillträdde. Både intern i det egna landet och mot omvärlden. Inför hotet av riksrättsåtalet, och i ett försök att stärka sin ställning inför presidentvalet senare i år, söker han binda landets säkerhet till sin ”handlingskraftiga” person. Mönstret går igen från despoter i historiskt mörker, samtidigt som demokratin i verklig mening åsidosätts och ifrågasätts. Och de löften Trump använde sig av inför valet 2016, nämligen att avsluta alla krig och ”ta hem pojkarna”, är nu glömda. Nu skickas 1000-tals unga män (och kanske kvinnor) ut till en farlig verklighet i fjärran länder. Likheterna mellan USA idag och Tysklands 30-tal är alltför stora för att negligeras.

Och i vårt land i norr spelas årskrönikorna upp i Tv-tablåerna, och tittarna får återblickar på det gångna året. Ett händelserikt år som dessvärre har demonstrerat de obalanser som uppstår när ett parti, i det här fallet Socialdemokraterna, anser makten vara viktigare än den egna ideologin. Nu sviker väljarna partiet, och dess ledare har endast 23% förtroende bland dessa. En historiskt mycket låg siffra för en sittande statsminister.

Återstår att se fram emot utvecklingen i olika avseenden.

2020.01.04

Jarl S

juletid 2019

Juletid,, denna kristna högtid som nu också omfamnas av i stort sett alla länder i världen. Politiken har en viloperiod, och ett stort mått av avspänning upplevs som ett resultat av detta. Vintersolståndet har passerats, och snart kommer den mörka årstiden att få ge vika för ljusare dagar. Också det positivt för de flesta här uppe i vår mörka nord.

Skymningsljus den 24.12

Men inget står stilla egentligen, stillheten kan lika gärna ses som en uppladdning inför de verbala slag som skall komma framgent. Kampen mellan försvararna av demokratin och konstitutionen å ena sidan, och presidentDonald Trump fortsätter. Valkampen inför presidentvalet 2020, och misstroendeförklaringen som snart skall avgöras i senaten är avgörande brickor i det spelet. Och alltfler politiskt pålästa,ser utvecklingen i USA idag, som en skugga av utvecklingen i Tyskland under tidigt 1930-tal. Man valde då att underskatta “gaphalsen med stort H”, med de följder de senare fick. Att de tyska folket idag enligt en undersökning, ser Trump som det största hotet mot freden i världen, tål att uppmärksammas.

Attentaten och kidnappningen av fartyg i Hormuzsundet av iranska specialförband får nu allt mer militära följder. USA och England styr över delar av sina militära sjöstridskrafter till området. Något som nu möts av samlade insatser från Iran,Ryssland och Kina. Den konflikt som startade med Donald Trumps bojkott och sanktioner mot Iran, besvarades med de iranska störningarna av sjötrafiken genom Hormuzsundet. Nästa fas är nu en uppladdning av militära resurser i området. 75 år efter det senaste stora kriget, ökar spänningarna månad för månad mellan stormakten USA och de många länder han och hans ledarskap väljer att angripa på olika sätt.

Försöket att med sanktioner stoppa byggandet av den ryska gasledningen mellan Ryssland och Tyskland skall ses som en bricka i spelet. Byggandet kommer att sluföras av ryska experter i den mån andra företag inte vågar trotsa USA. Agerandet löser inga problem för USA eller världen, det skapar bara ytterligare sprickor i den demokratiska sfär som USA så sent som år 2016 var en given ledare för.

Dags att se fram emot nyårsfirande och ett nytt decennium, 2020-talet. Må det få bli fredligt och utvecklingspositivt. Klimatkrisen kan inte lösas enbart med “tagelskjortan på”. den måste lösas med upplysning och omsorg om vårt gemensamma jordklot.

2019.12,28

Jarl S

Höstmörkrets tid

Höstmörkrets tid är här. Tid för kräftor och surströmming i glada vänners lag. Tid för tankar om båtupptagning för de som har det intresset. Och tid för skörden av frukt och bär, om det inte redan är gjort.

I den stora världen är oron stor nu över vad som skall hända i mellanöstern. Blir det ett verkligt krig mellan Iran och Saudiarabien, backat av USA? Ett krig som skulle slå hårt mot drivmedelsförsörjningen i världen i stort. Börserna svajar som en följd av den oron, och drivmedelspriserna likaså.

bombat raffinaderi Saudi

I skuggan av den utvecklingen grips nu mängder av personer i Ryssland, efter det för diktaturen misslyckade lokalvalen. Trots att man från Putin-partiet “Enade Ryssland” utestängt ett stort antal kandidater inför valet, misslyckades partiet och “oberoende “ kandidater valdes hellre än det ledande partiets. Den förnedringen medför nu att jakten på förmodade anstiftan av “upproret” fängslas och  döms till årslånga straff via summariska rättegångar.

Och i Turkiet söker nu också Erdogan skälen till det för hans parti misslyckade lokalvalet i Istanbul. Den stora västorienterade staden har tröttnat på Erdogans styre, och trots omval röstat fram en kandidat i borgmästarvalet med andra synsätt än Erdogans. 
De syriska flyktingarna i landet används nu som gisslan i den politiska kampen. Å ena sidan skall de tvingas återvända till sitt sönderbombade land, Å andra sidan kan de få stanna i Turkiet, givet att kostnaderna bärs av EU.

Det ser ut att bli en intressant höst, men kanske inte i en positiv bemärkelse.

2019.09.20

Jarl S

Återseende

Färden går genom det småländska skogarna. Ett vackert men också bitvis kargt landskap. Målet är slottet som byggdes av Greve Fredrik Bonde,för drygt 100 år sedan till den unga hustrun Anna Koskull som en bröllopsgåva. Slottet där 14 vänner från förr snart skall mötas för sin årliga sammankomst. Vänner från ett svunnet 60-tal, när vägarna möttes under militära fomer.

Det blir varma hälsningar, en lång middag över 4 rätter, guidade av kunnig personal och gott vin. När kväll blir till midnatt bryts taffeln för att återses igen till en lång frukost innan återresan till respektive hemort i Sverige och Tyskland. Timmar av minnen från då och nu, och livserfarenheter från de tidiga 20-åren till de grå hårens period. Av 13 då inryckande kamrater hedrades nu 5 med  skålen för “absent friends”.

Livet går vidare i alla sina faser, och i den stora världen har nu Saudiarabiens oljeindustri bombats med hjälp av drönare. Den teknik som USA skapat, har nu fått verklig militär betydelse. Saudiernas trovärdighet borde i det sammanhanget noga övervägas innan motåtgärder sätts igång. Det var Saudiska piloter som satt i planen som flög in i skyskraporna 9/11. Det var saudisk personal som mördade och styckade en regimkritiker på den saudiska beskickningen i Turkiet. En gammal och allmänt använd teknik är att arrangera ett anfall på egen mark, som ursäkt för att skapa krig. Så gjorde nazisterna innan kriget mot Polen 1939. Så gjorde Putin som ursäkt för att återuppta kriget mot Tjetjenien.

Jemeniterna har inte tillgång till avancerade drönare och den teknologi som erfordras för att styra dem. Iran är bojkottat och knappast i stånd att göra en sådan operation. Saudierna är pressade av kriget i Jemen, och behöver styra bort det egna ansvaret för utvecklingen i området. Att göra sig själva till offer är i det sammanhanget en given lösning.

Återstår att se om USA väljer att svälja det betet och i sin tur ge sig på Iran. I så fall kommer världen att bli bra mycket osäkrare, och Afghanistankriget en liten fråga jämförelsevis. Hoppet får i det sammanhanget gå till en kunnig och klok säkerhetstjänst i USA. Trump är en despot, och måste tyglas om världen inte skall dras in i ytterligare galenskaper.

2019.09.16

Jarl S

Dekadens

Augusti månad närmar sig sitt slut, den sista sommarmånaden. Blåst och regn är dagens tecken, också det en förebådan om höst. Men än var vattnet med sina +20 grader varmare än luften vid gårdagens bad i det salta havet.

Det politiska ledarskapen börjar visa sig efter sommarens vila. Statsminister Löfven angriper i sitt hösttal de som finansierar droghandeln, och därmed en väsentlig del av kriminalitet och skjutningar. Det är de välbeställda kommunerna i storstaden som utpekas. Där finns pengarna och där finns dekadensen, det som också kallas moraliskt förfall. Säkert har han den uppfattningen efter samtal med de kriminalare som arbetar med frågan. Follow the money, skrev undertecknad i bloggen tidigare i sommar. Intressant att notera att ledarskapet nu också börjar intressera sig för frågan.


Och i det stora landet i väster pågår nu primärvalen för fullt. I det republikanska partiet sitter Donald Trump tämligen säker. I det demokratiska är de som vill utmana så många fler. Må debatterna bi bra och fokusera på värnet om den konstitution landet levt efter, och som nu hotas av sönderfall givet den nuvarande presidentens ageranden.

Beslagtagandet av fartyg, det nya pirateriet går nu också in i nya faser och mycket står på spel. Att England nu väljer att frisläppa den tanker man hållit vid Gibraltar ett antal veckor,  tyder på att diplomatin vunnit över prestigen, och rimligen då också att den svenskägda men England flaggade Stenabåten släpps.

Det gillar nu inte Trump, och en begäran att hålla kvar fartyget har kommit från det hållet. Iran har hotat med att helt stänga Hormuzsundet, vilket är liktydigt med en krigsförklaring gentemot de länder som är beroende av transporterna in-och ut ur sina hamnar. Mellanösterna borde ha fått nog av alla sina krig i Syrien, Irak, Afghanistan, Jemen och Kuwait.

Att Donald Trump vill provocera fram ytterligare ett krig i området, förtjänar varken världen eller de som direkt drabbas.

2018.08.17

Jarl S

Högtryck i sommartid

Högtrycket har lägrat sig över landet. Vid badviken på ön längst ut i skärgården vimlar det av båtar med sina besättningar. De ligger till ankars eller förtöjda vid berget. Och det solas, simmas och umgås på båtar och den gräsplan och sandstrand som är så attraktiv av allt att döma.

Samtidigt fortsätter klimat diskussionerna. Delar av Europa och USA upplever denna sommar rekordtemperaturer. Är det uttryck för klimatförändring eller inte? Och om det är klimatförändring, till vilken del är den orsakad av den mänskliga påverkan. Vetenskapen är övertygad, Enskilda politiker likt USA-s nuvarande president har en motsatt uppfattning. Entydigt är i vart fall att torkan och vattenbristen breder ut sig i världen i stort, och med den utvecklingen överlevnads möjligheterna. Olika falla ödets lotter, och med dem konsekvenserna.

Och i den stora världen skärps nu motsättningarna runt det oljerika länderna i mellanöstern. Den brittiska kapningen av en iransk oljetanker, besvarades med iransk kapning av en svenskägd men brittisk flaggad tanker. Rena piratangrepp börjar nu bli också statligt sanktionerade. Nog finns det skäl att efterfråga sans och förnuft.

England har fått sin egen rufs håriga Trump-kopia i Boris Johnson. Han skall göra England “great again” genom att lämna det europeiska samarbetet, punkt slut. Tydligen vill inga av de ledande politiker som tidigare varit del av regeringen dela hans synsätt, de väljer att hoppa av regeringen hellre än att bli del av korkade och farliga beslut. Nog är det en underlig värld vi lever i.

Och den sovande jätten i öster Kina, hotar nu med krig om någon makt (införstådd någon västlig demokrati) motsätter sig Kinas krav på Taiwans totala underkastelse. Det är tydligen dags nu att visa de militära muskler man under många år byggt upp. Bäva månde de som motsätter sig den kinesiska draken. Dess tentakler är långa, och Göteborg är hårt fångat i dess garn.

Mer om det en annan gång, nu väntar ännu några dagar med sol och sommar.

2019.07.25

Jarl S

Junidagar 2019

 Sommar när den är som bäst, så kanske man kan beskriva den tid på året vi nu är inne i. Och visst är det skönt med lagom värme, lite 20+ kanske. Gärna lite skyat så man slipper den vassa solen. Att sedan kunna gå ut på havet, plocka ett par fina makrillar till dagens middag. Ankra i lä av någon klippö, och där iklädd endast naturens egna kläder dyka i havet, för att sedan soltorka medan man följer fågellivet med dess ungar. Livskvalite på sitt sätt.

Och samtidigt pågår det stora livet där ute. Liberalerna har fått sin ledare redan ett par dar innan det stora landsmötet. För första gången en person, Nyamko Sabuni, som har egen invandrarbakgrund. Hon välkomnas av medlemmarna, men knappast av delar av det etablissemang som tidigare styrt partiet. Liberalismen med sina frihetsbegrepp låter sig tolkas på olika sätt kan man tänka sig. Nu skall ju inte bara ledaren väljas, också en ny partistyrelse skall väljas. Och där kommer också omstöpningar att ske. Vilka vägar det nya ledarskapet sedan tar för att lyfta partiet blir intressant att se. Partiet har så mycket att ta igen, efter Björklunds misslyckade 12 år i politiken.

Och i den stora världen försöker nu Trump mästra Iran, likt han gjorde med Nordkorea. Först hota med krig och vedergällning, och sedan erbjuda förhandlingar. Det Iranska svaret kom klart och tydligt. Vita huset styrs av mentalt störda personer, vilka Iran inte har någon avsikt att förhandla med? Det är säkert många fler än Iran som gjort liknande bedömningar, men valt att inte framföra dem. Att Iran sköt ner en obemannad drönare över eget territorium är inget brott. Hur hade USA reagerat om Iran provocerat på motsvarande sätt?

USA har valt att liera sig med en av tidernas värsta mördarregimer, den saudiska. 

En regim som på det sättet inte är bättre än den iranska. Trump som i valrörelsen 2016 skulle avveckla krigandet, driver nu hoten om krig och vedergällning som en del av sin politiska linje.

USA har förlorat mycket av sitt anseende under de gångna åren, hur länge skall det få fortsätta?

2019.06.26

Jarl S

Midsommar 2019

Midsommar, sommarens höjdpunkt för många. En kulturell händelse med midsommarstång och dans runt denna. Så också i år. På den plats vi besökte, trädgårdsföreningen i göteborg minglade något 1000-tal personer, låg och vilade på gräset i det fina vädret, eller deltog i dansen runt stången. Det är livsbejakande att se våra traditioner bäras vidare till nya generationen. Vi behöver dessa forum av genuin positivism.

Sedan senast undertecknad var ute på bloggen, har det Liberala partiets ledarstrid klarnat. De etablerade i partiet vill se Ullenhag som ny ledare, en garant för inte alltför stora förändringar, och kanske också den egna tryggheten. Medlemmarna runt om i landet har med mycket stor övervikt för Sabuni tydliggjort sina synsätt. Det val som snart kommer att hållas i frågan, kan också bli ett ödesval för partiet. Kommer det överleva att strunta i medlemmarnas synsätt i valet av ledare. Vad kommer det i så fall att innebära för partiets framtid? Mycket står på spel i det kommande valet av ledare.

Och ute i dens stora världen söker nu Trump konflikt med Iran. Att Iran sköt ner en obemannad drönare, fick Trump att mobilisera en stor armada av flyg, för anfall på Iran. Dess bättre lyckades tydligen några i administration eller Pentagon, få Trump att inse det orimliga i att i bombanfall döda 100-tals personer, som svar på  nedskjutningen av ett eget obemannat spionplan.

USA få nog vänja sig vid att man inte längre är all världens polis och lagtolkare. I annat fall kommer det gå illa för landet. Trump har nu dragit igång sin återvalskampanj. Må den kampanjen få den granskning den förtjänar, och ett starkt motstånd från de demokratiska partiet.

2019.06.22

Jarl S

Skolavslutning och ledarval

Den står där, stolt och reslig trots sina mer än 100 år. Och alla de åren har hon tjänat kunskapen och bildningen av våra unga. Skolan på berget är ett monument som visar på det värde man då, för mer än 100 år sedan såg i skolan och dess uppgift. Nog är det en krass jämförelse med vår tid, när skolorna alltmer får husera med sin verksamhet i hastigt uppförda och prefabricerade baracker.

Barnen, lärare och ledare är fint uppklädda som det anstår en skolavslutning, och alla  åldersklasser skall framföra sina program av sånger. Gården är full av anhöriga som väntar med blommor och annat till sina barn. Det är skolavslutning som skolavslutning skall vara. Glädje och förväntningar när till slut “Den blomstertid” klingat ut.

Ute i den stora värden ökar spänningarna än en gång, i och med att oljetransporterna från Saudi angrips av de som utpekas vara iranier. Om så är fallet är ännu en öppen fråga, men orsaken också i det här fallet ligger också hos den amerikanske president som har gjort konfliktskapande som sitt mantra. Inget land kan existera i vår uppkopplade tid, om man med sanktioner utestängs från de internationella nätverk som kontrollerar internationell handel och finansverksamhet. Det iranska hotet att stänga Hormuzsundet kan bli den tändande gnistan till ännu en stor konflikt.

För liberalerna i vårt land stundar det som ofta brukar kallas en demokratisk högtidsstund. Man skall välja en ny ledare, någon som kan lyfta partiet efter år av minskat stöd, så till den grad att man riskerar att tappa sin plats i riksdagen. Medlemmarna i landet har sagt sitt, man väljer sin Obama-lösning. Nyamko Sabuni har vunnit medlemmarnas stöd genom en ärlig framtoning, och löften om ett annat ledarskap. Men kommer de delegater som till sist skall göra valet att lyssna på medlemmarna?

Alternativet i form av Erik Ullenhag, sedan ungdomsåren skolad i partiet, känns kanske som ett mer förutsägbart alternativ. Ett politikens “rubba inte våra cirklar”, för den etablerade inre kretsen.

2019.06.17

Jarl S

Splittring i fasaden

Högsommarväder i vårtid. Visst är det underbart med värmen, blommorna och lövsprickningen på en och samma gång. Och så förstås havets vaggande vid båtutflykterna till öarna runt omkring. Det är vår på väg till sommar.

För några dar sedan höll SvT valdebatt, den första inför höstens val. Två timmar med olika teman som partiledarna skulle förhålla sig till. Det blev en spretig debatt, inte minst för att deltagarna i sina svar gled in på sina egna favoritspår, och debatttledarna hade inte modet att styra upp debatten. I analyserna efteråt rankas som vanligt vinnare och förlorare. Den kanske största förloraren var nog statsminister Löfven. Hans kroppsspråk och sätt att svara på frågorna, talade för en hårt pressad person. Och sprickorna i den S-märkta fasaden börjar nu synas allt tydligare.

 

Vägval

 Jakten på SD-väljarna har bara börjat. Medlet tycks vara att lägga den egna migrationspolitiken så nära SD-s som möjligt för att den vägen locka tillbaka väljare. Det kommer knappast att lyckas, inte så länge SD-ledaren Jimmie Åkesson av tittarna ges det högsta betyget i debatten. Pendeln har svängt för långt för att kunna reverseras i någon större uträckning tiden fram till valet. Och de övriga partiernas sätt att närma sig SD synpunkter, kommer av väljarna att uppfattas som en bekräftelse på SD-s synsätt, och därmed belöna dem för insatsen. S-ledningens försök att vända den utvecklingen kommer  troligen att misslyckas.

Och i den stora världen agerar konfliktsökaren Donald Trump på sitt förutsägbara sätt. Det är inte Donald Trump som fått den nordkoreanska ledningen att tona ner sina synsätt, det är kineserna som styr den utvecklingen. I grunden blir det här en kraftmätning mellan USA och Kina, med Nordkorea som en marionett. I fallet Iran kommer sakerna i ett helt annat läge. Om inte USA med sina insatser i Afganistan lyckades, borde man inse det galna i att ge sig på Iran. Men i hökarnas ledarskap har diplomatin liten roll. och hökar triggar hökar. Vad den konflikten kommer att innebära blir vi snart varse, redan har raketregnet mellan Israel och Syrien/Iran börjat,

Kristi Himmelfärds Helg, solen skiner och besökare är på ingång. Dags att planerna för det och några dagar med positiva vibbar och umgänge.

Läsarna önskas en riktigt trevlig helg.

2018.05.10

Jarl S

Verkligheter

Fredag kväll den 20 maj, någon miljon TV-tittare ser finalen av Let´s Dance. En finaltävling mellan två ytterligt skickliga danspar. Finalen på en utdragen tävling där motståndarna fallit från en efter en. Nu återstår att kora vinnaren. För första gången på många år är det två kvinnor som gör upp om titeln efter tre enastående fina dansnummer. Vinnaren utses slutligen av tittarna genom deras röster. Så demonstreras jämlikhet och frihet i vårt sekulära och jämlika Sverige. En självklarhet kan tyckas, men en omöjlighet i en värld där förtryck tillåts breda ut sig.

Den världen beskriver författarinnan Samar Yasbek på ett både gripande och mycket påträngande vis i sin reportagebok Resa in i Tomheten. En beskrivning som bygger på hennes erfarenheter och samtal med mängder av människor i ett Syrien som nu slits sönder i ett oerhört grymt inbördeskrig. Längtan efter en fredlig revolution av egyptisk och tunisisk förebild 2011, möttes av massakrer på obeväpnade civila från säkerhetstjänsternas och militärens sida.

2012-2013 började kriget att alltmer förvandlas från en strävan efter ett nytt ledarskap i en sekulär syrisk stat, till att bli ett religionskrig mellan olika religiösa fraktioner. In på krigets scen kom utländska krigare med svarta flaggor och starkt religiös agenda. Jihadismen hade med namn som Islamiska Staten och Nusrafronten etablerat sig. Idag ser vi ett utrotningskrig som rivit samhällen och institutioner sönder och samman. Men också ett krig som styrs av krafter utanför det egentliga Syrien.

Syrien har idag förvandlats till en offerplats för våld på oliktänkande. Ett land där regimen i åratal bombat sönder sina städer och byar. Ett land där regimen offrar sitt land och sitt folk för att skydda sina privilegier. Och nu också en plats där främmande stater som Ryssland, Saudi Arabien, Iran m.fl utöver ett avgörande inflytande över utvecklingen. Ingen av de staterna stödjer en demokratisk statsbildning av europeiskt snitt. Vissa stödjer regimen, andra drömmer om ett kalifat, en starkt religiöst bunden stat där gränserna för vad som är tillåtet, och för lagstiftningen söks i religiösa texter. I den verkligheten är kvinnan mannens underställde slav. I det samhället tiger kvinnan i församlingen.

Cynismen har triumferat i det syriska kriget. Bevisen hopar sig i boken som bör läsas av alla de som intresserar sig för konflikten. Bevisen utgörs också av regimens sönderbombade städer. Nu också förstärkt av ryssarnas bombningar. Och alla de miljoner som vill leva i fred och frihet, i sekulära samhällen där allas lika rätt respekteras, de flyr nu sedan år tillbaka. De söker en ny hemvist men möts av stängda gränser.

Omvärldens ovilja att stödja de demokratiska krafterna redan 2011, har nu eskalerat i en våldsutveckling och en förstörelse som inte kan begränsas till landet Syrien. Dess följder politiskt och genom spridningseffekter har vi sett i Paris och Bryssel, och det kanske bara är början.

Noterbart i det sammanhanget är att det är i våra samhällen uppväxta personer, som leder den terroristiska utvecklingen i Europa och till dels också i Syrien.

Som man sår får man skörda.

2016.05.21

Jarl

Maktens mördarband

Februari 2016 och vintern har kommit tillbaka med köld och snö ännu en gång. Och i landet i norr går livet vidare i skydd av stängsel och kontrollpunkter för att hålla obehöriga inkräktare borta. Egennyttan har ersatt solidariteten som politisk ledstjärna.

Samtidigt bombar ryskt flyg de få sjukhus som ännu är verksamma i Syriens hårt prövade samhällen, och den av Iran och Ryssland sponsrade och stödda offensiven mot de demokratiska krafterna i landet, skapar ännu en våldsam flyktvåg mot grannländerna, samtidigt som svälten börjar ta alltfler offer, inte minst bland kvarvarande barn. Den politiska cynismen och grymheten skördar ständigt nya offer där maktens mördarband drar fram.

Och på klassiskt vis när makten vill visa tänderna, tar nu Turkiet chansen att angripa den kurdiska minoritet, som på den syriska sidan av gränsen hittills lyckats hålla krigets mördarband på avstånd. Samma turkiska regim som stod som åskådare när striderna om Cobane stod som hetast, samma regim angriper nu de syriska kurderna.

Och de fredssamtal som skulle leda fram till eldupphör är av maktapparaten i Damaskus och dess Iranska och Ryska bödlar skjuten i sank. Vem representerar de mer än sig själva? Det kommer inte att finnas något att fredsförhandla om där makten har gjort samtalet meningslöst.

Sällan får vi se ett FN mer paralyserat och handlingsförlamat, sällan ett EU och Nato mer undfallande. Det bådar inte gott, inte för dagen och heller inte för framtiden. För där våldet firar triumfer, sporras längtan efter nya framgångar.

Den våldsvåg som skakar Syrien, och redan är internationell, den kommer inte att stanna vid det landets gränser. Den ryska aggressionen har alltför stor likhet med utvecklingen i tyskt 30-tal för att kunna negligeras. Så för ett EU med av konflikträdsla präglat ledarskap, väntar nya prövningar.

2016.02.17

Jarl

Och världen ser på.

Om några veckor kommer ännu ett litet barnbarn till världen om allt går väl. Vi vet nu att det blir en liten pojke, han föds i ett annat land än det hans mor var barn i. För henne och hennes anhöriga blev flykten till en fredligare värld, bort från den syriska diktaturen en nödvändighet.

Våldet i Syrien är inte nytt. Minoritetsförtrycket har tidvis varit massivt, och inte minst drabbat den kurdiska delen av befolkningen. För den som vill lära en del om den syriska politikens vindlingar rekommenderas boken ”Drömmen om Damaskus” av mellanösternkännaren Aron Lund.

För egen del lärde jag känna den delen av världen under några år i sjöfartsnäringen. Som befäl i Svenska Orientlinjens fartyg besökte jag området återkommande, och medverkade även i utställningsresor för svensk exportindustri.

Mycket har hänt i världen sedan dess, men inte mycket positivt i den krutdurk som mellanöstern blivit. Konflikten med Israel tycks vara olöslig, den blir bara svårare trots alla medlingsförsök. Libanons huvudstad Beirut, som vid tiden för mina besök var områdets handelscentrum och ”orientens Paris”, skulle sedan komma att bombas sönder av Israel, för att sedan dras in i ett förödande inbördeskrig.

Men inget går nog upp mot den massaker som nu pågår i Syrien. En massaker som omvärlden, trots alla sina utfästelser om åtgärder mot folkmord, väljer att inte ingripa i. Diktaturerna stödjer varandra, Iran, Ryssland och Kina förser regimen med vapen och stöd i en situation när den sittande regimen slaktar sina barn, sina kvinnor och naturligtvis män. En regim som naturligtvis skulle vara chanslöst i ett demokratiskt val.

Den arabiska våren födde mycket hopp, också hos Syriens plågade folk. Skall det hoppet släckas av våldets svarta baroner, alltmedan omvärlden ser på?

2012.09.02

Jarl Strömbäck