En mulen och våt morgon denna årets kortaste dag. Vintersolståndets dag. Men juleljusen lyser upp torg och balkonger, och innan dagen är slut kommer också en av de stora julmarknader att ha fått besök av undertecknad med vänner. Men nu till dramatiken i den politiska världen, för dramatik på högsta nivå handlar det om.
Den här gången går tankarna inte så mycket
till den svenska situationen, dess dramaturgi är tämligen fastslagen. En månads
respit, några korta beslutsmöten och vi har en ny regering eller beslut om
nyval. Tålamodet är uttömt liksom arguments arsenalen.
Nej, den verkliga dramatiken går till
utvecklingen i USA. Donald trumps löfte till sina “vänner” Erdogan i Turkiet,
och Putin i Ryssland att dra tillbaka de amerikanska trupperna i Syrien, har
fått den amerikanska överbefälhavaren Mathis att med en kraftfull markering av
sitt avståndstagande, lämna in sin avskedsansökan. Strömmen av personer med
förnuft som hoppat av den trumpska administrationen fortsätter, och därmed
också det amerikanska ledarskapets sönderfall.
Ett tillbakadragande av de amerikanska trupperna i Syrien är inget litet beslut. Erdogan har redan markerat, att när väl de amerikanska trupperna är borta, kommer han att anfalla de kurdiska trupper, som tillsammans med de amerikanska har varit ledande i kampen mot IS.
Rysslands ingripande och terrorbombningarna av
de demokratiska krafterna i Syrien, kom också att bygga på vissheten att man i
USA-s ledning hade en person vilken man kände och kontrollerade. Resultatet
blev också det blodbad vi sett i Syrien, och den flyktingkris som skakar i
första hand EU samarbetet.
Den kurdiska krisen som varat i snart 100 år,
skapades på sin tid av de europeiska stater, främst Frankrike och
Storbritannien, som drog landsgränserna för de som senare blev de olika
staterna i mellanöstern. Kurderna som var en tydlig kulturell och språklig
enhet, delades då upp och underkastades Turkiet, Syrien, Iran och Irak istället
för att bli ett eget självständigt land. Den strävan efter självstyre som
kurderna arbetat för i de olika länderna, har hanterats på olika sätt. När nu
den turkiska de-facto diktatorn Erdogan meddelat att han kommer att utplåna det
kurdiska inflytandet i norra Syrien, är det inget annat än ännu ett folkmord
som är under utveckling.
Det är den utvecklingen vi har att se fram emot, givet
att USA och EU lämnar kurderna i sticket. Världen har aldrig blivit fredligare
av att despoter tillåts att krossa och underkuva minoriteter. Ett FN lamslaget
av Ryska och Kinesiska veton kommer inte att ingripa. Det är mot den bakgrunden
utvecklingen i USA skall ses.
2018.12.21
Jarl S
