Våldet utmanar

Vacker morgon bådar en vacker dag. Och så ser det ut att bli i hela landet den kommande långhelgen, Kristi Himmelfärdsdag och på följande helg. För många kommer nog sommarhus och båtar att få mycket uppmärksamhet, Det är den tiden på året.

Men tanken går till den extrema våldsanvändning som kännetecknar konflikten i Syrien. Inget är heligt för den regim som väljer att specifikt bomba de lilla som finns kvar av sjukhus och sjukvård. Krigets lagar har för länge sedan lämnats därhän, 10.000-tals människor har tagits av polis eller miliser och försvunnit. Och den oberoende rapportering som ännu finns, pekar ut regimen i Damaskus som den verkligt stora våldsverkaren i konflikten.

FN, som skulle bli en världspolis i sådana här konflikter, är totalt låst i sitt agerande. Ryssarna har efter sitt inträde helt inriktat sig på att stödja regimen. De storvulna påståendena att man specifikt skulle bekämpa IS, har visat sig helt fel. Man har valt att istället bomba de demokratiska krafter som ännu finns kvar i landet. Putins bidrag har enbart fördjupat konflikten.

Visst vore det möjligt för USA och dess allierade i Europa att agera kraftfullare mot vansinnet. Att i likhet med fallet i Libyen gå in och bekämpa det syriska bombandet, men rädslan för att gå djupare in i konflikten sitter alltför djupt. Och i det rädslans landskap tar vandalerna alltid steg framåt, lär oss historien, i vår tid representerad av Assad, Putin och Erdogan.

Den här konflikten har nu snart varit lika lång i tid som andra världskriget, och tvingat mer än halva landets befolkning på flykt varav en mindre del kommit till Europa och vårt land.

Nog är det i grunden sorgligt att inte konflikten kan kvävas på annat sätt än med ännu mer våld. I vår tid med så mycket resurser, borde restriktioner på det ekonomiska området kunna göras så kännbara att också regimen i Damaskus inser att man nått vägs ände.

Det internationella samfundets undfallenhet kommer inte att lösa problemen i mellanöstern, det kommer bara inspirera till nya utfall av maktmissbruk och våld med de följder det får. Och konflikter i synen på lösningar som också tär hårt på värdegrund och synsätt i demokratierna.

2016.05.04

Jarl

EU-valet

Det är bekvämt med förhandsröstning. Ingen trängsel vanligtvis. Bara gå där och fundera en stund på vem man vill stödja.

Och på TV varvas kandidaterna från de olika partierna. En lustig sak med EU-valet, är ju också förhållandet att det finns udda partier från vårt land som inte är representerade i politiken på hemmaplan, men väl där nere.

Junilistan har jag aldrig riktigt förstått mig på. På valsedeln står de att de är socialdemokrater eller något annat, ändå står man på junilistan. Förra valet kom Piratpartiet in, ett parti som slår vakt om friheten på internet. 2 mandat fick dom då, och var naturligtvis glada. Nu när hoten mot friheten på internet är mycket större, då riskerar de att åka ur.

Och det här valet kanske får se feminismen i FI glida in i EU-parlamentet. Det vore en fjäder i hatten för den gamla stridshästen Gudrun Schyman. Att den politiska inriktningen i övrigt förefaller spretig värre, bryr sig väljarna inte om.

Men kanske är den största överraskningen att så många låter sig skrämmas av alarmisterna i mp. Jorden kommer att gå under tycks vara budskapet för dagen om man vill öka i opinionen. Galen är världen kan man tycka, min röst fick dom inte.

Och i en tid när vår tids vålnad från det förgångna, Herr Putin med tvåstavigt namn likt föregångaren. I en tid när han är snubblande nära att kasta Europa ut i krig och elände, då blir för undertecknad fredstanken i EU högaktuell. Någonstans är det ändå så, att i all kritik mot EU, glömmer vi dess ursprungliga mission, att bli en garant för fredlig utveckling i Europa.

Den tanken är inte föråldrad, den är ständigt återkommande.

2014.05.21

Jarl Strömbäck