Historien har många exempel på
högtflygande målsättningar tänkta att styra folkens tänkande och
handlande. På våra svenska mynt kunde man för många år sedan
läsa devisen “Brödrafolkens väl”, tillsammans med det då
kungliga porträttet. Tanken där var väl att verka för ett ökat
och fördjupat samarbete mellan de nordiska länderna, i en tid när
nationalismen bredde ut sig och Sverige förlorade Norge, lyckligtvis
utan stridigheter och blodsspillan.
Även i vår tid finns exempel på
frigörelse som skett lyckligt och utan blodsspillan. Den delning som
för några år sedan gjorde i dåvarande Tjeckoslovakien där ett
land blev två, Tjeckien och Slovakien är ett exempel. De baltiska
ländernas nyvunna, men också sköra självständighet en annan. Men
exemplen på motsatsen är desto fler.
Jugoslaviens sönderfall förde till
ett långt och blodigt inbördeskrig på 90-talet. Först efter
ingripande från stormakterna kunde det till sist biläggas, men
spåren och såren efter den tiden kommer att leva i generationer.
Ett annat frihetskrig i det tysta som pågått i årtionden, tyvärr
utan att få internationellt stöd, är kurdernas försök att skapa
sig en egen stat. För den som är påläst är det inte svårt att
se logiken också i den här frågan. Kurderna är kulturellt,
språkligt och etniskt en helt identifierbar befolkningsgrupp, och
borde ha samma rätt till en egen stat och självbestämmande som
någon annan statsbildning. Men i den turbulens som uppstod efter det
turkiska storväldets sammanbrott för 100 år sedan, styckades
kurdernas land och delades mellan grannländerna
Turkiet, Syrien, Iran och Irak. Och förtrycket av den mångmiljonstora
folkgruppen har fortsatt under diktatoriska ledare i de olika
länderna.
Det internationella samfundet och FN
har mycket av sitt arbete ogjort, och därmed också mycket blod på
sina händer. Den nuvarande syriska konflikten är också ett
belysande exempel på den brist på handlingskraft som det
internationella samfundet visar, och därmed lämnar fältet fritt
för huliganer vilka inte respekterar några lagar, någon moral
eller etik för sin rätt att driva egna synsätt. Det gäller såväl IS
som den syriska Assadregimen.
Tanken om brödrafolkens väl har en
lång väg att vandra, också i vår upplysta tid när så mycket
kommer oss tillkänna via media dagligen. Den syriska krisen fördjupas
med varje bomb som raserar landets städer och byar. En framtvingad
lösning måste bygga på samma förutsättningar som rådde i
Tyskland efter nazismens sammanbrott, ett internationellt ledarskap
och stora insatser för återuppbyggnad av landet.
Men om det ser vi lite i medias annars
så viktiga nyhetsbevakning.
2015.12.17
Jarl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar