Transatlantic

Dags för en bokrecension igen. den här gången blir det en 470 sidor stor biografi över ett av vårt lands mest välkända rederier. Välkända också i ett internationellt perspektiv, Transatlantic.

Svensk rederirörelse tog fart för drygt 100 år sedan. Broströmskoncernen, som var undertecknads länk till sjöfarten under 20 år, var landets största och mest kända rederi grupp. Antalet rederier var stort i vårt land och dess fartyg syntes med sin svenska flagga i all världens hamnar. Rederierna gav också arbete till de svenska varven, och var den direkta anledningen till deras tillkomst och framgång under årtionden.

Under de två stora krigen, lyckades diplomatin hålla vårt land utanför krigen, och sjöfarten fick efter olika förhandlingar “frisedel” i den meningen att de kunde fortsätta sin verksamhet i rimlig omfattning. Under de åren tjänade man också mycket pengar, bristerna på olika sätt gav höga frakter. Men många var också de fartyg som sänktes av krigshandlingar, och de sjömän som omkom. Sverige var inte krigförande, men på havet var alla ett villebråd.

Den verkliga storhetstiden för svensk rederirörelse kom på 1950-60 talen, när en krigsskadad värld skulle byggas upp igen. Då tjänade rederierna stora pengar, och dåvarande finansminister Gunnar Sträng talade med glädje om det svenska sjöfarts nettot, som medverkade till uppbyggnaden av vår välfärdsstat.

Men utvecklingen i olika avseenden skulle komma att helt ändra på det förhållandet. Med FN-s hjälp togs beslut i det organet på 1960-talet, att sjöfarten skulle organiseras om, det som skulle kallas UNCTAD-koden tillkom. Den innebar att alla länder gavs transporträtten till 40% av den egna importen och exporten. De små och skickliga sjöfarts länderna kom steg för steg genom ren protektionism att utestängas från den näring de blivit experter på. 

Utvecklingsländerna gavs stora krediter för uppbyggnaden av egna handelsflottor med resultatet att lönsamheten rasade för alla både de gamla och nya operatörerna.

Svaret från den etablerade sjöfartsnäringen, blev att utveckla alltmer effektiva fartyg. Ledande i det arbetet var Transatlantic, De stora RoRo fartygen skapades. Fartyg som under 20-talet år var normen för de effektiva transporterna och sysselsattes i huvudsak mellan industriländer där marknadens styrning var starkare än protektionismen.

Det går naturligtvis inte att recensera 470 sidor mycket intressant text i en blog likt denna. Men för den som är intresserad av svensk sjöfarts utveckling och avveckling, är boken en verklig kunskapskälla.

För oss med starka rötter i den svenska sjöfarten när den var som bäst, återstår att med ett stort mått av nostalgi begrunda det som varit.

2019.05.23

Jarl S