Reform i baklås

Att lära är att förstå. I det avseendet och med de historiska glasögonen på, har det varit mycket intressant att läsa den siste sovjetledaren Michail Gorbatjovs bok med titeln ”Som jag minns det”. Den skildrar hans liv från barndom i en liten by i östra Ryssland, till tiden då han var en världsledare, och den kamp han förde för att leda landet bort från envälde till demokrati. Mot den bakgrunden fick han också Nobels Fredspris, och blev utsedd till världens viktigaste person när han stod på topp, och innan de krafter som ville annat med den ryska utvecklingen tog över ledarskapet.

För undertecknad följt medias rapportering under årtionden, och också under drygt 10 år hade delar av mitt arbete med Ryssland som bas, var ändå boken klargörande på många punkter. Den reformering som Gorbatjov initierade när han tog plats i det ryska ledarskapets inre kretsar, döptes där till perestrojka. Ett ord som i grunden stod för en omvälvning av ryskt samhällsliv som skulle i högre grad bygga på demokratiska val, och en ekonomisk omprioritering. I det ryska samhället under kalla krigets sista år slukade det militärindustriella komplexet enorma resurser, både ekonomiskt och när det gällde intelligentsia. Resultatet blev en allt fattigare befolkning, brist på varor al alla slag i butikerna, från livsmedel till bilar. Missnöjet med landets styrelse var omfattande och svaret skulle bli perestrojkan.

För att nå det målet måste man också öppna upp för det demokratiska samtalet i unionen, det steg som med ryska kallas Glasnost. Glasnost gav media och medborgare frihet att komma med sina synpunkter, och gav landet under några år det som vi kallar åsikts och yttrandefrihet. En frihet som på sikt också blev del av reformarbetets fall.

Om inställningen till reformarbetet från början i hela ledarskapet var enigt och tydligt, förändrades det över tid. Runt om i landet satt mängder med politruker, byråkrater och personer som kände sin verksamhet hotad och ifrågasatt. Personer som vant sig vid, och satsat på den politiska plattformen, och oavsett dess värde såg den tryggheten viktigare än den osäkerhet som perestrojkan medförde.

På sikt skulle det komma att innebära först den statskupp som Boris Jeltsin initierade, vilken förde till Gorbatjovs avgång, senare att de ryska säkerhetstjänsterna tog över ledarskapet via Putin. Resultatet ser vi nu i allt högre grad. Gorbatjovs försök att skapa en välmående demokrati av västerländsk modell i Ryssland, en modell där fred och frihet blev ledstjärna har nu vänts till sin motsats.

Med Putin och hans ledarskap är såväl Perestrojka som Glasnost förpassade till historiens soptipp, och det militärindustriella komplexet har återigen huvudfokus i landets agerande. För den som vill fördjupa sig i den problematiken, finns mycket skrivet. Återigen har vi i Ryssland ett ledarskap med mängder av blod på sina händer, från de krig man fört i Tjetjenien, Georgien, Ukraina och Syrien. Från nerskjutning av civila flygplan till mord och bombningar av det egna landets medborgare och opposition.

Och återigen är vi på väg i en riktning där vapenmakt prioriteras framför fredlig samexistens.

Gorbatjovs bok är väl värd att läsas.

2017.01.04

Jarl

Gatans parlament

Sensommar 2016. På landets västra kust har solen sedan midsommar visat sig minst av alla orter som visas upp i SMHI-s solfilm. Hårda vindar och återkommande regnskurar har varit den senaste månadens väder. Bättre då på ostkusten och i norr, som fått fler än dubbelt så många soltimmar.

Och i politiken också semester, stillheten råder i landet i norr. Riksrevisionens politiserade ledning, uthängd i media och med förtroendet kört i botten, ges ändå av riksdagens konstitutionsutskott fortsatt förtroende. Vi lever i paradoxernas tid tycks det ibland.

I USA har nu äntligen media startat den granskning av presidentkandidaterna, som borde gjorts långt tidigare. Nu framträder också ledande personer med bakgrund i den amerikanska säkerhetstjänsten, med uppfattningen att Donald Trump har anknytningar till Putin-regeringen i Ryssland,vilka strider mot amerikansk säkerhetspolitik. Anklagelserna blir allt tydligare, men kommer det att hjälpa? Trump har gatans parlament som sin spelplan och söker där sitt stöd.

I vår splittrade tid har gatans parlament fått allt större utrymme, uppeldade av agitatorer som Donald Trump i USA och Erdogan i Turkiet. I den andan ryms inte sans och förnuft, där styrs agerandet av populism, politikerförakt och misstro mot det bestående samhället. I den andan skräms alternativa synsätt till tystnad, och demokratins vissnar bort i takt med att, som i fallet Turkiet, media inte tillåts förmedla alternativa synsätt.

Samtidigt som Turkiet kräver visumfrihet till EU för sina medborgare, drar man in passen för 10-tusentals människor, för att därmed stoppa deras möjlgheter att fly landet. Så arbetar diktaturen för att frånta medborgare deras mänksliga rättigheter. Så skapas grogrunden till mänskligt lidande, kommande och växande konflikter.

Med livslång erfarenhet av resor i mängder av länder, är det svårt att lämna de internationella frågorna. De utgör grunden för världsfreden, och därmed också välfärden för oss alla.

De som haft turen och lyckan att växa upp i de karga nordiska länderna inkluderade.

2016.08.07

Jarl

Syrien i fokus

Gårdagens gala i globen med fokus på insamling av medel till flyktingkatastrofen i Syrien, var viktig och bra. Samtidigt tydliggjordes av Hans Rosling katastrofens innebörd i vida perspektiv på ett utomordentligt pedagogiskt sätt. De 40 miljoner som samlades in kommer säkert att bli till stor nytta, men det hjälper lite när behoven inom UNHCR är 37 miljarder, av vilka fattas 25 miljarder.. 

Och resultatet av det glappet blir att allt fler väljer antingen att ansluta sig till de krigande på någon sida, eller att göra resan med alla dess risker till ett hägrande bättre liv i Europa. Betecknande är i det sammanhanget att kostnaden för flyktingmottagandet i vårt land beräknas till 500 kr/dag och individ, medan motsvarande kostnad för de i närområdet är 25 kr/individ och dag, av vilka man nu har endast 10 kr.

mannen bakom våldsutvecklingen

Med all respekt för alla sångnummer och försök att manifestera medmänsklighet, så var ändå Roslings framträdande en dörröppning till de komplex som Syrien är idag. När nu FN sitter med världens ledare på plats i New York, kan vi bara hoppas att man där når någon form av kloka beslut, med betoning på en fred där nyordning och demokrati ges plats.

Den syriska ledningsmodell som exciterat de senaste 50 åren, med envälde och ett korrupt rättsystem var inte längre gångbart i en modern och uppkopplad tid, därav kraven på demokrati för ca 5 år sedan. Då fanns alla möjligheter att omstöpa landet till en stark och bärkraftig demokrati i mellanöstern. Istället valde den i England utbildade Bashar Al-Assad att lyssna på fel rådgivare, och välde våldets väg istället för demokratins väg.

Återigen får vi bevittna resultaten av en sådan utveckling. En nåd att bedja om nu är att också Rysslands Putin inser att lösningen inte ligger i ökat stöd till den korrupta ledning som bombat och fördrivit sitt eget folk. Dags nu för FN att möta upp till de högtravande målsättningar som var grunden till dess skapande.

2015.09.30

Jarl