Visar inlägg med etikett EU.. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett EU.. Visa alla inlägg

fredag, september 20, 2019

Höstmörkrets tid


Höstmörkrets tid är här. Tid för kräftor och surströmming i glada vänners lag. Tid för tankar om båtupptagning för de som har det intresset. Och tid för skörden av frukt och bär, om det inte redan är gjort.

I den stora världen är oron stor nu över vad som skall hända i mellanöstern. Blir det ett verkligt krig mellan Iran och Saudiarabien, backat av USA? Ett krig som skulle slå hårt mot drivmedelsförsörjningen i världen i stort. Börserna svajar som en följd av den oron, och drivmedelspriserna likaså.


bombat raffinaderi Saudi

I skuggan av den utvecklingen grips nu mängder av personer i Ryssland, efter det för diktaturen misslyckade lokalvalen. Trots att man från Putin-partiet “Enade Ryssland” utestängt ett stort antal kandidater inför valet, misslyckades partiet och “oberoende “ kandidater valdes hellre än det ledande partiets. Den förnedringen medför nu att jakten på förmodade anstiftan av “upproret” fängslas och  döms till årslånga straff via summariska rättegångar.

Och i Turkiet söker nu också Erdogan skälen till det för hans parti misslyckade lokalvalet i Istanbul. Den stora västorienterade staden har tröttnat på Erdogans styre, och trots omval röstat fram en kandidat i borgmästarvalet med andra synsätt än Erdogans. 
De syriska flyktingarna i landet används nu som gisslan i den politiska kampen. Å ena sidan skall de tvingas återvända till sitt sönderbombade land, Å andra sidan kan de få stanna i Turkiet, givet att kostnaderna bärs av EU.

Det ser ut att bli en intressant höst, men kanske inte i en positiv bemärkelse.

2019.09.20

Jarl S

torsdag, maj 30, 2019

Liberala värden

Det blåser en frisk sydlig vind när vi lägger ut från bryggan. Dags för ännu en tur på jakt efter det som för många är en av höjdpunkterna under sommaren, makrillens återkomst. Väl ute på djupt vatten i fjorden, lägger vi ut dörjen med dess blänken, tafsar och krokar. Båten kryper fram i trollingfart, automat styrningen sköter sitt och vi småpratar, svärsonen och undertecknad. Efter några minuter känner han på linan och konstaterar att det är ordentlig tyngd i den. Skräp på krokarna som så ofta förr tror han. För egen del stoppar jag framfarten, och plockar fram baljan medan svärsonen drar in dörjen. Snart lyfts den första, andra, tredje och slutligen fjärde makrillen ombord. Makrillen är tillbaka och blir till härlig middag någon timme senare.

Och ute i den stora världen befinner sig sonen på kongress i Washington tillsammans med mediapersoner från stora delar av världen. Ett USA där demokratins framtid är mer ifrågasatt  just nu än på de flesta håll i världen. I ett USA som varit den stora och sammanhållande kraften i den kulturkrets som hyllat de demokratiska värdena av mångfald, öppenhet  och tolerans. Värden som nu hotas på många sätt och i många länder. Må de krafter som verkar för dessa bestående värden vinna.

EU-valet i vårt land är över, för några en tydlig framgång, för andra dess motsats. Det ökade valdeltagandet tillhör det positiva liksom att de liberala krafterna vann ökat inflytande i EU i stort. Men det gjorde också de nationalistiska och de som driver klimatfrågorna hårt. EU-samarbetet kommer att kräva nya allianser för att fungera, hur det kommer att resultera återstår att se. Klart är i vart fall att EU-s betydelse för också vårt land blir allt större, ju större oron i vår omvärld blir.

Och för de som intresserar sig för handel och samverkan kan konstateras att Kina nu börjar tappa tålamodet med den amerikanske presidenten. Den dag Kina på allvar visar sina muskler, kommer också USA att skakas. I vår uppkopplade tid har Kina 80% av de jordmetaller som utgör grunden för batterierna till bilar,datorers/mobilers funktion. Att Kina nu hotar med att stoppa all export av dessa metaller är ett uttryck för att man börjar tröttna på despoten i Vita Huset.

Fortsättning följer som alltid.

2019.05.30

Jarl S

tisdag, december 25, 2018

I juletid 2018


Så är då julafton detta år avklarad. En fin och minnesvärd dag, med tre generationer runt bordet, och mängden av god mat enligt tradition sedan många år. Och när den delen avklarats, så väntade den klassiska timmen med Kalle och hans vänner, innan det blev dags att angripa högen med klappar under granen. En tidskrävande process, eftersom samtliga paket skall få sin välförtjänta uppmärksamhet.

När gästerna så småningom åkt hem till sitt, var det så dags att återse filmen “Änglagård” från 1992, Svt-s kvällsbio denna julaftonskväll. Det är verkligen en film med aktualitet också i vår tid. Temat är i korthet mänskliga fördomar mot människor som upplevs som främmande i det egna närområdet. Filmen är på så sätt lika aktuell idag som den dag den gjordes. För så är det nog, att fördomar gärna odlas i kulturellt statiska miljöer. I fallet Änglagård fanns mycket humor, och ett lyckligt slut, något som inte alltid är fallet i vår nutida verklighet.

En krass övertygelse är att de flesta människor oavsett härkomst, vill skapa sig en rimlig framtid. En framtid med ett jobb och utan uppslitande konflikter. Så är också situationen i vår tid. Att de fredliga och framgångsrika länderna i det avseendet för många runt om i världen, blir något man är beredda att offra mycket för att komma till, och bli del av, är egentligen inte så konstigt. För svensk del är det otänkbart att förstå hur landet skulle se ut om vi inte hade de ca 2 miljoner medborgare, som räknat invandrare och deras avkommor kommit till Sverige sedan  början av 70-talet, och nu utgör en väsentlig del av det svenska samhället.

Att vi också har en kriminalitet som relateras till invandringen, får inte bli stigmatiserande för all invandring. Betecknande är också att det som nu ses som gängrelaterad kriminalitet, till helt övervägande del bärs upp av unga personer som är födda i Sverige, och med svenskt medborgarskap.

Den stora flyktingvåg som startade år 2015, skall ses mot bakgrunden av att Putins Ryssland påbörjade sina terrorbombningar av Syriens största stad, miljonstaden Aleppo liksom andra av de demokratiska krafterna hållna områden.  Bombningar som i stor utsträckning också koncentrerades mot offentliga byggnader som skolor och sjukhus. Människor kände sig med stort fog svikna av FN och de demokratiska stater som givet ett mer kraftfullt agerande kunnat stoppa den utvecklingen, och lämnade för att söka en ny framtid i de europeiska länderna.



2018.12.25

Jarl S




fredag, december 21, 2018

Politisk stormvarning


En mulen och våt morgon denna årets kortaste dag. Vintersolståndets dag. Men juleljusen lyser upp torg och balkonger, och innan dagen är slut kommer också en av de stora julmarknader att ha fått besök av undertecknad med vänner. Men nu till dramatiken i den politiska världen, för dramatik på högsta nivå handlar det om.

Den här gången går tankarna inte så mycket till den svenska situationen, dess dramaturgi är tämligen fastslagen. En månads respit, några korta beslutsmöten och vi har en ny regering eller beslut om nyval. Tålamodet är uttömt liksom arguments arsenalen.

Nej, den verkliga dramatiken går till utvecklingen i USA. Donald trumps löfte till sina “vänner” Erdogan i Turkiet, och Putin i Ryssland att dra tillbaka de amerikanska trupperna i Syrien, har fått den amerikanska överbefälhavaren Mathis att med en kraftfull markering av sitt avståndstagande, lämna in sin avskedsansökan. Strömmen av personer med förnuft som hoppat av den trumpska administrationen fortsätter, och därmed också det amerikanska ledarskapets sönderfall.

Ett tillbakadragande av de amerikanska trupperna i Syrien är inget litet beslut. Erdogan har redan markerat, att när väl de amerikanska trupperna är borta, kommer han att anfalla de kurdiska trupper, som tillsammans med de amerikanska har varit ledande i kampen mot IS.

Rysslands ingripande och terrorbombningarna av de demokratiska krafterna i Syrien, kom också att bygga på vissheten att man i USA-s ledning hade en person vilken man kände och kontrollerade. Resultatet blev också det blodbad vi sett i Syrien, och den flyktingkris som skakar i första hand EU samarbetet.

Den kurdiska krisen som varat i snart 100 år, skapades på sin tid av de europeiska stater, främst Frankrike och Storbritannien, som drog landsgränserna för de som senare blev de olika staterna i mellanöstern. Kurderna som var en tydlig kulturell och språklig enhet, delades då upp och underkastades Turkiet, Syrien, Iran och Irak istället för att bli ett eget självständigt land. Den strävan efter självstyre som kurderna arbetat för i de olika länderna, har hanterats på olika sätt. När nu den turkiska de-facto diktatorn Erdogan meddelat att han kommer att utplåna det kurdiska inflytandet i norra Syrien, är det inget annat än ännu ett folkmord som är under utveckling.

Det är den utvecklingen vi har att se fram emot, givet att USA och EU lämnar kurderna i sticket. Världen har aldrig blivit fredligare av att despoter tillåts att krossa och underkuva minoriteter. Ett FN lamslaget av Ryska och Kinesiska veton kommer inte att ingripa. Det är mot den bakgrunden utvecklingen i USA skall ses.



2018.12.21

Jarl S

tisdag, december 18, 2018

Decembermorgon 2018


Vacker morgon och med en fin kylig luft denna, i veckan innan jul. Några grader kallt och en föraning om vinter. Det är bara det vita på marken som saknas nu för att verkligen “känna jul”. Annars är julförberedelserna igång, med bak och annat som skall till när gästerna så småningom knackar på. Men nu till politikens verkligheter.

100 dagar efter valet i vårt land, och ännu ingen regering i sikte. Och nu varnar också experterna för vad detta kan innebära för vårt politiska systems trovärdighet. Landet med sin traditionellt stabila demokrati, har fastnat i prestige bundna maktpositioner som inte borde höra de demokratiska tänkandet till.

Och största skulden till det får läggas på de 2 partier som anger sig för att vara liberala, Centern och Liberalerna. En grundläggande punkt i liberalismen är vidsyn och respekt för olika synsätt. Kan man tänka bort de nästan 2 miljoner väljare som lade sin röst på Vänstern och Sverigedemokraterna? Av reaktionerna via media framgår att de två mittenpartiernas ledarskap tappar stort i opinionsmätningarna.


I skuggan av det dramat pågår nu en uppladdning i mellanöstern som kan få mycket stora konsekvenser. Turkiets de facto diktator Erdogan, signalerar nu för ett storskaligt krig mot kurderna i grannlandet Syrien. Kurderna i norra Irak har varit en väsentlig faktor när det gällt att besegra IS. Nu står de i vägen för Erdogans dröm om Turkiet som mellanösterns verkliga stormakt. Och diktatorer har alltid sett kriget som ett legitimt medel för att nå sina syften.

Den i sammanhanget lilla och tappra folkgruppen kurder har i Syrienkrigen haft en vän i USA, men kommer ett USA under ledning av Putin-vännen Donald Trump att ställa upp för kurderna? Sannolikheten är liten, han är helt besatt av att försvara sin egen sönderfallande position i det amerikanska politiska systemet. Och EU är låst av sina egna interna problem. År 2019 blir nog inte det fredens och fridens år som så ofta proklameras i nyårstider.

Dags att avrunda den här bloggen med ett tack för det stora intresse som polska och tyska läsare på senare tid visat bloggen. Det är alltid intressant att se att intresset växer också utanför den egna språkkretsen.



2018.12.18

Jarl S

måndag, september 21, 2015

Tillbakablick



Av och till är det viktigt med också tillbakablicker, det ger perspektiv på framtiden Den gångna helgen har präglats av just det. Så låt oss gå tillbaka till en tid som var skrämmande på sitt sätt.

Då, i början på 1960-talet hade kommunismen byggt en mur som sträckte sig genom Europa i syftet att förhindra människor från öst att komma till länderna i väst. De som ändå försökte göra det, riskerade livet i minerade gränsland bevakade av beväpnad vakter. Militären stod redo för ett nytt stort krig på ömse sidor av muren, människor som bara 20 år tidigare upplevt 2-a världskrigets fasor, fruktade nu ett nytt storkrig.

Vid den tiden ryckte ett antal unga män med erfarenheter från hav och andra länder in för att göra sin militära skolning på sjökrigsskolan i Näsby Park. När höstens löv började falla i sen september 1965 examinerades vi som officerare i Flottan, och vår lilla del av insatsen i landets försvar påbörjades. När vi som återstår efter fallna vänner, med respektive samlades till 50-årigt firande i vackra Helsingborg den gångna helgen, fanns mycket att tala om. Dels naturligtvis våra vägar genom livet, men också samhällets utveckling i stort.

Utsikt över Öresund
Istället för det stora kriget fick vi gradvis en alltmer fredsökande utveckling i Europa. En utveckling som kulminerade med murens fall för 25 år sedan. Människor som tidigare riskerade livet för att nå friheten i väst, kunde nu jublande korsa de gränser som under 30 år varit stängda. Och i euforin växte också den europeiska unionen sig allt starkare, fredssymbolen framför andra som kännetecknas av de öppna gränserna mellan våra länder.

Nu har istället ofreden och ofriheten bytt arenor, de härskar med sin destruktiva våldsmentalitet i mellanöstern och delar av Afrika. Och Europas fredliga länder har blivit den frihetens hamn nu människor från de områdena söker sig till.

Var tid har sina utmaningar, liksom vi i väst drog nytta av de som med initiativkraft och erfarenheter av förtryck kom till vårt land under kalla krigets år, har vi nu möjlighet att visa samma öppenhet mot de som nu söker sin fristad i våra länder. Återigen finns anledning att påpeka att de som sett våldets galenskap i sin närhet och kastat alla band överbord för att rädda sitt liv, de förstår värdet av fred och frihet mer än andra.

Just därför kan de bli en stor tillgång för vårt land, precis som tidigare invandrare från en rad länder som under årtiondena plågats av diktatoriska synsätt.

I den fina kulturstaden Helsingborg umgås kamratkretsen, turar över sundet, äter en fin jubileumsmiddag på Sofiero slott. Vädret är det bästa och mångkulturen blommar varhelst man ser människor röra sig. Vi har ett arv att förvalta som tjänat vårt land, vårt näringsliv och vår kultur.

2015.09.21

Jarl S