Etnisk rensning

Vacker och skön morgon denna sena oktoberdag. Luften känns ljum med sina +11 grader, och vinden är stilla. Människor skyndar till sina jobb via de många busslinjer som stryker förbi vid morgonpromenaden. Också höstdagar kan i så måtto vara fina.

Och budskapen från den stora världen domineras av den etniska rensning som nu sker på de kurdiska områdena i Syrien. Efter USA-s monstruösa svek mot kurderna, har nu Ryssland tillsammans med Turkiet och Syrien valt att stycka landet, fördriva 100.000 tals kurder från deras hem, och därigenom göra dem hemlösa. Det är ett förfärligt och tydligt exempel på etnisk rensning som nu pågår, mot den folkgrupp som mer än någon annan stått upp för demokratiska värderingar i området.

Den turkiske ledaren Erdogan och hans anhang belönas för sitt stora svek, istället för att bestraffas. Hans hat mot kurderna skall förstås mot bakgrund av att det var med turkisk förmedling som IS krigare kom till Syrien. Det var enligt internationell press och info, turkarna som i stor utsträckning försåg IS med vapen och förnödenheter. Utan det turkiska stödet hade aldrig IS blivit den kraft det blev, och inte utan det kurdiska folkets kamp hade IS inte besegrats.

Tydligast av allt framgick det när kampen om staden Kobane stod hård mellan IS och kurderna. Turkarna stod passiva med sina stridsvagnar, och hoppades möjligen att IS skulle vinna den kampen. När istället kurderna bit för bit pressat tillbaka IS, ökade irritationen hos despoten Erdogan. Det är resultatet av den utvecklingen vi nu ser, och anstiftaren till utvecklingen är i grunden Mussolini-kopian till president i USA, Donald Trump.

Sveket från det hållet har bäddat för den etniska rensning, och de folkmord som vi nu kommer att få bevittna.

2019.10.23

Jarl S 




e

Sveket mot kurdena

Fortfarande mer än +10 i luften på morgonpromenaden. En skön sådan, men mörkret påminner om årstiden. Det är ändå mitten av oktober, och vi är inne i det som brukar kallas den mörka årstiden.

Mörkt är det också, men kanske i fler avseenden, i de kurdiska områdena i Syrien. Turkiets övervåld på det kurdiska folket förfärar omvärlden, men utan att det innebär några lättnader för kurderna. Kritiken mot USA och dess president som gav turkarna grönt ljus för invasionen, är stor, men vad bryr det honom. Donald Trump som skulle göra “America great again”, är på väg att förvandla det stora landet till en internationell pygme. Någon ingen längre kan se upp till och lita på.

Just nu får kurderna bära korset i form av turkarnas angrepp, helt oprovocerat från deras sida.

Det är heller inte första gången Turkiet utmärker sig i sådana här hänseenden, slakten på de armeniska och grekiska minoriteterna i landet, för ca 100 år sedan lämnade djupa sår som ännu inte är läkta. Kurderna i Turkiet har på samma sätt piskats av den turkiska övermakten när helst det fallit den ledande makten att göra så. Och för tillfället är det despoten Erdogan som svingar bilan i form av sin NATO-utrustade krigsmakt.

USA hade tveklöst kunnat stoppa angreppet, men Trump valde att samspela med Erdogan, lika barn leka bäst heter det ju. Självgodhetens apostlar finner glädje i sitt gemensamma umgänge, även när blodet flyter.

Sveket mot kurderna skall också ses mot bakgrunden av det omfattande offer kurderna gjort för att befria Syrien från de islamiska jihadisterna, IS. Också det säkert en stor källa till irritation hos den turkiska despoten som via smugglingen och indirekt stöd till IS aktiviteter, tjänat stora pengar på kriget i Syrien.

Nu väntar en ny tid med fascisten Putin som regerande "kejsare" över mellanöstern. Där fylls det vakuum som den demokratiska världen lämnar. Hur den utvecklingen kommer att gestalta sig återstår att se. Sveket mot kurderna är monumentalt och oerhört fegt.

2019.10.16

Jarl S

Politisk stormvarning

En mulen och våt morgon denna årets kortaste dag. Vintersolståndets dag. Men juleljusen lyser upp torg och balkonger, och innan dagen är slut kommer också en av de stora julmarknader att ha fått besök av undertecknad med vänner. Men nu till dramatiken i den politiska världen, för dramatik på högsta nivå handlar det om.

Den här gången går tankarna inte så mycket till den svenska situationen, dess dramaturgi är tämligen fastslagen. En månads respit, några korta beslutsmöten och vi har en ny regering eller beslut om nyval. Tålamodet är uttömt liksom arguments arsenalen.

Nej, den verkliga dramatiken går till utvecklingen i USA. Donald trumps löfte till sina “vänner” Erdogan i Turkiet, och Putin i Ryssland att dra tillbaka de amerikanska trupperna i Syrien, har fått den amerikanska överbefälhavaren Mathis att med en kraftfull markering av sitt avståndstagande, lämna in sin avskedsansökan. Strömmen av personer med förnuft som hoppat av den trumpska administrationen fortsätter, och därmed också det amerikanska ledarskapets sönderfall.

Ett tillbakadragande av de amerikanska trupperna i Syrien är inget litet beslut. Erdogan har redan markerat, att när väl de amerikanska trupperna är borta, kommer han att anfalla de kurdiska trupper, som tillsammans med de amerikanska har varit ledande i kampen mot IS.

Rysslands ingripande och terrorbombningarna av de demokratiska krafterna i Syrien, kom också att bygga på vissheten att man i USA-s ledning hade en person vilken man kände och kontrollerade. Resultatet blev också det blodbad vi sett i Syrien, och den flyktingkris som skakar i första hand EU samarbetet.

Den kurdiska krisen som varat i snart 100 år, skapades på sin tid av de europeiska stater, främst Frankrike och Storbritannien, som drog landsgränserna för de som senare blev de olika staterna i mellanöstern. Kurderna som var en tydlig kulturell och språklig enhet, delades då upp och underkastades Turkiet, Syrien, Iran och Irak istället för att bli ett eget självständigt land. Den strävan efter självstyre som kurderna arbetat för i de olika länderna, har hanterats på olika sätt. När nu den turkiska de-facto diktatorn Erdogan meddelat att han kommer att utplåna det kurdiska inflytandet i norra Syrien, är det inget annat än ännu ett folkmord som är under utveckling.

Det är den utvecklingen vi har att se fram emot, givet att USA och EU lämnar kurderna i sticket. Världen har aldrig blivit fredligare av att despoter tillåts att krossa och underkuva minoriteter. Ett FN lamslaget av Ryska och Kinesiska veton kommer inte att ingripa. Det är mot den bakgrunden utvecklingen i USA skall ses.

2018.12.21

Jarl S

Decembermorgon 2018

Vacker morgon och med en fin kylig luft denna, i veckan innan jul. Några grader kallt och en föraning om vinter. Det är bara det vita på marken som saknas nu för att verkligen “känna jul”. Annars är julförberedelserna igång, med bak och annat som skall till när gästerna så småningom knackar på. Men nu till politikens verkligheter.

100 dagar efter valet i vårt land, och ännu ingen regering i sikte. Och nu varnar också experterna för vad detta kan innebära för vårt politiska systems trovärdighet. Landet med sin traditionellt stabila demokrati, har fastnat i prestige bundna maktpositioner som inte borde höra de demokratiska tänkandet till.

Och största skulden till det får läggas på de 2 partier som anger sig för att vara liberala, Centern och Liberalerna. En grundläggande punkt i liberalismen är vidsyn och respekt för olika synsätt. Kan man tänka bort de nästan 2 miljoner väljare som lade sin röst på Vänstern och Sverigedemokraterna? Av reaktionerna via media framgår att de två mittenpartiernas ledarskap tappar stort i opinionsmätningarna.

I skuggan av det dramat pågår nu en uppladdning i mellanöstern som kan få mycket stora konsekvenser. Turkiets de facto diktator Erdogan, signalerar nu för ett storskaligt krig mot kurderna i grannlandet Syrien. Kurderna i norra Irak har varit en väsentlig faktor när det gällt att besegra IS. Nu står de i vägen för Erdogans dröm om Turkiet som mellanösterns verkliga stormakt. Och diktatorer har alltid sett kriget som ett legitimt medel för att nå sina syften.

Den i sammanhanget lilla och tappra folkgruppen kurder har i Syrienkrigen haft en vän i USA, men kommer ett USA under ledning av Putin-vännen Donald Trump att ställa upp för kurderna? Sannolikheten är liten, han är helt besatt av att försvara sin egen sönderfallande position i det amerikanska politiska systemet. Och EU är låst av sina egna interna problem. År 2019 blir nog inte det fredens och fridens år som så ofta proklameras i nyårstider.

Dags att avrunda den här bloggen med ett tack för det stora intresse som polska och tyska läsare på senare tid visat bloggen. Det är alltid intressant att se att intresset växer också utanför den egna språkkretsen.

2018.12.18

Jarl S

På resade fot

Sommartid är resetid. Så också i år, om än med mörka molns sällskap. Sverige är ett vackert land med alla sina olikheter i miljö och omgivningar. Under några dagar fick landet allra längst ner i sydost besök. Landet där den danske kungen härskade i 700 år innan den krigiske svensken under upprepade överfallskrig med tvång gjorde landet svenskt.

Nu står vi, ett antal personer i tre generationer på den kulle som finns kvar som en rest av den forna danska kungaborgen, och ser ut över landskapet och mot den månghundraåriga kyrkan. Vallgraven finns kvar och några rester av husgrunderna, det är allt.

Och i bebyggelsen lever fortfarande kvar korsvirkeshusen och stockrosor och kungsblommor regerar. Det är vackert på sitt alldeles egna sätt.

I samma region bara några mil borta i Malmö,  leker vår tids speciella vandaler Rambo på nätterna. Nu handlar det om handgranater som man lyckats smuggla in i landet. Var tid har sina galenskaper, och krav på ett fungerande samhälle där medborgare och myndigheter samverkar för att stoppa buset.

Och i Turkiet upprepas än en gång tragedin runt det kurdiska folket. Ett folk som givet sin särprägel, sin storlek och sin egen kultur borde ha samma rätt till självbestämmande som andra folk med liknande bakgrund. Men som svikits grymt av såväl västmakterna som lokala härskare. Otaliga är de artiklar och böcker som beskrivit hur de engelska och franska kolonialmakterna efter 1-a världskriget ritade om kartan och fördelade makten i mellanöstern. De besluten hade föga av demokrati och folkförankring. Och den stora förloraren blev den kurdiska befolkningen som styckades över länderna Turkiet, Iran, Irak och Syrien.

Och nu sätter sig Nato med den Turkiska regimen och befäster orättvisan än en gång. Och än en gång skall bomberna falla över de som i verklig mening söker försvara sin identitet, sina livsvillkor.

Så rullar den komplicerade och alltid närvarande verkligheten vidare, med de möjligheter och svårigheter vi har att påverka den. Och Obama-eran i världens mäktigaste land närmar sig sitt slut, tyvärr utan att han fått tillräckligt genomslag för den politik som fick folken att jubla 2008.

2015.07.28

Jarl