Ökande spänningar

 ”Älven ligger blank som ett nybonat golv” skulle man kunna säga för att travestera en för vårt land stor trubadur. Solen skiner och trots minus 3 på morgonen så kommer vi nog få en riktigt fin aprildag. Våren är här och blommorna i skog och mark ökar i antal för var dag. Vi är i den bästa av årstider, livets och ljusets återkomst.

Och i en pandemitrött värld vaccineras det för att stoppa smittspridningen. En smittspridning som i vårt land rapporteras vara störst i hela EU just nu. Och sjukvården sviktar under bördan av sjuka också nu, mer än 1 år efter utbrottet med hittills mer än 13000 officiellt döda i vårt land.

Ändå går livet vidare dess bättre. Börsen slår nya rekord, och handeln med fastigheter blomstrar. Pengar pytsas ut i systemen och måste ju i förlängningen placeras någonstans. Många med osäkra anställningar har det riktigt svårt, andra har genom hemarbete fått större friheter och minskade kostnader. Som alltid finns vinnare och förlorare också i den här tiden.

Och ute i den stora världen ökar nu spänningarna mellan den västliga världens demokratier, och de stora diktaturerna i öster. Ryssland rustar för ett erövringskrig i Ukraina. De ukrainare som bor kvar på Krim och i Donets påtvingas nu ryska medborgarskap av den ryska erövringsmakten, ett sätt att snabbt russifiera de områden man ockuperat. Nu samlas de ryska arméerna vid den ukrainska gränsen, och den ukrainska regeringen har naturligtvis ingen möjlighet att militärt möta det hotet.

Återstår att vädja till USA och EU att stå upp för Ukrainas självständighet och nationella säkerhet. Ingen i väst önskar sig en militär lösning av den konflikten. Nu stryper USA den ryska aggressionens ekonomiska flöden i det internationella ekonomiska systemet, samtidigt som man markerar med utvisning av ryska diplomater och blockerar vissa ryska företags verksamhet. De åtgärderna hade nog inte den ryska ledningen räknat med, av ilskan över sanktionerna att döma.

Efter årtionden av tro på att fria varuflöden, och fri företagsamhet skulle göra också diktaturerna till demokratier ser man nu resultatet. De auktoritära makterna har använt den friheten till att mjölka demokratierna på kunskap och resurser, för att nu succesivt övergå till direkt konfrontation med dem.

 

2021.04.15

Jarl S

Politik ifrågasatt

Höst i luften och ömsom dimmor och grått, ömsom soliga agar. Så är september också den första höstmånaden. Besöket ute på ön häromdagen var fint. Vi var många som sökt oss ut i det då fina vädret. Badet i det ännu 17-gradig havsvattnet var kanske årets sista. I vart fall skulle pirens badplattform tas in under denna veckan.

På nationell nivå fortsätter den märkliga politik som gynnar de rika och välbärgade, och straffar de som inte har de förutsättningarna. Aktuellt i det avseendet är de utomordentligt stora subventioner, mer än 10% som staten ger de som köper svindyra elhybrid bilar. Bilar som oftast är stora och tunga, och utrustats med en liten batteridrift, men i allt väsentligt använder traditionell motor för sin drift.

 För att betala de subventionerna vill man nu chockhöja fordonsskatterna på äldre bilar. De som inte har råd att köpa lyxbilarna, skall betala de subventioner de ges av politikens gröna ideologer. Inte undra på att ilskan och misstron mot politikens ledarskap ökar.

Nu till den stora världen och dess ledarskap. I bloggen har USA-s nuvarande president sedan tillträdet kallas konfliktsökande. Han har lyckats med sin försatts att helt splittra det amerikanska folket, ett vi och dom utefter synen på ras och tillhörighet.

Han har även använt samma synsätt och handlande i internationell mening. FN har liten eller ingen betydelse i Donald Trumps USA. WHO bojkottas och fråntas sina anslag för att han inte gillar dess slutsatser. Handelsrestriktioner införs och ändras alltefter den lynnige presidentens humör och tyckande. Relationerna till traditionella vänner typ EU, förefaller mindre viktiga än de med traditionella motståndare som Ryssland och Nordkorea.

Och för Donald Trump existerar inga klimatproblem, trots vetenskapens förklaringar av de bränder som nu gjort 10.000-tals människor hemlösa på den amerikanska västkusten. Det amerikanska valet den 3 november, är ett ödesval för en hel värld.

2020.09.17

Jarl S

Man of conflict

Strålande vacker morgon på landets västra kust denna dag. Havet lockar med sin friska luft, och nu också badtemperatur. Men innan det måste utvecklingen i vår sargade omvärld kommenteras.

Att den amerikanske presidenten Donald Trump är en ”man of conflict”, har undertecknad återkommit till i bloggen alltsedan hans tillträde i positionen som amerikansk president. Hans twittrande utan förankring i det parti han förmodades tillhöra, syftade till att tvinga partiet att gradvis underkasta sig hans synsätt. Så har också skett, dessvärre. "If you can´t beat him, join him" har blivit det republikanska partiets motto.

Hans internationella agerande har varit av samma slag, att härska genom att söndra har i Donald Trump fått ett övertydligt ansikte. Internationella organ svartlistas, överenskommelser kastas över ända. Allt för att tydliggöra att han bestämmer oinskränkt.

De stämningar han blåst upp internt i det amerikanska samhället har byggt på skapandet och underhållandet av konflikter mellan olika grupper i samhället. I den miljön har också det polisvåld vuxit, som innebär att färgade personer mördas av poliser på ett alltmer godtyckligt sätt. Att till slut bägaren rinner över, och de upplopp kommit som nu plågar nationen, är i grunden resultatet av Trumps politik.

Naturligtvis ser inte Mr Trump någon egen skuld i upploppen, det gör inte despoter. Istället talar hans kroppsspråk när han talar om att kalla in militär mot det egna folket, om något helt annat. Han ser otroligt förnöjd ut, äntligen kan han känna att han lyckats med sin strategi. Tilliten mellan människor har rivits sönder, och utvecklingen går mot det sönderfall som så många fruktat, och varnat för.

I den miljön ser också Trump möjligheten att på politisk väg ytterligare stärka sin makt. Konfliktsskaparen och despoten Donald Trump kommer att fortsätta att underblåsa de destruktiva stämningarna, de är hans livsluft.

USA-s ledarskap är en katastrof för landet, och för världen i stort.

2020.06.02

Jarl S

Januarimorgon 2020

Vacker morgon denna tidiga januaridag. Plusgrader och en lovande sol som kan förgylla dagen, och till det högtidsstunder vid Tv-s Vinterstudion. Ett sätt att få uppleva vintersporterna från en plats i vårt land där de inte längre kan upplevas ”live”. Men innan dess skall kroppen få sig en duvning i ett ordentligt gympapass. Nu till vår oroliga omvärld.

Knappt har året börjat och det avpersonifierade rymdkriget demonstrerats. Från ingenstans, eller någonstans skjuts raketer mot en bil på väg från Bagdads flygplats. Ett antal ledande militärer med iransk bakgrund dödas, och USA erkänner sig vara ansvariga för dådet. Det iranska svaret blir kort men tydligt, dådet skall återgäldas med råge, brasan är tänd och hämnden kommer att utkrävas. Konfliktnivån ökar, något som i den här bloggen förutsätts sedan länge.

USA-s nuvarande president har sökt konflikt alltsedan han tillträdde. Både intern i det egna landet och mot omvärlden. Inför hotet av riksrättsåtalet, och i ett försök att stärka sin ställning inför presidentvalet senare i år, söker han binda landets säkerhet till sin ”handlingskraftiga” person. Mönstret går igen från despoter i historiskt mörker, samtidigt som demokratin i verklig mening åsidosätts och ifrågasätts. Och de löften Trump använde sig av inför valet 2016, nämligen att avsluta alla krig och ”ta hem pojkarna”, är nu glömda. Nu skickas 1000-tals unga män (och kanske kvinnor) ut till en farlig verklighet i fjärran länder. Likheterna mellan USA idag och Tysklands 30-tal är alltför stora för att negligeras.

Och i vårt land i norr spelas årskrönikorna upp i Tv-tablåerna, och tittarna får återblickar på det gångna året. Ett händelserikt år som dessvärre har demonstrerat de obalanser som uppstår när ett parti, i det här fallet Socialdemokraterna, anser makten vara viktigare än den egna ideologin. Nu sviker väljarna partiet, och dess ledare har endast 23% förtroende bland dessa. En historiskt mycket låg siffra för en sittande statsminister.

Återstår att se fram emot utvecklingen i olika avseenden.

2020.01.04

Jarl S

Våldet utmanar

Vacker morgon bådar en vacker dag. Och så ser det ut att bli i hela landet den kommande långhelgen, Kristi Himmelfärdsdag och på följande helg. För många kommer nog sommarhus och båtar att få mycket uppmärksamhet, Det är den tiden på året.

Men tanken går till den extrema våldsanvändning som kännetecknar konflikten i Syrien. Inget är heligt för den regim som väljer att specifikt bomba de lilla som finns kvar av sjukhus och sjukvård. Krigets lagar har för länge sedan lämnats därhän, 10.000-tals människor har tagits av polis eller miliser och försvunnit. Och den oberoende rapportering som ännu finns, pekar ut regimen i Damaskus som den verkligt stora våldsverkaren i konflikten.

FN, som skulle bli en världspolis i sådana här konflikter, är totalt låst i sitt agerande. Ryssarna har efter sitt inträde helt inriktat sig på att stödja regimen. De storvulna påståendena att man specifikt skulle bekämpa IS, har visat sig helt fel. Man har valt att istället bomba de demokratiska krafter som ännu finns kvar i landet. Putins bidrag har enbart fördjupat konflikten.

Visst vore det möjligt för USA och dess allierade i Europa att agera kraftfullare mot vansinnet. Att i likhet med fallet i Libyen gå in och bekämpa det syriska bombandet, men rädslan för att gå djupare in i konflikten sitter alltför djupt. Och i det rädslans landskap tar vandalerna alltid steg framåt, lär oss historien, i vår tid representerad av Assad, Putin och Erdogan.

Den här konflikten har nu snart varit lika lång i tid som andra världskriget, och tvingat mer än halva landets befolkning på flykt varav en mindre del kommit till Europa och vårt land.

Nog är det i grunden sorgligt att inte konflikten kan kvävas på annat sätt än med ännu mer våld. I vår tid med så mycket resurser, borde restriktioner på det ekonomiska området kunna göras så kännbara att också regimen i Damaskus inser att man nått vägs ände.

Det internationella samfundets undfallenhet kommer inte att lösa problemen i mellanöstern, det kommer bara inspirera till nya utfall av maktmissbruk och våld med de följder det får. Och konflikter i synen på lösningar som också tär hårt på värdegrund och synsätt i demokratierna.

2016.05.04

Jarl