Förväntningar

 Årets näst sista dag är här. Morgonen är fin och ljum, vid promenaden speglas stadens ljus i älvens vatten. De senaste dagarnas positiva besked om påbörjad vaccinering mot Cowid-19 lyfter förväntningarna. Det gör också det nu upprättade avtalet mellan EU och England i Brexit frågan. Och börsen visar med stigande kurser att utvecklingen tolkas positivt.

Sent omsider har också i vårt land en pandemilag lagts fram som gör det möjligt att stänga ner aktiviteter i samhället som man menar bidrar till smittspridning. Frågan återstår hur man i så fall kompenserar de som får bära bördan av de åtgärderna. Många aktiviteter berörs och kommer att förändras för alltid, genom de som nu i pandemins spår växer i form av E-handel och distansarbeten.

Och i media förespråkar också tunga förespråkare, att regionerna som politisk nivå tas bort, vilket innebär att dess funktioner övertas av stat och kommuner. Det är givetvis ingen självklarhet att den regionala nivån skall bestå, men vägen till en avveckling är lång och krokig. Svensk byråkrati lämnar sällan något ifrån sig som man lyckats bygga upp.

Ute i den stora världen väntar politiken på maktskiftet i USA. Äntligen har också republikanska ledamöter i senat och representanthus insett att Trump-eran är över. Man börjar nu positionerna sig för ett liv utan Trump, och visar det genom att rösta mot honom i olika frågor. Återstår för paret Biden/Harris att ta itu med ett hårt splittrat USA, att binda nya band av samförstånd och förtroende med det amerikanska folket.

Samtidigt tränger sig den diktatoriska världens ledarskap på, och kräver allt mer plats. Kinas och Rysslands roll måste bemötas med smartness och styrka. Trumps agerande löste inga problem, han misslyckades till varje del i det avseendet. Inget i de politiska kraftfälten stormakterna emellan, eller relationen till Nordkorea löstes av Trump. Han blåste i trumpet men böjde sig så fort motståndet blev starkt nog.

När det nya året börjar kommer det i de demokratiska länderna ske i en känsla av glädje och framtidstro. Men utmaningarna kommer snart nog att bli dominerande på ledarsidorna.

2020.12.30

Jarl S

Utblick 2021

 Julfirande detta pandemins år. Solen skiner över landets västra kust, och folket söker dess strålar. Promenadstråken är under de ljusa timmarna fulla av folk som vill ut, njuta av dagen och för en stund glömma bekymren. Vaccinet är på väg ut och man kan skönja ett ljus i den tunnel landet har befunnit sig i snart ett år.

Och över EU och Storbritannien hördes en djup suck av lättnad under helgen, när ett avtal mellan parterna i det 4 år gamla Brexit problemen blev klart. Resultatet att frihandeln får fortsatt liv och fiskerätterna förblir i stort sett oförändrade, innebär i grunden att Brexit blev en flopp för de som tänkt sig ett helt oberoende Storbritannien. En viktig punkt har man fått genom, nämligen möjligheten av ett stopp för den gränslösa invandringen, den fråga som i grunden startade hela Brexitrörelsen, men som av politiska skäl tonats ner. Det skulle förvåna om inte börserna i berörda länder gör ett glädjeskutt när handeln startar efter helgerna.

Viktiga vägval

Och i det stora landet i väster använder sig den avgående presidenten nu av rätten att ”släppa fångarna loss”. Buset som hjälpt honom med kriminella metoder och fängslats, benådas och släpps nu, vilket visar på den moraliska halten hos herr Trump. Och i Georgia ser pendeln ut att svänga över till de demokratiska senators kandidaterna inför valet till senaten. Något som är viktigt för den omsvängning i USA paret Biden/Harris har behov av att göra.

 Intressant är också att de företag som har ansvaret för det tekniska genomförandet av det av Trump kritiserade presidentvalet, nu satt sina juridiska krafter på uppdraget att lagsöka de som med oriktiga argument och påståenden kritiserat och ifrågasatt valet. Resultatet av det arbetet, och den lagsökning som följer, är viktigt för att återställa folkets förtroende för valprocessen i landet. Det kan också bli en verkligt hård smäll för de som, inklusive Trump, drivit konspirationsteorierna.

Nog om det, visst finns det mycket att glädja sig åt med tanke på det kommande året.

2020.12.26

Jarl S

Innan vintersolstånd

En underbar morgon denna decembers 16-e dag. Plus 6 grader i luften påminner mer om vår än om jul och vinter. Och mörkret skingras så fint av alla ljus från träden på torget. Mörkret går mot sin vändpunkt, och bortom den kommer dagarna att bli längre igen.

I vårt av Corona-viruset sargade land kommer vi vid årsskiftet troligen ha det högsta dödstalet för det gångna året på mer än 100 år. Och den Commission som i dagarna kommit med sina uppfattningar om hur vi hanterat pandemin, riktar skarp kritik mot de myndigheter som haft att bemöta den sorgliga utvecklingen. Nog finns det där anledning till självkritik och utrymme för det som så ofta kallas förbättringspotential.

Nog om det och till mycket trevligare tankar. I dagarna har det slutligen blivit klart att paret Biden/Harris blir USA-s kommande ledarskap, trots Trumps idoga motstånd och påståenden om valfusk. Och nu kanske också de räddhågsna republikaner som fegat i frågan tar sig samman och erkänner Biden/Harris. Bland republikanerna finns ändå en person som förtjänar aktning för sina ställningstaganden, nämligen Mitt Romney. Må hans raka och hederliga agerande lyfta honom till ett ledarskap över det nu sargade och av Trump kuvade republikanska partiet.

Om Brexit talas det mycket i dessa tider. Den en gång så sturske Boris Johnson är inte så stursk längre. Långtradarna bildar kilometerlånga köer vid färjelägena mot EU för att få hem eller ut så många varor som möjligt innan klockslaget när handelsavtalen med EU upphör. Slutligen har också det brittiska ledarskapet insett, att ett avtalslöst utträde ur EU, drabbar det egna landet mer än EU.

Dags att glädjas åt det som ändå är positivt, snart kommer vaccineringen mot Cowid-19 att komma igång och på sikt bryta smittkurvan. Och julens högtider, så som man nu kan fira dem, blir förhoppningsvis fina stunder för oss alla.

2020.12.16

Jarl S

Likt en spegel

Tidig decembermorgon när det är dags att hälsa den 2-a advent med en morgonpromenad. Det är en osannolikt fin morgon. Plus 7 grader är en ovanligt varm temperatur för årstiden. Och älvens klara och lugna vatten speglar stadens ljus så fint. En bra start på en fin decemberdag.

För de som är intresserade av vintersport ges stort utrymme för det i TV. Skidskyttarna från vårt land har stora framgångar, och glädjen över det är rörande i de olika intervjuerna. Och nog måste det vara underbart att få de positiva resultaten efter år av hård träning, fysiskt och mentalt. Och visst är det vackert att vi får sola oss i glansen av att Sverige får del av äran i priset för världens bäste friidrottare 2020, genom svenskamerikanen Duplantis världsrekord i stavhopp. En ung stjärna som förtjänar framgången, och har många år kvar att visa sin speciella skicklighet.

I politisk mening återgår utvecklingen i det stora landet i väster i någon mån till normalitet. Den avgående presidenten gör vad han kan för att försvåra för den administration som skall ta över den 20.1.2021. Så gör den som inte kan förlika sig med sitt nederlag, och saknar ansvarskänsla och respekt för annars givna traditioner när det gäller maktöverlämnande.

Och i EU och Brexit-frågan föreligger ännu inget avtal om hur den skall lösas. Brexit-frågan är på det sättet bara i sin linda, dess återverkningar återstår att se och uppleva. Många i England kommer nog att ångra sitt stöd för Brexit när dess realitet blir tydlig för dem. Den brittiska självbilden må vara historiskt präglad, landet över vilket solen aldrig går ner, Storbritannien.

Men det var då och nu är nu.

Och i vårt land råder Cowid-19 över debatt och dagsfrågorna. Rädslan finns där hos både enskilda och myndigheter. Och ansvarsutkrävandet bollas mellan regering, regioner och kommuner. Samtidigt som man talar om en nationell kris, anser sig regeringen inte ansvarig. Nog är det en särskild ordning. Att sedan resultatet blivit en hårresande hög dödlighet i vårt land jämfört med övriga nordiska länder, att de stänger sina gränser för oss, och att det nordiska samarbetet är på väg att falla i stycken blir resultaten.

Nog om det, skribenten vill avsluta med att önska läsarna allt gott i adventstid.

2020.12.06

Jarl S

Höstdagjämning 2020

 Stilla morgon efter nattens regn. Höstdagjämningen har passerat, och mörkret krymper dagarnas ljus. Allt en naturlig del i den livscykel vi har att anpassa oss åt. På marinorna är aktiviteten hög när det gäller upptagning av båtar, och hummerfiskarnas markerade tinor lyser som mångfärgade klot i vattnen. Den första snön har fallit i norr som en påminnelse om vinterns fröjder för de som ser det så. Lövskogarnas färger ger en färgprakt så god som någon, en färgstark final över sommaren som var.

I vår omvärld ökar återigen oron över Covid-19 smittan. Efter en lugnare sommar ökar den snabbt nu i många länder. Värst drabbat är USA där dödstalen nu överstiger 200 000. En siffra som överstiger dödstalen i alla de småkrig USA fört sedan WW2. Oerhört hög siffra som nu förs fram som ett viktigt argument i det kommande presidentvalet. Hur mycket av dåligt ledarskap tål egentligen det amerikanska folket?

I vårt grannland Belarus har nu Ryssland gått in med de paramilitära styrkor man också använde på Krim halvön. Maskerade och brutala går de fram mot obeväpnade demonstranter och hugger ner dem med sina batonger och påkar. Kvinnor och barn hanteras lika brutalt. Nationella media har övertagits av rysk personal, som nu matar ut sin propaganda. Flykten till grannländer som Polen och de baltiska länderna har tagit fart. Och EU har i sin strävan att utlysa sanktioner mot Belarus ledarskap fastnat i ett veto från Cypern. En liten önation, hårt korrumperad av ryska pengar. Pengar med den ryska statsledningen som avsändare. EU-s regelverk som stadgar att alla nationer skall godkänna sanktionerna förhindrar nödvändiga åtgärder. Återstår att se vad andra länder med demokratisk syn kommer att göra när EU nu visar sig så tungfotat.

Brexit-frågan har nu blivit en huvudvärk för alla inblandade. Storbritannien vill ha tillbaka suveräniteten av sina fiskevatten, något som EU-länderna inte vill acceptera. England vill ha fortsatt frihandel utan tullar, men samtidigt lämna de avtal som på något sätt kan ses negativt bindande för landet. Många är de som röstade för Brexit i den av Ryssland starkt påverkade kampanjen, men som nu ångrar sitt val. Den utveckling som Brexit innebär är dålig för Europa och England, men en fröjd för de länder som vill se ett sönderfallande europeiskt samarbete.

 

2020.09.26

Jarl S

Politiska vägval

Vi skriver den 31 januari denna av regn och rusk präglade “vinter”på landets västra kust. Bra väder för grundvattnet som fylls på, och för de som avskyr frosthalka. Men föga upplyftande i övrigt. Inte heller den politiska världen är upplyftande, men däremot intressant på många sätt och vis.

Det Socialdemokratiska ledarskapets makthunger i vårt land, håller nu ett år efter regeringens bildande, på att äta upp partiet. Under det gångna året har det socialdemokratiska partiet förlorat 7% av sitt väljarstöd. Det är inte det S närstående partierna som fått avhopparnas röster, de har istället gått till den yttersta Vänstern (V), och till den yttersta högern (SD).

Det svenska välfärdssamhällets sönderfall har sin början tidigt 1990-tal. Kommunaliseringen av skolan, friskolereformens  tid och avregleringar på många välfärdsområden har brutit sönder välfärdssamhället bit för bit, och de som får bära bördan är som alltid de med svagaste rösterna i samhället. Besvikelsen över den utvecklingen får väljarna att i allt större utsträckning söka sig mot de som på ett tydligt sätt visar på andra alternativ.


Ute i den stora världen är nu skilsmässan mellan EU och England deklarerad, och villkoren skall förhandlas fram, det lär inte bli någon lätt process. Och för svensk del kommer en kraftig nota från EU att hamna här, när EU-s budget skall justeras och betalas utan de tidigare bidragen från UK.

I skuggan av riksrätts förhandlingarna i USA, och den nu som ett världshot klassade virusepidemin i Kina, har nu bombningarna i Syrien återupptagits av regeringens och de ryska styrkorna. Mönstret från bombningarna av Aleppo går igen, man siktar in sig på publika centra och sjukhus. Krigsbrott kan tyckas, men ett lamslaget FN saknar alla möjligheter att ingripa.


Följden är att nya flyktingströmmar om ca 1 miljon människor nu rör sig upp mot Europa. De boende i grekiska gränsområden är förtvivlade över att se sina livsmiljöer förvandlas till flyktingars tältläger, och kraven på att stoppa invasionen växer sig allt starkare.

Världen rör sig tyvärr allt mer i en riktning där konflikterna ökar, samtidigt som de återhållande krafterna försvagas.

Det är ingen bra utveckling.

2020.01.31

Jarl S 

Händelserik tid

Adventsljusen lyser så fint över gator och torg vid den tidiga morgonpromenaden. Människor skyndar till bussar och båt, allt för att hinna till sina arbetsplatser. Om några dar har vi vintersolståndets dag, och det börjar gå mot ljusare tider igen. Julen står för dörren, det sjungs i kyrkorna, det är en körernas examenstid också. Tid för ljus och glädje.

Och i UK, det som också kallas Storbritannien, går man till val denna dag. Frågan om hanteringen av Brexit skall komma till en lösning är det tänkt.Och i TV-s utfrågningar på plats i landet, säger en äldre dam att detta är det viktigaste val hon någonsin deltagit i. Också det en spegling av den splittring som Brexit-frågan fått i England. Ansvariga i de ryska trollfabriker i Ryssland, som genom manipulationer via internet drev fram resultatet i den folkomröstning som ledde fram till Brexit-resultatet torde njuta över sina framgångar. Det kaos som sliter sönder en av världens äldsta demokratier.

Och i USA prövas nu konstitutionen, den amerikanska författningen i den misstroendeförklaring som läggs mot Donald Trump. Också i det fallet har bekräftats att den påverkan som valet fick genom de kaskader av inlägg via sociala medier de ryska trollfabrikerna öste in över det amerikanska väljarna, hade en avgörande betydelse för Trumps seger i valet 2016. Nu stundar snart ett nytt val, och än en gång försöker Trump och hans allierade i eller utanför landet, att påverka detta. Ansvaret för försvaret av konstitutionen har tagits av det demokratiska partiet genom den “impeachment” man genomfört enligt lag och regler.



Återstår för det republikanska partiet att hedra konstitutionens fäder och skapare av denna, eller att vanvördigt trotsa, och därmed i grunden bryta mot denna. Vad återstår i så fall av den amerikanska demokratin?

2019.12.12

Jarl S

Väntetid i politiken

Vi skriver väntans tid i politiken på den internationella scenen. I USA förbereds nu den misstroendeförklaring som riktas mot den trumpne presidenten. Och han är ilsken och sur som ättika av allt att döma. Hans ledarskap bygger på verbalt våld på de som inte delar hans synsätt. På utmålade osanningar och “fake news”, vilka han under de gångna åren i tusentals twitter inlägg har spridit runt. På det sättet har han lyckats med konststycket att polarisera det amerikanska folket, det är mer splittrat än någon anna gång sedan Vietnamkrigets dagar. Hans vision om att göra “America Great” har förvandlats till sina raka motsats. Skulden för den utvecklingen ligger helt hos Trump.

Queen of liberty

Och i England väntar nu nyval med BREXIT som den helt dominerande valfrågan. Valet som är planerat till den 12.12, kommer troligen att bli en riktig rysare, en kamp mellan de som  tror på “The United Kingdom” och dess gamla koloniala länkar, mer än på EU som handelspartners. Att valet kommer att lösa den knuten är ingen självklarhet, allt landar ändå på hur de olika partierna tydliggör sina avsikter, och vilka stöd de får. Det går att leva utan medlemskap i EU, det visar exempel som Norge och Schweiz på, men det krävs också i de fallen samverkan, samarbete och mängder av avtal.

Och i mellanöstern råder en tillfällig stiltje. Despoten Erdogan har låtit sig dämpas i sin strävan att bli den nya stormakten i vakuumet efter Syriens och Iraks sönderfall. Hans ilska mot EU lever kvar, liksom hotet om att tvinga de syriska flyktingar som finns i gränsområdet mot Syrien, att vandra vidare mot Europa.

Kommande veckas möte mellan de två alfahannarna Trump och Erdogan kan i det avseendet bli intressant. Ingen av dem är några vänner av EU för närvarande.

2019.11.10

Jarl S

Radikala ledarskap

Radikalisering har under de senaste åren blivit ett återkommande begrepp. Då i synnerhet när det gäller personer som valt krigets Syrien och islamisering, och lämnat sina hemländer med det följder det fått. Resultatet har vi sett i det årslånga krigandet i främst Irak och Syrien, och det elände som följer av det.

Despot USA

Men radikaliseringen är inte begränsad till fotfolket längre. Också i de högsta sfärerna har demokratins trygga hjul ersatts av demagoger, som framför budskap som med samma rätt kan kallas radikala. USA-s president Trump är typexemplet som följts av Boris Johnson i England. Turkiets de-facto diktator Tayyip Erdogan en tredje. De goda åren när demokratin bredde ut sig över världens länder, har nu bromsats och till dels stoppats upp i realiteten.

Den utvecklingen startades av Rysslands misslyckade demokrati försök. Visserligen hålls val där, men det är val som endast “betrodda” ledamöter får ställa upp i. Betrodda i den meningen att de samverkar med det av Putin och hans anhang styrda parlamentet.

Erdogan i Turkiet har successivt fängslat sina politiska motståndare, och tagit kontrollen över alla viktigare media. 1000-tals personer inom krigsmakten har fängslat, och ännu fler fått lämna sina tjänster.

Det krig som Erdogan nu startat mot den stabilaste och humanaste delen i Syrien, den kurdstyrda enklaven Rojava, är helt styrt av Erdogans storhetsvansinne, och omvärlden ser på.

Krigshetsare Edrogan

Demokratin som styrelseform är i dagsläget prövad mer än någon gång sedan 2-a världskriget. Sönderfallet i USA kan om det inte stoppas bli spiken i kistan i det avseendet, Och den Kinesiska “stabiliteten” byggd enpartidiktatur och på världens i särklass bredaste personkontroll, bidar sin tid att ta över som den nya stormakten, ekonomiskt och militärt.

EU med sina interna problem och Brexit ständigt närvarande, är förlamat och svagt som maktfaktor i det stora globala spelet.

Mycket kan ändras fort i vår lättrörliga tid. Radikaliseringen av ledarskapen i stora och betydelsefulla länder, skapar stora osäkerheter och minskad trygghet.

2019.10.12

Jarl S

Politisk höst

Solnedgången över västerhavet är vacker. Vi är ett antal personer ute på ön i havsbandet som samlats för att se himlen färgas röd av solens sista strålar, samtidigt som skuggorna och mörkret kryper på. Vi samtalar och det fotograferas. Och samtidigt som det sker tänds också den stora fyren i havsbandet, den som varit vägvisare för generationer av sjöfolk, innan vår tid med satellitnavigering via GPS. Allt har sin tid och vissa värden är bestående.

Samtidigt bryts det demokratiska systemet sönder och samman i London, i trycket av Brexit-skandalen. För så kommer det nog att kallas i ett historiskt perspektiv. Den  rörelse som handlade om att stoppa den stora immigrationen till England, har nu fått konsekvenser som hotar det demokratiska fundament som varit vägledande för så många andra länder. Nog är det på sitt sätt tragiskt.

Och när TV-s reporter gör uppföljningar av vad som hänt under det första året efter valet i vårt land, så handlar det mer om vad som inte gjorts, än vad som gjorts. Inga tecken tyder på att bristerna inom offentlig sektor på något avgörande sätt blivit bättre. Och kriminaliteten och skjutningarna kräver alltmer absurda offer, vilket framför allt morden på ett par kvinnor den senaste tiden fått manifestera. Så när riksdagen nu öppnas, har den mycket att ta tag i.

På lokal nivå syns samma reaktioner. Ledare för den allians som i minoritet styr i landets näst största stad ser utmaningar men inga avgörande problem. Det parti som med sin kritiska inställning till utvecklingen Demokraterna, blev kommunens näst största parti med 17% av rösterna, lyfter istället upp de tunga frågor om utvecklingen i kommunen som måste hanteras. Dit hör de enorma kostnaderna och följderna av Västlänks Bygget, tryggheten och säkerheten i staden och förorterna. Och förhållandet att de välbärgade skattebetalarna flyttar ut ur staden med sin skattekraft, samtidigt som kommunens kostnader för integration, och de som inte är anställningsbara ökar.

Visst är det så att glesbygden har sina problem, men det har också storstaden.

2019.09.11

Jarl S

Money is King

Skön septembermorgon innan dagens väntade regn. Hösten har sina fina värden också den, Havet är varmt och värmer kustens luft, och det är härligt att vistas i naturen på olika sätt.

Samtidigt vaknar politikens alla led efter sommarens vila. I England prövas nu demokratin på största allvar i Brexit-frågan. Den största politiska krisen i landet i modern tid. Noterbart då att inga poliser sprutar vatten eller tårgas över demonstranter. De står troget med sina plakat, men våldet finns inte där. Kontrasten mot utvecklingen i Hongkong är slående.

Boris Johnson som skulle fixa Brexit-problemet så lätt, har när detta skrivs stoppats av sina egna partikamrater. 21 av dem röstade med oppositionen i frågan, och han ser nu ut att stoppas, man vill inte ha ett Brexit utan avtal. Nog finns det i allt detta ett intresse av att se hur demokratin kan fungera väl också i svåra frågor.

I USA dämpas valhetsen temporärt av orkanen Dorians härjningar, också det en påminnelse om att vi har all anledning att ta klimatfrågorna på allvar. Uppeldandet av Amazonas regnskogar har mött stor internationell kritik, och hot om stopp i handeln med ansvariga länder, främst Brasilien. Det hotet kan möjligen få en dämpande effekt på skövlingen.

Och i vårt eget land har ännu en gång vår kluvna inställning till vapenexport lyfts fram i ljuset av TV4-s utmärkta reportage. Svensk vapenexport går till de små länderna, emiraten på den arabiska halvön. Länder som inte behöver dem själva, därifrån går de vidare till krigförande länder belagda med FN-beslutade embargon som Eritrea, Somalia och Saudi Arabien. Och den svenska regeringen blundar och skyller på en myndighet som också den använder skygglappar för att slippa se och agera på verkligheten.

Money is King brukar begreppet vara mellan skål och vägg på de mässor där den här typen av produkter visas och säljs. Det gäller bara att finna genvägar som förhoppningsvis inte avslöjas.

2019.09.04

Jarl S

Augustidagar 2019

Härligt ljumma augustidagar. Tid för bärplockning för de som vill fylla sina förråd. Svamparna lockar också i skog och mark. Och i havet finns fångster för de som gillar den delen. Och ännu någon vecka kan man ta ett uppfriskande dopp i det salta vattnet.

I det offentliga livet återgår också verkligheten till det normala, dvs att konflikterna i olika avseenden är medias huvudintresse. Den nye engelske premiärministern, Boris Johnson, är övertygad om att han har lösningen på Brexit-soppan. Den 31.10 skall det gamla avtalet med EU vara överspelat, med eller utan nytt avtal. Han spelar ett mycket högt spel med det engelska folket som gisslan.

Och Mussolini-kopian i Washington fortsätter på sitt bisarra sätt att styra dagordningen dit han vill, för närvarande genom sitt utspel om köp av Grönland. Enligt honom inte märkligare än en lite större fastighetsaffär. Ett bekvämt sätt att vända medias fokus bort från USA-s interna problem med skjutningar och handelskrig,  Han kanske borde lagt ett bud på köp av Kina, som en lösning på handelskriget??

Satiriska svaret till Trump: Grönland vill köpa USA

Demonstrationerna i HongKong har visat sig ha ett stort folkligt stöd. Paraplyerna som används som symbol har fyllt gatorna i fredlig marsch, och polisen har insett att den mängden människor kan man inte utan vidare köra över. Världen väntar med spänning på slutet av den konflikten. Kinas ledarskap har hotat, men ännu valt att infiltrera och vänta. Samtidigt som ledande personer som visat stöd för demonstrationerna mister sina poster och ersätts av sådana som förstår att dansa efter den kinesiska pipan.

Och i vårt lilla land i norr fördjupas problembilderna för den välfärd som varit landets kännetecken i årtionden. Rekryteringen till tjänster i skola, vård och omsorg räcker inte för att fylla luckorna av de som slutar av olika skäl. Rättssäkerheten hotas av ökande våld, och behovet av att förstärka polisen med kommunala “ordningsvakter”, väcks nu också politiskt.

Det trygga lilla landet i norr har sina egna växande problem.

2019.08.22

Jarl S

Påsk och media

Ett strålande väder präglar påsken detta år, inte minst här på landets västra kust. Solen skiner över ett spegelblankt hav när vi på förmiddagen stävar ut mot kustbandets öar. Ombord finns ett par av barnbarnen, de är dags för årets första gemensamma utflykt. När vi närmar oss ön ser vi att badbryggan är utlagd på utsida piren, och väl i hamn får vi en av de sista lediga platserna. Det vackra vädret har lockat många ut i skärgården, och hamnen är full av gästbåtar, trots att vi bara är i april månad.

Påsken har säkert innebörd för de flesta, för många är det den största kyrkohelgen. För andra en helg med möten i familjen och vänkretsen, eller kanske skidåkning i norr på den  sista fina skarsnön. När det är så himmelskt fint att få skejta fram på nattfrusen hård skarsnö. Allt har sina njutningar tänker undertecknad när barnbarnen ror iväg med jollen på årets första roddtur i hamnbassängen.

Och ute i den stora världen rapporteras allt mer om den skada på demokrati och tillit som Brexitomröstningen och dess tillämpning nu orsakar i det brittiska samhället. Ingen prövning sedan krigsslutet har varit starkare än denna, ännu olösta omröstning. Nu väcks också frågan om medias roll i det hela. England har burit på ett storebrorskomplex i många avseenden och historiskt. Dess historia som ledande imperialist, den tid när “Rule Britannia” var verklighet, präglar än i denna dag mångas val av självbild. Också den som fanns med inför brexitomröstningen. Ledande media anses ha varit partiska för ett utträde, om inte direkt, så genom att inte på ett opartiskt sätt ha granskat följderna av ett utträde, och gett det scenariot sin givna del av beslutsunderlaget. Och viljan att erkänna det egna ansvaret i det här skeendet är liten.

Media kallas ofta den tredje statsmakten, och det med stort fog. Genom sin spridning och genomslagskraft väljer man dagordningen för den allmänna debatten och hur den prioriteras. Nu anklagas engelska media för att de inte inför Brexit omröstningen gav väljarna en rimligt god bild av följderna med ett brexit. Ur det har också det kaos vi nu ser uppstått, och över tid förvärrats och blivit till ett sönderfall i tillit från väljarna till det demokratiska systemet och dess ledarskap, politikerna.

Ansvaret för den utvecklingen lastas gärna helt över på politikerna, men både i USA och England ser vi nu följderna av en utveckling där media inte längre uppfyller kraven på en opartisk spegling av utvecklingen, utan väljer sida för den ena eller andra politiska åsikten.

Problemet är inte nytt, i de auktoritära regimerna tar statsmakten på ett eller annat sätt kontrollen över media. I demokratierna har vi strävat efter en obunden och kritiskt granskande press och media.

Inga demokratier överlever utan det fria ordet och medias obundna och kritiska granskning av ledarskap och beslut.

2019.04.21

Jarl S

Marsdagar 2019

Vacker morgon denna marsdag, när solen i gryningsljuset bådar en fin dag. Våren har redan under ett par dygn visat sommartemperaturer, men snart blir det kyligare igen menar meteorologerna. Hur som helst med det, vårblommorna är här och lövsprickningen påbörjad.

Ute i den stora världen går såpoperan Brexit vidare med repris på repris på redan hållna, och tillbakavisade omröstningar. Demokratin har sina givna lågvattenmärken, och de demonstreras med emfas i direktsändning i TV. Men tusen gånger hellre det, än det auktoritära våld på människor och mening som kännetecknar regimer som den ryska, kinesiska, iranska med flera. Stora beslut kräver ibland lång väg för att mogna. Det kommer dramat mellan England och EU också att göra. Medlingsprocessen måste få ta sin tid.

Värre är det då med det stora landet i väster. Den vilsne presidenten Donald Trump lever i sin egen tillskapade värld, en värld som inte alltid har med verkligheten att göra. Det senaste draget i det avseendet, är att han  i tal efter tal refererar till sin tyske far, som han anser växte upp i någon idyllisk ort i Tyskland, när han dokumenterat och säkert var född och uppväxt i New York. I Donalds värld ser hans sig som halft om halft EU-medborgare av det skälet. USA har ett mycket stort problem i sitt presidentskap, som man borde rätta till så snart det bara går, Att inte den insikten och allt Donald Trump dragit på sig genom sina utspel och falska påståenden, räcker för att avlsuta hans period i landets ledning är svårt att förstå. Donald Trump som skulle göra America Great, har istället gjort landet mer splittrat än någon gång i modern tid, och har också fått epitetet, The worst president of all times, den sämste president USA någonsin haft.

Och i vårt eget lilla land fortsätter de positioneringar de olika partierna gjort och gör efter regeringsbildningen. Med dagens opinionssiffror är oppositionen i form av det konservativa blocket större än regeringen inkluderat dess stödpartier från den nu avdöda alliansen. Vi går mot en ny tid, med en tydligare politik där alternativen från de två olika sidorna, regering och opposition blir tydligare och skarpare. Det är en process som är bra både ur ett beslutsmässigt avseende, och kanske än mer sett mot politikens trovärdighet gentemot väljarna.

Demokratin är inte alltid bekväm i den meningen att den kan göra alla glada, men den bör för att bli trovärdig, ge olika synsätt rätt att framföras och bedömas.

2019.04.06

Jarl S

Macron i media

Strålande vacker denna tidiga marsmorgon. Efter en frostig natt, en värmande sol och inte ett moln på himlen. Veckoslutet har bjudit på fin skidåkning från Holmenkollen och Östersund. Egna minnen från en vinter som medlem i Norske Skifremmedet, och de många och krävande träningspassen på Frognerseteren, det område som skidtävlingarna omfattar. Och TV har bjudit på en mycket tänkvärd och välgjord tolkning av Victor Hugos “Les Miserables”. Kampen mellan det onda och det goda, en aldrig sinande kamp.

Ute i vår stora omvärld har den franske presidenten Emmanuel Macron i en omfattande artikel i ledande media världen runt, tydliggjort sin syn på EU-s roll i vår oroliga tid. Med de synsätt han redogjort för, vill han av allt att döma nu också ta ett eget ansvar för unionen, i någon mån också axla den dominerande roll som den Angela Merkel så väl förvaltat under sina många år i unionen.

Macron lyfter fram de hot mot EU-s sammanhållning som nationalistiska rörelser i olika länder utgör, och som BREXIT blivit en symbol för. Påminnelsen om varför kol-och stålunionen, EU-s vagga skapades, är viktig i en tid av ökad historielöshet hos nya generationer medborgare. Och nationalismen i sina mer utvecklade former, bygger på intolerans och ökade klyftor mellan människor och nationer. Grunden för alla krig, alla krigs moder.

EU behöver den debatt Macron lyft inför de kommande EU-valen i maj. Partier i olika länder med nationalistiska synsätt har tidigare inte deltagit i EU-valen eftersom man sett EU som en politisk motpol mot den egna ideologin, De partierna mobiliserar nu för att i valet vara med och med målsättningen att också få så stort inflytande i EU som möjligt. Hur det inflytandet i så fall skall användas, och med vilka syften återstår att se.Givet de partiernas agenda, så kommer det inte att gynna den fredsrörelse som är EU-s absoluta grundbult.

Macrons artikel har applåderats av många kloka person, liksom den ratas av de som inte vill se ett starkt och liberalt drivet ledarskap i den europeiska Unionen. Nu prövas sammanhållningen i unionen mer än någon gång sedan den skapades.

2019.03.11

Jarl S

Förlorarna

Det fuktiga grådiset hänger över landets västra kust, den här dagen i slutet av året. Men det är stilla och skönt ute med plus 4 grader. Och fukten glänser så fint i de många ljusen från upplysta träd och verandor. Och i sovrummet ligger vår 9-åriga nattgäst och sover så fint. Än är det mörkt där ute, men en ny dag vaknar snart ur sin slummer.

Det är nyårskrönikornas tid, en tid för tillbakablick över det gångna året. Ett år som varit betydligt mer omtumlande än de varit tidigare. 90-talets demokrativåg med uppbrytningen av de sovjetiska imperiet, har nu 20 år senare svängt över till dess motsats. Nu får demokratierna kämpa för att bevara sin trovärdighet. Några exempel kan vara på sin plats.

Brexit

Folkomröstningen i England om utträde ur EU, det som nu kallas Brexit har blivit en verklig prövning för både England och EU. Folkomröstningen drevs fram i stor utsträckning genom kampanjer via sociala medier, främst Facebook. Att de kampanjerna till stor del hade sitt ursprung i ryska “trollfabriker” är också verifierat av såväl Facebook själva som berörda säkerhetstjänster. Med stor sannolikhet hade aldrig en folkomröstning gjorts, än mindre vunnits av nej-sidan utan den propaganda genom falska facebookgrupper som piskade fram motsättningar och den polariseringen som behövdes för att nej-sidan med knapp marginal skulle vinna.

Rimligen borde omröstningen med den vetskap man har idag ogiltigförklaras, istället har detta skapat stora motsättningar i de politiska systemen i både EU och England.

De politiska systemen förlorar i trovärdighet, något som var den avsedda effekten hos de som styrde den utländska propagandan.

USA-valet

På motsvarande sätt agerade också de ryska “troll fabrikerna”i det amerikanska presidentvalet 2016. Stödet för Donald Trump är tydligt och verifierat av Facebook och säkerhetstjänsterna, och presidentvalet borde rimligen mot den bakgrunden ogiltigförklaras. Nu får det som under de senaste 100 åren varit världens ledande stormakt både ekonomiskt och militärt, dras med en president som aldrig varit del av det politiska systemet, och som av både medicinsk och professionell expertis anses “unfit for duty”. Sönderfallet i ledarskapet i USA är tydligt och skadar säkerheten i världen i stort. De demokratiska länderna är på väg att förlora sin viktigaste allierade, något som får stora följder för maktbalansen och säkerheten i världen i stort.

Ur de processerna och många fler finns alltid vinnare och förlorare. Om det här första avsnittet pekar på förlorarna, skall nästa avsnitt få visa på vinnarna.

2018.12.29

Jarl S

Luciamorgon 2018

Det är en stilla och vacker morgon, denna 13.12 och tillika luciadagens morgon. På skolor och i olika församlingar kommer det idag att firas Lucia med traditionellt luciatåg, fika och sång. En fin tradition tycker nog de allra flesta, och innan dagen är slut skall också undertecknad ha tagit del av den traditionen.
Morgonpromenaden bjöd på ett par minusgrader, och en härligt frisk luft. Ljusens mångfald på fastigheternas balkonger och torgets träd lyser upp vintermörkret på ett väldigt fint sätt. Vi är inne i en trevlig del av året, ljushögtiden innan jul och nyår.

Mycket skall hinnas med innan julfirandet, också på det politiska området. För den som är intresserad av det, kan striden om utvecklingen i Brexit-landet England inte gå obemärkt förbi. På den ena sidan de hårda nationalisterna, som vill lösgöra landet helt från det internationella samarbetet inom EU. Motståndet mot det utvecklingen står alla de som tror på internationellt samarbete som garant för utveckling, fred och gränsöverskridande frihet. I stridens nollpunkt står en utomordentligt karaktärsfast kvinna, landets premiärminister Theresa May. Under gårdagen utsatt för en förtroendeomröstning som hon vann. Vem har  sagt att kvinnor inte kan??

Och i vårt land går den politiska såpa som kallas regeringsbildning vidare. Nu och efter ännu några veckor av velande, eller skall vi kalla det samtal, utan egentligt resultat. Gårdagens beslut om att tillämpa den av M+KD lagda budgeten, var ett steg på vägen mot en lösning. Nu återstår omröstningarna om Löfven eller Kristersson som statsminister, och om också de blir resultatlösa, det nyval undertecknad flaggade för i en  tidigare blogg.

I USA dras nu det juridiska nätet åt allt hårdare runt den omstridde presidenten, som istället för att göra “America great”, lyckats att totalt splittra landet. Avhoppen ur hans staber är återkommande och många, och därmed också kompetens flykten. Återstår alltid den svans av opportunister som ser möjligheten att under en tid tjäna pengar i politiken, oavsett vilket budskap det innebär att man måste bära fram.

Snart nog borde det republikanska parti han anses företräda inse, att Trump utgör ett problem som på sikt också straffar partiet. Mellårsvalet var en tydlig markering i det avseendet.

Hur länge kan republikanerna acceptera den situationen utan att agera?

2018.12.13.

Jarl S

Revolternas tid?

Utvecklingen av det politiska livet i Frankrike under den här våren och försommaren har varit minst sagt dramatisk. I landet mer plågat av terrorbrott än andra, har de etablerade partierna mer och mer tappat i förtroende hos väljarna. Fram kommer så en karismatisk ung man, visserligen med erfarenhet som minister i en socialistisk regering, men med liberala synsätt fram. Han tar strid i presidentvalet mot de etablerade kandidaterna och partierna, och Frankrike väljer det nya, oskrivna kortet.

Emmanuelle Macron som namnet är, visade sig vara folkets val till ny president, med allt vad det innebär. Men presidentens makt styrs också av parlamentet, och i det fanns partiet överhuvudtaget inte innan gårdagens (11.6) val. Men ibland sker det omöjliga, åtminstone där demokratin har fritt spelrum. På mindre än 1 år har Macron och hans vänner skapat ett rikstäckande parti, och i det nyss avhållna valet har man utklassat de gamla partierna. Nu har den politiska nyskapelsen under Macron helt plötsligt parlamentariskt ledarskap också, något som inga analytiker vågade tro på innan valet.

Med den utvecklingen blir nu frågorna stora om vilken väg Frankrike kommer att ta. Macron är en vän av EU och den internationella solidaritet det innebär. Han bör nog ses som en liberal politiker med socialliberala synsätt. Men kommer han kunna styra ett helt nytt parlament, där flertalet av ledamöterna har liten eller ingen erfarenhet av politiskt arbete på den nivån?

Inom loppet av ett drygt halvår har vi nu sett två stora demokratiska revolter. Dels den ultra-högra revolten via det republikanska partiet i USA. Där står nu kampen hård om både makten i partiet, och därmed också makten i landet i stort.

I Frankrike återstår att se vilka vägval den nya regeringen kommer att ta. Den bild Macron hittills visat, tyder på att han på ett klokt sätt värnar om den stabilitet som ligger i de uppbyggda strukturerna genom EU-samarbetet, Nato etc., samt den värdegrund som traditionellt har styrt de västliga demokratierna under åren efter 2-a världskriget.

Mycket står på spel också i England i tider av Brexit och det val där som den 8.6 hölls där. Istället för ett starkare stöd för Brexit-anhängarna, protesterade mängder av röstberättigade genom att inte ge den sittande regeringen sitt stöd. Nu svajar även den engelska flaggan slak på sin stång inför de förhandlingar som skall föras.

Folkets röst har avgett sitt budskap. Återstår att se hur det kommer att utveckla politiken.

2017.06.13

Jarl

Brittiskt sönderfall

Sällan i modern tid demonstreras principen om ansvar och befogenheter tydligare än just nu, eller kanske rättare sagt dess motsats. Det som nu händer i brittisk politik är både sedelärande, och skrämmande. Samma personer som varit ledande i Brexit-kampanjen, Boris Johnsson och Nigel Farage, meddelar nu sin avgång. Där finns nu inget ansvar för det politiska kaos man skapat, bara en typisk flyktreaktion från den som inte vill bära ansvar för sina handlingar.

Mycket kommer att skrivas och tyckas innan den nu startade härvan fått sin politiska lösning. Ännu mer innan dess följder för gemene man framstår klara. Vem skall sitta vid förhandlingsbordet med EU om utträdet? Och med vilka befogenheter och möjligheter att skapa en för båda parter rimlig reträtt?

England har haft förmåner i sitt medlemskap, som andra länder inte haft. Man fick behålla sin valuta pundet. Man gick inte med i Schengen-samarbetet, vilket innebär att immigrationspolitiken varit och är landets egna ansvar. Om man nu upplevt att alltför många “icke EU-medborgare” kommit till landet, så måste man söka svaret i den egna organisationen.

Allt detta borde också Ja-sidan på ett tydligt sätt ha redovisat. Cameron borde också på ett tydligt sätt ha tydliggjort att omröstningen för honom var en kabinettsfråga. Han borde avkrävt Brexit-ledarna en tydlig plan för den händelse de vann omröstningen. Nu sitter man där istället med en situation där granne till kaos är ett relevant begrepp.

För oss andra, finns det all anledning att lyssna särskilt till det tal Liberalernas Jan Björklund höll i Almedalen i söndags. Europa blir inte säkrare om det fredsbevarande arbete som är EU-s grundbult raseras genom split och avhopp. Vi behöver ett starkt EU, men också ett EU som förmår att förmedla sina visioner till folket, väljarna.

Tron på starka män och genvägar har historiskt, och även i vår tid skapat krig och elände. Må vi bespara oss själva och kommande generationer den utvecklingen.

2016.07.06

Jarl

Eufori och verklighet

Gråmulen och regn i luften denna junis sista dag på landets västra kust. För ett par dagar sedan fick fotbollsälskarna, åtminstone en stor del av dem, uppleva den historiska omöjligheten att lilleputtnationen Islands fotbollslag, besegrade världsnationen Englands lag. Intet öga torrt hos de riktiga fansen, och det isländska folket har fått en glädjekälla att luta sig mot i vår på många sätt osäkra tid.

För samtidigt som fotbolls-EM pågår i Frankrike, slickar nu världsamfundet, och då i synnerhet EU och England såren efter brexit beslutet. Mer än 3 miljoner medborgare har nu skrivit under att man vill ha en andra folkomröstning i frågan. Någon sådan kommer troligen inte, positionerna är låsta. Och rävspelet har börjat. De ledare som tidigare drev Brexit, försöker nu i media minska dess konsekvenser till igenting, samtidigt som EU markerar att utträdet kommer att kosta. Allt annat vore att inbjuda ytterligare länder att söka utträde.

Brexit ledarskap???

Och visst är det så att verksamheten i Bryssel kan kritiseras utifrån olika synsätt, men så är det ju med alla stora sammarbeten. Kompromisser är kompromisser, vissa gillar man, andra inte. För EU gäller nu också att lära läxan. EU-s existens bygger på dess trovärdighet, och då måste man finna bärande kompromisser, vilka bygger mer på folkförankring än på maktanspråk och prestige.

Ur den läxan kan EU fortsätta att växa sig starkt, samtidigt som England får finna sin väg. Det politiska systemet där undergår ju nu också en nationell kris i det att partierna hotar att spricka. Att Nordirland och Skottland kan komma att driva egna självständighetskrav. Ur det kommer verkligheter Brexit-förespråkarna nog inte haft med på kartan.

För övrigt verkar hela omröstningen byggd mer på löst tyckande än en grundlig analys. Nu står man där med skägget i brevlådan, och utan en strategi för hur man går vidare.

2016.06.30

Jarl