Väntetid i politiken

Vi skriver väntans tid i politiken på den internationella scenen. I USA förbereds nu den misstroendeförklaring som riktas mot den trumpne presidenten. Och han är ilsken och sur som ättika av allt att döma. Hans ledarskap bygger på verbalt våld på de som inte delar hans synsätt. På utmålade osanningar och “fake news”, vilka han under de gångna åren i tusentals twitter inlägg har spridit runt. På det sättet har han lyckats med konststycket att polarisera det amerikanska folket, det är mer splittrat än någon anna gång sedan Vietnamkrigets dagar. Hans vision om att göra “America Great” har förvandlats till sina raka motsats. Skulden för den utvecklingen ligger helt hos Trump.

Queen of liberty

Och i England väntar nu nyval med BREXIT som den helt dominerande valfrågan. Valet som är planerat till den 12.12, kommer troligen att bli en riktig rysare, en kamp mellan de som  tror på “The United Kingdom” och dess gamla koloniala länkar, mer än på EU som handelspartners. Att valet kommer att lösa den knuten är ingen självklarhet, allt landar ändå på hur de olika partierna tydliggör sina avsikter, och vilka stöd de får. Det går att leva utan medlemskap i EU, det visar exempel som Norge och Schweiz på, men det krävs också i de fallen samverkan, samarbete och mängder av avtal.

Och i mellanöstern råder en tillfällig stiltje. Despoten Erdogan har låtit sig dämpas i sin strävan att bli den nya stormakten i vakuumet efter Syriens och Iraks sönderfall. Hans ilska mot EU lever kvar, liksom hotet om att tvinga de syriska flyktingar som finns i gränsområdet mot Syrien, att vandra vidare mot Europa.

Kommande veckas möte mellan de två alfahannarna Trump och Erdogan kan i det avseendet bli intressant. Ingen av dem är några vänner av EU för närvarande.

2019.11.10

Jarl S

Nyårstankar 2017

Om mindre än 2 dygn avslutar vi år 2017. Ett nytt och spännande år 2018 att se fram emot med  bland mycket annat val till kommuner, landsting och riksdag i vårt land. Men först kanske en liten tillbakablick på det år som snart avslutas.

I vårt land har året präglats i mycket hög grad av effekterna av den galopperande invandring vi fick del av under år 2015. En invandring som välkomnades av vår statsminister med ord om att här bygger vi inga murar. Bara för att någon månad senare göra just det, om än inte i fysisk mening. Sällan får man se och höra ledande politiker som så tydligt byter skepnad, som det Stefan Löfven gjorde i november 2015.

Nu ett drygt år senare, brottas kommunerna med kostnader i 10-miljarders klassen för de invandrare de fått på sin lott. Kostnader som staten skall betala, men ännu inte gjort det. De beloppen finns inte som reserver i de kommunala eller för den delen statliga kassorna. De skall tas någonstans ifrån, och reaktionerna kommer att mätas ut i kommande val.

En gång i tiden myntades begreppet att statens och det offentligas kaka var trygg om än inte så stor. Det var fint att ha jobb inom de sektorerna. I dagens Sverige är de offentliga jobben de som är svårast att fylla, nästan oavsett om det är skola, sjukvård, polis eller annat. Attraktionen att arbeta inom offentlig sektor lockar inte vår tids unga. Nog ligger här en stor utmaning för de offentliga arbetsgivarna.

Och frågan om lag och ordning växer nu starkt som samhällsfråga och problem. Illegala vapen strömmar in i landet, och dödsskjutningarna ökar kraftigt. Internationella stöldligor härjar i landet och har blivit ett jätteproblem för de många som drabbas. Om inte de problemen får en kraftig skärpning, riskerar vi att enskilda eller grupper tar lagen i egna händer.

Nu till den internationella arenan. Efter ett tämligen långt arbetsliv som haft stora inslag av internationella kontakter och resor, är det ofrånkomligt att perspektiven blir globala mer än lokala. Parat med både ett historiskt intresse och politisk verksamhet under många år, finns också de analyser som finns lätt tillgängliga för den som vill söka dem i vårt digitala samhälle.

I det sammanhanget kan noteras att den arabiska vår som hälsades med så stort positivt intresse för några år sedan, har förändrats till en verklig “höst”, eller mardröm för länder som Libyen, Syrien, Jemen, men också för andra närliggande länder i afrika och mellanöstern. Kriget i Syrien har totalt splittrat landet, och många miljoner tvingats på flykt undan bombregnet ryssarna tillsammans med regimen i Damaskus vräkt ut över de demokratiska krafter som strävat efter ett annat ledarskap. Inget tyder på att de problemen är lösta.

I länder som Kina och Indien pågår en tydlig militär upprustning. De är 2 jättar befolkningsmässigt och resursmässigt, som har en historia med slitningar i sina gemensamma gränsområden. På sikt kan de leda till allvarliga konfrontationer.

Och den kanske allvarligaste internationella utvecklingen under det gångna året är naturligtvis USA-s sönderfall politiskt under Donald Trump. Han som skulle göra America Great Again, har istället lyckats med konststycket att under sina 10 månader i ledningen, helt splittra landet. Av Medicinsk expertis har han diagnostiserats som sjuk och olämplig för det ämbete han har. Han har etablerat sig som en person som utan  problem byter uppfattningar som det för passar honom. Och hans behov av att via Twitter skapa en dagordning där varje dag speglar hans uppfattningar med givna kommentarer, är allt annat än statsmannamässigt.

Att det republikanska partiet ställt sig bakom honom är utomordentligt allvarligt för det politiska system som tidigare var ett föredöme för så många länder. Att den ryska påverkan på valet var stor är det inte längre något tvivel på, och inte heller att Wall Street i betydelsen de finansiella systemet genom att ekonomiskt med väldiga belopp till partiet och dess företrädare, också påverkat valet är otvetydigt. Korruptionen har idag nått sådana proportioner i USA, att konstitutionen är hotad. År 2018 kan i det avseendet bli ett ödesår.

Dagens blogg får sluta där, mycket mer skulle kunna skrivas om länder som Polen och Ungern, men tiden får ha sin gång och det finns alltid möjlighet att återkomma.

Från skribenten till läsarna en önskan om ett Gott Nytt År.

Det behöver vi alla i vår globalt sammankopplade värld.

2017.12.30

Jarl S

På resade fot

Sommartid är resetid. Så också i år, om än med mörka molns sällskap. Sverige är ett vackert land med alla sina olikheter i miljö och omgivningar. Under några dagar fick landet allra längst ner i sydost besök. Landet där den danske kungen härskade i 700 år innan den krigiske svensken under upprepade överfallskrig med tvång gjorde landet svenskt.

Nu står vi, ett antal personer i tre generationer på den kulle som finns kvar som en rest av den forna danska kungaborgen, och ser ut över landskapet och mot den månghundraåriga kyrkan. Vallgraven finns kvar och några rester av husgrunderna, det är allt.

Och i bebyggelsen lever fortfarande kvar korsvirkeshusen och stockrosor och kungsblommor regerar. Det är vackert på sitt alldeles egna sätt.

I samma region bara några mil borta i Malmö,  leker vår tids speciella vandaler Rambo på nätterna. Nu handlar det om handgranater som man lyckats smuggla in i landet. Var tid har sina galenskaper, och krav på ett fungerande samhälle där medborgare och myndigheter samverkar för att stoppa buset.

Och i Turkiet upprepas än en gång tragedin runt det kurdiska folket. Ett folk som givet sin särprägel, sin storlek och sin egen kultur borde ha samma rätt till självbestämmande som andra folk med liknande bakgrund. Men som svikits grymt av såväl västmakterna som lokala härskare. Otaliga är de artiklar och böcker som beskrivit hur de engelska och franska kolonialmakterna efter 1-a världskriget ritade om kartan och fördelade makten i mellanöstern. De besluten hade föga av demokrati och folkförankring. Och den stora förloraren blev den kurdiska befolkningen som styckades över länderna Turkiet, Iran, Irak och Syrien.

Och nu sätter sig Nato med den Turkiska regimen och befäster orättvisan än en gång. Och än en gång skall bomberna falla över de som i verklig mening söker försvara sin identitet, sina livsvillkor.

Så rullar den komplicerade och alltid närvarande verkligheten vidare, med de möjligheter och svårigheter vi har att påverka den. Och Obama-eran i världens mäktigaste land närmar sig sitt slut, tyvärr utan att han fått tillräckligt genomslag för den politik som fick folken att jubla 2008.

2015.07.28

Jarl