Solnedgången över västerhavet är vacker. Vi är
ett antal personer ute på ön i havsbandet som samlats för att se himlen färgas
röd av solens sista strålar, samtidigt som skuggorna och mörkret kryper på. Vi
samtalar och det fotograferas. Och samtidigt som det sker tänds också den stora
fyren i havsbandet, den som varit vägvisare för generationer av sjöfolk, innan
vår tid med satellitnavigering via GPS. Allt har sin tid och vissa värden är
bestående.
Samtidigt bryts det demokratiska systemet sönder och samman i London, i trycket av Brexit-skandalen. För så kommer det nog att kallas i ett historiskt perspektiv. Den rörelse som handlade om att stoppa den stora immigrationen till England, har nu fått konsekvenser som hotar det demokratiska fundament som varit vägledande för så många andra länder. Nog är det på sitt sätt tragiskt.
Och när TV-s reporter gör uppföljningar av vad som hänt under det första året efter valet i vårt land, så handlar det mer om vad som inte gjorts, än vad som gjorts. Inga tecken tyder på att bristerna inom offentlig sektor på något avgörande sätt blivit bättre. Och kriminaliteten och skjutningarna kräver alltmer absurda offer, vilket framför allt morden på ett par kvinnor den senaste tiden fått manifestera. Så när riksdagen nu öppnas, har den mycket att ta tag i.
På lokal nivå syns samma reaktioner. Ledare för den allians som i minoritet styr i landets näst största stad ser utmaningar men inga avgörande problem. Det parti som med sin kritiska inställning till utvecklingen Demokraterna, blev kommunens näst största parti med 17% av rösterna, lyfter istället upp de tunga frågor om utvecklingen i kommunen som måste hanteras. Dit hör de enorma kostnaderna och följderna av Västlänks Bygget, tryggheten och säkerheten i staden och förorterna. Och förhållandet att de välbärgade skattebetalarna flyttar ut ur staden med sin skattekraft, samtidigt som kommunens kostnader för integration, och de som inte är anställningsbara ökar.
Visst är det så att glesbygden har sina problem, men det har också storstaden.
2019.09.11
Jarl S
Samtidigt bryts det demokratiska systemet sönder och samman i London, i trycket av Brexit-skandalen. För så kommer det nog att kallas i ett historiskt perspektiv. Den rörelse som handlade om att stoppa den stora immigrationen till England, har nu fått konsekvenser som hotar det demokratiska fundament som varit vägledande för så många andra länder. Nog är det på sitt sätt tragiskt.
Och när TV-s reporter gör uppföljningar av vad som hänt under det första året efter valet i vårt land, så handlar det mer om vad som inte gjorts, än vad som gjorts. Inga tecken tyder på att bristerna inom offentlig sektor på något avgörande sätt blivit bättre. Och kriminaliteten och skjutningarna kräver alltmer absurda offer, vilket framför allt morden på ett par kvinnor den senaste tiden fått manifestera. Så när riksdagen nu öppnas, har den mycket att ta tag i.
På lokal nivå syns samma reaktioner. Ledare för den allians som i minoritet styr i landets näst största stad ser utmaningar men inga avgörande problem. Det parti som med sin kritiska inställning till utvecklingen Demokraterna, blev kommunens näst största parti med 17% av rösterna, lyfter istället upp de tunga frågor om utvecklingen i kommunen som måste hanteras. Dit hör de enorma kostnaderna och följderna av Västlänks Bygget, tryggheten och säkerheten i staden och förorterna. Och förhållandet att de välbärgade skattebetalarna flyttar ut ur staden med sin skattekraft, samtidigt som kommunens kostnader för integration, och de som inte är anställningsbara ökar.
Visst är det så att glesbygden har sina problem, men det har också storstaden.
2019.09.11
Jarl S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar